Jag har gått på så många universitet, närmare bestämt ett halvdussin, så jag har haft anledning att fundera på vad studenter egentligen lär sig vid högre lärosäten. Låt mig genast säga att jag bara studerat mjuka eller halvmjuka ämnen såsom nationalekonomi och statsvetenskap och ekonomisk historia så jag uttalar mig inte om hur det går till på de hårdare institutionerna där man utbildas till ingenjör eller tandläkare. Min grundföreställning är att de senare linjetyperna erbjuder ett slags yrkesutbildningar som funkar i bemärkelsen att den som utbildat sig till tandläkare med framgång kan ta hand om patienters munhåleproblem. Det är nog på motsvarande sätt med utbildningen av elektriker och VVS-tekniker.

Mina funderingar väcks till liv av en krönika av skribenten Jan Norberg på sajten Newsvoice. Norberg hade träffat ett antal ”yngre personer” med politiskt korrekt läggning, tydligen i USA, och ställt frågor till dem om deras tro. En av dessa yngre personer hade studerat political science, det vill säga statsvetenskap, och Norberg frågade varför han valt just det ämnet. Den unge mannen förklarade att han ansåg att han på det viset kunde få en ”god möjlighet till en bra yrkesmässig karriärutveckling inom den offentliga sektorn”.

Jag tror att den unge mannens analys var precis på pricken. Inom statsvetenskapen liksom i det övriga humaniora utbildas unga människor i det politiskt korrekta tänkande som staten efterfrågar. (Varför den offentliga sektorn efterfrågar personal som är slängd i politiskt korrekt tänkande behöver jag väl inte förklara igen? Allt politiskt korrekt tänkande går ut på att politikerna och den offentliga sektorn ska bestämma mer och få utvidgade uppgifter, till exempel genom att vidta åtgärder för att tillrättalägga nyupptäckta orättvisor.)

Min tes är alltså att den högre utbildningen går ut på att träna studenterna i det tänkande som en framtida arbetsgivare efterfrågar. Det är inget kontroversiellt påstående. Dentologistudenter lär sig om tänder för att deras arbetsgivare vill att de ska kunna hantverket. Men, påstår jag och det är kontroversiellt, när det gäller anställningar i den offentliga sektorn handlar det inte, eller i varje fall inte i huvudsak, om praktiska och hantverksmässiga kunskaper utan om ideologi. Den ideologin, PK-ismen, handlar bara om att öka makten hos detta organisationssystem och därför vill organisationssystemet att unga människor som ska anställas redan på förhand har inhämtat den efterfrågade världsbilden. Det är ungefär som när jesuiterna för några hundra år sedan utbildade begåvade unga män i ett tänkande som främjade den katolska kyrkans inflytande.
Så var det även, mutatis mutandis (det betyder ”efter vederbörliga ändringar”), när jag studerade och examinerades vid Handelshögskolan i Stockholm. Den vederbörliga ändringen är att vi studenter på Handelshögskolan inte tränades i det tänkande som gällde i välfärdssystemet utan i de banker och storföretag (eller till och med finansdepartementet) där de flesta av oss, efter den utomordentliga skolning vi erbjöds, också hamnade.

Under min tid som student på Handelshögskolan i Stockholm blev jag alltmer misstänksam mot hela den officiella föreställningen att det var vetenskap och yrkesfärdigheter vi bibragtes (då undantar jag lektionerna i bokföring, som är riktig yrkeskunskap). Även om jag lärde mig tankegångarna och klarade tentorna trodde jag aldrig på de gängse teserna, till exempel keynesianismen. Jag kände att det handlade mer om mode och stil.

”Här lär vi oss hur man snackar om man ska jobba på bank” sa jag till mina studiekamrater utan att någon brydde sig om mina observationer. Då sa jag att jag funderade på att byta till en annan populär stilskola, Shantungskolan, där man utbildade kosmetologer. Det gjorde inte heller något intryck.

Med detta vill jag antyda att det inte är något märkvärdigt med att nutidens högre utbildning på de humanistiska linjerna utbildar unga människor i politiskt korrekt tänkande. Makten behöver alltid sålla fram fogliga och begåvade adepter.

Har du funderat på hur det engelska imperiet kunde byggas och administreras av folk som studerat grekiska och antikens historia på Eton och Oxford? Inte var det yrkeskunskap och praktisk vetenskap de lärde sig. De lärde sig hur man samarbetar med folk som har samma ideologi och övertygelse.