En eventuellt paranoid spekulation kring utrikesminister Wallströms avsikter

Patrik Engellau

Eftersom Sovjetunionens härskare aldrig sa vad de menade så utvecklades så småningom en profession av ”kremlologer” som hade till uppgift att försöka att tolka sovjetledarnas utspel i syfte att genomskåda deras avsikter. Det kunde handla om maktkamper i kremltoppen som inte fick uttalas i klarspråk.

På liknande sätt känner jag inför ledande svenska politikers uttalanden. Jag misstänker att de finns något undangömt budskap eftersom de vill något annat än jag men ändå måste formulera sig så att det inte stöter mig i onödan eftersom jag ändå är en väljare.

Låt mig ge ett aktuellt exempel. Den 12 juli hade Dagens Nyheter en artikel där utrikesminister Margot Wallström förklarar att FN:s säkerhetsråd måste ta sig an ett växande problem, nämligen vad hon kallar klimatflyktingar:

Enligt utrikesministern kommer det inte att dröja länge innan Europa får ta emot stora flyktingströmmar på grund av klimatet. 

– Bara exemplet Tchadsjön som krymper i en förfärande hastighet tvingar människor på flykt. Först kommer de att bege sig till närområden men sen kommer de såklart också att fly till angränsande länder. Vi har bara sett början på situationen med klimatflyktingar, säger Margot Wallström.

Först en utvikning om juridiken. I 4 kap Utlänningslagen definieras de olika asylgrunder som svensk lag erkänner. Asyl kan beviljas tre grupper, nämligen ”flyktingar”, ”alternativt skyddsbehövande” och ”övriga skyddsbehövande”.

Flykting är en person som jämlikt FN:s Genève-konvention söker uppehållstillstånd för att han ”med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politiska åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan begagna sig av det landets skydd”.

Alternativt skyddsbehövande är en kategori asylskäl som införts enligt bestämmelser från EU. Dit hör den som ”löper risk att straffas med döden, som löper risk att utsättas för kroppsstraff, tortyr, annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt”.

Asylgrunden övrig skyddsbehövande är något som Sverige uppfunnit av egen kraft. Dit kan räknas ”en person som behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt eller känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet eller inte kan återvända till sitt hemland på grund av miljökatastrof”.

Den hemmalagade svenska regeln ger betydligt bredare möjligheter att bevilja asyl. EU-regeln talar om ”civilperson” som hotas av väpnad konflikt medan den svenska regeln talar om ”person” som hotas av väpnad konflikt. En soldat som hotas av väpnad konflikt har alltså asylskäl i Sverige. Dessutom har Sverige infört ”svåra motsättningar” som asylskäl.

I kölvattnet av migrantexplosionen hösten 2015 stiftades lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som ska gälla fram till 2019. En av begränsningarna var att begreppet övrig skyddsbehövande upphörde att gälla. Kanske var det detta statsministern menade med ”Europas lägsta nivå”. En praktisk konsekvens var att eventuella miljö- eller väderflyktingar berövades sina asylskäl.

När så utrikesminister Wallström står i Säkerhetsrådet och talar om att ”vi bara sett början på situationen med klimatflyktingar” så vaknar min inre kremlolog. Vad menar hon egentligen?

Försöker hon i kraft av sin position inom FN att förmå Sverige att förbereda sig för att återställa begreppet övrig skyddsbehövande när undantagslagen löper ut nästa år så att vi kan fylla migrationsindustrin med miljömigranter när nu industrin går på relativt lågvarv? Ju fler mänskliga tillstånd som berättigar till asyl i Sverige desto större blir apparatens möjliga verksamhetsområde. (I samma nummer av Dagens Nyheter hade Mats Svegfors en insiktsfull formulering: ”Omsorgen om människors välfärd är inte i fokus. Välfärdsinstitutionerna blir viktigare än välfärden.”)

Eller försöker Wallström mana andra länder än Sverige att införa väderbaserade asylskäl?
Eller handlar det om att förmå FN att anta en resolution om att exempelvis folk som bor kring Tchad-sjön ska få automatiskt uppehållstillstånd i Europa? Eftersom majoriteten av FN:s medlemmar är u-länder vars befolkningar ej sällan kan tänka sig att flytta till ställen med bättre försörjningsmöjligheter skulle det troligen inte vara så svårt för Wallström att med framgång få igenom en sådan resolution om det väl gick till omröstning i generalförsamlingen.