Patrik Engellau: Överklassen kan inte bestämma sig

Patrik Engellau

Själv tycker jag att den svenska klassanalys som jag jämt tjatar om, det vill säga att huvudmotsättningen går mellan å ena sidan det nettoskattebetalande medelklassen och å den andra politikerväldet med dess allierade i det välfärdsindustriella komplexet och media, funkar ganska bra. Vid sidan av dessa tre eller kanske fyra befolkningsgrupper finns två betydelsefulla sociala skikt som en ambitiös klassanalytiker måste förhålla sig till. Dessa sociala skikt är dels politikerväldets och välfärdssystemets klienter och aktivister, dels överklassen.

Klienterna och aktivisterna är lätta att malla in i mönstret. Klienterna lever av välfärdsstaten och är trogna stödtrupper. De röstar på vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet, kanske på liberalerna och centerpartiet. Många är invandrare som omhuldas av den socialdemokratiska föreningen Tro och Solidaritet som är en av PK-religionens bastioner. Det är ingen tillfällighet att socialdemokraterna får mer än åttio procent av rösterna i en del invandrartäta valdistrikt. Dessa väljare vet vem som tänker försvara bidragssystemet.

Aktivisterna är lika lojala mot dessa partier men sönderfaller i övrigt i två grupper, dels de nyttiga idioterna som inte får något betalt av politikerväldet för sitt stöd utan bara drivs av tillfredsställelsen att gratis odla sin godhet, dels de arméer av för det mesta unga entusiaster som brinner för arktiska isbjörnar och rasifierade människor och föraktar medelklassens värderingar och för detta belönas av politikerväldet, till exempel via Allmänna arvsfonden och kommunala kultursatsningar. Till den här gruppen räknas också många för det mesta offentligfinansierade skådespelare och övriga artister som nästan uteslutande består av PK-troende personer.

Klienterna och aktivisterna älskar PK-ismen mer än till och med politikerväldet självt gör ty dessa är helt beroende av det ekonomiska stöd som PK-ismen undfägnar dem medan politikerväldet för egen del nog, i ett synnerligen pressat läge, skulle kunna byta ideologi för att behålla sina positioner enligt kung Henrik IVs princip att Paris kan vara värt en mässa. Va fasen, om Stefan Löfven kan göra upp med Liberalerna så kan han väl göra upp med Jimmie Åkesson om det verkligen kniper även om det såklart skulle göra ont. Vad skulle Tro och Solidaritet säga? Just där går den djupa avgrunden.

(Apropå att politiker kan svälja förtreten över att behöva överge sina käraste programpunkter ifall det i så fall blir lättare att hålla sig kvar vid makten kommer jag att tänka på Hillary Clinton, som för något halvår sedan tog Angela Merkel i örat för släpphänthet i flyktingpolitiken.)

Återstår överklassen. Men överklass menar jag inte de offentligfinansierade höjdarna, typ generaldirektörer, ty dessa vet precis hur de ska förhålla sig för att bäst gynna sina intressen, det vill säga hylla PK-ismen (enstaka och relativt återhållsamma undantag finns bland högre tjänstemän i den del av den offentliga apparaten som inte direkt är inblandad i välfärdsproduktionen, till exempel försvarsmakten och tullen). Med överklassen menar jag de befolkningsskikt som är som medelklassen, bara mycket rikare. De kan vara framgångsrika företagare eller ingå i ledningen för väletablerade företag.

Denna överklass har dubbel natur. Statusmässigt är de på nivå med ministrar och generaldirektörer. Det är naturligt för dem att sälla sig till de politiska härskarna, inte bara av fåfänga utan också för att det kan vara gynnsamt för deras affärer att de vårdar sina kontakter med makten. Dessutom löper de i egenskap av ofta kända personer risken att utsättas för hatkampanjer av maktlojala media och aktivister om de gör vad PK-isterna betraktar som felskär. Så är det inte för normala medelklassare som går under den mediala radarn.

Men när överklassen undersöker sina ekonomiska intressen finner den troligen att den har mer gemensamt med den nettoskattebetalande medelklassen eftersom de faktiskt är nettoskattebetalare och tillhör den grupp som finansierar de PK-istiska utsvävningarna (utom i speciella situationer som när politikerväldet för ett antal år sedan befriade rika ägare av börsföretag, men inte vanliga medelklassföretagare, från förmögenhetsskatt).

Det här gör att man inte kan vara säker på om en medlem av överklassen i den bemärkelse jag avser tänker solidarisera sig med politikerväldet eller medelklassen. Det varierar från person till person. Men man kan utgå från att de, som alla andra, noggrant balanserar och väger sina intressen.

Det förefaller vara på motsvarande sätt i USA. Den en gång eniga, härskande kapitalistklassen med sina hyggligt lojala uppbackare i medelklassen – allt enligt det marxistiska schemat – har splittrats i två grupper som drar sig till endera av de nya dominerande grupperna, å ena sidan det PK-istiska, demokratiska statsbaserade Hillary Clinton-gänget med förankring exempelvis i high tech-företagen i Silicon Valley, å den andra i det yrvakna republikanska partiet som inte vet om det ska vila på lagrarna av sin gamla respektabilitet eller om det ska våga göra en utflykt i det okända med Donald Trump.

