Det är välkänt att Frankrike är ett mycket centralistiskt land. Ställd inför problem, gemensamma för Europas länder, blir därför den naturliga lösningen för detta lands president, Macron, att skapa en konstruktion som skall kunna hantera dessa problem från en gemensam utsikts- och beslutspunkt. I sitt stora tal (från 20 min.) på Sorbonne framförde han många förslag, syftande till att ”förstärka” EU, det vill säga ge organisationen mer uppgifter, mer pengar och därmed mer makt: en gemensam it-skatt och till och med en gemensam budget (för euro-länderna).

Han vill också ha en gemensamt utformad invandringspolitik, styrd från ett nytt EU-organ, ett nytt EU-centrum som skall ha ett allomfattande informationssystem för alla invandrare, i vilket de identifieras med hjälp av biometriska data och kontrolleras genom ett för alla EU-länder gemensamt datasystem, uppenbarligen för att hindra invandrarna att själva kunna välja vilket av EU:s länder de skall bosätta sig i.

EU skall få en egen gränspolis som kan garantera en rigorös gränskontroll och se till att de som måste återvända också gör det. Han vill också att EU-länderna utformar ett gemensamt, solidariskt utbildnings- och träningsprogram för att underlätta invandrarnas integrering ”för det är vår gemensamma plikt som européer att finna en plats för dem som har riskerat sina liv hemma och på sin väg”. Endast detta här citerade avsnitt fick applåder. I övrigt var åhörarna, tydligen i allmänhet EU-entusiaster, hörbarligen betänksamma.

https://www.youtube.com/watch?v=dOsWhcni8oc

Det kan man förstå. Macron föreslår samma politik som Åkesson, men beslutad och genomförd på EU-nivå. Han angav inga siffror, varken för det tillåtna flödet in eller avvisningarna ut. Han säger också att det han vill se för Europa genomför Frankrike för sig självt: prövotiden för asylansökningarna har minskats, tiden för förvar har fördubblats, ingen uppskovstid inför avvisning. Redan före dessa åtgärder godkändes endast en tredjedel av gjorda ansökningar. Lägret i Calais har rivits (beslutat av Hollande), och en rigorös poliskontroll hindrar uppkomsten av ett nytt. Le Monde säger politiken vara av en tidigare okänd hårdhet.

Allt detta får mig att fundera varför Macron ses som ett föredöme av de progressiva krafter här i Sverige, som samtidigt hatar och föraktar Åkesson. De verkar inte heller ha upptäckt att Macron är mot globaliseringen och för en gammaldags reglering av ekonomin. Kanske får hans uttalade vänskap och samförstånd med Trump dem att upptäcka något?

Läs Macrons tal på Sorbonne i engelsk översättning här