Idag annandag jul kallas i Sverige också Staffansmäss. Då ska man minnas Sankt Stefan eller Staffan, den förste kristne martyren. Berättelsen om honom finns i Apostlagärningarna, det sjunde kapitlet, där man får veta att han stenades. Det skall ha hänt i Jerusalem år 35 e. Kr. Stefan var en av ledarna för de grekisktalande kristna.

Visan som vi sjunger under juletiden, framför allt i Lucia (en annan martyr), om Staffan stalledräng som vattnar sina fålar fem, handlar om denne Sankt Staffan. Enligt legenden var han ju kung Herodes stalledräng. På den heliga natten såg han den strålande stjärnan över Betlehem och gick till Herodes och meddelade att judarnas konung skulle födas. Det gjorde Herodes rasande.

Sankt Staffan är skyddshelgon för kuskar och stalledrängar. Men också för stenhuggare, skräddare och vävare. Hans reliker finns bevarade i kyrkan San Lorenzo fuori Le Mura i nordöstra Rom. Flera kyrkor i Sverige är tillägnade Staffan.

Idag på Sankt Staffans dag tänker jag på en kristen präst blev martyr för sin tro den 26 juli 2016. Jag tänker alltså på Jacques Hamel som halshöggs av jihadister i sin kyrka. Innan de dödade honom läste jihadisterna ur Koranen. Fader Jacques var helt lugn när han slaktades. Med bestämd röst sade han till jihadisterna: ”Försvinn, Satan!” Detta är egentligen ingen ovanlig händelse. Kristna dödas hela tiden i islamiska länder. I de flesta islamiska länder är kristna förtryckta och otrygga. Det som var ovanligt med Hamels martyrskap var att det skedde i det civiliserade Frankrike.

Jag har nämnt Jacques Hamels namn i flera krönikor. Och jag tänker fortsatta göra det. För jag tycker inte att händelsens betydelse verkar ha sjunkit in riktigt. Livet fortsätter som vanligt. Ledare inom politik och media har inte ändrat inställning till massinvandringen och islamiseringen.

Med risk för att låta pessimistisk: jag tror att vi kommer att vänja oss vid kristna martyrer i Europa framöver. Den islamiska fundamentalismen minskar inte, utan växer. Det är en följd av den stora invandringen från islamiska länder. Det betyder inte att alla muslimer är farliga, men det betyder att Europa, delar av våra städer, blir mer lika islamvärlden. Och när Europa blir mer likt islamvärlden får vi också våldet och hatet mot de kristna som är vanligt där. Det är helt logiskt, men få talar öppet om det. Det som hände i Algeriet 1996 när sju franska munkar halshöggs av jihadister, kan nu hända i Europa.

Mordet på Jacques Hamel bör inte betraktas som en isolerad händelse, något som vi kan glömma och sedan gå vidare. Som sagt, jag tror att det är ett tecken på vad som komma skall. Det moderna Europa vill helst lämna saker som religionskrig och martyrskap bakom sig, men de har kommit tillbaka till oss i en ny, islamisk gestalt och blivit en del av vår vardag. Det är något vi måste hantera. Jag skulle också helst vilja slippa tänka på dessa otäcka saker. Jag skulle mycket hellre vilja äta rester från julbordet, slappa och titta på Netflix.

Tidigare levde jag till stor del på att skriva opolitiska kulturkrönikor i mainstreammedia. Det var roligt, men jag känner inte att jag kan gå tillbaka till en sådan tillvaro när vi står inför så stora problem. Även när jag ser på Netflix tänker jag vår tids problem. När jag skriver om teveserier och filmer, så finns politiken alltid med.

Denna december har jag haft en serie krönikor här på Det Goda Samhället kallad ”Min barndoms julfilmer”. Jag har hittills betat av sju filmer – det ska bli tre till, förhoppningsvis innan året är slut. I varje filmkrönika finns det någon politisk tanke, någonting om vår tids problem. Jag kan helt enkelt inte ”koppla av”.

I den islamiska republiken Pakistan blev den kristna kvinnan Asia Bibi anklagad för att ha förolämpat islams profet Muhammed. Hon dömdes till döden genom hängning. I väntan på straffet har hon suttit fängslad i åtta år. Hon friades nyligen av Högsta domstolen i Islamabad. Anledningen var brist på bevis. Men kanske spelade det också en roll att hennes fall blivit uppmärksammat i hela världen.

År 2009 plockade Asia Bibi bär i sin by. Hon var törstig och dristade sig att dricka från samma vattenskål som muslimerna. De muslimska kvinnorna blev upprörda. Det passade inte att en oren kristen kvinna drack ur samma skål som de. ”Min Kristus dog för mig. Vad gjorde Muhammed för er?” ska Asia Bibi då ha sagt. Det var för detta yttrande hon skulle hängas.

Asia Bibi blev frigiven av domstolen, men inte av folket. I Pakistan har de stränga hädelselagarna stort stöd. Stora marscher har hållits där man kräver hennes död. Hon hålls nu gömd på ett hemligt ställe. Får mobben tag på henne är hon död.

Men fundamentalismen har som sagt också börjat påverka våra liv här i väst. När Asia Bibi sökte asyl i Storbritannien blev hon nekad. Regeringen måste ta hänsyn till sin stora muslimska befolkning. Det är alltså en effekt av den ”humanitära” invandringspolitiken: att väst blivit mindre humant.

Bild: Staffan stalledräng, medeltida takmålning i Dädesjö gamla kyrka. Utförd av målarmästaren Sighmunder under senare delen av 1200-talet.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).