Gästskribent Sven-Erik Fernaeus: Undvik nya felgrepp inom skolpolitiken

När politiker och andra beslutsfattare genomför förändringar i utbildningssystemet bör de förstås akta sig för att begå felgrepp. Med det menar jag sådant som uppenbart strider mot vetenskapligt vunna principer inom kognitions- och inlärningspsykologi. För att i någon mån undanröja de värsta felgreppen som skett under senare decennier har jag valt ut fem grundläggande psykologiska och filosofiska principer som borde vara vägledande.

1 De reformer som införs bör vila på säker vetenskaplig grund.

Den så kallade hemspråksreformen utgick från ett magert och provinsiellt underlag. Bakgrunden var att psykologiprofessorn Göte Hansson hade gjort en stor insats för döva barns behov att få använda teckenspråk, vilket gav dem en bättre grund för vidare utveckling av kommunikationsförmågan jämfört med intensiv träning av läppavläsning. Nu ville man i slutet av 70-talet tillämpa samma modell, det vill säga enligt analogin [döv-teckenspråk: invandrarbarn-hemspråk/modersmål] på invandrarbarnens språkutveckling. Dekretet var att innan man börjar med svenska måste barnen behärska sitt modersmål. En annan forskare, Nils Erik Hansegård, skrev och varnade för halvspråkighet som han upptäckt i de fall barnen inte fick rätt att utveckla sitt modersmål innan de läste svenska. Begreppet halvspråkighet fick genomslag trots att Hansegårds studier baserades på en ytterst liten minoritet i Tornedalen.

En av få renommerade tvåspråkighetsforskare som då utfört omfattande studier, L-H Ekstrand, Lund, hamnade tyvärr i bakgrunden liksom mängder av liknande internationell forskning. Men ett intensivt lobbyarbete, som jag bevittnade på nära håll, av anhängare till Hansson ledde sedermera till att Sverige fick modersmålsklasser. Någon mer omfattande utvärdering skedde inte och jag misstänker att reformen har bidragit till onödig segregation och sämre språkutveckling bland invandrarelever. Att analogin [döv-teckenspråk <>invandrarbarn-modersmål] haltade betänkligt noterades inte då – märkligt.

2 Inlärningslagarna kan inte rundas.

Det finns två typer av förstärkning, inte bara positiv. Med positiv förstärkning menas att om en elev får roliga mattetal eller en rolig sysselsättning efter räkneövningar, så antas motivationen öka att syssla med matematik. Negativ förstärkning sker när en elev efter stor ansträngning och frustration till sist lyckas lösa en ekvation eller förstå en matematisk princip, det vill säga när ett obehag upphör. Länge har det rått en föreställning, både bland pedogikforskare och lärare, att endast positiv förstärkning bör förekomma. En sammanblandning av begreppen negativ förstärkning och straff har tyvärr lett till den uppfattningen. Straff hör givetvis inte hemma inom pedagogik, men det är inget straff att ge minuspoäng på ett prov eller röda bockar vid en uppsatsrättning. Att inte ge sådan återkoppling är helt enkelt fel ur inlärningssynpunkt.

Strävan hos eleven att minimera bockar och annan kritik på sina uppsatser leder ju så småningom till en tillfredsställande nivå i ämnet svenska. Men om eleven bara möter beröm, oavsett prestation, så går utvecklingen långsamt. Eberhardt har i sin bok Trygghetsnarkomanerna påpekat hur ett överdrivet gullande, det vill säga med psykologspråk ”inadekvat positiv förstärkning”, till och med kan leda till ångestsyndrom.

