Många skulle svara jakande på rubrikens fråga. Det gör inte jag. Låt mig presentera mitt synsätt som kanske kan verka tillkrånglat.

Defekta samhällen är defekta för att de har ett slags sjukdomar. Det är svårt att begripa sig på sjukdomarna eftersom de endast ger sig till känna genom symptom. Det är ungefär som med cancer. Att celler börjar växa och bilda tumörer kan man se, men tumörerna är bara symtom, inte själva sjukdomen (tror jag i alla fall). Men man kan inte negligera symtomen för det är symtomen som dödar den sjuke (om sjukdomen är allvarlig). Men det enskilda symtomet är inte sjukdomen, det förstår man när det bildas metastaser.

Jag menar att Sverige är tämligen defekt. Vi har en sjukdom som ger ett antal besvärande symtom med potentiell kraft att döda nationen som vi känt den. Ett symtom är skolresultaten, ett annat invandringen, ett tredje är vår oförmåga att effektivt bekämpa skogsbränder och så vidare.

Egentligen hade det varit ganska lätt att börja bekämpa vart och ett av dessa besvärliga symtom, problemen med invandringen till exempel. Först måste man få stopp tillväxten. Det kan gå på några månader bara man vill. Gränser stängs. Ny praxis i regeltillämpningen, till exempel ny tolkning av begreppet asyl, införs.

Men om det är så lätt att få kontroll över åtminstone en del av symtomen, invänder du, varför gör man – vilket i det här fallet betyder de härskande politikerna – då inte det? Det beror, svarar jag, på den här svårfångade och undanglidande nationella sjukdomen som är något annat än de symtom som den framkallar.

Jag tror att sjukdomen existerar på två nivåer mellan vilka det råder ett intrikat orsakssamband. Den första nivån är det svenska samhällets dominerande tankevärld, närmare bestämt den PK-istiska ideologin. De idéer varav denna ideologi består reser effektiva spärrar mot en mer beslutsam behandling av de störande sjukdomssymtom som vi kan iaktta i det svenska samhället. Att Sverige får skäll av EU för att vi inte ens kan etablera den minimala gränskontroll som unionen begär är ett nog så tydligt indicium på att mer kraftfulla åtgärder snabbt skulle stöta på patrull i Sverige. Vi vill helt enkelt inte lösa några problem. (Var det gränskontrollerna statsministern avsåg när han sa att Sverige skulle ligga på ”EU:s lägsta nivå” – och då för säkerhets skull placerade oss till och med under Schengeninspektörernas miniminivå?)

På motsvarande sätt vore det fullt möjligt att redan nu börja återställa den svenska skolan. Om jag vore utbildningsminister skulle jag börja med att ge makt till rektorer och lärare genom att lägga ned de centrala myndigheterna skolverket och skolinspektionen för att därefter bygga ett system med oberoende kontroller av varje enskild skolas resultat och publicera resultaten på internet så att de olika skolornas respektive kvaliteter blev uppenbara. Jag behöver bara nämna den enkla inledande uppfattning för att du ska förstå hur främmande det är för Sverige att  tänka en enda framåtblickande tanke.

Därmed har vi nått sjukdomens andra nivå, nämligen makten, som tillsammans med PK-ideologin utgör ett sammanhängande, levande väsen med uppgift dels att själv växa, dels att med alla medel göra motstånd mot försök att komma till rätta de skadeverkningar det själv orsakar.