52 reaktioner på ”Patrik Engellau: Överklassen kan inte bestämma sig

  1. JL skriver:

    Ang USA, det lutar åt att Trump vinner, och demokraterna har som vanligt katastrofala kandidater. Ett undantag finns dock, något så ovanligt som en intelligent och framgångsrik icke-politiker:

    Gillad av 1 person

  2. Erik2 skriver:

    Jodå. Bra att få hjälp att navigera i underlig tid. I storstaden finns också en del av överklassen som kan gå under radarn. Det är inte så få där som har mycket höga inkomster och de flesta däribland bor i vanliga villaområden och har ännu lyckats hålla all förändring ifrån sig. På sin höjd är det skolproblem, men man verkar inte se den samhällsomvandling som pågår. Här återfins de mest rabiata och aggressiva försvararna av tingens ordning. Jag tänker också att de flesta inte kan se inslagen av tur i sina liv som har gett dom denna tillfälliga fristad. Man är långt från att se ens att man har en fristad.

    Gillad av 3 personer

  3. Lars-Olof Svensson skriver:

    Jag anmäler avvikande mening beträffande den nettoskattebetalande medelklassen. Inte så att den inte skulle vara emot S, det har den väl stora gruppper i den nästan alltid varit (?) men frågan är om skälen för detta skulle ha ändrats nu jämfört med säg 1984, då vi hade löntagarfonddemonstrationen.
    Europas lägsta kapitalskatter (ISK och K-försälkring), ingen arvs, gåvo- eller förmögenhetsskatt, 3:12-reglerna för egna företagare och så ingen fastighetsskatt. Sanningen är att medelklassen har aldrig haft det ekonmomiskt bättre än nu. Den ogillar visserligen samhällsutvecklingen men i praktisk handling inskränker sig reaktionerna till att köpa ett larm med tillhörande app. Dvs man tänker lite mer på sin säkerhet och var man bosätter sig.
    Men, detta kan ändras om och när skattehöjningarna kommer. Att den liberala modellen lyckas med invandringen genom sänkta löner och kvaddad svensk lönepoliktik är inte särskilt sannolikt och då blir det istället bidrag, bidrag och bidrag, om än i nya läglar. Vi har redan sett tecknen på en sådan utveckling, 69 kommuner går back – även Göteborg tydligen, trots ett framstående näringsliv och högkonjunktur.

    Gillad av 1 person

    • Ms skriver:

      Fullständigt fel, medelklassen är belånad upp över öronen och betalar ofantligt med skatt. Du har fel helt enkelt, ingen medelklassare kan idag spara så att man kan bli oberoende och säga sin mening öppet, alla måste jobba ända in i kaklet för att hålla parasiterna vid grytorna. Vi ”blir ju friskare” heter det och är därmed tydligen heta på arbetsmarknaden tills vi är 75. Synd att det inte är det jag hör från vänner i 50-års åldern som aldrig får jobben.

      Dessutom fallerar samhällsservicen, sjukvården ser till att hålla folk hemma i vårdköer, vägen till Malmö är en av Europas sämsta vägar, elen är svindyr osv osv.

      Kanske man möter Reinfeldt eller Lööf eller Löfven vid någon pensionärspool?

      Gillad av 8 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Kanske inte alla. Mina två barn, 44 och 45 äger sina bostäder och har visserligen lån men rätt beskedliga sådana. De gjorde bostadskarriärer men stannade när de nått till en rimlig standard. Helt OK bostäder men inte strandtomt och flashigt. Det är väl det som vissa inte gjort utan de har sett för många bygg och villa program och dragits med i racet efter häftigaste bostaden. Så jag tror att många medelklassare skulle klara att en förlorar jobbet under en tid. Att samhället förfaller mer och mer är vi helt eniga om. Frågan är hur långt det ska förfalla innan det vänder? Om det nu vänder? Vilket jag är optimist nog att tro. Sen får folk kalla mig naiv. Jag tar det.

        Gillad av 2 personer

      • Jan Andersson skriver:

        För att behålla levnadsstandaren efter pensionsåldern måste man jobba tills man fyllt 78 år, räknade mina pensionerade jobbande kompisar ut och bet ihop tänderna (försiktigt). Jag har nu jobbat åtta år på övertid. Anledningen till att vi är efterfrågade är att det inte finns några yngre som kan ersätta oss, och det verkar inte bli några heller. Jag har i alla fall inte mött någon enda. Tvärtom måste man alltmer förklara för alla hur allting fungerar, men ändå lyssnar ingen.

        Vi har en intellektuell missväxt i Sverige och Europa; vänsterodlat ogräs som klimatskräcka, maskros och blåklint sprider sig okontrollerat. Det var inte så Sverige odlades upp till vad det är, långt i från!

        Förr var sunt förnuft den kanske viktigaste egenskapen vid en rekrytering; idag verkar sunt förnuft vara en belastning om man skall göra karriär inom skattefinansierade yrken.

        Gillad av 10 personer

      • Lars-Olof Svensson skriver:

        Till Fredrik Ö mfl. Det är inte en lögn att de skatter jag nämnde tagits bort och det är ingen lögn att det är bättre för medelklassen att de tagits bort än om de funnits kvar. Framförallt bättre för just medelklassen. Det är heller ingen lögn att 3:12- reglerna gynnar entreprenörer, ett släkte som främst tillhör medelklassen. Ungdomar som är välutbildade idag och har riktiga jobb (alltså inte typ genusvetare eller programledare) tjänar väsentligt bättre än motsvarande kategori tjänat någonsin.
        Om läget vore så bottenlöst dåligt borde man ju se något tecken på att medelklassen hade börjat röra på sig. Ser ni några?

