Sådär fyrtio svenska mil söder om Irans huvudstad Teheran ligger den påstått pittoreska staden Nain. Jag vet inte om staden är pittoresk och jag har inte besvärat mig med att ta reda på det. Mitt fördomsfulla jag utgår från att det är en dammig stad med elkablar i härvor på stolpar, tusentals butiker och miljoner mopeder som allihop tutar ikapp med böneutropen. Men Nain rymmer en kulturskatt som jag inte vet ett dugg om men sedan en kort tid tillbaka kan ägna långa stunder åt att avnjuta och förundras över.

Jag har nämligen köpt en matta från Nain. Den var efter mina mått ganska dyr vilket matthandlaren påstod berodde på president Donald Trumps sanktioner mot Iran. Iran får inte exportera mattor och då stiger priset på de mattor som finns på marknaden i väst. Det kan vara så. Jag brydde mig inte för jag hade blivit betagen i mattan.

Mattan är 2,08 gånger 2,08 meter och går i mörkblått, ljusblått, vitt och beigt. Det påstås att Nainmattor har omkring en halv miljon knutar per kvadratmeter så här har det alltså suttit iranska mattknytare eller mattknyterskor och gjort två miljoner knutar i en blandning av ull och silke. Om det tar två sekunder att göra en knut så har skicklig knytpersonal ägnat runt tusen timmar åt den här mattan som säljs till trots allt överkomliga priser i vårt land, kolla bara alla konkursannonser från matthandlare. Man fattar inte hur detta är möjligt.

Men det struntar jag i. Det märkliga är mattans skönhet. Jag kan sitta långa stunder och betrakta dess märkliga mönster och snirkliga konstruktion. Allt är intrikat och fullt av överraskningar men när jag studerat en stund så ser jag att det finns en ordning och struktur. Allt är symmetriskt. Om jag vek mattan på en ledd så skulle de två halvorna perfekt matcha varandra och likadant på den andra ledden. Varenda knut är symmetrisk. Allt är fullt av skönhet och underordnat ett fastställt mönster. Mattan är perfekt centralstyrd i sin estetik och enastående elegans. Inget avviker någonstans. Perfekt ordning råder. Den skänker lugn. Jag försjunker i beundran inför mattans regelbundna mönster.

Detta är alltså en produkt av den kultur som skapar ayatollornas Iran, en ruggigt brutal religiös diktatur. Hur ska man förstå det? Jag har kommit på två tankar som kan hjälpa åtminstone mig att hantera vad som ser ut som en motsägelse och mental konflikt.

Faktum är att någon har planerat varje detalj i denna matta och lydiga knytare har förverkligat konstverket på ett synnerligen tilltalande sätt. Den första tanken är att detta låter som ett bra recept även för det mänskliga samhället. I alla tider har människor tjusats av tanken på ett perfekt kontrollerat och centralstyrt samhälle, det må var styrt av påven eller kommunistiskt eller nazistiskt eller islamistiskt. Sådana samhällen lyckas inte sällan åstadkomma estetiska underverk som till exempel min matta eller de egyptiska pyramiderna. Det vore inte så underligt om de iranska ayatollorna föreställer sig ett framtida lyckorike under total kontroll av dem själva som goda representanter för islamiska ideal och med sharia som rättesnöre. Allt reglerat, vackert och oöverträffat ungefär som min persiska matta.

Den andra tanken är att denna matta och dess världsbild är helt främmande för västvärlden. Det var inte mattans totalkontrollerade föreställningsvärld som skapade västvärldens framgångar. Västvärldens framgångar skapades av en motsatt uppfattning, nämligen att framgång inte åstadkoms genom att folk underkastar sig ett fastställt mönster utan genom att de tänker själva och experimenterar.

Mattor från Nain är gjorda för att beundras och att hänsynsfullt gås på. Jag hoppas att jag kan säga detta utan att bli anklagad för hets mot mattgrupp.