Inför kommande val har MP till slut insett det korkade i att öppet driva frågor som gynnar islamister. De talar därför till exempel mycket tyst om islams fredlighet och ned tonas även bilden av partiets beredvillighet att gå islamismens önskemål till mötes i kvinno- och hederskulturfrågor. Jag tror till och med att det var någon grön politiker som faktiskt sa att muslimska kvinnor riskerar att hamna i kvinnofällor!

Det är säkert klokt av MP att inte göra frågan om påstådd diskriminering av muslimer och islamister till den stora valfrågan i detta val. Att bidrag på MPs initiativ vräks över organisationer som ska motverka så kallad islamofobi garanterar ändå islamistiska röster.

En annan fråga av stor vikt, som MP negligerar, är den eviga tillväxtens omöjlighet i en värld med ändliga resurser. Denna fråga, som är kopplad till överbefolkningen i somliga stater, är en ödesfråga för mänskligheten. Detta förstår många människor, miljöpartister och andra, och oroas däröver. Miljöpartiet hade förr om åren en öppen och spännande intern ekonomisk diskussion. Men det har partiet inte längre. En sådan diskussion vore nog detsamma som att ifrågasätta EU och då är man tydligen inte längre regeringsduglig. Vad vår gröne finanshandelsminister egentligen tycker om till exempel ekonomiska instrument som derivat får vi inte veta. Och ingen journalist lär fråga.

Så varför har miljöpartiet välkomnat mångkultur, som i praktiken är detsamma som islamism och shariasamhällen, och varför har man övergivit en berättigad kritik av tillväxt i form av överutnyttjande av naturresurser och exploaterande av utsatta arbetare?

Svaret på frågorna är ett och det stavas Globalisering. I större delen av västerlandet har en finansiell elit lyckats etablera tron på den ekonomiska tillväxtens absoluta nödvändigt. De har målmedvetet arbetat, via opinionsskapande och lobbyism, för den egna agendan och har fått lagstiftning dit de vill. De har arbetat i eget intresse. Tyvärr har stora delar av de västerländska partierna accepterat detta och därmed svikit och sålt ut de egna väljargrupperna.

Brexit, Trump och femstjärnerörelsen är alla av denna finansiella elit med dess okänsliga girighet och tentakler av kontrollerade organisationer oförutsedda och oönskade konsekvenser. Globalisternas nya världsordningen känns därför inte så oundviklig längre.

Globalisterna, deras banker och multinationella konglomerat ser till att vinsterna av deras i många fall tygellösa verksamhet hamnar i deras egna fickor medan de västerländska välfärdsstaterna får plocka upp notan av gränsöverskridande förödelse. Arbetslöshet och naturförstöring betalas av skattekollektivet medan billig och desperat arbetskraft verkar lönesänkande.

Fri rörlighet för pengar, varor och tjänster, bland annat genom så kallade frihandelsavtal, har ersatt våra nationella regelverk med överstatlig eller obefintlig kontroll. Därtill har globalisterna lyckats få till privatiseringar av offentliga verksamheter.

Bankskapade kreditpengar med åtföljande hög skuldsättning driver numera jordens finanser. Kreditpengar utan övre gräns som lånas ut till dem själva, därtill nästan utan ränta. Eller tvingas på andra som till exempel de som måste köpa sin bostad och blir eviga låneslavar. Lönerna hålls därtill nere genom fri rörlighet och asylimmigration. Media och underhållning ägs av globalisternas företag och banker och utnyttjas helt skamlöst för att driva på denna utveckling.

Den östeuropeiska och för den delen den japanska befolkningen minskar numera något år efter år och kommer snart att nå en naturlig jämvikt då levnadsvillkoren blir så gynnsamma att befolkningarna kan öka på det naturliga och organiska sättet.
I Västeuropa drivs politiken av globalistiska idéer med evig tillväxt och här skenar asylinvandringen med åtföljande systemstress i hela samhällsbygget och välfärdsstaten samtidigt som nationalstaten undermineras.

Hur ska Sverige se ut bortom mandatperioden, om tjugo, trettio, fyrtio år. Till år 2026 antas Sveriges befolkning ha ökat med ytterligare en miljon individer. Hur kan det av någon ses som en god och önskad tillväxt?

Politiska partier som lägger locket på för de för jordklotet avgörande frågorna lär bli frånåkta av de nya ”populistiska/populära” rörelserna där den ovan skisserade typen av diskussioner tillåts och uppmuntras. Där debatten inte stoppas för att ett visst parti ska få sex ministrar!

Rebwar Hassan är ledamot i Stockholms läns landsting, före detta riksdagsledamot, utesluten ur Miljöpartiet på grund av kritik mot partiledningen, idag politisk vilde.