Förtretligheter

Patrik Engellau

Natten till måndagen hade ett dussintal bilar bränts i den hittills så lugna staden Liljebacken. Gärningsmän hade tagit sig in i ett parkeringshus, slagit en Securitas-vakt medvetslös och sedan tuttat på allt som gick att tutta på.

– Det här är svårt att förstå, säger kommunalrådet Jessica Johansson-Kinte (L). Senast i förra veckan hade vi ett möte med polisen och socialtjänsten och konstaterade att allt är lugnt i Liljebacken. Vi har också stämt av med alla våra nyanländas etniska föreningar och har inte fått några klagomål annat än att försörjningsstödet är otillräckligt. Men det är väl inget skäl att bränna bilar. Kanske är det inte våra nyanlända som ligger bakom utan någon annans nyanlända.

Securitas-vakten är förd till sjukhus. Någon fara för hennes liv föreligger inte. Kommunalrådet Johansson-Kinte säger att det var för väl att vakten inte blev våldtagen.

På tisdagsmorgonen bröt tung skottlossning ut mellan två lägenheter i närbelägna hyresfastigheter i utanförskapsområdet Hallonängen nära staden Tallinge i en helt annan kommun. Enligt polis på platsen som representerades av de nyutexaminerade konstaplarna Ivar Knaus och Reidar Anderstig sköts det från vardera lägenheten med automatvapen under cirka två timmar. Det hela slutade när brand uppstod i den ena lägenheten. Av dem som flydde från lägenheten sköts två ihjäl av eld från den andra lägenheten. Brandkåren kunde inte ta sig dit på grund av stenkastning och otillräckligt polisskydd, som nu i semestertider begränsades till Knaus och Anderstig.

– Vi har full kontroll över läget, säger kommunalrådet Eskil Egermark (C). Vi ville inte sätta in vår polismakt med full styrka för att inte provocera till ökat våld. Kommunens strategi mot våldsbejakande extremism fungerar enligt våra intentioner vilket framgår av att varken Islamiska staten eller AFA har tagit på sig ansvaret för händelserna. Vi bedömer att det här inte alls handlar om något politiskt, utan om en skärmytsling mellan två gäng unga grabbar. Vi har några sådana gäng här. Det är fina killar som haft lite otur med utanförskap och sådant under sin uppväxt.

Onsdag eftermiddag stenades en kvinna till döds i en sandlåda i parken i utanförskapsområdet Sörholmen utanför Norrköping. Polisen hade tillkallats, men kunde inte ta sig fram genom de hotfulla människogrupperna förrän brottet var fullbordat. Någon misstänkt har inte kunnat identifieras. ”Vilka som helst kan ha kastat stenarna”, säger polisens presstalesperson Linda G. Janeberg.

– Jag blir faktiskt besviken, säger kommunalrådet Karin Solgren-Jalla (S). Jag vet inte hur många kurser vi hållit i svenska könsrelationer och jag trodde faktiskt att våra nyanlända visste att man inte ska stena kvinnor även om de varit otrogna. Men det kan ju vara så att en del av kursdeltagarna inte fullföljt sin SFI och därför inte riktigt förstått vad våra socialpedagoger sagt.

Oppositionsrådet Abdelhak Hussein (MP) förklarar att det inte är riktiga muslimer som ligger bakom dådet, utan otrogna hundar. ”Vi har metoder att komma till rätta med avfällingar”, säger han och tillägger: ”De ska dö som en gris”.

Efter dådet ordnade Feministiskt initiativ en kärleksdemonstration med teddybjörnar på temat ”Samma kvinnoförtryck här som där”. Ordföranden Kawesa sa att det inträffade var själva beviset på att kvinnoförtrycket är likadant i hela världen eftersom det nu visat sig i Sörholmen.

Torsdag natt dödades två poliser när en container fullastad med automatkarbiner och granatsprutor samt ammunition föll på deras bil från en transporthelikopter i utanförskapsområdet Blomstergården. Händelsen var så sensationell att det föranledde ett inslag i följande dags Aktuellt. Rikspolischefen Dan Eliasson medverkade.

– Vi har inte kunnat utreda händelsen i detalj, sa rikspolischefen, men så mycket verkar klart som att det inträffade inte var avsiktligt, utan snarare ett materialfel, kanske rostiga kättingar som containern hängde i. Vi ska därför inte vara för snabba med att gå ut och anklaga någon för anstiftan till våld mot polis. Våra tankar går till de förolyckade polismännens familjer. Men vi ska också vara tacksamma för att vapencontainern inte föll över en större folksamling, till exempel på en skolgård, där olyckan hade kunnat åstadkomma så mycket större skada.