Inspiration kommer av arbete

Patrik Engellau

När Hasse Alfredsson blev tillfrågad ”var han får allt ifrån” så svarade han ”från Tyskland” och rev ned nya skrattorkaner. Det var kul. Men frågan kan vara värd lite eftertanke eftersom kreativitetens källor är dunkla och otillräckligt utforskade.

Folk frågar mig då och då hur jag lyckas skriva en krönika om dagen. Jag ska inte sätta mitt ljus under en skäppa och hävda att äsch, det är väl ingenting. Ty utan att förhäva mig själv så kan jag erkänna att det inte är så många som gör motsvarande. Hur går det då till?

En praktisk sak är att jag aldrig hade klarat att alltid skriva för nästa dag. Om jag hade känt hetsen att varje dag åstadkomma en text för att morgondagen inte skulle bli tom så hade jag blivit nervös och allt hade låst sig. Därför skriver jag för ett lager. Lagret ska ha tio till femton artiklar för framtida bruk för att jag ska kunna känna mig trygg. Då kan jag skolka från skriveriet någon dag eller resa utomlands och tänka på annat.

En fördel med metoden är att jag måste vinnlägga mig om att texten ska hålla sig åtminstone några veckor. Jag gillar det. Jag vill hålla mig borta från hetsigt och uppskruvat dagsaktuellt pladder typ Facebook och Twitter. Jag skriver även för eftervärlden enligt Martin Ljungs princip att ”samtiden kanske inte uppskattar mig men det kommer väl andra tider”. Till slut kanske jag får den där ryttarstatyn på Stureplan som jag förtjänar.

Det händer förstås att jag skriver dagsaktuella och mindre hållbara texter exempelvis när något anmärkningsvärt har hänt inom politiken – anmärkningsvärt brukar betyda särskilt dumt eller stötande, tyvärr aldrig något särskilt glädjande – eller när Dagens Nyheter trasslat in sig i någon extra enfaldig tankegång som jag bara inte kan låta bli att avhåna.

Eftersom jag vet att jag i genomsnitt måste skriva en krönika om dagen så tvingas jag hålla ögonen öppna. Det gäller ju att hitta ämnen som är tillräckligt intressanta för att filosofera kring.

Ibland handlar det förstås inte om att filosofera utan i stället att forska, till exempel att faktiskt läsa urtrista saker som FN:s barnkonvention, försöka genomskåda vad det faktiskt står och sedan presentera eländet för läsekretsen. Man hittar häpnadsväckande mycket om man går till källorna.

När jag sätter mig framför datorn för att knåpa ihop en text vet jag nästan aldrig vad jag ska säga. Ibland har jag ett frö i form av en observation som jag tycker det ena eller det andra om men jag vet inte hur ett rimligt resonemang i frågan ska gestalta sig. Jag har ett hum om vad jag tycker, men jag har normalt ingen färdig och genomtänkt argumentation. Jag vet inte ens om min inledande känsla leder till en hållbar slutsats eller om jag måste revidera min preliminära uppfattning.

Detta arbete är min behållning. Jag älskar att formulera mig, men det handlar inte bara om ordkonst utan framför allt om att konstruera tankefigurer som kan funka. Det som kallas inspiration är för mig bara arbete, i det här fallet att vrida och vända på möjliga synsätt och sedan, förhoppningsvis, komma fram till något som går att begripa och som känns rätt.
Ibland är det rätt jobbigt. Då infinner sig en särskild känsla. Det är som att gång på gång försöka köra loss en bil som har fastnat i snön. När det inte greppar får man till slut ge upp. Jäklar. Nu måste jag hitta på något annat att skriva om.

Det sägs att företagande handlar om att göra vinst. I mitt liv som företagare har jag aldrig upplevt det. För mig har företagandet handlat om att göra något som jag tror på och den eventuella vinsten, så stor som möjligt, har varit en bekräftelse på att jag varit på rätt väg. Det känns likadant med skrivandet. Att många läser – sådär 4 000 om dagen med avsevärda variationer – är glädjande och en bekräftelse på att jag i bästa fall gör något rätt. Men det som driver mig och ger mig intellektuell tillfredsställelse är att jag tvingas skärpa mig för att bättre förstå världen i syfte att på ett begripligt sätt försöka berätta för andra vad jag tycker mig se.