        Gilla

    • JL skriver:

      De lättnader som skett sedan 1984 har mest gynnat de som redan äger stora tillgångar, eller har kapitalinkomster via aktier och utdelningar.

      Medelklassare är dessa personer inte, även om Patrik ibland gillar att ge sig själv det epitetet.

      Jag lägger ingen värdering i ordet ”medelklassare”, men det blir ett löjligt brett begrepp om det ska innefatta ”alla som inte livnär sig på staten”.

      Skuldfri mångmiljonär med enbart kapitalinkomster hamnar samma kategori överbelånad anställd i näringslivet?

      Kan bara se till mig själv då jag har tillhört båda kategorierna under mitt liv. Jag har under denna tid varit ungefär samma människa, med samma personlighet och intressen.

      Som ekonomiskt oberoende är jag dock INTE medelklass. Oavsett hur mycket jag vill, eller hur ”Ingvar Kamprad”-folklig jag än var i mitt beteende.
      .

      Den nettoskattebetalande medelklassen är belånad över öronen, och skattar löjliga summor via både skattsedel och diverse sjukt höga konsumtionsskatter.

      Sverige är fortfarande världselit avseende totalt skattetryck.

      Ca 50% av BNP, inte många länder som slår detta:
      https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_tax_revenue_to_GDP_ratio

      4e värst inom OECD, och hela 10%-enheter över snittet:
      https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Skatter/Skattetryck/Skattetryck-i-Sverige-och-internationellt/

      Ovanstående hade nog ändå känts acceptabelt om t.ex. rättsväsende, sjukvård och skolväsende varit välfungerande…. men som Sverige ser ut idag är det inte bara Leif Östling som undrar vafan han får för pengarna.

      Gillad av 4 personer

      • M skriver:

        Skattekvoten är idag ca 44 % av BNP, näringslivets ekonomifakta. Det har skett en sänkning sedan 90-talet och med Rheinfelt och de skattesänkningar Lars-Olof redogör för också en stor omfördelning med släpande inkomster för pensionärskollektivet, sjuka och arbetslösa. Så Sverige ligger inte i topp längre och när man jämför måste man ha med i bilden att en del av det vi betalar via skatt går som skattesubventioner till privata försäkringar i andra länder.

        Med detta inte sagt att skatterna inte är höga, men jag tänker att diskussionen borde handla om utgiftssidan, inte inkomstsidan. Varför offentligt stöd till exempelvis idrottsrörelse, religiösa föreningar och andra mm dvs en lista på vad som medborgarna själva kan avgöra om de vill köpa eller inte?

        Gilla

    • Erik2 skriver:

      Det finns en stenrik del av nettoberalande medelklass. Ja. Men den stora delen tillhör inte den delen. Där finns Inga marginaler längre. Precis som MS skriver. ISK skatten är ett hån. Enda sättet att eventuellt spara för framtiden, borttagen. Bensinskatteupproret är ett uppror by proxy. Det är inte bensinskatten det handlar om. Men så blir det i totalitära system.

      Gilla

    • Två plus två är fyra för den som har åtminstone har en ärta i bruk skriver:

      Arbetsgivaravgiften är c:a 32 % (eller hur). Det är lön det också, som man egentligen skulle fått för sitt arbete för att betala in själv tillsammans med 30% + ev. 10-20 % beroende på ens lönenivå. Alla borde få den redovisad på lönespecifikationen så att alla förstod hur hög deras lön egentligen är och hur stor skatten egentligen är.
      Sedan betalar man moms 25 % på allt man köper.
      Sedan har vi elskatt, bensinskatt, fastighetsavgift, fordonsskatt, flygskatt om man reser, olika miljöavgifter som på bilbatterier osv. Elnäten ägs av monopolbolag som bara höjer och höjer med statens goda minne.
      Om man flyttar blir det skatt på den inflationsjustering som bostadsprisstegringarna egentligen är, dvs flyttskatt, som hindrar äldre från att flytta. (typ äldre dams flytt 3 våningar ner för att slippa trappor för höftens skull.)
      Totalt betalar i alla fall jag 80-85 % av den ursprungliga lönekostnaden som arbetsgivaren har för att ha mig anställd. 32 % arb.avg. + 50% inkomstskatt + 25 % moms det som återstår vid konsumtion + alla direktskatter fr.a. på bensin.
      Kronan sjunker dessutom som en sten och man får högre skuld på ev. lån i utlandet.
      Det finns inte utrymma att under 30-40 år spara ihop de 3-4 miljoner som en genomsnittshem kostar för att bli skuldfri. -Eller en nybyggd lägenhet som kostar 10 milj. att bygga.
      Anledningen till att medelklassen inte lider mer är att räntan är låg, efter att den sjönk prompt då vi gick med i EU. Dessförinnan var räntorna ordentligt höga, och man hade kostnader upp till öronen om man ville bo i vanligt hus och inte hade kapital när man var yngre, och var barnfamilj. Jag hade räntor på 12-14 % när vi lånade och köpte hus 1992. Bara 3 månader senare steg räntorna till 25 % under kronkrisen (500 % en mkt kort tid, som dock bankkunderna besparades eftersom alla då skulle fått lämna sina hem) för att sedan sjunka till12-14 % igen när Sverige devalverat 25% av kronans värde (den gången).

