Få amerikanska presidenter, kanske med undantag av Abraham Lincoln som ”orsakade” ett inbördeskrig, har polariserat USA så mycket som Donald Trump. Arbetskollegor har blivit ovänner, familjer splittrats och äktenskap upplösts. Mainstream media i Sverige, och även USA (förutom Fox Channel), älskar att hata honom. Få svenskar, ej heller jag, har träffat Trump så omdömen får bildas av det vi ser på TV och läser i olika media. Man bör dock försöka hålla isär sak och person.

Personligen anser jag Trump osmaklig och vulgär. Hans gestikulerande och fattiga språk (fantastic, great, big) anstår inte en ledare av världens mäktigaste nation. Trump skryter, hävdar att han är värd tio miljarder dollar (tidningen Fortune hävdar högst fyra miljarder), kan allt och anser sig bäst (storhetsvansinne), är oberäknelig (vilket han ser som en fördel), använder svordomar och vulgärt språk (”shithole countries”), har svårt att ta kritik, ljuger troligtvis om sina ”rysslandsaffärer”, nedvärderar sina motståndare (”crooked Hillary”) och lär ha varit otrogen (där ligger han dock i lä jämfört med John Kennedy). Han har dock varit duktig med att marknadsföra sig själv och sitt varumärke, typ Trump Tower, hans stora och påkostade hotellkomplex i New York.

Detta sagt om Trump som person. Hans förda politik är en annan sak. Oavsett vad man anser om de frågor han tar upp på bordet, och det minst sagt odiplomatiska sätt han gör detta, är de värda att i alla fall diskuteras. Jag tänker här framförallt på fyra frågeställningar: NATO, illegal immigration, tullar och globalisering som jag nu ska behandla i tur och ordning (kärnvapenproblematiken hoppar jag över).

Trump har i kraftiga ordalag kritiserat NATO:s medlemmar för att inte leva upp till de två procent av BNP i försvarsutgifter som fördraget stipulerar. Tyskland, som är EU:s största ekonomi och jordens fjärde största, spenderar bara 1,1 procent av sin BNP på försvaret (ungefär lika lite som Sverige). Endast fem länder når upp till två procent, till exempel Storbritannien som, med kreativ bokföring, lär inkludera pensionskostnaderna i sina beräkningar. Det är naturligtvis absurt att amerikanska soldater och skattebetalare skall stå för kostnaderna för européernas försvar, när de inte ens själva vill försvara sig. Trump har hotat med att inte leva upp till paragraf fem i fördraget (om att ett angrepp på en skall anses som ett angrep på alla) om inte försvarsutgifterna ökas.

Att alla nationer har rätt och skyldighet att bevaka sina gränser och kontrollera vilka som reser ut och in i landet är alla överens om. I EU gäller detta, men rätten att söka asyl har fått som följd att ”alla” har rätt att komma in i EU för att få sin sak prövad. De migranter som främst illegalt tar sig till USA, mestadels från Syd- och Mellanamerika, söker ofta inte asyl utan arbete och ett bättre liv. Det är dessa migrantströmmar som Trump vänder sig emot. ”Build that wall” har varit hans populistiska mantra som har fått gensvar hos en del av befolkningen. För detta har Trump fått häftig kritik, det oaktat att hans föregångare Busch och Obama även de kraftigt förstärkte gränsskyddet mot Mexico. De så kallade Dreamers, barn till illegala invandrare, är en stor fråga i USA. Ska de få stanna eller ska de deporteras? Trump vill använda dessa som förhandlingskort för att få kongressen att bekosta muren.

Trumps slogan ”America first” innebär att han i första hand vill främja USA:s intressen. Vad gäller handeln med andra stater anser han, och de flesta ekonomer instämmer, att USA har ett jättelikt handelsunderskott gentemot omvärlden. Att tullar på till exempel bilar är högre på amerikanska enheter till EU än europeiska till USA är ett faktum. Det är också sant att Kina har större tillgång till den amerikanska marknaden än USA (och EU) har till den kinesiska. Konflikter av detta slag löses ofta inom WTO, Världshandelsorganisationen, men WTO:s förfarande är tidskrävande och komplicerat. Trump vill ändra på dessa sakernas tillstånd nu och är villig att starta ett handelskrig för att få resultat. En statschefs ansvar ligger i första hand gentemot de egna medborgarna, men med viss hänsyn till ingångna internationella avtal. Det är som Churchill en gång uttryckte det: ”Nationer har inga vänner, bara intressen”.

De flesta politiker, och även internationella storföretag, i hela världen står i princip upp för globaliseringstanken. Det innebär att kapital, varor och människor fritt skall kunna röra sig över nationsgränserna. Att transporterna blivit relativt billiga med enorma containerfartyg som kan ta upp till 20 000 containrar per last är en av de faktorer som möjliggjort denna utveckling. Sedan 1980-talet har därför en stor del av västvärlden fysiska produktionsenheter flyttats till billigare länder, framförallt Kina som blivit världens verkstad. Till exempel fraktas nu kycklingar som fötts upp i USA med fartyg till Kina där de rensas, fileas och paketeras för att sedan skeppas tillbaka till USA. På plussidan har resultatet av globaliseringen blivit att konsumenterna i västvärlden fått tillgång till billiga konsumtionsvaror, typ elektronik, och att miljontals kineser har fått arbete och höjd levnadsstandard. På minussidan ser man dock att miljontals arbetstillfällen i USA och EU har gått förlorade, med arbetslöshet, frustration, förtvivlan och ökade bidragskostnader som följd. Det är dessa negativa följder av globaliseringen som Trump tar upp, något som de flesta politiska ledare inte vill diskutera. Det är också bland dessa millionstals förlorare som Trump (och Brexit-anhängarna) har sitt största stöd. Globaliseringens positiva och negativa följder borde belysas mer ingående.

Så är Trump ett helgon eller en ärkeknöl? På det personliga planet är han nog en ärkeknöl. Frågan är om han överhuvudtaget klarar sig igenom sin ämbetsperiod med tanke på alla juridiska skandaler och lögner. Bob Woodward, Washington Posts berömda Watergate-journalist, har i dagarna kommit ut med en bok som visar hur ofattbart dysfunktionellt Vita Huset fungerar. Men det vore synd om Trump i alla fall inte fick erkännande för de frågeställningar han – om än burdust – rest. Resultat i så fall kan bli alltfler frustrerade medborgare i både USA och EU med försvarsovilja, massinvandring och ännu fler förlorade jobb (även från AI och robotiseringen) som följd.

Lars är Jur Kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar i bland annat SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.