3 Tiotusen timmar och tidsprinciper

Det tar mycket längre tid att bli professionell violinist än att bli kompgitarrist i ett country and western-band. Den så kallade 10-tusentimmarsregeln gäller således inte generellt. För litteraturhistoria gäller också att det kräver år av studier för att behärska magisternivån jämfört med att kunna leda en ABF-cirkel om svenska arbetarförfattare. Därför bör skolbyråkrater ta hänsyn till kraven på tidsåtgång när det gäller att fastställa antalet och längden på lektioner i olika ämnen. I Kina, där prestationsnivån ligger avsevärt högre än i Sverige, har man sällan längre lektioner i matematik än 35 minuter. Av outgrundliga skäl baseras de flesta scheman i svenska skolor på heltimmeslektioner oavsett ämnets karaktär. Bättre att dela upp och ge tid att ”smälta” det nya, på fikonspråk konsolidera. Det är ju ur inlärningssynpunkt mer effektivt med fördelad inlärning. Tillämpningen bör ske i form av läxor.

Givetvis är det stor skillnad här mellan ämnen som kräver olika grad av verbal-teoretisk vs mekanisk-spatial begåvning. I det förra fallet går mycket av inlärningen ut på att nå insikt i abstrakta principer, vilket i lyckosamma fall kan ske relativt snabbt, till exempel förklaring av skillnaden mellan subjekt och objekt i en sats. När det gäller procedurinlärning kan det krävas avsevärt mer tid att uppnå önskat kriterium. Men ju mer man lyckas automatisera en procedur tidigt under skolåren, till exempel multiplikationstabellen, desto mer av mentala resurser till mer komplex problemlösning senare under skolåren.

4 Minnesprinciper

Repetition innebär att den studerande ges möjligheten att skapa fler och starkare associationer mellan kända och nya begrepp. Det har sedan gammalt varit intuitivt känt att det krävs minst tre repetitioner av en lagom lång läxa för att skapa någorlunda fast kunskap. Tyvärr har på senare tid repetitionsregeln kommit i skymundan, sannolikt därför att den helt enkelt upplevts som omodern. Kognitionspsykologer har i syfte att nedvärdera principen pekat på vår oförmåga att beskriva en tjugokronorssedel trots att vi sett en sådan mer än tusen gånger.

Men det är inte repetitionen i sig som är betydelsefull, utan att hela minnesprocessen upprepas, gärna minst tre gånger. Med minnesprocess menas inkodning – lagring – framplockning, inte bara inkodning, det vill säga att man mekaniskt läser om samma stycke. Lärare bör därför instruera elever att utföra hela minnesprocessen och testa sig själv efter varje genomläsning. Den studerande bör då vänta med självtestet minst en halvtimme för att garantera inkodat och lagrat långtidsminne.

Men det är också viktigt att eleverna får göra flera prov under en termin, samt att man så långt det är möjligt ser till att testningen sker kumulativt, det vill säga att man successivt testar eleverna på allt mer komplex nivå. Det betyder in sin tur att ett bra resultat på slutprovet är mer avgörande än ett prov i början.

Nu har man dock bland skoldebattörer äntligen förstått att den en gång populära idén med kursbaserad skola var ett ordentligt felgrepp. Den idén strider mot en av de mer centrala idéerna inom modern kognitionspsykologi, det vill säga Craik & Lockharts ”levels of processing”.

5 Ändra inte på ett fungerande system!

Skolpolitiker försöker sätta sin prägel på utbildningssystemet, till exempel när Tham införde lägre krav på professorer. Bland de märkligare inslagen i skolhistorien är därvidlag Göran Perssons kommunalisering, som gjorde att kommunerna gavs huvudmannaskapet för skolan. Det fanns dock inte mycket av inlärningspsykologiskt tänkande bakom den reformen. Men ungefär samtidigt genomfördes också den senare så kritiserade betygsreformen med G-VG-MVG, som medförde att lärare under 90-talet ägnade hundratals timmar åt att lokalt bestämma betygskriterier, det vill säga formulera mål för olika betygsnivåer. Jörgen Tholin skrev en kritisk avhandling om detta med den ironiska titeln En roliger dans (Tholin, 2003). Huvudkritiken gick ut på att lärarna, illa förberedda för uppdraget, tvingades sitta i ändlösa diskussioner om betygsnivåer och kriterier för dessa. Men i kombination med kommunaliseringen innebar ju det att enhetligheten vad gäller betygsättning rubbades, vilket förstås kunde medföra avsevärda orättvisor, både mellan och inom kommuner.