47 reaktioner på ”Inspiration kommer av arbete

  1. Bo Svensson skriver:

    Jag är också noga med mina texter så att de förtjänar att huggas i sten och bevaras för evig tid. – Därför känner jag visst missmod, när väl genomtänkta, kärnfulla, okontroversiella och kortfattade inlägg bara försvinner.

    Som nu ett par dagar i följd.

    Liked by 1 person

  2. svenne skriver:

    ”Detta arbete är min behållning. Jag älskar att formulera mig, men det handlar inte bara om ordkonst utan framför allt om att konstruera tankefigurer som kan funka”.

    Patrik!
    Handlar det inte även om ett behov av att skriva av sig funderingar som inte tillåtes i de media som anses vara ”rumsrena”? Såvitt jag vet så har du inte inbjudits till att gästa någon TV-soffa för att där få ventilera dina åsikter, utan det krävs en blogg – som befinner sig utanför åsiktskorridoren – för att detta skall kunna ske. Har du visat intresse att få medverka i något ”oberoende” TV- eller radioprogram och fått nobben?

    De flesta av oss som brukar skriva inlägg hos DGS stöter nog på patrull om vi skulle försöka få innehållet i dessa publicerade i dagspressens kommentatorsfält. Åtminstone för min del är DGS en viktig ”säkerhetsventil” där man kan lufta sina åsikter om tingens bedrövliga ordning i riket. Detta därför att det inte är helt lätt att entusiasmera omgivningen till diskussioner i ämnet och att prata av sig är svårare än att skriva, så därför skriver jag inlägg hos DGS.

    Liked by 7 people

  3. E. D. skriver:

    Eftersom du hela tiden får en massa kommentarer, kan man undra om det bland dessa funnits enstaka inlägg som du lärt dig något av? Eller om du upplever att du hela tiden ligger steget före? Att du endast drar upp ett bubblande kölvatten efter dig, kommentarsmässigt, utan nämnvärd betydelse för dig själv? Eller om du rentav någon gång tvingats att helt tänka om? I den ålder du och dina kommenterare huvudsakligen befinner sig i, brukar ens världsbild redan ha satt sig. Mycket blir då en variation på samma tema. Dina fasetter på Det Välfärdsindustriella Komplexet har exempelvis varit otaliga. Men tycks möta svårigheter att tränga bortom din egen läsekrets? Dina pedagogiska förklaringsmodeller har varit otaliga. Och läser du själv alla kommentarer, och avgör vad som kan/skall publiceras? Eller får du hjälp med det? Hur mycket tillfredställelse, eller rentav utdragna suckar skapar alla kommentarer för dig själv – känslig fråga – jag vet. Mycket av DGS kraft hämtas, tycker jag själv, från de reaktioner du får. Visserligen många av guttural typ. Men åtskilliga har stor intellektuell spets och skärpa. Startsträckan för kommenterande inlägg är ju kort. Vi är alla smått sömndruckna på morgonen. Så mogenhetsgraden hinns inte altid med. Ibland känner jag dock att vissa som kommenterar, även de hämtar från ett personligt lager. Och portionerar ut det skrivna vid ett ”lämpligt” tillfälle. Till sist. Trevligt att kicka igång dagen med att ha läst DGS, innan dagens värv tar vid. Tack Patrik för din uthållighet – och alla dina gräv. De uppskattas.

    Liked by 5 people

  4. Östrahult skriver:

    Patrik är värd all respekt för sin humor, insiktsfullhet och anspråkslöshet. Vad man möjligen kan tycka är att någon gång måste nästa steg tas av oss och honom. Vi kan inte i längden bara sitta på åskådarplats och notera ”där kom en galenskap till”-

    Liked by 2 people

  5. Eva Danielsson skriver:

    Jag är oerhört tacksam för att du, Patrik, tar dig an ditt behov av att förstå världen lite bättre i den här formen. Som gör att vi i den här läsekretsen kan få olika viktiga ämnen presenterade att själva fundera vidare på.
    Det är imponerande med runt fyratusen läsare per dag. Det vore fantastiskt om mycket från DGS också kunde publiceras i gammelmedia ibland, eftersom svensken är så auktoritetsbunden och rädd för att gå bredvid åsiktssnöret och läsa något på ”skumma” sajter som etablissemanget pekar finger åt. Av stigande rädsla för att fler och fler skattebetalare ska vakna och vilja ha ett ord med i laget. Den tolkningen har jag bestämt mig för att hoppas på i alla fall. Så fortsätt göra etablissemanget osäkra och oss trogna läsare, främlingsfientliga brunråttor och allt vad vi nu är, inspirerade.

