
Man kan inte sköta sitt jobb om man avstår från mat och vatten i tjugo timmar per dygn, så enkelt är det. Funktionerna blir nedsatta. Det spelar ingen roll vad man säger, en som äter har mer energi än en som inte äter.
Den danske utlännings- och integrationsministern Inger Støjberg gör alltså rätt när hon uppmanar fastande muslimer att ta ledigt under ramadan. De utsätter oss andra för fara, men även om de har sådana jobb att de inte gör det, så är det respektlöst mot arbetsgivaren att komma hungrig och trött till jobbet. Då visar man att man sätter religiösa dogmer före sitt jobb, och då är man ingen bra anställd.
Hade jag varit arbetsgivare och mina anställda hade kommit hungriga och törstiga till jobbet, så hade jag sparkat dem på en gång. Tänk er en taxichaufför som inte äter och dricker. Nu på sommaren blir det som sagt väldigt många timmar. Det kan se olyckor. Tänk dig en fastande byggarbetare eller en läkare. Støjberg, från borgerliga Venstre, skriver i en debattartikel i Berlingske att ramadan är ”farligt” för alla i landet:
”Det kan i praktiken vara farligt för oss alla, om busschauffören varken äter eller dricker på en hel dag, precis som att man förstås inte orkar prestera normalt på fabriken eller på sjukhuset om man under en hel månad inte äter eller dricker under dygnets alla ljusa timmar.”
I islamiska länder går allt på halvfart under ramadan, eftersom alla fastar. Men arbetslivet i Sverige är inte anpassat efter ramadan. Vi är inte ett islamiskt land, utan ett sekulärt europeiskt land med en kristen tradition. Det finns inga islamiska högtider i vår kalender. De är exkluderade.
Jag tycker att det ska förblir så. För ramadan har inga fördelar, bara nackdelar. Och tittar man på islamiska länder ser man att de i allmänhet inte har lyckats särskilt bra. Finns ingen anledning för oss att ta efter dem. Folk kommer hit från islamvärlden, svenskar utvandrar inte till Somalia och Afghanistan. För det är sämre där. Därför ska vi inte låta invandrarna återuppbygga sina dåliga hemländer i Sverige.
I svenska skolor flyter undervisningen på som vanligt. Och så ska det vara. Vi ska inte ha specialregler för fastande muslimer. Skolplikten är viktigare än religiösa dogmer. Föräldrarnas plikt är att se till att deras barn sköter skolan och för att kunna göra det behöver de ha mat i magen. Gör det inte det är de dåliga föräldrar och skyldiga till vanvård.
En skola i Eskilstuna larmar om trötta och hungriga barn. Men en imam i staden menar att det är helt okej. Det är skolan som visar ”brist på förståelse”. Det är alltså vi, som representerar ett lyckat samhälle, ett samhälle som troende muslimer söker sig till trots att vi är ”otrogna”, som ska visa ”förståelse” för de som har bakgrund i misslyckade samhällen… Det skulle inte förvåna mig om denne imam, en svensk konvertit till islam, också mottar skattepengar för sina insatser för mångkulturen.
Svenska ministrar bör vara lika tydliga som danskan Inger Støjberg. Det svenska samhällets framgång och välfärd bygger på saker som förnuft, vetenskap och arbetsmoral. Om vi tillåter skadliga religiösa seder att breda ut sig här kommer vi steg för steg att förfalla och bli allt mer lika de dåliga länderna i islamvärlden varifrån folk utvandrar till de framgångsrika länderna i Europa.
I stället för att bara ta del av vår välfärd, bör invandrarna också försöka förstå och tillägna sig de tankar som skapat vår välfärd. Där ingår sekularism och yttrandefrihet, det vill säga vi får kritisera, till och med häckla, religion.