      Gilla

  4. Aha skriver:

    ”Klienterna lever av välfärdsstaten och är trogna stödtrupper. De röstar på vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet, kanske på liberalerna och centerpartiet.”

    Detta är ett dilemma för de västerländska demokratierna. Den icke statsbärande delen av befolkningen får oproportionerligt stort inflytande utifrån vad de bidrar med. Finansiärerna, den nettoskattebetalande delen av befolkningen, blir överröstade, ofta p.g.a. att tillräckligt många av dem själva röstar som de icke statsbärande befolkningen.
    Det gäller för USA där svarta och latinos till mycket stor del, liksom muslimerna i Sverige, röstar på vänstern, på demokraterna.

    Det borde finnas ett namn, ett begrepp, inte nödvändigtsvis negativt, för den nettoskattebetalande delen som sympatiröstar med de icke statsbärande.

    Gillad av 3 personer

      • Aha skriver:

        Att kalla dem feel-good-människor är att oförtjänt ge dem en för positiv benämning.
        De är flock feel-good-människor som följer den anbefallna tycka synd-om-gruppen innebärande att migranter går före deras gamla föräldrar som smäktar i tiotusentals långa köer, som går före resurser till sjukvården som ståtar med Europas längsta vårdköer, som går före resurser till skolan som halkat ned från världstopp till medioker prestation.

        Utifrån detta borde de kunna benämnas med ett adekvat begrepp. (Dumskallar?)

        Gillad av 3 personer

  5. Östrahult skriver:

    Jo det här med överklassen och politiken är en rätt viktig aspekt för att förstå den politiska situationen. Om vi går tillbaka 50 år i tiden så bestod överklassen av grupper såsom:

    • De med ärvd status via rikedom, adel etc
    • Högre offentliganställda såsom professorer, överstar, generaldirektörer
    • Ägare och högre chefer i näringslivet

    Gemensamt för dessa var att rätt många hade borgerliga värderingar, typ att man ska göra rätt för sig, skatterna får inte bli för höga etc. Men redan då fanns Quislingar såsom PG eller en del av överklassens barn som revolterade.

    Idag består överklassen av delvis andra människor:
    • De med ärvd status finns där fortfarande om denna hänger ihop med rikedom men inte annars
    • Högre offentliganställda om de gått den politiska vägen och har makt, om de bara är lönearbetare så är de inte överklass. 200 professorer i pedagogik är inte överklass.
    • Ägare och högre chefer i näringslivet, om de tillhör det verkliga toppskiktet och är riktigt rika, annars är de inte överklass, bara lönearbetare

    Ingen av ovan nämnda grupper har råd eller intresse att stöta sig med den politiska makten. De får dessutom dålig press. Värderingsmässigt har många av dem inte heller samsyn med gammaldags borgerliga värderingar, de har ett intresse; sig själva. Näringslivseliten har aldrig haft det enklare att bli rik, det kapital de arbetar med ställs kravlöst till förfogande av politikerna som socialiserat allt sparande. Det betalar heller inte överdrivet mycket skatt – de kan konsten att skatteplanera. De är heller inte beroende av det svenska välfärdssystemet, annat än som intäktskälla.

    Gillad av 4 personer

  6. Loke skriver:

    Överklassens attityd till befolkningsutbytet är inte helt oväntad då det medför kortsiktiga ekonomiska vinster och driver på klassskillnaderna. På lite sikt så tappar dock det svenska näringslivet kraft då det kringliggande samhället som håller upp företagen angrips och förstörs innifrån, vilket kan följas i exempelvis Malmö och i svenska mångkulturskolor. Konkurrensutsättning av svenska arbetare och tjänsteman är en bra princip för att stimulera utveckling. Kina tar exempelvis emot ett stort antal expats som har berikat landet inom många områden. Det är dock helt otänkbart att den kinesiska staten hade kunnat få för sig att byta ut landets produktiva befolkning med importerade lågutbildade människor. Jag tror inte att den strategin någonsin förts fram av partiet, eller från ledarskiktet inom det kinesiska näringslivet, som en metod att säkra Kinas långsiktiga inflytande i världen. I Sverige så förefaller dock det största svenska projektet genom tiderna ha aktivt stöd bland samtliga näringslivsföreträdare i det yttersta toppskiktet. Tänker man som de kinesiska ledarna så ser man vart det svenska projektet leder. Milstolparna kan följas via exempelvis BNP per capita utvecklingen, men inte ens hårda siffror intresserar det svenska näringslivet längre. Överklassen anses tillhöra det övre skiktet när det kommer till kognitiv förmåga, men jag kan inte undgå att tänka på ordspråket ”a fool and his money are soon parted”när man
    utvärderar överklassens inställning till Sverige.

    Gillad av 6 personer

  7. Aurora skriver:

    Intressant att studera överklassen. Nej, de rika kan sätta sig över kreti och pletis bekymmer. De flesta har också varit kloka nog att skriva sig utomlands. F.ö är interaktionen och konstellationerna mellan och inom överklass och politikerväldet intressanta att beskåda. Se ex.vis på Löfven och Ulla som under både Löfven I och II flitigt varit smilande gäst hos kungahuset i samband med dop fastän sossarna vill avskaffa monarkin och att kungahuset är fullt medvetna om detta.

