”Arkitekterna bygger inte för dig. De bygger för varandra.” Richard Sörman intervjuar Michael Diamant från Arkitekturupproret

Richard Sörman

Vi behöver inte acceptera att den modernistiska arkitekturen ska få vanställa våra städer. Vi kan tala om för arkitekter och politiker vad vi egentligen tycker om deras fyrkantiga lådor i stål och glas. Det finns nämligen en anledning till att arkitekterna själva bor i vackra stenhus från tidigt 1900-tal: deras skapelser är fula och människofientliga. Men det finns hopp. Människor har börjat göra motstånd. Och på kontinenten, framför allt i Tyskland, har man börjat rekonstruera hela kvarter så som de såg ut före Andra världskriget. Vi kommer få ett paradigmskifte och förhoppningsvis kommer de flesta av de monstruösa skapelser som slagits upp i våra städer under de senaste decennierna, men som ingen fotograferar eller sätter på några vykort för att visa hur vackert det är i Stockholm eller i Göteborg, vara rivna om hundra år.

Richard Sörman, redaktör för avdelningen Idé och kultur på Det Goda Samhället, har träffat Michael Diamant som 2013 startade Facebooksidan ”Nyproduktion i klassisk tradition” och som idag också är en av de drivande personerna bakom sidan ”Arkitekturupproret” där specialister och allmänintresserade samordnar sitt motstånd mot den modernistiska arkitekturen.

I över en timme satt jag och Michael Diamant på ett kafé på Kungsgatan i Stockholm och talade om arkitektur och livsmiljö. Michael menar att det är arkitekternas fel och ingen annans att vi bygger så fult i Sverige. Arkitekterna ignorerar all historisk kunskap som finns om hur man skapar harmoniska stadsmiljöer. Deras drivkraft är att imponera på sina kollegor genom att vara nydanande. Allt ska vara nytt och modernt. Det viktiga är inte att det är bra eller vackert utan att det är nytt. Människor måste våga börja protestera säger Michael. De måste våga lita på sin intuition: vill vi verkligen att det ska se ut så här? Tycker vi detta är vackert?

Enligt Michael kommer vi oundvikligen få ett paradigmskifte i tänkandet kring vad som är god arkitektur. Han är helt övertygad om att modernismens skapelser är borta om hundra år. Men vi måste engagera oss, säger han. Och alla kan bidra: vi kan alla protestera, vi kan tala om för arkitekter och politiker vad vi egentligen tycker om deras fyrkantiga lådor.

Jag börjar med att be Michael berätta om ”Arkitekturupproret”. Vad är Arkitekturupproret? Är det en den del av en internationell trend eller något mer specifikt svenskt?

Michael Diamant: Det är både specifikt för Sverige och en del av en bredare trend. Det finns liknande rörelser i andra länder, men de tar sig en annan form beroende på hur mottagliga de är på andra sidan, det vill säga de som man försöker påverka. De som egentligen har kommit längst och är bäst organiserade är tyskarna. Där finns det en rörelse som heter Stadtbild Deutschland. De är tyskar och alltså är de metodiska. På fritiden sitter entusiaster och gör rekonstruktioner av stadskärnor som är detaljerade ner på millimetern.

Det Goda Samhället: Finns det en skillnad här mellan gamla Öst- och Västtyskland?

Nej, det är spritt över hela Tyskland, men det började i öst. Det vill säga att anledningen till att de i väst fick nog var att man i öst började rekonstruera gamla stadskärnor efter kommunismens fall. Det har framför allt varit Dresden man tittat på. Det var lite där det började. Och det var samtidigt som Internet slog igenom. Den yngre generationen, de som var födda efter kriget, fick då se hur fint det hade sett ut förut i Tyskland och kunde jämföra det med hur gräsligt det ofta var nu. Det satte igång rekonstruktionstankar och det kom in en massa rekonstruktionsinitiativ och i samband med dessa var det några tyska arkitekter som i liten skala började rita klassisk arkitektur. De fick kanske en bra deal med några byggherrar och började bygga. Resten är egentligen bara marknadsekonomi. Det är inte generell bostadsbrist i Tyskland. Det är ungefär som i Sverige på 90-talet. Dessutom har de en stagnerande befolkning så på vissa håll är det köparens marknad och då måste man ju anstränga sig för att få sälja. Det är alltså lättare att sälja det som är klassiskt inspirerat än det som mest liknar en fyrkantig låda.

DGS: Och hur har vi det i Sverige om du jämför med Tyskland?

MD: Det var så här i Sverige på 90-talet. Det var faktiskt det. Vi byggde Sankt Eriksområdet i Stockholm. Vi byggde massor av klassiskt inspirerad postmodernism i Sverige som var ganska trevligt. I Stockholm har vi till exempel Lidingö centrum, vi har Alvik – som kanske inte är världens bästa men ändå något –, vi har Oxtorget inne i stan. Så man byggde väldigt mycket klassiskt inspirerat ett tag därför att det inte gick att sälja något annat. Då blev plötsligt byggbolagen intresserade och det var inga problem med byggkostnader eller fördyringar eller något sådant. Det sålde som smör och det är jättepopulära områden idag.

DGS: du menar att om vi inte hade haft det höga tryck vi har idag på bostadsmarknaden så hade till exempel alla de gräsliga bostadshus man på senare år slagit upp i Uppsala, där jag själv bor, sett annorlunda ut? Man hade alltså anpassat bostädernas utseende efter vad människor verkligen vill bo i?

MD: Svar ja! Alltså arkitektkåren kommer streta emot. Men samtidigt vill de ha uppdrag och måste anpassa sig efter marknaden. På 90-talet fanns det inget val. Man var tvungen att bygga bostäder som människor ville bo i och då fick man ett område som Södra station i Stockholm till exempel, som kanske inte är perfekt men ändå ljusår från vad som byggs idag.

DGS: Och ”postmodernism” betyder här att man går förbi den rena modernismen och tillåter sig att inspireras av äldre byggstilar?

MD: Postmodernister var modernister som fick lite dåligt samvete över att ha skapat så monstruösa miljöer men som ändå inte vågade ta steget fullt ut. De ville också vara lite ironiska – det var någon 90-talsgrej – så de gjorde ett halvdant arbete. Men det här halvdana – och vi kan tänka på Nacka strand till exempel – är ändå ljusår när det gäller humanism, färger, form från det som byggs idag. På grund av den bostadsbrist vi har nu är det återigen arkitekternas marknad. De kan rita hur fult de vill och de gör det. Så är situationen idag.

DGS: Om vi går tillbaka till Arkitekturupproret. Kan du beskriva lite mer ingående vilka ni är?