Man brukar säga: ändra inte på en laguppställning som ger segrar. En sådan självklarhet bör givetvis gälla även för skolans del.

Sven-Erik Fernaeus är pensionerad men fortfarande aktiv forskare inom minne, särskilt demensdiagnostik och utveckling av testmetoder, har alltsedan början av 80-talet hållit ett flertal kurser i minnesträning, se https://www.researchgate.net/profile/Sven_Erik_Fernaeus

25 reaktioner på ”Gästskribent Sven-Erik Fernaeus: Undvik nya felgrepp inom skolpolitiken

  1. Bo Svensson skriver:

    Din väldigt initierade genomgång här skulle platsa under förhållanden där skolor var fria att undervisa som de ville och kunde prova sig fram till vad som fungerade bäst.

    Denna ordning kan man få, om alla skattemedel ägnade ändamålet undervisning betalas ut i takt med att eleverna kan dokumentera införskaffat kunnande, varigenom de kan skaffa sig detta på en fri marknad.

    Gilla

  2. Aurora skriver:

    Förstår inte riktigt vilket årtiondes skolpolitik som avses här. Det kan knappast vara dagens skolpolitik. Idag anses kunskapsinlärning, i sin helhet, vara överspelad. Allt finns ändå på internet resonerar man. Elever ska själva söka information (vilken den må vara); på internet. Skolans och lärarnas uppgift är att förmedla medvetenhet om korrekt (pk)värdegrund. En värdegrund som predikar att vissa patrialkarkala och hedersnorms-dominerade värdegrunder blundas för så länge man med läpparnas bekännelse säger sig stödja vänstermaktetablissemangets pk-värdegrund. Vi går mot en dumbomarnas och de illiteräras makt. Samma som tidigare vänsterrevolutioner med dess förrödande konsekvenser.

    Gillad av 7 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Ja, det som föreslås är fina åtgärder för en annan tid, ett annat land. Det är inte läge nu i Sverige att putsa lite på fasaden och välja färg. Vi har ett angrepp av ekborrar, myror och förruttnelsesvampar i samhällsbyggnades stomme.

      Gillad av 2 personer

  3. Östrahult skriver:

    Det är väl precis den här typen av kunskap som valts bort när politisering har ersatt meritokrati. Jag tror ingen av de hundratals professorer i pedagogik som landet har köper detta eftersom de anser kunskapen vara politiskt inkorrekt

    Gillad av 4 personer

  4. Braaa! skriver:

    Om man bara för gångs skull hade kunnat få höra sådant här från politiker! Själv gjorde jag ett eget glos-förhörsprogram med repitionsfunktion som följde ett fördefinierat schema. Var nära nog full pott på ord-delen på varenda prov. Repetition funkar! Det var dock inget som kom från lärarna utan något jag själv läst mig till och sedan programmerat.

    Gillad av 3 personer

    • fernaeus skriver:

      Braaa! Låter intressant.

      Jag gjorde ett grammatikprogram för 25 år sen mtp läromedelsmarknaden.

      Det tog en evinnerlig tid att programmera. Tyvärr hade jag stulit en del ljud från olika spel och det förlag som ville ge ut programmet/spelet krävde omprogrammering i ett annat språk, så det användes bara på ett ställe. Massor av programmeringstid för c:a 3-4 lektioner.

      Obs! Skolorna kopierar hejdlöst och det är nog svårt att tjäna något på digitala läromedel eftersom allt som kostar >999:- är svårsålt.