    Gillad av 4 personer

  8. plq017 skriver:

    Mycket bra utvidgning av den svenska klassanalysen. Överklassen är betydelsefull, för den har väsentlig ekonomisk makt. Om alla nyinvesteringar förläggs utomlands, ja, då blir utvecklingen dyster. I synnerhet om det bland skälen anges att skolan inte fungerar längre, vi kan inte lita på sjukvården, etc då är läget kört för PK-klassen (och det är förvånande att att skygglappade politiker på högerkanten inte för länge sedan uppmanats se verkligheten). När företag börjar flytta därför att Sverige inte längre är ett rimligt ställe att bo på.
    Omvärlden har redan denna bild. MSB är redan oroade över att det är bilbränder och inte Pippi som Sverige associeras med utomlands.
    Och överklassen är rationell, och lever av verkligheten.
    Den andra aspekten är att socialdemokraternas mål med invandringen, är att öka sina röstetal. Den här mandatperioden kan vara all som de behöver för att cementera en majoritetsposition i Sverige för när evig tid. Ett par miljoner ytterligare bidragstagare, med höga födelsetal, så är förvandlingen till Absurdisten fullbordad.

    Gillad av 8 personer

  9. torstenjo skriver:

    Intressant analys, men jag tror knappast att huvudmotsättningen går mellan två ”klasser”. Snarare går den mellan socialister/nationalister/etniska grupp-aktivister/religiösa grupp-aktivister etc. (m.a.o. kollektivister och/eller identitärer) å ena sidan – och individer, som förkastar grupptillhörighet som en del av den egna identiteten å andra sidan….

    Gillad av 1 person

  10. Min strand skriver:

    Jag brukar skriva att de jag föraktar mest är just denna överklass som inget gör för det land som föder dem. De har reell makt, genom att de styr stora företag som i många fall kan flytta verksamhet utomlands och minska den svenska skattebasen. Jag tror dock att även om de är nettoskattebetalare så är det nog så att vissa av dessa har så mycket att de använder avancerade skatteupplägg och sedan så tjänar ju många av dessa på att dra den politiska makten medhårs. Inte hör man exempelvis bensinbolag kritisera klimatåtgärder och hög skatt på bensin, bättre att spela med och få det att verka som politikerna gör något vettigt med elcyklar, alla vet alla folk måste köra bil ändå och att antalet elbilar är försumbart. Man sätter en grön etikett på sin bensin, säljer lite etanol odlad på regnsskogsmark och väntar på nästa politiska idiotåtgärd. Än värre är ju att det uppenbarligen finns en oligarki i Sverige, hur köpa loss en skola för underpris om man inte känner politiker? Eller ta Sahlgrenska, eller en myriad andra initiativ där näringslivet kan sko sig på våra stulna skattepengar, en korrupt ohelig allians mellan näringslivet och politiken, som har sitt centrum i Stockholm. Dumhet och avsaknad av att det svider inget skinn i lika delar. Därutöver så är ju många storföretag globala, så de stödjer samma globala agenda som politikerna, samt samma agenda med massinvandring, för ju fler människor som kan konsumera desto bättre.

    Så överklassen har nog i många fall mer gemensamt med politiker än med arbetande människor, visst är skattenivån hög men om en väsentlig del av ens inkomst beror av oligarki så är det ju stulna pengar nästan på samma sätt som politikernas löner, netto tjänar de ändå bäst i Sverige. Sedan så är ju det indoktrinerade grupptänket mycket viktigt, främst i Stockholm, jag känner flera skåningar som fått Stockholmssjukan sen de blivit framgångsrika, när jag kände dem var de lika sunda och icke-pk som vilken skåning som helst, men framgången och flytten till Stockholm har gjort pk-ister av dem. Underskatta inte grupptänket, även för överklassen.

    De som alltid förlorar det är alla de som gör ett riktigt arbete. Varför skall man dela land med en grupp parasiter? Vi får se hur det går, hittills så består den tänkande överklassen av en person, Leif Östling. Resten verkar vara fega hycklare.

    Gillad av 15 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Jag tänkte nämna Leif Östling men du hann före. Se hur det gick för honom när han öppnade näbben. Visst pengarna har han kvar. Men hörs han nu?

      Gillad av 3 personer

      • Ms skriver:

        Nej, egentligen undrar man varför inte media helt enkelt rakt av utpressar näringslivet: sätt in 10 miljoner i denna nya journalistfond annars så skrver vi om vad din frus kusin sade på midsommar.

        Gillad av 5 personer

    • Jan Andersson skriver:

      Javisst, och det är ingen självklarhet att det kommer att finnas privata företag som tillhandahåller de varor vi vill köpa för vårt höga nöjes och nyttas skull. Om inget finns att köpa, är pengar värdelösa.

      Vilka säljer fortfarande fossilbränsle, när halva bilparken är elbilar? Staten? Kommer staten att ta över lanthandeln med den enda macken, apoteket och posten och driva den med förlust?

      Det luktar kommunism över hela upplägget. Jag protesterar på detta sätt än så länge.

      Kan inte ABF ordna en grundkurs i hushållning för alla politiker in spe innan de kommer på valbar plats?

