Visste du att det finns en svensk myndighet som heter EFS-rådet? Det gjorde inte jag. Men så uppmärksammades jag på att det kommit en ny utredning av Jan Edling från just EFS-rådet. Jag återkommer till utredningen.

Att EU har starka drag av välfärdsindustriellt komplex har man väl alltid haft lite på känn. Till exempel har EU stora fonder såsom Europeiska Socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden. För att dela ut pengarna måste EU förstås ha en lämplig apparat som i Sverige blivit myndigheten EFS-rådet (Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige). Enligt senaste årsredovisningen delade EFS-rådet år 2016 ut 2,7 miljarder kronor till ”250 intressanta socialfondsprojekt över hela landet”. (För att man ska kunna förstå årsredovisningen finns en hjälpsam ordlista på tre sidor, där begrepp som Europautlysning, Flaggskepp, LLU, UVAS och N+3 får sin fullständiga förklaring.)

Men EFS-rådet delar inte bara ut pengar i allmänhet, utan efter devisen ”vi förändrar arbetsmarknaden”. Nu har alltså EFS-rådet låtit Jan Edling fundera på hur det ska gå till. Edling, det lilla jag känner honom, är en klok karl, men när man får ett uppdrag av ett Mäktigt Intresse har man inte så många frihetsgrader. Jag vet vad jag talar om för jag har varit i den belägenhet i åtskilliga år både som anställd och som konsult. Det handlar mest om att hitta på nya, fiffiga sätt att motivera varför Intresset ska ha mer pengar för att göra ungefär samma sak som det misslyckats med under årtionden fast det nu ska ske i lite större skala.

Edling sammanfattar sin rapport i Dagens Samhälle (31/1 2018). Han har kommit fram till att ”andelen sysselsatta skulle behöva öka till 83 procent 2020, 84 procent 2025 och 85 procent 2030 för att upprätthålla samma nivå på välfärden som idag”.

Statistiska Centralbyrån anger att andelen sysselsatta idag ligger kring 70 procent. Det är alltid lurigt att hämta statistik från olika källor, men det känns som om Edling presenterar en rejäl utmaning för oss. (SCBs siffror avser personer 15 – 74 år. Om man i stället räknar 20 – 64 år så ligger dagens andel sysselsatta kring 80 procent. Det är kanske det Edling gjort. Då blir utmaningen lite mindre.)

En av de grupper som är särskilt drabbade av arbetslöshet är invandrare, säger Edling. Just därför, hävdar han obegripligt nog, är det bra att Sverige har så hög invandring när vi nu ska höja sysselsättningsgraden: ”I ljuset av detta kommer den invandring Sverige haft att visa sig vara ett viktigt konkurrensmedel gentemot länder som valt en mer begränsad invandring”.

Hur kan detta vara möjligt? Hur kan det vara en fördel att ha många av en sort som är svår att sysselsätta när man vill öka sysselsättningsgraden till hittills okända nivåer på bara några år? Jo, detta förutsätter ”att Sverige har en integrationspolitik som inkluderar och inte stöter bort invandrarna genom att utsätta dem för segregation och trångboddhet”. Detta förutsätter också att ”större krav” ställs på barns och ungdomars utbildning.

Förstår du? Bara vi löser problemen med skola och integration så kommer hittills svåranställda migranter att bli Sveriges trumfkort när det gäller att höja sysselsättningsgraden till rekordnivåer. Om vi bara gör det vi inte vet hur vi ska göra så blir det lätt att göra resten.

Nja, riktigt så lätt var det inte att göra resten, visar det sig. Det behövs också herkuliska insatser av politikerna och det välfärdsindustriella komplexet:

Det har blivit allt viktigare att bedriva en förebyggande arbetsmarknadspolitik, där arbetsmiljö, uppgradering av arbetsorganisation och kompetensutveckling kommer att bli allt viktigare… Staten måste i framtiden ta ett ökat ansvar för finansieringen av det livslånga lärandet, så att också grupper utan bra avtal kan få tillgång till utbildning. Staten måste dessutom, genom Arbetsförmedlingen, fortsätta att ta ansvar för de grupper som står längst från arbetsmarknaden… Den roll som kommuner och landsting spelar kommer att bli allt viktigare… Regionerna bör vara en viktig resurs för att ta fram långsiktiga regionala kompetensplattformar…

När jag läser detta slår det mig att jag ska skicka in ett ämnesförslag till radioprogrammet På minuten, nämligen ”Då insåg jag plötsligt hur lätt det egentligen är att lyfta sig själv i håret”.