John Emerich Edward Dalberg-Acton, den kände Lord Acton, sa som bekant att makt korrumperar och att absolut makt korrumperar absolut. Jag undrade vad han menade. ”Korrumpera” är ju ett ganska diffust begrepp. Som vanligt frågade jag herr Google och skickades till ett annat citat av lorden av innebörd att ”absolut makt förstör moralen”. Kanske lite tydligare. Om man skulle göra observationen mer generell så kunde den kanske formuleras som ”framgång undergräver sig själv” eller, vilket jag tycker mig ha iakttagit i historien, ”i varje framgång ligger fröet till dess egen undergång”.

Eftersom alla föregivet allmängiltiga djupsinnigheter som djupingar undslipper sig normalt baseras på en enda observation, nämligen den talande djupingens egen livserfarenhet, ska man normalt inte bry sig om vad sådant folk säger eftersom det är ovetenskapligt. Men om det stämmer med lyssnarens egna erfarenheter ökar plötsligt graden av vetenskaplighet med 100 procent, ty du och djupingen är ju två personer vilket är 100 procent mer än en person. Därför kan du känna dig rätt säker på att du närmar dig sanningen om någon annan säger vad du själv tycker dig ha funnit. Eller?

Om jag därför säger något som överensstämmer med Lord Actons synsätt och du instämmer – och kanske din polare – så är vi uppe i nästan total enighet. Det känns tryggt. Vi står på stadig, vetenskaplig mark.

Min livserfarenhet är att framgång är svårt och kräver exceptionella ansträngningar samt att folk inte gillar exceptionella ansträngningar och därför gärna förnekar ansträngningarnas behövlighet om de själva av någon lycklig omständighet, till exempel att de ärvt en hygglig förmögenhet, klarar sig utan ihärdiga personliga bemödanden.

Den observationen stämmer med Lord Actons generella princip – i min tolkning – att ”framgång undergräver sig själv”. Om du känner igen dig snackar vi vetenskap, om ej är detta dravel.

Svenskarna har bemödat sig. Sverige var ett utfattigt, eländigt, svältande land under andra hälften av 1800-talet (visserligen inte för alla, men små överklasser finns alltid, nu snackar jag genomsnittet). Hundra år senare, under andra hälften av 1900-talet, var Sverige en internationell framgångshistoria. Alla hade PV, TV och WC, alltså Volvo personvagn, televisionsapparat och spoltoaletter. En megasuccé. Världen applåderar aktörerna på denna scen.

Så kommer en ny sorts aktörer in på samma svenska scen. Dessa kallas nyfödda, sedan barn, sedan ungdomar och så vidare. En av dessa nyanlända var jag. En annan var du. Visst, vi hade olika insikter om de tidigare bemödanden som hade skapat det bekväma livet, men tillsammans, som samhälle, bestämde vi oss för att tillvaron egentligen inte krävde så mycket strävan och möda, det viktigaste var väl ändå att så vänskapligt som möjligt dela på de gåvor som en vidunderlig tillvaro på något vis sprutade fram?

Vi övergick till att tolka livet på ett nytt sätt. Förut hade det handlat om att under plågor producera för att inte svälta. Nu handlade det om att fördela ett överskott som på något magiskt vis bara fanns.

”Absolut makt förstör moralen”, sa Lord Acton. Även absolut välstånd förstör moralen. Välståndet korrumperar oss att glömma och undergräva de jobbiga värderingar och attityder som skapade framgången. Framgången bär fröet till sin egen undergång. Men det är vi själva som är ansvariga.

Det blev förstås inte bättra av att vi beslöt att det där överskottet som på något magiskt vis bara finns även räcker till vem som helst som lyckas ta sig hit för att bli delaktig.