MD: Det grundades för några år sedan. Jag själv startade en grupp som heter Nyproduktion i klassisk tradition. Tanken med den var egentligen bara att visa exempel på klassiska nybyggen, alltså nyproduktioner med klassisk arkitektur. Syftet var att starta den här ifrågasättandeprocessen som är så avgörande. Det går till så att jag postar ett exempel som ska få människor att tänka: ”Titta! Aha! Det här går att göra!” Det handlar helt enkelt om att få upp människors ögon för att det faktiskt går att bygga vackert även idag. En av medlemmarna i min grupp startade sedan det andra benet: Arkitekturupproret.

Så det är egentligen två ben. Och han som håller i Arkitekturupproret är inte skolad arkitekt han heller men däremot ett marknadsföringsgeni. Så det blev två utmärkta ben. En sida där man går igenom projekt. Man kan kritisera projekten och föra en diskussion om nya klassiska projekt med deras fördelar och nackdelar. Och den andra sidan, Arkitekturupproret, är då mer som en clickbait som visar fram på nätet vad som byggs i andra länder, vad som är snyggt. Det handlar om påverkan och det fungerar hur fantastiskt bra som helst. De här två sidorna har varit jättebra parhästar. Arkitekturupproret är en sida som fått vanliga människor som inte har arkitektur som specialintresse att börja tänka och tycka, och framför allt att känna och förstå att de har rätt att tycka.

Och så har vi haft en växelverkan mellan sidorna. Från vårt håll – alltså sidan Nyproduktion – har vi bland annat hjälpt till med att utveckla ny terminologi. Den tunga teori som omgärdat den moderna arkitekturen – Foucault, sociologi, diskursanalys och annat – har nästan gjort det omöjligt att kritisera modernismen. Det har inte ens funnits termer för att kritisera.

DGS: Har ni själva fått uppfinna den nya terminologin?

MD: Till viss del. Det har inte behövts tidigare, men nu behövs det för att särskilja på en massa saker och det har arkitekturupproret lyckats popularisera och sprida så idag skiljer alla på ”modern” och ”modernistisk”. Då har vi plötsligt en mer jämlik spelplan. Vi kritiserar inte modern arkitektur men modernistisk arkitektur och då slipper vi självmålet att vi är emot allt som är nytt. Och jag har svårt för när människor säger att det gillar ”gammal stil”. Vad är ”gammal stil” för något? Det finns ju en mängd olika stilar. Man kan alltså inte gilla ”klassisk stil”. Klassicistisk är en stil bland många andra äldre stilarter. Så arkitekturupproret kämpar för ”klassisk tradition” och det är ett ramverk för hur du gestaltar en byggnad, en arkitekturfilosofi, som varit som en röd tråd från Antiken fram till idag.

DGS: Jag tänkte ta en ganska brutal fråga som jag tror att många människor kan relatera till och som därför äger en viss relevans. För ett tiotal år sedan byggde man ett nytt bostadskomplex vid en av Uppsalas utfarter. Huset står nära ett grönområde men det är mörkgrått, i princip helt fyrkantigt, utan balkonger och med små och anonyma fönster. När jag ser ett sådant bostadshus i Sverige, som får mig att associera till ett fängelse i en militärdiktatur, då undrar jag helt enkelt om arkitekter är fullständigt dumma i huvudet. Hur tänker arkitekter egentligen som ritar den här typen av hus åt människor? Hur är det möjligt att de låter bygga sådana här hus?

MD: Svaret är att de inte bygger för dig. De bygger för varandra. De här människorna är ingjutna i en ideologi, en modernistisk ideologi, där det viktigaste är att bygga nytt, inte att bygga bra. Är man konservativ utgår man från best practice, du är inte emot det som är nytt, men det måste vara bättre än det föregående för att du ska ta till dig det och förkasta det gamla. I modernismen är det viktigaste att det är nytt, om det är bra är helt sekundärt.

DGS: Så det är samma princip som i populärkulturen: det ska vara ny musik, nya trender, nya influenser. Det är det nya som är det värdefulla?

MD: Ja. Det är nyheten som är bra, inte kvaliteten i sig. De flesta människor bryr sig inte ett dugg om nytänkande inom arkitekturen, men arkitekterna ritar hus för varandra. Och ett stort problem – jag kommer in lite på ett sidospår här – är det nära förhållandet till journalister. Journalistiken i Sverige är väldigt koncentrerad till Södermalm. Jag tror att en tredjedel ungefär av Sveriges journalister bor på Södermalm. Arkitekterna är också väldigt koncentrerade till Södermalm. De här människorna är kompisar med varandra. Och därav har du ju skapat en ”match made in hell” för de här människorna bekräftar varandra: de är båda radikala, visionära och bla bla bla och så pumpar de ut sina budskap till människor. Och eftersom vi är så ängsliga över vad vi ska tycka och tänka i Sverige så tänker vi att det här är säkert fint. Jag blir tillsagd att det där är fint, alltså är jag glad.

DGS: Samtidigt som arkitekterna själva bor i vackra stenhus i innerstan från tidigt 1900-tal…

MD: De reflekterar inte ens över det bisarra i det här. De har sina kontor också i de vackra stenhusen. De skyr de miljöer de skapar som pesten. Det är helt absurt. Och arkitekturupproret slog igenom tack vare landsortsmedia inte storstadsmedia för landsortsmedia har inte några arkitekter som de är kompisar med. Hela DN:s och SvD:s kulturredaktioner här i stan, de minglar med varandra överallt. De skriver inte elaka saker om varandra.

DGS: En annan fråga vi kan komma in på är det här med skönhet och mänskligt välmående. Man pratar ofta idag om evidensbaserad kunskap: det ska finnas stöd i forskning och vetenskap för det vi tror oss veta. Finns det forskning idag som kan bekräfta kopplingar mellan olika former, olika miljöer eller färgkombinationer och mänskligt välmående? Minskar stresshormoner av vissa konturer, vissa former och så vidare, och kan det vara så att en klassisk arkitektur går mer i linje med människans behov när det gäller omgivande livsmiljö?

MP: Det finns massor av undersökningar om detta idag och det kommer fler och fler. Problemet är att det värsta som hänt Västvärlden sedan 1950 är relativismen. Vad som är vackert är numera per definition relativt: det bestämmer var och en själv?

DGS: Det är det jag försöker komma åt lite grann.