      Gillad av 3 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Nu kommer det dröja länge om det ens händer att halva bilparken är rena elbilar. Jag tror att de troende får införa både stopp för försäljning av annat än elbilar samt tvångsskrotning av fossilbilar innan det händer. Så detta är inget som bekymrar mig. Sen läser jag idag att regeringen genom en ny skatt gör att kraftvärmeverket i Stockholm kommer att sluta att leverera el snart så elbristen i Stockholm blir akut. Så eventuella elbilar får åka ut från stan för att ladda. Samt att inga nya områden kommer att kunna bebyggas. Alternativt stockholmarna får det som i valfritt U-land. Ström ibland.

        Gillad av 3 personer

  11. Rikard skriver:

    Hej.

    Överklassen har även det gemensamt med arbetarna att de vet pengars värde, ur vilket vissa gemensamma värderingar kan skapas eller hämtas.

    Den har också det gemensamt med underklassen, eller trasproletariatet, att den är penningen och endast penningen trogen; överklassen av vinning snöd, underklassen av nöd. Med denna klass söker överklassen ofta skapa illusoriska band, som gud, konung och fosterland – vilket för såväl borgare som arbetare som trasproletär har reella värden – egenvärde rentav – men som för överklassen endast är medel mot målet: mer makt.

    Om man nu skall använda klassanalys alltså.

    Signifikant för överklassen är att man inte är rädd för att sakna, då man inte gör det. Man slipper välja mellan glasögon och att laga en tand. Man dricker bornerat bordsvatten av eget val, inte för att man saknar pengar till mjölk.

    (Nu rycker det säkert i socialistreflexen hos en del – betänk då att klassanalys kan göras utan att förorda kommunism – och att analysen och förståelsen och även indelningen av samhället i klasser är drygt två tusen år äldre än Marx.)

    Vad som gjorts mot oss svenskar är att alla band inom och mellan klasser (eller socialgrupper, personkretsar och allt vad man kallar det) som inte är ekonomiska eller värdegrundsbaserade klippts. Knippet kunde inte knäckas i en rörelse, av Rörelsen, men väl en kvist i taget.

    Kvar är endast yxa. ”Yxtid, klingtid, brutna bliva sköldar…”

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 10 personer

  12. Göran Holmström skriver:

    Vilken överklass och vilken underklass?
    Sanningen är att alla precis alla är slavar till politiker och media.
    Det är den enda överklass som finns, att ha lite mer pengar än sin granne är inte klass, högre skatteklass kan ju vara ett korrekt uttryck.
    Men sann frihet ligger i att vara skuldfri och äga sitt eget boende, har man till det borrad brunn och lite att odla på så överlever man alla oavsett klass om det brakar.
    Ps att gräva potatis fåror med crosshoj visade sig svårt och krångligt, spade gick bättre 2 x 6meter långa hand grävda fåror med Asterix och någon annan sen sort vart det igår.
    Grönsakslådorna växer det bra i, om några veckor så kan vi börja skörda lite smått.

    Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Optimist som jag är så har jag alltid soppa i tanken. Så vid eventuellt sammanbrott får man ta sig härifrån. Nänä, säger en del, tänk om hela Europa brakar samman? Den dagen den sorgen säger jag.

      Gillad av 1 person

  13. Eftermäle skriver:

    Det Patrik försöker beskriva är hur det inom en homogen kultur byggts upp intressekonflikter.
    Allt kretsar runt ekonomiska resurser, dess fördelning, och hur man bäst tryggar den egna tillvaron. Att olika intressen alltid försvarar sig själva.

    I hög grad känns detta som en beskrivning över gårdagens samhälle. Ett samhälle vi håller på att lämna. Inte att Patriks beskrivning för den skull är felaktig, utan för att det tillkommit så mycket nytt. Makt och särintressen kommer ju alltid att bestå.
    Och kanaliseras och tyglas på olika sätt.

    Men nu adderas även mer särskiljande etnicitet, religiös fundamentalism, hårda klanstrukturer, radikal feminism, utomeuropeiskt aparta kulturer, och främmande traditioner. Det är detta som nu tillförs den samhälleliga spelplanen.

    Hur skall ett individualiserat och sekulärt västerländskt samhälle exempelvis klara av att tackla nya former av kriminalitet, som omsluts och byggs upp runt klanens styrka. Med kapacitet att hota vittnen till tystnad, och även skrämma enskilda representanter för polis och rättsväsende, och deras familjer till inaktivitet – för att tvinga fram en osårbarhet för lagens arm. Den typ av maktutövning vi själva hade i våra förmedeltida hövdingasamhällen. Innan nationer byggts upp och konsoliderats till enskilda länder. Som i sig senare ledde fram till att våldskapitalet kunde föras över till staten, i form av polismakt och militär.

    Det var inom nationens eget skyddande skal en mer uttalad pacificering sedan kunde ta vid. Och ur det skyddet kunde senare mer humanistiska idéer och traditioner få fotfäste.

    Men nu kastas växande delar av vårt samhälle tillbaka till fornborgarnas passerade tidevarv. Det sker samtidigt som en mer hängiven religionsutövning befäster sitt utrymme. Allt medan intelligentian och de intellektuella samlas runt Greta och hennes klimatvisioner.

    Märk väl att de – inte – går till storms mot ett nytt samhällsklimat. Det klimat som styr alla mellanmänskliga relationer. Som även kan präglas av stor fundamentalism. Nej, politikerna och eliter inom artisteri, akademi och media hjälper till att identifiera de verkliga och större hoten. Som de själva ser dem.