      Gilla

  5. Degelstål skriver:

    Jag kan faktiskt inte se att detta tillför något, skolan klarade sig alldeles utmärkt utan hjärnforskare, precis som klimatet klarade sig utan klimatforskare, det verkar istället på mig som problemet är att våra politiker och andra intressegrupper nu tillfullo har förstått hur man skall använda forskning och om det inte går, finansiera ny ”forskning” som man sedan sprider genom sådana som Sarnecki eller Rockström och sedan via villig systemmedia, och i skolor och administration. Det finns säkerligen ett otal ”hjärnforskare” som skriver under på den förda pedagogiken. Vänstern och kulturmarxisterna var de som först upptäckte att de kunde använda ”forskning” för sina egna syften som nu samlas i pk-ismen, migranter är bra för ekonomin, bidrag är bra för ekonomin, större statlig styrning för miljön, det finns 63 kön och så vidare, alltsammans uppbackat av ”forskare”. Forskningen har helt enkelt där den kan bli politiserad, nästan överallt blivit ohederlig och korrupt, och filosofin används för att propagera för överstatlig diktatur. Därför är det så befriande att lyssna på föreläsningar av Leonard Susskind, svarta hål finns ännu inte på den politiska kartan, men vem vet?

    Jag har lyssnat en del på Rubin Report som samlar en del av de nya intellektuella dissidenterna, de flesta av dem från vänster. De har det gemensamt att de är ärliga, och ärliga mot den vetenskapliga metoden, men de är i minoritet, universiteten kontrolleras idag av vänsterprofessorer och vet man något om vänstermänniskor så är det att de är oärliga cyniska hycklare. Man hör ofta hur det uttrycks förvåning i dessa dissdentseanser, ”allt är politiserat”, säger man förvånat, och så är det. Vänstern har tagit initiativet och vad skall en rationellt baserad, möjligen konservativ rörelse komma med istället? Man har ju bara sanningen. Om en sida väljer att bortse från den och insett värdet av lögn och massiv indoktrinering, vad kan vi andra göra annat än att väntar på att de skapar nästa kollaps och plocka upp bitarna? Har inte artikelförfattaren upptäckt att kloka människor som har rätt ignoreras av princip i Sverige? Sanningen, om allt, hotar makten.

    Artikeln ovan skrivs på en blogg där folk skriver gratis, samtidigt så ges statliga medel till alt från genus, till vithetsstudier till forskning om islamofobi och vetenskapsförnekelse. Inlägget framstår, trots att det kommer från en hjärnforskare, som en smula naivt för att använda ett slitet ord.

    Gillad av 2 personer

    • fernaeus skriver:

      Jo, visst klarar sig skolan utan hjärnforskare. Neuropsykologin har inte bidragit särskilt mycket i den pedagogiska debatten.

      Man behöver inte grotta i hjärnan för att tillämpa inlärningspsykologiska principer. De senaste decenniernas forskning har i de flesta fall bara bekräftat vad man visste innan.

      Gilla

  6. Aha skriver:

    Mig veterligen är vi tämligen ensamma om att tro att modersmåls undervisning leder till bättre skolresultat för invandrarbarn.
    Det verkar som de andra länderna tror motsatsen; de satsar undervisningstimmarna på att invandrarbarnen lär sig landets språk.
    Detta måste väl gå att utvärdera med hyfsad precision.

    Att så inte (?) har skett är misstänksamt.

    Gillad av 1 person

    • fernaeus skriver:

      Skymtar en viss ironi där. Tror inte att jag förespråkat utantillinlärning för alla stadier. Men det finns gott om områden där man särskilt i mellanstadiet borde utnyttja barnens förmåga att lägga mängder av baskunskaper på minnet. Frågan är snarast VILKA baskunskaper som man behöver ha med sig till högstadiet och gymnasiet

      Men återigen, betygssystemet: tre högstadieelever satt bakom mig på bussen.
      – (Musikläraren) har lovat mig A om jag gör en egen melodi till en viss takt.

      Vad nu kriteriet på melodi är, tänkte jag, som alltid oroat mig för plagiat.

      Funderade faktiskt en stund på att kontakta skolan ifråga. Eleven kunde ju lätt gå in på Youtube, tanka ner en (av miljoner) låtar och ta ut den på synten. Ska det vara så lätt att få A?

      – Nu är jag klar med melodin. Får jag A nu?

      Hörde för ett tag sedan ett föredrag där en av Skolverkets handgångne sa så här:

      – Jag skulle kunna sätta MVG på en elev i Filosofi om den klarade en enda specifik fråga. Och kunna motivera det utifrån kriterierna.