MD: Ja visst. Vi gillar inte kantiga ytor, vi gillar inte stora öppna ytor, men enligt mig är det här saker vi har känt till väldigt länge, även inom stadsplaneringen. Inget är byggt av en slump i välordnade städer. Gatustrukturen i Stockholms innerstad har inte kommit till av en slump: det är mycket genomtänkt allting med syftlinjer och axlar och att en vissa gata ska mynna ut i en plats med en vacker kyrka. Det är enormt genomtänkt: gatubredden, hushöjden, allt. Så all den här kunskapen har funnits. Det finns en massa ny forskning om det, men den kommer inte kommer inte ändra på modernisterna heller.

Vill du ha fakta om vad alla människor uppfattar som vackert så gå in på sajten ”Visit Stockholm” eller på deras Facebooksida: man kan tro att det inte har rivits ett enda hus i stan på hundra år. De gör allt de kan för att dölja vad modernistisk arkitektur har gjort med Stockholm. När man ser deras sida kan man exempelvis inte tro att de har byggt de här stålställningarna bredvid Stadshuset som heter Stockholm Water Front. Man kan inte tro att det finns. De tar bort det i varenda bild. Så att vad som är fint, vad som är fult: alla vet om det.

DGS: Så du menar att den nya evidensbaserade kunskapen egentligen inte behövs.

MD: Den behövs inte. Det är bara för att allt har blivit så relativiserat som vi tror att vi måste bevisa vad vi egentligen redan vet. Vi byggde vackert i tvåtusen år, sedan började vi plötsligt relativisera allting och då kom fulheten på en gång.

DGS: Finns det ett ideologiskt motstånd mot skönhet?

MD: Ja det gör det. Arkitekterna är mer extrema än vad journalistkåren är i Sverige. Tidningen Arkitekten gjorde en undersökning 2014 vad arkitekterna skulle rösta på. 68 procent skulle rösta på Vänstern, Fi eller Miljöpartiet. Bland unga arkitekter var det 20 procent som skulle rösta på Fi. Så var all dårskap kommer ifrån är egentligen inte så svårt att förstå.

DGS: En annan fråga man kan fundera på är den om makten över arkitekturen. Vilka är det som bestämmer hur det ska se ut i våra städer? Är det arkitekterna, eller är det politikerna eller kanske tjänstemännen eller byggherrarna?

MD: Helt och hållet arkitekterna. Arkitekterna sätter ”diskursen”, om uttrycket tillåts: vad är arkitektur? Vad är god arkitektur? Vad är standard? Det är arkitekterna som sätter den, inte byggherrarna. De sätter standarden och får igenom det de vill. Arkitekterna sätter tonen. De kan rita vackert om de vill, men de vill inte! Det är så pinsamt att de inte ens kan stå för sin egen arkitektur. Titta vilken arkitektur de belönar med olika priser. Det är ju den ena knasiga lådan efter den andra.

DGS: Vi har det stora nya konserthuset i Uppsala.

MD: Kärnkraftverket?

DGS: Just det. Insidan är fantastisk, enligt min mening, men utsidan är bara hemsk.

MD: Det är ungefär som nya Scandic vid Centralen. De har en jättefin Skybar. Men den är ju grotesk utanpå. Men det är för att vi har mindre tolerans med galen inredning än med utsidan.

Det låter så extremt det jag säger och man vill alltid hitta något slags mellanväg i Sverige, men det är hundra procent arkitekternas fel. De bestämmer vad som är arkitektur och vad som är god arkitektur. Byggherrarna bryr sig inte ett smack. De bygger efter vinst. De kan bygga tinnar och torn, de kan bygga en fyrkantig låda.

DGS: Finns det något politiskt motstånd i Sverige mot den modernistiska arkitekturen?

MD: Politikerna är rädda. Politikerna är lika svenska som vi andra och de är rädda att få höra att de har dålig smak. Det finns väl inget värre öde för en människa i medelklassen – som jag själv också tillhör – än att få höra att man har dålig smak! Så de har kapitulerat. De tänker att det är väl någon stjärnarkitekt som ritat det där nya huset så jag vågar inte säga vad jag egentligen tycker. Deras problem är alltså bara att de inte vågar säga någonting. När de väl vågar blir det bra. Som nu i Nacka port här till exempel där det mest klassiska förslaget gick igenom. Så de kan. De har makten att styra lite grann. De kan inte ändra arkitekturutbildningen, men de kan styra om lite grann och när de gör det blir det bra. Men för det mesta har de inte vågat. De vill inte få en storm av skribenter på kultursidorna som säger att de inte förstår sig på konst, att de är reaktionära och små och dumma. Så allt bygger på rädsla. Arkitekturupproret försöker krossa en rädsla. Du och jag och alla här inne på Kaféet får tycka om arkitektur. Våra röster ska räknas fast vi inte är utbildade experter

DGS: Det är en svår uppgift detta att bara få människor att förstå att de inte behöver acceptera att våra städer ska se ut som de gör.

MD: Det är revolutionerande!

DGS: Och hur ser du på framtiden? Kommer det en dag då man börjar riva våra fyrkanter i järn och glas?

MD: Ge det hundra år så kommer inte en enda av de här byggnaderna finnas kvar.

DGS: Du tror verkligen det?

MD: Jag är helt övertygad. Det här kommer vara en jobbig historisk parentes som vi tyvärr är tvungna att leva under. Men våra barnbarn kommer slippa det här. Det är väldigt enkelt. Nu har vi öppnat Pandoras ask här lite grann och fler har fått en röst och framför allt så utbildas det nya klassiska arkitekter. Ax:son-Johnsson stiftelsen har nu en sommarkurs sedan fyra år tillbaka som utbildar unga klassiska arkitekter från hela världen. Det finns firmor i hela världen, det finns en kontakt mellan alla. Så att det här blir bara större och större. Och exemplen på bra ny arkitektur blir bara fler och fler. Vi kommer att vinna. För nu när människor har fått en röst kommer människor i nio fall av tio välja det vackra huset framför plåtschabraket.

Brf Sparven i Norrtälje. Sveriges vackraste nyproduktion 2018 enligt omröstning på arkitekturupproret.

DGS: Vad kan vanliga människor göra för att bidra till den här utvecklingen?

MD: Engagera sig på Facebook. Skriv! Alltså låt inte arkitekterna leva i sin bubbla. De är så indoktrinerade med tanken att de sysslar med demokrati och deltagande att de knappt förstår vad vi pratar om. Slå sönder deras bubbla! Skriv ”Gud vad fult det är!” Skriv en kraftigt negativ Facebook-kommentar utan personangrepp på arkitekten och förklara att det här är apfult och inget annat. Det hjälper!

DGS: Människor ska alltså våga lita på sin intuition. Tycker de att en byggnad är ful så är den antagligen ful.

