Under nästa mandatperiod står det svenska samhället inför en rad utmaningar. Några av dessa kräver beslut som kommer att bli svåra att återkalla. Beslut som kommer att kräva mod och integritet – bristvaror i dagens politiska landskap.

Till skillnad från miljöpartiet tror jag inte att miljön kommer få någon framträdande plats. Att döma av de resonemang som förs bland vanliga människor så verkar helt andra frågor dominera. Alliansens tjat om valfrihet inom skola och vård hamnar också långt ner på listan. Folket verkar helt enkelt inte intresserat av det som våra politiker vill käbbla om inom sin komfortzon. Istället vill folket se våra ”folkvalda” hantera följande problemområden, om vi ska våga hoppas på en hållbar framtid:

1. Legitimitetsproblematiken. Hur återupprättas förtroende för samhällskontraktet? Ska våra makthavare våga sätta ner foten och avsluta det totala misslyckande som ett multikulturellt mantra åstadkommit? Kommer staten att lyckas återta rollen som garant för säkerhet såväl på nationell nivå som internationellt? Kommer det politiska systemet lyckas att börja leverera för de skattemedel som nu mest bara snurrar runt eller försvinner från Sverige i diverse skrytprojekt utan uppföljning? Kommer man att klara av att återta det statliga våldsmonopolet, eller skall det fortsätta att vara fritt fram? Detta är inte en partipolitisk fråga. Detta avgör medborgarnas vilja att delta i samhällsbygget.

2. Polariseringsproblematiken. Skall Sverige stöpas om från ett öppet och sekulärt samhälle till ett skyddsområde med inskränkningar, vakter, fundamentalism och grindsamhällen? Ska vi förlita oss på passiva skyddsåtgärder eller ska vi våga konfrontera sjukdomsorsaken? Tekniska säkerhetsinstallationer, censur, nya regelverk och lågpresterande rättsapparat har hittills varit helt verkningslösa mot en galopperande kriminalitet. Brott lönar sig i dagens Sverige, ska det löna sig även i morgondagens? Detta är definitivt inte en partipolitisk fråga.

3. Identitetsproblematiken. Kommer vi våga beröra identitetsförvirringen och börja betrakta försvaret av den svenska kulturen som ett demokratiuppdrag? Eller ska vi fortsätta att odla en tredje generation som varken känner sig välkommen i Sverige eller i sitt ursprungsland? Ska nationell självkänsla endast tillerkännas utländska grupperingar? Och måste vi verkligen fortsätta att slänga pengar efter annorlundaskap? Vi närmar oss en mycket kritisk punkt där vår banala godhet till sist kanske bidrar till att utrota vår egen kultur. Detta är inte heller en partipolitisk fråga. Det är en ödesfråga för oss som nation.

4. Solidaritetsproblematiken. Och hur blir det med den generation som nu lärt sig att allt ska vara roligt, lustfyllt och att det viktigaste i tillvaron är att man mår bra? Och inte blir kränkt, förstås. Vad händer med ansvar, offervilja, lojalitet och förvaltningstradition när rikets högsta ledning konsekvent vägrar att föregå med gott exempel, samtidigt som de undviker allt personligt ansvar? Skall egoism verkligen tillåtas bli den regerande värdegrunden i ett slags kopia av främmande fördelningsekonomi av österländskt snitt? Detta är inte en partipolitisk fråga. Detta är etik och moral.

5. Vertikaliseringsproblematiken. Hur ska vi hantera politikernas och makthavarnas illa dolda förakt för medborgare och skattebetalare? Går det att förmå en amoralisk politikerkår att sluta väsa populism så fort en folklig vilja kommer till uttryck – oaktat vänster eller höger? Kommer dagens politiker verkligen att kunna acceptera att politiska beslut avgörs av vanligt folk? Kan våra politiker någonsin förstå att makt inte har ett värde förrän den utnyttjas för att uppnå mätbara resultat? Det är långt till Kungen, men ännu längre till våra ”folkvalda”. Överhuvudtaget ingen partipolitisk fråga.

6. Kompetensproblematiken. När problem och utvecklingsmöjligheter blivit så komplexa att de inte längre kan omfattas av individen, hur förädlar vi då vår gemensamma tankepotential? Vilka nya intelligenta nyckeltal ska vi följa för att bättre förstå konsekvenser och prediktera framtida skeenden? Och vad innebär vårt ökade beroende av kollektivet för oss som individer? Och hur kommer den allt sämre skolan påverka denna process? Att vi behöver förändra vårt politiska system är uppenbart, det vilar på en dogm som i dagsläget är totalt förljugen, förlamad och obsolet. Hur ska det gå till? Tack och lov ingen partipolitisk fråga.

7. Fördelningsproblematiken. Till sist. Hur ska våra resurser fördelas? Ska vi ha modet att kraftsamla för att uppnå verklig förändring inom prioriterade områden eller ska vi fortsätta med
tillämpningen av smörgåsmetoden? Är lite åt alla bättre än logisk prioritering och mycket åt det mest kritiska processerna i vårt samhälle? Östafrikanska kulturinstitut och asiatisk trollflöjtstraktering är måhända mindre viktiga än fungerande vårdcentraler? Borde absolut inte vara partipolitik. Vi som är kunder struntar i om det är privat eller offentlig vård när vi blir sjuka. Bara det är vård. Detsamma gäller skolor, transporter och energi.

Frågorna ovan skär igenom allt partikäbbel och borde hanteras på ett vuxet och välunderbyggt sätt. Tyvärr präglas det politiska Sverige av nepotism, korruption och makthunger.

Plakatpolitiken regerar det politiska rummet. Kommer någon yrkespolitiker verkligen våga ta bladet från munnen inför stundande valkampanj? Om inte, vad blir produkten av en valdebatt som även fortsättningsvis utgår från ett ryggradslöst maktperspektiv utan moralisk kompass?

Man tvekar lite inför att ta uttrycket ”goda krafter” i sin mun. Det känns redan nedsmutsat. Men en sak är klar. Oavsett partipolitisk hemvist finns det fler saker som förenar oss än som skiljer oss åt. Det är kanske där vi ska börja? Tilltron för våra politiska representanter är i botten. Och fientligheten mellan partier fördunklar omdömet. Det kanske är dags att söka gemensamma nämnare i stället för att sprattla efter skillnader och krysta fram indignation? Det kanske är tid för folket att diktera agendan?

Ett gott nytt ödesvalår!

Johan Gustafson är fd officer och har under sin militära gärning bland annat tjänstgjort som kurschef på Försvarets Tolkskola. I dagsläget arbetar han främst med att assistera svenska industriföretag i deras internationaliseringsprocesser. Som specialist inom internationell tillväxtstrategi har han bland annat arbetat med företag som Hästens Sängar, FEAL och StongPoint Cash Security.