      Hans efternamn rimmar på hål.

      Gilla

  7. Sixten Johansson skriver:

    Tack för denna översikt! Jag ska beröra halvspråkighetsbiten utifrån det jag sett på fältet. Mitt förstaspråk var tornedalsfinska (en svenskpåverkad, uttunnad, talad finsk dialekt). Jag jobbade som tolk och obehörig hemspråkslärare i stockholmstrakten i slutet av 70-talet, studerade på den tiden finska, lingvistik och kommunikationsämnen.

    Jag ser Hansegårds term ”halvspråkighet” som adekvat för situationen i Tornedalen, fast ordet kritiserades så hårt att han måste backa. Men det var den stora finska invandringen i sig, som ledde till hemspråksundervisning och modersmålsklasser. Jag såg att båda formerna fungerade bra, t ex i Upplands Väsby, så länge nyckeln fanns där: välutbildade och engagerade lärare och föräldrar. Visst handlade det om lobbying och politiska hänsyn. Socialdemokraterna ville hålla sig väl med sin stora väljargrupp. Teoretiskt stödde man sig mest på studier kring tvåspråkighet och på en stark sociolingvistisk trend (kom nog från Storbritannien och USA) att betrakta alla språkformer som ”lika bra”.

    Det är omöjligt att påverka aktivister. Allmänna kunskaper om språk = noll. Jag har aldrig lyckats förklara för någon kulturengagerad t ex att talat språk och skriftspråk har väsensskilda uppgifter och egenskaper och att minoritetens språk påverkas dramatiskt av ett omgivande majoritetsspråk. Det finns en massa kunskap att tillgå, men kulturell och politisk aktivism hittar alltid nya mjölkningssätt eller fortsätter i tangentens riktning, så länge pengar rinner till.

    Gilla

    • Natalia Galatsky skriver:

      Tack Sixten för ett mycket intressant inlägg. Av min erfarenhet att döma är hemspråks undervisning skulle påbörjas (om föräldrarna vill det) betydligt senare, när barnen har redan rotat sig i svenska. Kunskaper i kontrastiv språk undervisning borde vara självklart krav på lärarna. Vad jag har hittills sett saknar många hemspråkslärare utbildning i sitt eget språk. Har barnet ”halvspråkiga” eller analfabeta föräldrar blir det själv ”halvspråkig” och det går från generation till generation för invandrare. Jag undervisade i ryska (som är mitt modersmål) vid Stockholms Universitet i många år och träffade flera offer för den ogenomtänkta politik.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Tack, Natalia! Min gissning är att universitetsutbildningen just i ryska av vissa orsaker kan ha varit bättre lämpad även för praktiskt bruk än många andra institutioners kurser. Men det huvudlösa är ju att universiteten av hävd har varit inriktade på teori och forskning, men utan vidare antogs kunna utbilda lärare t ex i språk, dessutom i språk som de inte ens har grundkunskaper i.

        Jag har sett det vansinniga slöseriet med tid och resurser och de jämmerliga resultaten i några minoritetsspråk och förstår att det blir likadant för alla invandrarspråkens del. (Inte bara där: jag minns en dam som hade doktorerat på franska medeltidsverb, men inte visste vad ”dator” hette på franska. Och en lärarhandledare i matematik från Lärarhögskolan, som inte visste vad Pythagoras sats skulle vara bra för).

        Den första av Sven-Eriks principer vill jag alltså definitivt modifiera så att allt som lärs ut i skolan ska vila på säker praktisk grund. Om det fungerar praktiskt, då står det även på säker vetenskaplig grund, för vad skulle ett ”vetande” annars stå på, vad man än vill ”skapa” med det? Lärare ska behärska sina ämnen med hela kroppen och i den verkliga verkligheten, inte med lite av hjärnbarken eller med inpluggade teorier, lästa böcker eller pappersmeriter.

        Gilla

  8. Hovs_klipphällar skriver:

    Poängen med artikeln är att det är helt bortkastad tid, och bortkastade pengar, att ge invandrarbarn undervisning i ursprungslandets språk — alltså sådant som kallades ”hemspråksundervisning” men numera ska kallas ”modersmålsundervisning”.