    Liked by 9 people

    • olle reimers skriver:

      Patrik ger oss ett forum med färdiga startblock. Banan därefter är dock inte så noga snitslad utan ger kommentatorn otaliga alternativ att villa bort sg i dunkla och stundom geniala tankar.

      Vi som skriver här får alltså precis det vi behöver; ett skrivarens Speakers Corner där det inte är säkert att någon lyssnar på vad man har på hjärtat. Men vad gör det?

      För mg har det blivit en insprationskälla till att skriva den bok jag nyss har ett första manus till. Jag har aldrig skrivit en hel bok tidigare men utan DGS hade jag nog aldrig kommit på idén.

      Gilla

  6. Göran Holmström skriver:

    Tackar för dina tankar om hur du skapar. Det skiljer sig en held del från när jag målar,
    oftast så blir det en bild i skallen som sedan förs över på duken. Där börjar bekymret helt plötsligt så vill bilden förändra sig till något annat beroende på humör eller något jag läst och reagerat över. Dom sista två åren har mitt målande blivit så mycket sämre, eller egentligen tekniskt mycket bättre. Men val av motiv har varit det politiska därav det sämre, måla korrupta ledare är tyvärr trista motiv. Inget som skänker någon annat än skadeglädje, men den känslan kan vara skön med.
    Ska försöka med din metod att ha flera projekt parallella och se om det är en bättre väg.
    Ps ordna marken så kan jag gjuta en staty av dig på hästen, ska du ha en gigantisk penna i ena handen och ett skrivblock i andra?

    Gilla

  7. Dude perfect skriver:

    Ja varför läser man DGS? För att det tilltalar mig i flera dimensioner (ber här om ursäkt för att jag breder ut mig här, för de som retar sig på detta, scrolla, men jag har inte funnit något annat forum där formatet passade mig). Ett, det är underhållande, två, man lär sig något, tre, det verkar, plus-minus, vara en viss typ som hittar hit, som sitter och funderar över saker, och vissa har funderat länge! Så ett forum där man inte är äldst trots att man passerat 50 där folk har större livserfarenhet och kunskap är väldigt närande. Jag gillar anslaget, sedan så är jag estetiskt känslig, och denna blogg har den bästa utformning jag sett. Det är sedan självklart enormt imponerande att Patrik förmår detta. Det sista är väl, det som driver mig själv att skriva, är ett omen, jag känner in i benet att vi lever i onda tider, Mordor blickar ut med sitt öga, nu senast med Global Compact for Orchation och jag har alltid bara varit intresserad av det som var störst och svårast och farligast, hur universum fungerar, kärnvapen och starwars, storfinans, åka skidor i en lavin utan att spilla sitt öl, och nu DGS.

    Det jag förmätet uppfattar att vi är en del av, det är en rörelse i hela västvärlden där man försöker förstå vad som gått fel. Det börjar bli självklart för tänkande människor att de principer som blivit rådande i väst (pk-ismen) leder fel. Det finns lösa nätverk i Europa och Nordamerika där den mest kända noden är Jordan Peterson, de har det gemensamt att de är eftertänksamma, nästan i alla fall väldigt intelligenta, och de motarbetas eller ignoreras av etablissemanget. En nod jag just i dagarna blev medveten om är IDW, The Intellectual Dark Web, tydligen ett nedsättande epitet från pk-sfären, som tagits upp och anammats av Eric Weinstein och hans bror, Rubin, Harris, Peterson, Shapiro och kanske en del andra. De inser att det är en del av en diskussion som ignoreras, man kan säga att de är vänster (utom Shapiro) som insett att vänstern gått för långt. De är generellt heller inte så kloka att de förstår vad Trump gör, eller de har inte temperamentet för att smälta det, i detta läger av riktiga män befinner sig istället Victor Davis Hanson och Dinesh D’Souza, men de i IDW är ärliga och intelligenta nog att förstå att det är något galet med deras vänsterprinciper och vill föra en diskussion. Som förutsägbart hotar etablissemanget.

