Man slutar aldrig förundra sig. Man tror man har fattat något. Så plötsligt gör man en observation som slår allt över ända. Ens kloka funderingar faller i bitar, allt går till spillo. Allt är förgänglighet, säger Predikaren, en av mina favoritfilosofer.

Låt mig ge ett exempel. Jag har funderat mycket på varför det går åt pipan i den svenska skolan. Jag har kommit fram till att det i sista hand beror på det senaste halvseklets välståndsexplosion. När allt går så bra orkar man inte besvära sig med gamla trista dygder. Föräldrar som förverkligar sig själva orkar inte med att uppfostra barnen, som för övrigt inte är barn, utan jämlikar med jämlikars rätt att bestämma över läxläsningen, som för övrigt kanske är upphävd. Och lärarna har förlorat status eftersom föräldrarna inför sina barn skrattar rått åt lärarnas rapporter som inte ens är rättstavade varefter barnen inte känner någon aktning för lärarna. 

Typ.

Särskilt bra kändes den förklaringen när det visade sig att amerikanska djupingar tänkt i ungefär samma banor kring utvecklingen i den amerikanska skolan. Kan ju stämma, vi är två länder på ungefär samma position i utvecklingskurvan. Borde i så fall stämma för andra i-länder på ett ungefär.

Extra kul blev det när jag upptäckte att en känd amerikansk skämtteckning också går runt och skrattas åt i svenska skolor. Samma skämt borde betyda samma situation, tänkte jag och yvdes över min skarpa analys.

Teckningen visar två ilskna föräldrar som håller ett dåligt betyg i handen och år 1970 frågar eleven, alltså deras barn, ”Vad tänker du göra åt det här?”, och år 2012 i stället framför samma fråga till läraren. Bilden säger något fundamentalt om vem föräldrarna menar har ansvaret för betygen.

Jag ger mig fasen på att man i andra länder, till exempel u-länder eller så kallade tillväxtländer, inte ens skulle fatta den skämtteckningen, resonerade jag.

Så kom smällen. Det stod inte långt på förrän jag hittade samma bild på en brasiliansk pedagoghemsida. Här är den:

(Texten lyder ”Vad är det här för betyg?”, men på svenska blir det bättre med ”Vad tänker du göra åt det här?” tycker jag.)

En företeelse som inte borde finnas visar sig existera. Analysen har alltså kraschat. Skolans sönderfall kan inte bero på välfärdsexplosionen för de exakt samma problemen finns även i ett land som inte genomgått någon jämförbar välfärdsexplosion.

Det som sker styrs uppenbarligen av något annat.  Skulle kunna vara Gud eller stjärnorna, eftersom alla länder verkar drabbas på samma sätt. Eller möjligen filosofen Hegels världsande, som filosofen menade styrde världen mot allt större fulländning. Hegel hävdade att det tidiga 1800-talets Preussen, hans egen värld, var mänsklighetens högsta stadium. Kanske vill världsanden straffa mänskligheten för att den har en annan uppfattning. Eller kan det finnas någon annan förklaring till den utveckling som en hel värld skrattar åt i den här skämtteckningen?

Men utbildningsminister Gustav Fridolin som i Aftonbladet lovade att rädda skolan på hundra dagar har säkert en vassare analys.