    Att man ändå lägger resurser på sådant är vansinne.

    (Förr var ”modersmålet” helt enkelt en synonym för ”svenska” — men det var på den gamla goda tiden…)

    Såg nyligen att det ojades i högan sky över att SD i någon kommun ville dra in på denna såkallade ”modersmålsundervisning” — vilket SD alltså gjorde helt rätt i!

    Hela detta förbannade koppel av PK-sektens politruker, avlönade för att sprida PK-sektens ideologi, är självklart svårt skrämda över SD:s framgångar — de ser ju försörjningen hotad!

    Gillad av 1 person

  9. UlfH skriver:

    Repetition är kunskapens moder, har någon sagt. Vad tjänar det till att lära sig om kunskapen försvinner efter ett förhör.
    Procenträkning tycks journalister ha mycket svårt för.
    Närvaro och koncentration kan man komma långt med när man vill lära sig något för livet, och det kräver naturligtvis regelbundna återblickar på det man önskar ha aktuellt..

    Gilla

  10. Britt skriver:

    Ja bort med hemspråksundervisningen! Lägg resurserna på svenskundervisning i stället. Kan någon säga om det finns något annat land i världen som har hemspråksundervisning? Dessutom vet jag att barn som har svenska som modersmål kan få hemspråk bara för att den ena föräldern är från ett annat land. Inte klokt! Det är ju upp till den föräldern att tala sitt språk med sitt barn. Till råga på allt måste barnen gå ifrån den ordinarie undervisningen för att delta i hemspråksundervisningen. Vet någon vad hemspråksundervisningen egentligen kostar?

    Gillad av 1 person

  11. styggestig skriver:

    Det här var en alldeles för modest uppmaning! Jag skulle vilja utropa ”undanröj alla gamla felgrepp inom skolpolitiken. Avskaffa grundskolan – ni skall veta att idém bakom grundskolan härstammar från DDR, alltså gamla Östtyskland – och återinför den gamla modesta formen av ”streaming” av eleverna, som fanns i form av realskola och yrkesskola. Återinför ”kvarsittning”, ingen som inte behärskar att tala och skriva svenska samt de fyra räknesätten får lämna skolan. Återinför strikta absoluta betyg med en 10-faldig skala samt betyg i ordning och uppförande. Låt lärarna åter koncentrera sig på förmedla och överföra kunskap. Höj statusen för läraryrket med lärarlöner på inflationskorrigerad 50-tals nivå och med återinförande av undervisningsskyldighet i stället för reglerad arbetstid. Återinför sanktionsmöjligheter för lärare och skolor mot elever och målsmän. Inför strikt ansvar för målsmännen vad gäller barn – ägare av hundar har som bekant strikt ansvar för sina hundar!

    Gillad av 1 person

  12. fabricerad skriver:

    Vi som har insyn men en bra bit kvar till pension biter oss i läppen och håller tyst trots att vi har mycket god insyn skolans värld. I dagens Sverige är det farligt att berätta sanningen. Vänstern har lyckats väl.

    Gilla

  13. fernaeus skriver:

    Tack för alla positiva kommentarer!

    Och övriga.

    Anledningen till att avsnittet om hemspråksreformen kom med är att det stod och vägde mellan att införa den eller inte, dvs ingen gedigen konsensus i frågan som diskuterades flitigt bland forskarna. Att reformen gick igenom berodde mycket på väldigt aktiva lobbyister som Maj-Lis Virtanen t ex. Inte konstigt att
    finska föräldrar var för reformen. De spansktalande var mindre intresserade. Jag och Stanislav Dornic gjorde en liten studie baserad på ett biografiskt språkanvändningsformulär (opubl), som gav tydligt besked: Latinamerikaner hade mindre problem med språket jämfört med kulturen. För finsktalande var det förstås tvärtom.
    Varken jag eller Stano hade någon bestämd uppfattning då.

    Gilla

Lämna ett svar till fabricerad Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.