    Liked by 4 people

  8. Dude perfect skriver:

    Det är intressant att diskutera själva mediet, bloggen. Det står klart att traditionell media blir allt mer desperat, unga får sina nyheter i andra kanaler som whatsapp så det blir allt svårare att uppfostra befolkningen i pk-tron, åtminstone om man inte kan strypa eller styra internet, som Global Compact säkert blir en del av.

    Så bloggen är ett medel, ett annat är filmade samtal, som DGS-TV och youtube. Allt fler väljer långformatet, Rubin Report är ibland mer än två timmar långa. Ett tredje format är podden. Alla dessa format är bra, det som väl når flest är ljud och bild, Rubin Report har alltid 650,000 eller fler tittare, Peterson har miljoner som ser hans youtube videos, och sådana som Milo lika många. Twitter är en annan kanal som når många i kortformen en som inte tilltalar mig alls, men vissa slåss där, men det är nog den enda arenan där pk-ismen effektivt slår tillbaks, för dumhet kan döljas och aggression räknas. Jag brukar personligen lyssna på poddar och youtube när jag handlar, kör bil eller, om det går, jobbar.

    Jag har en skummad, inte läst bok, som heter The Square and The Tower av Niall Ferguson, han pekar på det som jag tror spelet står om nu, att förbinda noder i nätverken. Pk-ismen kontrollerar alla etablerade nätverk, ibland när svenska journalister skriver om något så är det så uppenbart att de snackat ihop sig, som nu med Global Compact, plötsligt, 3 minuter i tolv, så kommer de ut. Jag tror för att vinna detta så måste alla dessa dissident-noder i Sverige, Europa och USA och Kanada förbindas. Hur detta skall gå till har jag inte svaret på.

    Liked by 1 person

      • Hovs_klipphällar skriver:

        Duden: Du puffar väldigt för en bok utan att förklara varför. Har läst delar av den själv, och finner att den inte intresserar så mycket att jag tänker läsa resten. Har du en annan åsikt får du gärna förklara den för oss andra — eller har du blivit reklammakare för Amazon?

        Liked by 1 person

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Dude: OK, jag missade din förklaring om värdet av nätverk. Det kan säkert vara som du säger, vad det nu gör för skillnad i praktiken. Ferguson har annars skrivit en klart läsvärd bok med titeln ”Civilization”.

      Liked by 1 person

      • Dude perfect skriver:

        Ja, att det just blir amazon grämer mig, Jeff Bezos behöver varken mer pengar eller makt. Jag har ingen annan åsikt, utan tog till mig idén om vikten av nätverk efter ett youtube-samtal jag lyssnade på med Ferguson om boken, borde kanske delat det istället.
        Det är möjligt att boken inte är så bra, attans i så fall, köpte den inbunden.

        Gilla

  9. Palle9 skriver:

    Tack Patrik för ditt engagemang. Utmärkt idé att ha en buffert av artiklar att ta utav. När någon dagsaktuell händelse inträffar, som exemplifierar det du skrivit om i någon av dessa artiklar i bufferten, kan du ju bara lägga till en kort ingress, som sammankopplar denna händelse med det mer allmänna resonemanget. Jag uppskattar denna blogg mycket inklusive de allra flesta kommentarerna.

    Gilla

  10. Anders L. skriver:

    Ett prepperförråd med texter är väl lika angeläget som ett med kaffe, vatten och bensin. Hasse Alfredsson fick f.ö. allt ”från en postorderfirma i Tyskland”. Den som läser DN torde heller inte ha brist på uppslag och tokigheter.

    Gilla

  11. Lars skriver:

    När jag skriver kommentarer kring Patriks artikel så är det oftast något jag reagerat på eller som väckt mina funderingar kring hur världen fungerar och vad jag kan tänkas ha för åsikt, om jag nu har någon, kring det Patrik berör. En del kan jag då rakt inte hålla med om, i andra fall tycker jag resonemanget inte håller och då tycker jag det är kul att för mig själv reda ut varför jag inte gör det och då måste jag ofta förflytta mig utanför boxen, som Patrik tillhandahåller och se det ur andra perspektiv vilket samtidigt väcker funderingar kring olika områden som jag vet att jag inte känner till så bra och det i sin tur är inspirationskälla för att skaffa en del litteratur och försöka förstå lite mer.

    Kommentarer av andra är ibland givande, man kan förstå en del om hur andra människor tänker och man ser vilka tankefigurer de använder. Vanligen accepterar jag resonemang, men irriteras över känslomässighet och propagandistiska utfall eller åsikter köpta på burk från något main stream media eller politiskt parti under åren. Man känner så väl igen propagandan och kan ser hur den slagit rot i tankarna.