MP: Ja då är den ful. Du har rätt att tycka. Det är din miljö. Tyck, tyck, tyck! De flesta har minst gymnasieutbildning i Sverige och vi har massor med människor som är experter på en mängd områden. Varför skulle de inte ha förmågan att uppfatta vad som är vackert och fult? Låt människor tycka. Och låt dem kommentera. Kommentera, kommentera, kommentera! Det ska vara jobbigt för arkitekterna.

DGS: Och människor ska väl våga fråga sig själva om det verkligen är i sådana hus de helst vill bo? Är det så här jag vill att min stad ska se ut?

MD: Ja. Och tänk bortom ”häftigt”. Det är kul med ”wow!” och ”häftigt!” ett tag, men man vill inte bo i ”wow” och ”häftigt” hur länge som helst. Man vill bo i något som är mysigt, trivsamt etc. Så tänk bortom ”wow!”: är det här bra arkitektur? Skulle jag vilja bo här? Kommer människor vilja träffas och fika här? Sådana enkla saker.

DGS: Är det inte så också att om människor uppfattar en miljö som vacker och trivsam så respekterar man den mer och tenderar att bidra till att sköta den. Det vill säga att om man tycker att kvarteret i alla fall är fult som stryk så kan man lika gärna kasta fimpen eller glasspappret på marken?

MD: Oh ja! Sergels torg är väl ett bra exempel på det. En miljö som Sergels torg bidrar till förslumning och förslumningen i sin tur bidrar till en extrem kommersialisering. Stora delar av Sergels torg är ju numera inglasade. Så att modernismen leder också till förslumning av offentliga platser som i sin tur kommersialiseras. Du kan inte sitta någonstans i Stockholm utan att betala för det.

Jag ska lära dig en sak som kan hjälpa dig att identifiera en klassiskt genomtänkt arkitektur. Det är svårt för många att sätta fingret på varför vi tycker ett hus är vackert, men jag kan lära dig något som du kommer se på alla klassiska byggnader och du kommer inte se den på de modernistiska. Då kommer du finna den röda tråden bakom den klassiska arkitekturen. Det är några saker som alla klassiska byggnader har oavsett om de är byggda år 1500 eller år 2000.

Det börjar med en sockelvåning. Alltså längst ned har du en basvåning. Det finns en tydlighet i att här är första våningen. Sedan har du också ett tydligt avslut på byggnaden. Antingen ornamentalt eller också är fönstren mindre på högsta våningen. Du har alltså en tydlig början och ett tydligt slut. Sedan har du sista hemligheten här: delsymmetrier. En 60-talsfasad tycker du ofta är astråkig för det är en enda symmetri, exempelvis bara rader av likadana fönster. Sedan har du den galenskap vi bygger nu där fönstren ibland ligger huller om buller. Då har du kaos.

Hjärnan blir jätteirriterad. Klassiska fönster är ofta organiserade i parsymmetrier. Det finns flera symmetrier på samma fasad, du har alltså både variation och harmoni på samma fasad. Så titta sedan på alla gamla hus här ute på Kungsgatan. Du kommer se det: sockelvåning, mindre fönster där uppe och ett tydligt avslut på byggnaden och flera par av symmetrier så att byggnaden blir harmonisk. I princip följer alla byggnader från 1500 och framåt denna princip, vilket gör att de alla ser trevliga ut oavsett om det är jugend, nationalromantik eller vad det nu kan vara. Alla stilar bygger på den principen.

DGS: Men inte modernismen.

MD: Men inte modernismen och därför tycker vi den är jobbig och att den är jobbig att titta på. Ingen tydlig början, inget tydlig slut, ingen skillnad på fönsterstorleken beroende på var fönstren sitter, inga delsymmetrier. Det låter väldigt banalt, men vem som helst kan verifiera det överallt där det finns äldre kvalitativ arkitektur.

DGS: Om vi avslutningsvis tänker oss att det kommer en reaktion på modernismen. Hur tror du den kommer se ut?

MD: Det är olika i olika länder. Sverige är ett väldigt extremt land där vi bara gör en sak i taget, men då gör vi det helhjärtat…

DGS: Så när vi får vår konsensusreaktion…

MD: …ja då får vi bara grekiska kolonner överallt och då kommer jag att kräkas och bara vilja ha glas och stål eftersom man inte kan göra något lagom här så det är det som troligtvis kommer i Sverige: en total motreaktion.

DGS: Och när tror du den kan komma?

MD: De som nu är unga måste ha hamnat i maktpositioner. Så jag skulle ge det tyvärr trettio år. Men om trettio år har du ett totalt paradigmskifte. Då är dagens unga i 50-årsåldern och sitter på maktpositioner.

DGS: Vilken svensk eller nordisk stil har vi att falla tillbaka på när vi vill lämna modernismen och göra något typiskt svenskt igen?

MD: Den som är väldigt älskad är ju 20-talsklassicismen. Nordic grace, de här palettfärgade husen som är rosa och pastellgröna. De brukar de flesta människor tycka jättemycket om och de passar så bra i vårt mörker. När det är mörkt, grått och disigt lyser hela huset upp där. Och sedan så har vi lite Luther i oss fortfarande så det överdådiga fungerar inte här. Det finns ornamentik, men den är sparsmakad. Även i utlandet brukar man gilla Nordic grace så där kan vi kanske ta vid.

Efter intervjun går vi ut i solljuset och Michael visar på husen längs Kungsgatan hur äldre tiders arkitekter följde likartade principer för hur vackra hus skulle konstrueras även om de arbetade med olika stilar och under olika tidsepoker. När jag senare sätter mig i min bil och åker ut genom innerstan mot Norrtull ser jag mängder av vackra hus. När jag lämnar Stockholms innerstad och åker E4:an förbi kontorsbyggnader och köpcentra lyssnar jag på musik istället för att titta på arkitektur.

Är du nyfiken på Arkitekturupproret? Gå in på http://www.arkitekturupproret.se/ eller på organisationens Facebooksida.

48 reaktioner på ””Arkitekterna bygger inte för dig. De bygger för varandra.” Richard Sörman intervjuar Michael Diamant från Arkitekturupproret

  1. Fredrik Östman skriver:

    En annan skillnad på bra och dålig arkitektur är att på bra arkitektur används alla dessa delsymmetrier och liknande föt att visa var ingången är. Det är alltid uppenbart. På dålig arkitektur är ingången gömd i något hörn och man måste sätta upp en stor skylt eller låta folk leta. Den nya flygplatsterminalen i Wien har huvudingången bakom taxikön. Man går genom en gång förbi toaletter och teknikutrymmen och landar i ett hörn inne i terminalen. Detta fick öppnas i efterhand. Det var inte avsett som i gång alls. De stora svängdörrarna står oanvända någonstans där de inte behövs.

