Fem ledande salafistprofiler har blivit frihetsberövade av Säpo. Det är goda nyheter. Det skulle kunna ses som ett tecken på att smekmånaden är över för den militanta salafismen i Sverige. Den har länge kunnat växa sig allt starkare, skyddad av en vänster som anklagat varnare för så kallad ”islamofobi”, och med ett ständigt inflöde av nya salafister från islamvärlden som en följd av den ansvarslösa invandringspolitiken.

Jag hoppas nu att dessa salafistprofiler, vilka saknar svenskt medborgarskap, ska utvisas. Detta skulle avskräcka andra och förhoppningsvis göra Sverige till ett mindre populärt asylland för jihadister och salafistiska fanatiker.

Under alla dessa år då den fanatiska och militanta salafismen befunnit sig i tillväxt har vi inte sett något motstånd från moskéerna. Tvärtom har salafismen sitt hem i moskéerna. De ledande profilerna har kunnat predika, undervisa och rekrytera nya medlemmar i moskéerna. Ett exempel är imamen Abo Raad. Han kunde, trots att han hyllade Islamiska Statens terroroffensiv i Irak sommaren 2014, fortsätta att verka som imam i Uppsalamoskén.

Vad jag vet har inga muslimska demonstrationer någonsin anordnats mot Abo Raad , ja, inte en protest har hörts från Uppsalamoskéns församling eller ledning mot att en IS-imam har fått predika och undervisa deras ungdomar.

Jag har själv, då jag var muslim, träffat Abo Raad, både i Uppsalamoskén och i Gävlemoskén. Det är i Gävle han har sin bas. Han är ingen ytterkantsfigur utan är djupt respekterad och omtyckt av de muslimska församlingarna i både Uppsala och Gävle och på andra orter där han bedriver sitt missionsarbete.

Det är nu efter frihetsberövandena som vissa moskéer reagerar. Men inte till stöd för Säpos arbete för vår gemensamma trygghet, utan för att protestera mot Säpo. Vi tar det en gång till: man har aldrig protesterat mot IS-imamen Abo Raad, men nu protesterar man mot Säpo.

Lördagen den 18 maj samlades minst två hundra supportrar till de frihetsberövade salafistprofilerna på Norrmalmstorg i Stockholm. En av manifestationens samordnare, Amer al-Hasani, är dömd för terrorbrott och misstänkt för att ha anslutit sig till Islamiska Staten.

Och lördagens manifestation var inte den första. Efter fredagsbönen i Abo Raads moské i Gävle den 3 maj tågade runt 300 av moskéns besökare i ned till Stortorget i staden till stöd för deras imam. De måste veta att han hyllat Islamiska Statens terroroffensiv.

Och dessa demonstranter är bara de som visar sig. Det finns med stor sannolikhet många fler supportrar runtom i landet som inte visar sig. De här manifestationerna kan föra något gott med sig – de kan visa det svenska folket att den fundamentalistiska salafismen inte är ett litet och avskytt ytterkantsfenomen som kan jämföras med Ku Klax Klan. Den är snarare en del av den vanliga miljön inom sunnitisk islam, som inte bara tolereras utan gillas av många vanliga muslimer i moskéerna.

Det vi såg på Norrmalmstorg, och tidigare i Gävle, är framför allt resultatet av en ansvarslös invandringspolitik. Vi har delat ut uppehållstillstånd och medborgarskap till höger och vänster. För att återhämta oss och komma på rätt köl igen bör vi omedelbart införa asylstopp och sedan, genom ekonomiska incitament, börja hjälpa invandrare att återetablera sig i sina hemländer.

Om vi inte vidtar åtgärder kommer Sverige, steg för steg, att förändra karaktär och bli mer likt länderna i islamvärlden. Bilderna från manifestationen på Norrmalmstorg skulle kunna vara tagna i Bagdad. Apropå Sverigebilden.

Man kan notera att skrikvänstern, som gärna stör sverigedemokraternas möten, lyste med sin frånvaro. Det är lättare att godhetssignalera genom att skrika på snälla och demokratiska sd:are än på fanatiska salafister. Man vet nog, trots att man inte säger det högt, att dessa är farligare. Man får inte säga det högt, för då kan man ju underblåsa så kallad ”islamofobi” och ”rasism”. Vi kommer förmodligen aldrig få höra skrikvänstern skrika ”Inga jihadister på våra gator”.

Reaktionerna mot frihetsberövandena har varit fredliga. Än så länge. Men i en framtid där islamiseringen gått längre och den muslimska befolkningen växt i Sverige, fruktar jag att liknande ingripanden kan leda till betydligt mer kraftfulla reaktioner, som till exempel våldsamma upplopp och jihadterrorism.

Nu har vi sett hur moskén i Gävle använder fredagsbönen för att mobilisera församlingen för demonstrationer till stöd för IS-imamen Abo Raad. Detta är ett fenomen vi känner igen från flera islamiska länder där islamister tågar ut från moskéerna efter fredagsbönen för att ställa krav. I framtiden kommer kanske svenska politiker att behöva ta med moskéernas reaktioner i beräkningen när de fattar beslut.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)