    Jag tänker att allt tänkande börjar med problematisera och kritisera, tanken börjar med att formulera en fråga, är frågan väl formulerad kan svaret ofta vara enkelt att med hjälp av lite arbete komma åt. Frågan är viktigast.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Likt Patrik har jag inte formulerat tanken innan jag skriver ned den. Att skriva hjälper mig att tänka, formuleringarna leder vidare på jakt efter en konklusion kring det mer diffusa mål jag har om att bemöta artikelns dvs det är som en interaktion där vad den ena tänker och säger ger en uppmaning att diskutera och bemöta.

      Från arbetslivet är jag van vid arbetsmöten i mängd och interaktion via mail. Jag har noterat att alla arbetsplatser inte fungerar så. På en del har man en gammal tradition, en tro, att man ska sitta ensam på kammaren och tänka ut något, man ska blir expert, man ska veta. Till nöds kan man använda en telefon. Min tro är att effektiva arbetsplatser formas som ett ständigt pågående kommunikativt utbyte, förvisso strukturerat kring målsättningar och en serie arbetsmöten. När man talar om möteshysteri och att inte producera så är det den äldre traditionen från den tid då man hade maskinskrivningsflickor och var tvungen tänka ut allt innan man skrev och innan man pratade tror jag, men också en hierarkisk ordning där chefen visste och den underlydande inte. Kommunikationen är som i skolan, envägskommunikation, presentationer. Ur detta kommer nog även utbildningshysterin i samhället, man tror man ska kunna informera, så vet alla sedan vad de ska göra… men om inte deltagarna varit aktiva och formulerat för sin egen förståelse blir det inte mycket av det – plugghästar kanhända, utantillinlärning.

      Så det tycks att nya kommunikationshjälpmedel, som datorn, telefonen, mail, ordbehandlare påverkar interaktionen och ger en renaissance för det skrivna ordet.

      Gilla

      • uppstigersolen skriver:

        Jag kommer ihåg den tiden när vi hade sekreterare som skrev rent allt som skulle skickas till kunder. Då fick man verkligen klippa och klistra på riktigt för att plocka tidigare utskick som skulle in i det nya. Sen tog det nån dag innan man fick det renskrivet. Då hade man kommit på lite nya saker som skulle in. Klipp och klistra igen, lite kladdande i marginalerna. Så kunde man hålla på tills sista dag det skulle iväg. När man sen gjorde allt själv i datorn hade jag med mig tänkesättet att inte skicka iväg det första utkastet. Låta det vila några dagar och så korrigera/komplettera. Hur gör folk nu? Skickar iväg första utkastet?

        Gilla

      • Lars skriver:

        Tror det är en träningsfråga, att komma fram till en målmedvetens stil och struktur för sitt skrivna tänkande och nå en konklusion, med begränsande regler som att undvika känslomässiga utspel mm. Men det blir ju inte litteratur, det passar inte heller dessa snabba medier. Är det något viktigare, mer officiellt, så bör man nog som du säger fundera och låta det ligga till sig. För vissa situationer, t.ex. psykoterapeuten, så innebär ju det sagda en intervention och måste formuleras kort och slående. För juristen eller utredaren måste helheten, avgränsningar, undantag etc. beskrivas. För en längre förklaring måste de grundläggande förhållandena och antagandena beskrivas och för att slå igenom i mail till upptagna människor så krävs kortfattad entydighet där man trycker på det viktiga via lite halvdrastiska utryckssätt så man inte går förbi utan uppfattar frågan eller kravet. Att vara kortfattad är viktigt för att logiken ska framträda. Det finns så mycket text som låter bra, men inte hänger samman. Så jag tror man ska framhålla logik och resonemang för att andra ska kunna följa snabbt och undvika blomstrande språk och metaforer och liknande som kräver lugn och ro vid läslampan på kvällen. Det är få som har förmågan hos en stor författare som Laxnaes,Sartre, Faulkner, Steinbeck m.fl, att uttrycka ett förhållande båe distinkt och med möjlighet att leva sig in i förhållandena. Journalister är t.ez sällan goda författare.

