Ibland är samhällsdebatten mer förvirrad än vanligt. Har du hängt med i turerna kring det nyligen inträffade bråket mellan fyra huvudaktörer, nämligen Dagens Nyheter, Expressen, Google och Granskning Sverige? Jag är inte säker på att jag fattat men så här tror jag.

Den gängse berättelsen verkar vara att Google på sajten YouTube, som ägs och styrs av Google, urskillningslöst släpper fram vilken hatpropaganda som helst och att det därför är dags att ta till med hårdhandskarna för att få ordning på IT-jätten. Google måste lära sig att censurera.

Den 8 mars skriver Dagens Nyheter att Google de senaste dagarna har ”fått omfattande kritik för att de inte tar ansvar för vilket material de tillgängliggör i sina tjänster på nätet”. En vecka senare följer DN upp med en ledare:

Kan man kräva att Google gör något åt de hot och brott mot upphovsrätten som florerat på den av bolaget ägda kanalen Youtube? Självklart. Att det är svårt att ha koll på de hisnande många filmer och kommentarer som varje minut läggs ut på kanalen är sant, men det är inte något argument mot konstaterandet att den som driver en publicistisk plattform inte kan frånsäga sig det moraliska ansvaret för vad som görs och sägs där.

Expressen rapporterar att även statliga företag avser att ta itu med Google:

Nu sätter svenska pensions- och fondbolag – som är storägare i moderbolaget – press på nätjätten… Svenska pensionsförvaltare är stora ägare i Google på amerikanska börsen. De statliga AP-fonderna äger tillsammans aktier för 3,8 miljarder kronor i moderbolaget Alphabet. Utöver det äger sjunde AP-fonden, soffliggarfonden inom premiepensionssystemet, aktier för fem miljarder kronor. Efter de senaste dagarnas rapportering öppnar fonden nu för att sätta press på Google. AP-fondernas gemensamma etikråd arbetar nu med frågorna som har uppstått. ”Det här handlar ytterst om yttrandefrihet och det finns anledning för Etikrådet att initiera dialog med Alphabet/Google och liknande bolag kring den här frågan”, säger generalsekreteraren John Howchin…

Granskning Sverige har jag tidigare inte uppmärksammat så särskilt, men det verkar vara ett uppkäftigt program som går ut på programmakarna ringer till journalister och makthavare och ställer näsvisa frågor som får intervjuoffren att göra bort sig med dumma svar. Granskning Sverige försöker helt enkelt dra ned brallorna på makthavare och publicerar därefter resultatet på YouTube. Rätt oskyldigt tycker jag, men det tycker inte makthavare. Dagens Nyheter och Expressen har därför med hjälp av, som det verkar, tämligen konstruerade argument förmått Google att ta bort Granskning Sverige från YouTube.

Den yttrandefrihet som är västerlandets stolthet har alltid handlat om att staten inte ska ha rätt att lägga sig i vad folk säger, skriver och publicerar. Rätten att uttrycka sig fritt har inte kommit gratis, utan den har folket, till exempel pressen, fått kämpa sig till. Aftonbladet, som är en av Sveriges äldsta dagliga tidningar grundades 1830 av Lars Johan Hierta, som står staty på Munkbron med inskriptionen ”föregångare för en fri press och för ett folkligt statsskick”. Hierta retade upp makten, särskilt kung Karl XIV Johan, något alldeles kopiöst. Under de fyra första åren åtalades Aftonbladet fem gånger. Kungen försökte dra in tidningen, men Hierta öppnade då nya kanaler genom att hela tiden ge ut tidningen under nya namn, till exempel ”Det andra Aftonbladet”, ”Det tredje Aftonbladet” och så vidare.

Det var alltså staten som utgjorde hotet mot yttrandefriheten. Men dagens hot kommer inte så mycket från staten som från privata intressenter (visserligen ibland med kopplingar till staten som i fallet med sjunde AP-fonden).

Här gäller det att hålla rätt på resonemanget. Hur kan jag påstå att Expressens och sjunde AP-fondens påtryckningar på Google och YouTube skulle kränka yttrandefriheten? Google är trots allt ett privat företag. Lika lite som Dagens Nyheter eller den här bloggen kan väl det privata företaget Google vara skyldigt att ta in allt material som någon vill publicera? Om herr Google träffar Peter Wolodarski på gatan och Wolodarski ber herr Google att blocka Granskning Sverige eftersom Granskning Sverige varit oförskämd mot en reporter på DN så måste väl herr Google få göra det, lite som en väntjänst? Lika väl som Svenska Dagbladet skulle ha rätt att nobba en infam debattartikel om Wolodarski? Varför skulle inte herr Google ha samma rättigheter att tacka nej som Svenska Dagbladet?

Detta är, tror jag, pudelns kärna. Finns det någon anledning att förmena Google rätten att tacka nej? Eller omvänt: skulle Google vara skyldigt att publicera?

Observera ståndpunkterna. Dagens Nyheter och sjunde AP-fonden tycker att Google ska ålägga sig begränsningar, publicera mindre, censurera. Jag tycker, som du eventuellt anar, motsatsen. Jag tycker att Google ska vara näst intill skyldigt att publicera allt. Varför det, då? Jo, just för att garantera yttrandefriheten. Google har nämligen vad som i praktiken framstår som ett monopol på privatpersoners internetkommunikation. Om Google portar någon så har vederbörande berövats en stor del av sina möjligheter att kommunicera med omvärlden. Det finns ingen konkurrent till YouTube att anlita.

Vi vet att Kinas regering tvingar Google att censurera, det vill säga neka publicering av viss information. Det tycker vi inte om. Så här skrev SVT Nyheter häromåret:

Den kinesiska regimens kontroll över sina medborgares liv på internet blir allt hårdare. Nu har snaran kring en av världens största nätjättar, Google, dragits åt ännu ett snäpp. Efter att de flesta av företagets tjänster, såsom sökfunktionen och bildhantering, redan förbjudits är det nu även dags att säga farväl till mejlsystemet Gmail. 

Kan man säga att kinesernas behandling av Google på någon väsentlig punkt skiljer sig från vad Dagens Nyheter och sjunde AP-fonden skulle vilja göra med Google?

PS Jag fasar för en värld där censurivrare som Expressen får inflytande över en yttrandefrihetsvän som Google. Google hjälper mig varje dag, till exempel att hitta information om Lars Johan Hierta som ovan. Jag vill inte ha censurerad information även om jag då riskerar att hamna i något antisemitiskt eller en blodig avrättningsvideo från IS. Hellre det än att bigotta värdegrundsteoretiker ska bestämma vad jag får titta på.