    Gillad av 3 personer

  2. S Eriksson skriver:

    Det finns hopp om framtiden.
    Jag vill minnas att Julia Caesar skrev några väldigt bra artiklar om detta för en tid sedan. Den här var också bra.

    Gillad av 4 personer

  3. lenam skriver:

    Intressant läsning och viktigt att inte förfula vår miljö i onödan. En annan viktig fråga är färgsättningen. Jag har undrat över vittrenden. Alla som vill köpa en ny villa numera väljer att den ska vara vit. eller möjligen ljusgrå eller svart. Vit är lika med modern. Hela skärgården börjar bli vit nu också. Enkelt att smälla på vit färg på varenda hus så ser det nytt ut. Det nya med vit färg är helt enkelt att det är ett färgval som inte passar i Sverige. Vit är en kall färg och vem vill se sitt kylskåpsvita hus och kliva in i på vintern?

    Gillad av 2 personer

    • Elisabeth skriver:

      Ja Lenam, när ska den tråkiga vit-trenden ta slut ? Jag kan inte heller begripa varför grått är så populärt ute och inne. Är det inte tillräckligt med gråvädret ? Jag letar dynor till trädgårdsmöblerna. Jag vill ha klassiska kadettranden rött/vitt/blått eller somriga färger som gult, grönt och blått. Gärna ränder. Jag vill ha känslan av sommar, sol , hav och glass. men vad erbjuds jag ? Grått och svart !!!! Vilken dysterhet. Jag får fortsätta slita på mina blå-vitrandiga gamla dynor.
      Men jag har noterat att tapeter börjar bli på modet så färgerna är förhoppningsvis tillbaka i inredningen. Ja, jag avskyr minimalism och färglöshet. Tycker synd om barn som måste växa upp i sådan tristess.

      Gillad av 2 personer

      • Margareta skriver:

        Bläddra i vilken möbelkatalog som helst. Rader av likadana grå soffor och sängar, fyrkantiga sarkofager, som ingen kan se skillnad på. Grå tyger med skrovlig yta – är det någon sorts variant av betong som eftersträvas? För mig är allt detta rena rama sarkofagerna, om än inte marmorlika – då skulle de kunna vara vackra – och vem vill sitta eller sova i en sådan. Är detta mode uttryck för en pervers längtan efter en inre, grå/gråsvart död. Speglar möblerna och färgsättningen insidan på vår tids människa eller vår tids själ? Vantrivs vi så med tiden som den är att detta måste uttryckas med gråsvarta soffor och sängar, likt gjutna i betong.

        Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Den som synar ett vitmålat trähus upptäcker sannolikt en massa svarta prickar, som syns extra tydligt just mot det vita. Det är förmodligen alger och att de nu växer och frodas överallt beror tydligen mest på att fasadfärgerna inte längre får innehålla effektiva gifter mot dem. Det betyder att husägaren själv måste köpa gifter, blaska på och skura huset, om han inte vågar trycktvätta. I värsta fall i princip årligen! Ytterst miljövänligt, nöjsamt och lätt som en plätt för envar…

      Gilla

      • Tina skriver:

        Vill du utrota vattenlevande smådjur och plankton? Fasadfärger sköljs ut i naturen. Du kan naturligtvis köpa importerade gifter från Ryssland om du vill.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Tina, visst är det ett dilemma. Men dilemmat illustrerar också att mycket av den miljölagstiftning som genomförs t ex via EU i längden kan vara miljöskadligare än praktiken innan. Jag hävdar inte att det verkligen är så just i det här fallet, eftersom jag vet för lite. Men det är uppenbart att mycket inom byggande, boende, miljötänk och lagstiftning är helsjukt. Om en massa husägare med täta intervaller måste skrubba fasader och takutsprång och trycktvätta andra träytor utomhus med lite mindre effektiva men godkända algdödare och tvättmedel, så blir ju både förbrukningen av miljöskadliga medel och deras inverkan på naturen större än om man via färgfabrikerna och under konkurrens utprovar de bästa möjliga medlen, som sedan har långvarig effekt. I stället skapas en massa extrakostnader, merarbete och risker för konsumenterna, som naturligtvis inte har kunskap om de större sammanhangen och följderna. Mycket av det ideologiska miljötänkandet är ju bara politiska symbolhandlingar utan konsekvensanalyser.

        Gillad av 1 person

  4. Jan Andersson skriver:

    Det är fel att bygga exakt likadana hus som de gamla. Men det verkar svårt idag att hitta på något bättre. Kanske beror det på CAD-programmen: rita ETT fönster, välj sedan ARRAY för femtio rader och tjugo kolumner och hela väggen är färdigritad!

    Gamla hus är komplicerade att rita med dator och framförallt att prefabba. Byggarna bryr sig inte hur husen ser ut så länge pengarna rullar in av sig själva.

    Mycket värre än ett fult enskilt hus är hela områden som blivit som de nu ser ut eftersom ingen estetisk planering förekommit överhuvudtaget. Vart tog de gamla stadsarkitekterna vägen, de som ensamma kunde lägga veto på fula förslag?

    Gillad av 1 person

  5. Aha skriver:

    Tror precis som i artikeln att i framtiden kommer man lägga ner stora resurser för att förfina städerna. Det blir kanske rent av någon form av tävlan. Många hus kommer att rivas eller förfinas. Även det yttre rummet med grönska kommer bokstavligen att blomstra.

    Bostadshusen från 40-60 tal är inte mycket att hänga i julgran. Ska dessa andefattiga miljöer, se Stockholms alla förorter, klara sig handlar det nog om sammanslagningar av lägenheter samt kreativa förfiningar av husen. Den förfulade arkitekturen kommer att kräva stora resurser att rätta till.

    Få hus gjorda de sista 50-75 åren har åldrats med behag. Endast de bästa kommer att klara sig såsom Malmö operahus som utvändigt är av lådkaraktär men invändigt är en pärla.

    Politikerna strävar efter att deras städer ska bli attraktiva att bo i, i den mening att det ska finnas attraktiva företag, god kultur och fina omgivningar. Det kan bli ändring på det,
    de förfinade städerna kan komma att bli vinnare framöver. Vackra städer blir de stora magneterna. Detta blir något av jungfrulig mark efter ett halvsekel av sosseförfulning.
    Borgarstäder är vackrare än sossestäder.

    Länge leve Arkitektupproret och Nyproduktion i klassisk tradition!