    Och det består inte av det ovan sagda. Utan av att traditionella svenskar och naturaliserade immigranter, börjat rädas den pågående samhällsutvecklingen. Den som politikerna själva så länge drivit på. Att det multikulturella samhällsexperimentet till varje pris måste få fortsätta och även befästas.

    Och då är det pensionärer, LO-folk, naturaliserade immigranter, och de som inte så lätt kan välja bosättningsort, med sämre ekonomiska resurser, som utmålas som det riktigt svarta fåren. När de i sin vardag räds en ökad kriminalitet, hoten i utomhusmiljön, att sjukvården och kommuner börjar tappa allt fler trygghetsbollar.

    Det är dessa oroliga människor som i dag givits beteckningen högerextrema krafter. Och som beskrivs som Europas växande hot. Och att just dessa människor i dag representerar de som tidigare låg bakom det tredje rikets uppgång.

    Så ser den sanktionerade hotbeskrivningen ut från politiskt och massmedialt håll. Men många ser annorlunda på saken. Att ett nytt panorama av nya hot är under uppsegling.

    Vem äger då den sanna berättelsen? Det är nog där de verkliga samhällsmotsättningar går i dag. Svaren skiljer sig åt diametralt åt.

    Vem som sitter på sanningen kommer att ges per automatik. Vi behöver inte ens ställa frågorna. För samhällsutvecklingen själv kommer att ge de rätta svaren. De som kommer att skrivas in i historieböckerna. Som en absolut sanning.

    Det är alltid verkligheten själv som kommer med svaren. Facit kommer verkligheten själv att leverera, inom en mycket snar framtid. Men de mer mänskliga eftermälet kan var och en redan nu börja spekulerar över.

    Gillad av 6 personer

  14. Christer L skriver:

    Överklassen känner jag tyvärr inte till inifrån, men intrycket är att ju rikare, desto inflytelserikare och mer inblandad i ett maktspel. Detta gäller inte individer, men alltså överklassen som sådan och via representanter. Och nu tror jag den svenska överklassen är rikare än någonsin.

    Den viktiga politiska frontlinjen i Sverige och i övriga Europa gäller åsikter om invandringen. Invandringen påverkar livet för allt fler här i landet. Den politiska retoriken har sedan länge delat in svenskarna i rasister och icke rasister. Genom skambeläggandet har den politiska maktens drängar (MSM m. fl.) lyckats jaga in väljarboskapen i fållor av inbillad gemenskap och inbillade intressen.

    Allt fler försöker nu att hoppa över stängslen och ut i den demokratiska friheten igen. Men många tvekar och vill alltför gärna känna sig icke rasistiska. Så mycket står nu på spel, ett så högt pris är redan satt och ska betalas, framtiden rymmer enorma problem. Det första är att erkänna problemen, vilket ju inte lär ske i någon avgörande omfattning så länge de ansvariga politikerna sitter kvar och bestämmer. Dessa som bara är bra på en sak: att hålla sig kvar, som P E så riktigt framhåller. Vår politiska miljö är skapad av och för dessa kvarhängare, och därmed blir politiken som den blir.

    Gilla

  15. Magnus Rosensparr skriver:

    Det leder fel om man likställer stor rikedom och överklass. All överklass är inte rik och alla rika är inte överklass. Bästa svenska exemplet är utan tvekan Sveriges (och en av världens rikaste) absolut rikaste person i modern tid – Ingvar Kamprad. Han tillhörde inte den riktiga överklassen i Sverige. De rika och de superrika har blivit allt fler under de senaste 100 åren i vårt land, men den riktiga överklassen i Sverige har decimerats betydligt under samma hundra år och i accelererande takt särskilt under de senast 50 åren.

    Gillad av 2 personer

  16. Gunnar , antirasist och nationalist skriver:

    Apropå klassifikationer : Huvudklasserna i nutidens Sverige är globalisterna ( oavsett höger – vänsterskala eller religion ) och demokratiska nationalister ( oavsett höger-vänsterskala och religion ). När Sverige åter blivit självständigt återuppstår den ena klassens utsugning av arbetarklass. Denna utsugning kan hanteras med olika demokratiska metoder i det att undvika alltför starka spänningar . Arbetarklassen är en särskild klass som mättar alla andra klasser med varor och tjänster. Men egenföretagare och produktiva företagare är också en klass som servar folket . Det produktiva folket blir därmed en gemensam klass.//
    Globalister i Sverige dränerar skattepengar utomlands. Denna dränering kan vi nationalister stoppa , genom att återgå till nationellt självbestämmande.

    Gillad av 1 person

    • kolosserbrevetkap3 skriver:

      Du GUNNAR, ANTIRASIST OCH NATIONALIST är mer än lovligt NAIV, eller så är det REN PROPAGANDA du skriver här.
      Dina klassifikationer är avsedda att dölja de verklighetsbeskrivningar som kommer upp både i texten och bland kommentarerna.
      Jag hoppas de flesta genomskådar din agenda.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        Såväl du Kolosserbrevet som Gunnar förefaller inte ha identifierat det verkliga problemet som är att globalfascismen som nu drivs på med olika medel är ett uttryck för att det är en elit som vill ta över styret av världen.

        Det viktigaste delmålet är att avskaffa nationalstaterna och ersätta dem med en världsregering. Ursäkten är att det innebär fred, såtillvida att nationalstater inte går i krig mot varandra.