        Sammanfattningsvis tror jag man är beroende av sammanhanget, vem man vänder sig till och syftet med det skrivna, vad man vill, man uppnå. Tror media excellerar på ett icke konstruktivt sätt, ofta med brist på stringens och logik, vill förmedla en upplevelse, pekar ut några personers känslor inför något och gör misstaget att tro att det partikulära säger något om helheten De luras utan att mena det många gånger. Tror de ska bli mer levande, ge en upplevelse, så blir det tvärtom, förvirrat. Man kan dölja många brister med många ord!

        Gilla

      • Lars skriver:

        Själv behöver jag träna på att vara kort och innehållsrik i mina kommentarer, men det är som för en psykoterapeut, det gäller att säga det relevanta i rätt situation där den andre är mottaglig och funderar inom området ifråga och jag tänker att det ofta i vanliga relationer måste kombineras med att vända och vrida på en företeelse ur olika perspektiv och att repetera och se om vad man tänker håller i olika situationer. Man ska undvika slagord och propaganda tycker jag.

        Men det går inte alltid att vara kort om man ska förmedla en tanke, det går inte att vara ironisk om man inte delar förståelse av ett fenomen med andra. Och det är tjatigt upprepa samma floskler som att ”allt är socialismens fel” utan att diskutera vad man menar med det och hur begreppet stämmer med den faktiska verkligheten, om det finns olika förhållanden, samma etikett på olika företeelser.

        Gilla

  12. Rose-Marie Ahlström skriver:

    Jag tackar dig för att du dagligen skänker ur ditt ymnighetshorn som innehåller mycket visdom, kunskap och knivskarp analys, presenterat på ett bildat och elegant sätt. Jag njuter dagligen av att läsa något som jag så förbehållslöst anammar. I det politiska mörker som råder i Sverige i dag är det en lisa för själen att veta att det finns opinionsbildare som du. Jag drar mitt strå till stacken genom att dela på Fb och skriva kommentarer men för var dag som går blir man alltmer förstummad inför den oprofessionella och rent schizofrena aktivitet som går under beteckningen regeringsbildning i Sverige.

    Gilla

  13. Kalle skriver:

    Vi 4000 följare måste börja tänka som politiker. Vi är intellektuellt bättre än de och våra åsikter överträffar flumpolitkernas svammel. Så är det faktiskt!! Vi får betrakta dem med nedlåtande attityd.

    Liked by 4 people

  14. Sixten Johansson skriver:

    Kan en obotlig perfektionist lära sig att fila mindre och fela mer, nöja sig med skärvor i stället för precisa passbitar, arbeta under tidspress och t o m pressa fram kreativitet när det krävs? Ja, jag har sett att det går. Gör man våld på sin natur åldras man nog i förtid, men ingenting vill jag ha ogjort.

    Som ung man ville jag gräva ner mig i vetandets pengabingar, behärska något intill fulländning, eller ännu hellre behärska allt. Med mikrometerprecision, tillvaron som system. Men jag blev besviken och lämnade den akademiska värld som vid sidan av det mänskligt omogna och ruttna erbjuder strukturerat, etiketterat vetande sorterat i otaliga byrålådor och fack.

    40-50 år senare behärskar jag inget strukturerat vetande alls, men alla skärvorna bildar liksom ett hologram i min skalle. Jag njuter av att mata in nya flöden av skärvor. Det glimtar till här och där vid igenkännanden och olikheter. Jag kan förflytta mig inne i hologrammet och syna flera dimensioner ur olika vinklar utan att tappa bort riktningen till mitt eget origo.