    Gillad av 6 personer

    • Elisabeth skriver:

      AHA, jag har märkt att landskapsarkitekterna fått en mer framskjuten ställning vid bostadsplanerandet. och det är utmärkt. Våra vackra parker anlades ju i början av förra seklet, man förstod då hur viktigt det var med grönska och skönhet.men i slutet av seklet blev det fula planteringar med torktåliga växter , vintergrönt och ödsliga gräsmattor runt sjukhus ,skolor och nybyggda bostadsområden. Nu tänker man annorlunda och det är en trädgårdsmänniska som jag väldigt glad över. Man kan ju faktiskt till exempel ha fruktträd överallt och låta folk plocka gratis. Varför inte ?
      Numera är det ju populärt att bygga och bo ”havsnära” men jag tycker att dessa bostadsområden är förvillande lika vare sig det är Hammarby Sjöstad eller Malmö. Ljusa lådor med långa balkonger. Skulle vilja se mer omväxling och fantasi på dessa fina lägen.

      Gillad av 2 personer

      • Aha skriver:

        När det gäller det gröna rummet har jag noterat samma sak. Torftiga men skötselvänliga. Marktäckande buskar i rabatterna så man inte behöver göra någonting. Ofta skräpigt.

        Sjukhusen med sina miljardbudgetar struntar i att med nålpengar i sammanhanget hälsa de sjuka välkomna med en inbjudande grönskande miljö,
        Värst är Sveriges skolgårdar som andats samma torftighet sedan 50-talet.

        Den kulturella förfiningen saknades helt i (sosse)Sverige.

        Gillad av 2 personer

  6. Elisabeth skriver:

    Tack Richard Sörman, för denna intressanta intervju.Ja, många arkitekter har verkligen bidragit till att brutalisera och förfula bebyggelsen. En av dem är den kände Gert Wingårdh. Malmö har begåvats med många underligheter från hans kontor. Exempelvis Rostiga saluhallen i Västra Hamnen och Kvarteret Sofia, ”Rosthuset”, som utnämnts till Malmös fulaste hus. Han verkar älska fyrkantiga ,sterila lådor på längden och tvären. Mycket plåt och betong. Men själv bor han – förstås – i ett charmigt gammalt rött torp vid havet. Så visst, dessa arkitekter verkar mest av allt vilja göra avtryck, bygga monument, bli kändisar. Sen får andra leva med konsekvenserna av detta.
    Kvarteret Sparven, Norrtälje, är verkligen ett fint exempel på att det går att bygga vackert och människovänligt även nuförtiden. Och svensk byggtradition är förvisso värd att förvalta. Det finns så mycket vackert i vårt land.

    Gillad av 5 personer

  7. Leif Nilsson skriver:

    Ett stort tack för detta mycket angelägna ämne, Richard Sörman!
    Den vedervärdiga modernistiska arkitekturen lever i symbios med den ”moderna” konsten. De är samma andas barn och utgör båda grenar på den postmodernistiska PK-ideologin, med dess socialistiska rötter.
    Jag rekommenderar varmt denna dräpande video om ”modern art” och modernistisk arkitektur;

    Gillad av 3 personer

  8. Tritonen skriver:

    Den här utvecklingen startade redan under mellankrigstiden genom modenismens, eller som vi säger i Sverige, funktionalismens genombrott.
    Extra näring fick den dominerande trenden genom det av arkitekten Renzo Piano ritade konstmuseet Centre Pompidou i Paris, invigt 1977. Byggnaden har ett för dåtiden spektakulärt utseende med en ut- och invrängd fasad, där ledningar för el, vatten och ventilation ligger på utsidan. Onekligen ett helt nytt grepp i en traditionell urban miljö. Ett estetiskt uppror i upprorens stad!
    Sedan dess tycks tendensen bland ledande arkitekter ha varit att avlägsna sig från och bryta med traditionen, nästan som ett självändamål. Att sätta sitt personliga, individuella signum, att sticka ut, att vara rebellisk och helst också frimodigt ”kaxig.”

    Gillad av 1 person

    • Aha skriver:

      De fabriksbyggnader i tegel med lite utsirningar här och där uppfattade jag som ung som tråkiga och omoderna. Nu tycker jag att de uttrycker trevnad och harmoni och att det är en hädelse att riva dem. Ofta blir de dock räddade.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Precis dom jag gillar, skötte om ett sådant hus från tidigt 1900 tal, var ung och fattade inte hur vackert eller unik kåken var.
        Operan är i mina ögon inte lika stiligt hus. Dock var det skoj att arbeta där, hittade ett rum som var stängt på mitten 1960 tal, när jag borrade låset cirka 1983 så var det orört och en tidsresa och få se.
        Det mest unika jag sett, var ett kraftverk som låg bredvid centralbadet i ett grannhus. Fick krypa in via en servicegång från tvätteriet under centralbadet. Cirka 1982 ungefär tror jag det var, ett litet underjordiskt kraftverk, komplett med svarv och fräsmaskin. utforskade det rejält strömmen var bruten, och almanackan indikerade mitten 70 tal. Hittade ingen riktig utgång, den fanns nog men jag missade nog den.
        Idag är det nog utrivet med största sannolikhet.
        Häruppe där jag bor finns både nerlagda gruvor och fabriker som är tomma och öde, jag ska utforska dom under sommaren.
        Mvh.

        Gilla

  9. Lasse Forss skriver:

    Jag orkade inte läsa hela inlägget. Men jag gillar det som är nytt om det är praktiskt. I Uppsala yvas man över alla Leccehus. De ser ut som något förstorade statorlängor. Alla är gula. Oerhört trist. Själv har jag en bostadsrätt i ett hus med 6 våningar. Samtliga nybyggda hus längs Fyrisån har den höjden.
    En positiv detalj är alla balkonger. Man inser att det viktigaste är att bygga för de boende, inte för några självutnämnda esteter som hyllar det som är opraktiskt.
    Jag kanske ska svära ytterligare: Jag gillar det nya universitetshuset.

    Gilla

  10. Margareta Fogelberg skriver:

    Tack för en läsvärd artikel. Jan Andersson kommenterar: ”Mycket värre än ett fult enskilt hus är hela områden som blivit som de nu ser ut eftersom ingen estetisk planering förekommit överhuvudtaget.” En gräsligare sillsallad än Nya Hovås i Göteborgs södra utkant får man leta länge efter.

    Gillad av 2 personer

  11. Kulturisten skriver:

    Tack för en utmärkt intervju! För min egen del gäller att dessa lådformer är så främmande för mitt primat-öga att de framstår som hotfulla. Jag är säkert inte den enda som tror att de mycket starkt bidrar till tilltagande depression, stress och allmänt illamående i samhället.

