Jihadismen mitt i det muslimska civilsamhället

mohamed omar

Mohamed Omar

En 21-årig man dödades i slutet av juli i Aleppo i Syrien där han stred med jihadisterna. Mannen var aktiv i Eskilstuna Unga Muslimer och satt i styrelsen för dess sportklubb Al-Salam. I ett reportage i Dagens Nyheter berättar journalisten Niklas Orrenius att den unge jihadisten var ”fotbollsledare” för stadens unga muslimer och att hans profilbild på Facebook, efter resan till Syrien, utgjordes av en text på arabiska som manar muslimer till heligt krig mot icke-muslimer. Den dödade jihadisten är även son till imamen vid Al-Rahmanmoskén i Eskilstuna.

Denna historia visar att jihadismen inte behöver vara en ytterlighetsföreteelse utan att den kan finnas mitt i det så kallade ”muslimska civilsamhället”. Eskilstuna Unga Muslimer är en medlemsförening under Sveriges Unga Muslimer (SUM), vars ordförande idag heter Rashid Musa. Jag var muslim under många år och har haft en viss insyn i denna miljö. Min erfarenhet av SUM i min hemstad Uppsala var att ungdomarna hade en salafistisk inriktning, det vill säga de strävade efter att gå tillbaka till islams grunder, Koranen och profeten Muhammeds undervisning, och undvika moderna idéer och ”dåligt inflytande” från det svenska samhället.

Den nuvarande ordföranden i SUM, Rashid Musa alltså, startade i april år, tillsammans med en tidigare ordförande, Mohammed Amin Kharraki, en poddradiosändning med namnet ”Kalifatet”. I det första avsnittet pratar man om Mehmet Kaplan, bostadsministern som fick avgå delvis på grund av sitt samröre med islamister. Kaplan har också varit ordförande i SUM.

Kaplan framställs av de två SUM-kamraterna som ett helgon helt utan fel och hans avgång skylls på fientligt sinnade, svenska medier. Med podden vill de visa att de som muslimer inte alls är så annorlunda och konstiga, att de visst kan skoja till det. Men resultatet blev inte riktigt som de tänkt sig.

Hur mycket är skoj och hur mycket är allvar när de båda bröderna i tron utropar ett kalifat i poddvärlden? Både Rashid Musa och Mohammed Amin Kharraki, har fångats på bild när de gör det så kallade ”rabiatecknet”. Det innebär att man viker tummen och håller upp fyra fingrar och är ett är tecken som används av Muslimska brödraskapet, en islamistisk organisation som enligt grundaren Hassan al-Banna har som långsiktigt mål att skapa ett kalifat, en panislamisk stat.

I en konversation om Egypten på Twitter den 25 januari 2015 med Mathias Wåg, känd för sitt engagemang i Researchgruppen, skriver Musa: ”Revolutionen har bara börjat”. Wåg undrar vilka Musa anser kan föra revolutionen vidare, varpå Musa svarar: ”Muslimska Brödraskapet och deras anhängare”.

Med Musas sympatier för Brödraskapet i åtanke undrar om man hur mycket hans vision om en islamisk stat egentligen skiljer från vad terrorgruppen IS gör. Handlar om det om olika färger eller bara om olika nyanser av samma färg? Och det ger läskiga vibbar när Musa i samtalet med sin kollega säger att han önskar att han kunde köpa upp medier i Sverige och byta journalisterna för att se till att de rapporterar mer islamvänligt. Underförstått: om Musa hade styrt svenska medier så hade inte Kaplan granskats och inte heller behövt avgå. Kaplans samröre med den islamistiska och djupt antisemitiska organisationen Mill Görus är inget problem för poddpratarna. Det är medierna som är problemet.

Omar Mustafa, han som blev petad från Socialdemokraternas partistyrelse, bland annat för att ha arrangerat möten med islamistiska, antisemitiska konspirationsteoretiker, har inte varit ordförande i Sveriges Unga Muslimer, men väl en engagerad medlem och organisationens generalsekreterare.

Det finns ett dokument som Omar Mustafa har satt sitt namn på. Det heter ”Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report” och publicerades i februari 2013. Rapporten som är skriven av flera islamiska organisationer är ställd till FN:s kommitté för avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

Rapportens undertecknare är inte nöjda med hur muslimer porträtteras i svenska medier och vill att Justitiekanslern ska kunna ingripa att säkerställa att medierna är ”socially responsible, fair, accurate, thorough, comprehensive, and balanced”. Vad det handlar om är inskränkningar i yttrandefriheten i frågor som rör islam och muslimer, ja, så som det ser ut i de länder där islamister har inflytande.

Samma inställning till yttrandefriheten kom till uttryck när Sveriges Unga Muslimer lämnade in en JK-anmälan mot Svenska Dagbladet för en artikel av tidningens ledarskribent Ivar Arpi. Musa polisanmälde också Arpi. I artikeln som Musa retade sig på redovisades Kaplans uttalande under ett seminarium i Almedalsveckan 2014 där denne jämförde unga muslimer som ansluter sig till terrorgrupper som strider för att upprätta ett kalifat i Mellanöstern med svenska finlandsfrivilliga. Musa satt med i samma panel och instämde.

Islamiströrelsen Milli Görus, som Kaplan har goda kontakter med, är inspirerad av Turkiets tidigare premiärminister Necmettin Erbakan. År 1969 publicerade han ett manifest med just namnet Milli Görus som betyder ”nationell vision”.

När Erbakan gick bort 2011 publicerade Omar Mustafa ett kondoleansbrev där det heter att Erbakan var ”en stor förebild” och en ”inspiration för alla aktiva muslimer som på olika sätt vill engagera sig i sina samhällen”. Erbakan menar att ”judar styr världen”, ja, hans budskap präglas av samma typ av antisemitiska konspirationsteorier som de som torgfördes av föreläsarna på Mustafas möten. I ett videoinspelat tal som hölls på ett evenemang anordnat av Milli Görus säger Kaplan: ”Vi måste verkligen tacka de som ligger bakom ett sådant här fint evenemang. De förtjänar verkligen ett tack”.

Rashid Musa har vägrat att ta avstånd från vår tids verkliga kalifat, Islamiska staten, under förevändningen att frågan är ”islamofobisk”. Detta trots att han på Facebook den 14 februari 2014 skriver: ”Att inte ta ställning mot rasism och förtryck är också ett ställningstagande. Kanske den tydligaste formen av ett ställningstagande.”

Har tanken slagit honom att det är just så hans vägran att ta avstånd från Islamiska staten kan tolkas? Som ett ställningstagande för Islamiska staten? Jag tror inte att Musa stödjer Islamiska staten, men som en muslimsk ungdomsledare med visst inflytande bör han vara tydlig med var han står. Särskilt nu när det kommit fram att en ledande profil i Eskilstuna Unga Muslimer var jihadist i Syrien.

Eftersom Islamiska staten är en religiös, islamisk rörelse som rättfärdigar allt de gör med citat ur islams grundtexter är det inte mer än naturligt att man vill att muslimska, religiösa ledare förklarar sin hållning. Det vore något för ett framtida avsnitt av SUM-kamraternas podd. Jag är dock inte hoppfull.