    Egentligen är jag dödstrött på alla dessa småttiga och svampiga ord, som mödosamt måste radas efter varandra i det oändliga och missförstås lite eller mycket av varje läsare. Hellre skulle jag rita skisser och teckna med gester. Det mesta jag skriver på DGS är bara förslag till en möjlig verklighetstolkning och ett möjligt förhållningssätt. Min pedanterikommendant piskar fram viss logik och klarhet i resonemanget, hela surven helst på exakt 1500 tecken.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Jag tror du blandar samman två olika företeelser. Dels det egna tänkandet som rör sig fram och tillbaka, där man ser mönster och samband, kan slappna av och låta tankarna löpa fritt och iakttaga dem. Dels den planerande, målsättande aktiviteten som leder till kommunikation och interaktion med andra. I den första delen ingår sådan som skapande av scenarier, fantasi, jämförelse med tidigare erfarenhet. Den första delen av processen / aktiviteterna tror jag motsvarar vad Daniel Khaneman kallar det långsamma tänkandet och det första det snabba Du har alldeles rätt i att man kan lära sig att mer och mer arbeta med den senare analytiskt/logiska/språkliga förmågan. Alla programmerare tvingas lära sig konsten att samtidigt vara kreativa och analytiska och jobba med logik under tidspress timme efter timme, dag ut och dag in, år efter år. Sannolikt skapas både stress och olika yrkessjukdomar som gör det svårt att släppa den delen av beteendet, som samtidigt är hårt kopplat till ens roll i samhälle och yrke, en roll som avgränsar en och relationer med andra. Man kan känna ett oerhört behov av någon motsatt aktivitet som t.ex. måleri eller lek ed ord eller fotografi eller keramik, men man får med åren allt svårare för det. Jag minns en gammal programmerare som resonerade som RPG II program med radindikatorer, matchning, totalbrytningar mm. Man arbetar så mycket med detaljer så det blir svårt koppla ihop med övergripande beskrivningar – tekniker för systembeskrivning hjälper en del att skapa mellannivåer, men för många blir det ett glapp mellan systembeskrivning och program, det första blir något ungefärligt som sen ska göras om för att bli program.

      Så om skrivande är en kommunikationsakt som har med målmedvetet långsamt tänkande att göra (hastigheten kan tränas upp) så måste man ju forma sitt språk?

      Jag måste lära mig att bli kortfattad, men det beror naturligtvis på sammanhanget, interaktionen som nu med dina tankar, en del måste förklaras för att bli begripligt.

      Mina favoritförfattare var sådana som Pär Lagerkvist eller Anais Nin, som förmådde förmedla stämning och sammanhang och budskap kortfattat. Carol Oates har jag svårt för, varför sådana mastodontromaner? Det svåra är att vara kortfattad.

      Läser nu, 30 s kvar, https://www.adlibris.com/se/bok/capitalism-socialism-and-democracy-third-edition-9780061561610 Joseph Schumpeter Det är en ren njutning att följa hur han beskriver och dissekerar kapitalism, socialism, demokrati utan överord och demagogi och med klara resonemang och beskrivningar både av vad han avser och hur man ska förstå vad han ser som sin bild av det hela.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Nu var jag för snabb, jag vände på vad som är snabbt och långsamt tänkande. Rättar här:

        ”Dels det egna tänkandet som rör sig fram och tillbaka, där man ser mönster och samband, kan slappna av och låta tankarna löpa fritt och iakttaga dem. Dels den planerande, målsättande aktiviteten som leder till kommunikation och interaktion med andra. I den första delen ingår sådan som skapande av scenarier, fantasi, jämförelse med tidigare erfarenhet. Den första delen av processen / aktiviteterna tror jag motsvarar vad Daniel Khaneman kallar det snabba tänkandet och den andra delen det snabba Du har alldeles rätt i att man kan lära sig att mer och mer arbeta med den senare analytiskt/logiska/språkliga förmågan. ”

        Gilla

    • Lars skriver:

      Som mamma brukade säga:
      -: Om vi aldrig gjorde fel, så skulle vi vara Gudar.
      Eller som min första IT chef sa:
      -: Ekonomer tror att allt man gör ska vara rätt, men vi gör ju alltid fel! Men måste bli rätt tillslut!

      Gilla

  15. Aha skriver:

    Jag vill så här på kvällskvisten harangera Engellau för en krönikainsats som jag tycker inte står någon annan efter – arbetskapaciteten gör dessutom att resultaten kan avnjutas med så hög frekvens som varje dag.

    Nya media vimlar av goda krönikörer, en skam att de inte släpps fram, allra minst hos Public service.
    En frekvent dos av Engellau i TV-studiorna och Sverige hade varit bättre att leva i.

    Gilla

  16. perbblog skriver:

    Hej Patrik
    Jag har ett tips. Gör en sammanställning på allt som gått fel i Sverige. Jag menar allt, våldtäkter, rättsröta, ekonomi, islamisering, böneutrop, värdegrund som tillåter barnäktenskap osv osv osv
    Med vänlig hälsning
    Per Blomquist

    Gilla

  17. phnordin skriver:

    Tack Patrik Engellau för att du ha gnistan och håller den levande. Dina krönikor är inspirerande och medryckande. Många är de bidragsgivare på denna blogg som hjälper till att hålla hoppet uppe.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.