    Gillad av 2 personer

  12. Östrahult skriver:

    Alla dessa besserwissrar, det de egentligen gör är att återspegla etablissemangets syn på hur vanligt folk till skillnad från dem själva ska ha det

    Gillad av 2 personer

    • Hans W skriver:

      Spot-on.I t ex Gamla Enskede finns fortfarande den tidens ”arbetarebostäder” bevarade.Det är trivsamma villor av trä som ofta ser ut som de typiska ”arbetarebostäder” som var en del av trettiotalets Egna Hems-rörelse.I dom där ”arbetarebostäderna” bor idag ibland medlemmar av S-aristokratin-en del tidigare ministrar t ex.De där ”arbetarebostäderna” av Egna Hemstyp kostar idag väl kanske 4-5 miljoner minst.Överhetens syn på hur en ”arbetarebostad” skall se ut har alltså förändrats mycket dramatiskt till det sämre.En lågavlönad och genomsnittligt avlönad ”arbetare” får ofta idag hålla till godo med en 1;a eller 2:a i ett sk utkantsområde och måste då även betala flera miljoner för denna mediokra och trista bostad.Den tidens arbetarrörelse lagstiftade och mot och kriminaliserade den obskyra bostadsspekulation som idag utgör själva kärnan i den svenska bisarra och djupt människofientliga spekulationsekonomin.

      Gilla

  13. Bruno skriver:

    ”Allt skall vara nytt och modernt”.Och nyskapande?Men vad är det för nyskapande med hus som ser ut som skokatonger?Arkitekter?”Dom allra högst i Pyramiden kanske?Den stora ”Arkitekten” som själv bor inuti Pyramiden vet nog att formen är ett medel för dominans och kontroll och även i en del fall för något än mer ”radikalt”?Vad händer med en människas inre om hon tvingas att bo i en skokartong eller ett hus som ser ut som en skokartong?Är det ”frigörande” och ”inspirerande”?Man tänker snarare på Block II i Auschwitz dör den helt unge Auschwitzkapon Georgi Schwartz (senare George Soros) entusiastiskt och väl nogsamt plockade ur guldtänderna från fångliksmunnar och på så sätt fick ett startkapital som satte honom i stånd att såsmåningom bli Annie Lööfs favoritfinansiär.”Diamonds are a girls best friends” sjungs det i ”The Soros&Lööf duo” at the Scala Theater at the Bilderberg conference förstås.Dom där ”Schutzhäftlinge” som nu sätts på svältkost i Stammlager EU-känner dom sig ”frigjorda” och ”inspirerade”?Hur bor G Soros?Hur bor Annie Lööf?I skokartonger förståss.Hur bor röstfuskaren,Bilderbergaren och Rotschildbankiren Ma Cron?I en skokartong så klart.För ”jämlikhetens” skull förstås.Den fransosiska och masoniska ”Liberté,Egalité,Fraternité”-bara för och bland oss ,men inte för er såklart.Klart som korvspad.Hur påverkas jagförståelsen och omvärldsförståelsen om man stadigvarande bor i Champs d´Elyssé eller i Versaille?Då blir man hopplös,liten och rädd för Storebror såklart.Klart som korvspad.PS En avslöjande filmad autentisk intervju med George Soros där han skildrar sin tid som mycket ung men tonårig Auschwitzkapo finns faktiskt utlagd på You tube och kan nog hittas om man söker på ”Soros about his time as Kapo in Auschwitz”.Varför åtalas inte Soros för detta då det ju innebär medhjälp till folkmord?

    Gilla

    • Schmalz skriver:

      ”Stammlager EU”?Det där var väl inte helt mitt i prick-bör det inte istället vara ”Erziehungs-,Arbeits- und Vernichtungslager EU im Protektorat Gross Europa”?Vem är då chefsgenocidairen?Soros?Verhofstadt?Junckers?Kanske men ”genocidarkitekten” är trots allt Coudenhove-Kalergi vars europeiska genocidpris pris-Kalergipriset- både Merkel och Schultz tacksamt och stolt har mottagit.De är minst lika stolta som Bilderbergskan – den numera fast Soros-avlönade Lööf som nu glatt trallar:”My heart belongs to Daddy da da di da da di da da do”.”Sugardaddy” kalls det visst av somliga.Lööf:”Min Sugardaddy är rikaste av alla sugardaddies.JOch jag är den bästa och vackraste av alla hans girlies.Jag slår t o m Corazza-Bildt med hästlängder”.

      Gilla

    • Pretty boy Floyd skriver:

      Ingen har påstått att George Soros (Giorgy Schwartz) har rumänska rötter eller någonsin haft rumänskt medborgarskap.Då det gäller Soros tid som Auschwitzkapo är den tidsmässigt lokaliserad till 1945 innan krigsslutet.På You tube finns åtminstone två autentiska intervjuer med Soros där han beskriver sin tid som Kapo i Auschwitz.Naturligtvis ville Soros överleva och lyckades med hjälp av en kontakt bli enrollerad som Kapo.En Kapo i Auschwitz hade många fördelar bl a den att slippa att leva under ständigt dödshot.En Kapo fick också tillräckliga matransoner , anständiga kläder (ibland uniformsliknande) och t o m läderstövlar och ibland en läderpiska som Kapon kunde använda vid piskningen av de olyckliga fångarna.Kapon hade även ibland eget rum eller ett rum delat med endast en Kapo.I en intervju vars autencitet rimligtvis ej kan betvivlas beskriver Soros sin tid som Auschwitzkapo så här:”Oh!It was the best time of my life!”På frågan om han ej kände samvetsförebråelser inför sin Kapo-uppgift svarar han:”No!No!They had to go.They had to be killed”.Talar en stor humanist så?Varför är Soros som orsakat så mycket elände inte minst i Sverige bl a genom sin spekulation mot den svenska kronan 1992 heligförklarad av det bisarra svenska politiska etablissemanget?

      Gillad av 1 person

  14. lookslikeanangel skriver:

    Sverige har blivit en ekokammare!

    Om arkitekturen här ligger i fas, något efter eller före,
    det kan man fråga sig.

    Jag tror nog att arkitekterna försöker bryta sig ur,
    men klimatet (det mentala!) är alldeles för fyrkantigt.

    Att bara kopiera någon tidigare epok men med nya
    konstruktionsmetoder, leder lätt till att man hamnar
    i en själlös pastisch.
    Så kan man hitta klassiska grunder men på nytt sätt….?

    En trend tycks annars vara höga torn…..