        I själva verket innebär en världsregering, på det sätt de öppet proklamerar, att demokrati och yttrandefruhet avskaffas. På så sätt skar man förutsättning för ett tusenårigt elitstyre, ett fullbordat fascistrike, där man berövat individen möjligheten att på lagliga vägar förändra det.

        Gilla

  17. Samuel af Ugglas skriver:

    Är det inte märkligt, Patrik skriver om klasser, fraktioner, grupper och befolkningen uppdelad i allahanda läger av en enda anledning, starta konflikter, angiverier och avundsjuka. Detta har socialisterna praktiserat med stor framgång i snart 100 år. Varför skall varenda svensk dissekeras, analyseras och användas som verktyg, slagträ i den socialistiska propaganda.
    Varför inte ta fram och beskriva den Amerikanska Konstitutionen från 1789, den som socialisten Obama till varje pris försöker rasera. Berätta i stället om varför vi lever och vad vi strävar efter och hur vi skall respektera våra medmänniskor. Hjälp varandra att i stället få utrotat socialismen som den använts av Stalin, Mao, Hitler eller Löfven, den sanna ideologin och ledstjärnan för tjuvar och bedragare.

    Gillad av 1 person

  18. kolosserbrevetkap3 skriver:

    EFTERMÄLE: ”Men nu adderas även mer särskiljande etnicitet, religiös fundamentalism, hårda klanstrukturer, radikal feminism, utomeuropeiskt aparta kulturer, och främmande traditioner. Det är detta som nu tillförs den samhälleliga spelplanen.”

    RÄTT SÅ. Allt annat är PK-propaganda.

    Gilla

  19. Per Gustav Eriksson skriver:

    Den så kallade överklassen är synnerligen politiskt korrekt och har mycket gemensamt med Sossarna förutom beskattningen.

    Det räcker med att observera hur överklassen röstar, man skulle kunna tro att den röstar på Moderaterna men så är det inte – i t ex Bromma får Folkpartiet/Liberalerna cirka 30% och i Djursholm röstade cirka 30% på Centern (kommunalvalet)

    Sverigedemokraterna har inga röster att hämta hos överklassen.

    Gilla

  20. M skriver:

    Den här indelningen baseras helt på inkomst och förmögenhet och givetvis har det mycket att säga eftersom det är den verklighet vi lever i. Likaså följer inkomst ofta yrke eller position.

    Frågan är här hur överklassen tänker? Ryktesvis finns det en hel del som planerar för flytt utomlands mha placeringsrådgivare/skatterådgivare. Det är något man kan göra om man har pengar! Det gäller givetvis inte alla och man kan ju också skapa sitt eget liv med angenäma omgivningar i Sverige tämligen skyddat från större förändring i kulturen om man har råd. Man kan även bevara en bas i Sverige samtidigt som man flyttar till exempelvis Rivieran, Portugal, Malta, London eller liknande. Det behöver inte vara antingen eller.

    Men iden här är att denna gruppering inte bestämt sig! Bestämt sig för vad? Att höja rösten? eller hoppas att det löser sig? eller att det handlar om att skydda sina egna pengar?

    Medelklassen är bärande och sett enbart utifrån inkomst så omfattas ju en hel del arbetare i denna, men kanske det ändå är intressantare med sett begrepp som innefattar både utbildning, inkomst, levnadsförhållanden, boende? Då krymper grupperingen.

    Om den är nettoskattebetalande? En hel del är ju dvs inkomsten kommer andra till del genom inkomstutjämning så här måste man väl göra vissa antaganden om hur denna grupp värdesätter samhället som det ser ut och hur man värdesätter att trygghetssystemen omfattar även dem om olyckan är framme. Jag gissar att betalningsviljan minskat betydligt, men förståelsen för hur samhället ser ut och fungerar är antagligen begränsad, särskilt i yngre år, och givetvis är man bunden till det samhälle, den kultur och det språk man är del av.

    Jag antar att det för både överklass och medelklass finns många fler aspekter som är viktiga än skattetrycket. Det är exempelvis vanligen den relativa skillnaden som avgör. VD löner har exploderat jämfört med hur det var på 60-talet omräknat i arbetarlöner, men statusmässigt har inget förändrats, däremot sannolikt misstron mot dessa eliter och vems intresse de har framför ögonen. Det är ju likadant med exploderande löner inom underhållsindustrin och sporten. Dessa relativa skillnader finns ju även inom dessa grupperingar dvs den översta procenten har större förmögenhet och inkomst än den samlade översta tiondelen.

    Vad jag tror utvecklas inom alla skikt är en känsla av ”varför ska jag bry mig”? Östling uttryckte det som ”Vad fan får jag för skatten”. Han är självklart medveten om att han är nettoskattebetalare, så det är knappast det han avser utan frågan om han känner det motiverat med tanke på utvecklingen av samhället.

    Gilla

    • M skriver:

      Ser man på globalisering och nyliberalism (som är grunden) och frånvaron av nationalism och vaktslående om den egna kulturen så borde överklassen bli en alltmer flyttbar elit som inte känner sig rotad och bunden till det egna landet. Processen har ju pågått i trettio år i Sverige så idag är det barnen till femtiotalister som är i fyrtio års åldern och deras barn som är de nya flyttbara eliterna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.