    Gilla

  15. Hovs_klipphällar skriver:

    Just det. Ett annat intressant exempel på hur man kan bygga i klassisk stil är stadsdelen, eller snarare staden, Jakriborg utanför Lund.
    Området är byggt helt i gammal förindustriell stil, något påminnande om Gamla stan i Stockholm.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Jakriborg

    ”…Den arkitektoniska stilen är en pastisch som anknyter till den förindustriella stilen i Lundaslättens byar och de hanseatiska kuststäderna vid Östersjön och Nordsjön….

    Jakriborgs gator påminner om det medeltida gatunät som finns kvar i de skånska stadskärnorna. En ”stadsmur” utmed stambanan skyddar mot buller och damm. Stilen är uppskattad av många, men ses som kontroversiell bland arkitekter….”

    — Ja, givetvis gillar inte arkitekterna Jakriborg, vad hade vi annars väntat!

    Bland dessa härskar en historielös, närmast historiefientlig, attityd där man som nämns ovan är helt fixerad vid att förneka att vi har en historia och att denna historia innehåller erfarenheter som är väl värda att bevara.

    Mycket riktigt röstar arkitekterna ofta på de allra tokigaste politiska vänsterpartierna, just de partier som hatar hela vår civilisation och vill förstöra den.

    Samma enfaldiga bildstormare har även infekterat museivärlden, och försöker nu sätta sin stämpel på det nya Nationalmuseum — som inte ens längre ska få behålla sitt namn enligt vänsterdårarna.

    Gillad av 1 person

  16. Lightning Hopkins skriver:

    Arkitekterna bygger inte alls för varandra.De bygger för Makten.Den yttersta ekonomiska och politiska Makten.Arkitekter är endast obetydliga lönearbetare som betjänar Makten precis som Soros-hålldamerna Lööf och Corazza-Bildt m fl.Ordförklaring:Hålldam=Fast avlönad prostituerad som mottar betalning i form av fast – oftast ej skattepliktigt-underhåll,bostad,kläder,mat,fortskaffningsmedel och beskydd av sin Herre,sin sk Master.I fallen Lööf och Corazza-Bildt är den sk Mastern Soros.Att dessa två nämnda sk Soros – hålldamer är på Soros lönelista (payroll) är belagt med otvetydiga bevis.

    Gillad av 1 person

  17. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Richard och Michael, för denna givande och upplyftande läsning! Vi kan lätt dra paralleller till andra samhällssektorer. Jag har alltid älskat konkreta och abstrakta ting, där skönhet, funktionalitet och kvalitet förenas. Men mitt intryck är att folk i allmänhet varken värderar eller har sinne för sådant, utan lätt påverkas av materiella och idémässiga trender.

    Vad gäller offentligt byggande är fulheten slående, men den tvingas vi vänja oss vid. Ännu värre är bristen på kvalitet och följaktligen bristen på kompetens, yrkesheder och personlig moral, inte bara hos arkitekterna, utan hos de byggansvariga uppifrån och ner. Hur kan det komma sig att kanske 20-30 procent av relativt nya offentliga byggnader betecknas som ”sjuka hus” (fast komplexet är stort och omstritt)? I alla tider har husbyggare vetat att de centrala problemen är vatten utifrån och inifrån samt luftväxlingen.

    Jag tror att vi ännu har en omedveten föreställning att allt blir bättre med tiden, att kunskapsmassan byggs på, att man lär sig av erfarenheter, att kvaliteten därför successivt ökar. Men så är det ju inte alls, det ser vi när ögonen öppnas! Det kan gälla inom naturvetenskaperna och på nyare teknikområden. Men hela tillvaron i övrigt fylls mest av skräp följt av nyproducerat skräp med glansigare yta. Vi är sannerligen naiva, om vi tror att allt detta förpackade, godkända skräp hemma och i offentligheten, i butiker, skolor, universitet, media, överallt, är resultat av någon sorts ackumulerad ”kunskap”.

    Gillad av 4 personer

  18. Dandersan skriver:

    Vad kan man vänta sig av de arkitekter som utbildats i Stockholm, i den fulaste byggnaden i stan!
    Hur skall ett hus se ut?
    Hur skapar man en miljö där man trivs?
    Precis tvärt om mot det huset.
    Möten mellan gående och boende börjar i fasadens marknivå! Fönster i ögonhöjd eller åtminstone något element som lockar.
    Ju längre ner fönstren placeras desto mer lockande.

    Gilla

  19. Kurt Granberg skriver:

    Det låter som att det finns en ”sammansvärjning ” av arkitekter för att förfula våra städer etc. jag som jobbat i yrket mer än 40 år, varav ca hälften i andra länder, håller inte alls med. Svenske Arkitektens inflytande på slutprodukten, färdigt hus osv. är tämligen begränsat, bla pga av byggregler och för Sverige helt unika jätte stora byggföretags påverkan, för att inte tala om våra politiker med sina agendor. Dock håller jag med om att samtidens svenska arkitektur för det meda är trist, undermålig och rentav ful. Det är emellertid inte säkert att lösningen är att bygga pastischer med utgångspunkt från en svunnen tid. Skall kontakta Arkitektupproret.

    Gillad av 1 person

  20. rolfholmen skriver:

    Som numera pensionerad fd byggnadsingenjör tvingades ofta vi, mina kolleger och jag att se till att dessa skapelser som artjitekter hade drömt fram skulle stå kvar även om det stormade ute, Då myntades uttrycket – ”Det skjuts för få arkitekter i det här landet” -. Tag det inte bokstavligt, det är menat som humor, även om en och annan kanske blir kränkt eller uppfattar det som hets mot folkgrupp.
    Vänligen,
    Rolf Holmén

    Gillad av 2 personer

  21. Bern skriver:

    Att man idag tämligen allmänt idealiserar arkitektoniska sekelskiftesmiljöer beror på tidsandan idag.Men tidsandan förändras.Om femtio är kan det svenska miljonprogrammet ses som oerhört framåtsyftande och toppen av modernitet.Precis som den där flugan eller insekten som ses instängd i den glimmande bärnstenen är människan fångad i just sin tids föreställningar-inte bara de ekonomiska och politiska utan även de estetiska.Om femtio år kan t ex arbetarpalatsen på Stalinallé i Berlin anses vara oerhört chica och – om de då finns kvar och bostadsmarknaden ej är socialiserad-bli uppköpta av billionärer som t ex Soros III som kanske då sporrad av idealism väljer att själv bosätta sig där.Nostalgie de Berlin Ost blir en då en chic modeföreteelse.

    Gilla

Lämna ett svar till Pretty boy Floyd Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.