Patrik Engellau

I regeringsförklaringen 2014 sa regeringen att den nog skulle komma med tvingande lagstiftning om börsbolagen inte av sig själva kommit upp till 40 procent kvinnor i sina styrelser per 2016. Det har de inte. Därför kan man förvänta sig ett lagförslag i ärendet inom viss tid.

Jag har suttit i några få börsbolags styrelser och därtill har jag själv haft ett antal företag men framför allt har jag som chef för en börs för små och medelstora företag sett hur det ser ut och hur folk tänker i typiska tillväxtföretag. Det är inte sådana företag en eventuell tvångslag kommer att beröra, men den som börjar med en knappnål kan, som bekant, mycket väl fortsätta med en silverskål. Jag vill således stämma i bäcken.

En riktig entreprenör hatar regler och byråkrati, framför allt när de känns onödiga, vilket är nästan alltid. Detta är ett personlighetsdrag. Även om entreprenören kan förstå varför en regel finns så hatar han den. Jag har ofta kommit på mig själv att svära och frusta en hel dag över regler som det tagit tio minuter att följa – och dessutom tyckt att det varit väl använd tid.

Egentligen handlar det om att företagaren anser att företaget är hans och att det är svårt nog att driva företag så ingen jävel ska komma och krångla med honom. Hela världen borde vara tacksam för att han säljer saker som människor vill ha, anställer folk och helt enkelt bär nationens ekonomi och folkets välstånd på sina egna axlar, praktiskt taget. Så kom inte med era löjliga regler och ert fåniga tvång! Jag har inget emot att ta in en bra kvinna i styrelsen om jag bara hittar någon. Och vem som är bra bestämmer jag, så kom inte med era kataloger över statligt diplomerade, styrelseförberedda kvinnor!

Att tala om för företagare med vems hjälp de ska driva sina företag är faktiskt en kränkning.

Nu ska jag avslöja en sak. Det må vara glest bland kvinnorna i börsbolagen, men i mindre bolag, framför allt nya bolag, finns de knappt alls, varken som entreprenörer eller som styrelseledamöter. Jag vet inte vad det beror på, men jag vet vad det inte beror på.

Det beror inte på att kvinnor diskrimineras i sådana bolag. Att kvinnor skulle diskrimineras i börsbolag tror jag inte på – efter min erfarenhet letar karlarna med ljus och lykta efter kvinnor att välja in, men vi kan strunta i min erfarenhet i det här fallet – men det går åtminstone att tänka tanken eftersom karlarna är organiserade. Det går att föreställa sig att börsbolagen styrs av grabbgäng som badar bastu, dricker öl och glatt berättar kvinnoförtrycksanekdoter för varandra.

Men motsvarande går inte att föreställa sig när det gäller entreprenörsbolag. Entreprenörer står inte emot något organiserat gubbmotstånd. De står bara inför en massa hårt arbete, stora risker och en omvärld som nog helst vill att de ska misslyckas eftersom det är så förolämpande när någon annan lyckas. Det svåra är inte att förstå varför kvinnor i allmänhet inte är så sugna, det svåra är att förstå varför någon alls känner sig lockad.

Tro inte att det är så roligt att sitta i styrelsen för sådana bolag. Det är egentligen bara en sak man vet och det är det blir kris efter kris innan någon framgång eventuellt materialiseras. Oftast får ledamöterna inget betalt eftersom bolaget under många inledande år inte tjänar något. Varför sitter de då där överhuvudtaget? Jag har sett två huvudskäl. Antingen blir de förförda av entreprenören, ofta karismatiska figurer, och tycker att det skulle vara kul att vara med på en resa och kanske få köpa lite aktier. Eller också har de själva satt in pengar i bolaget och sitter i styrelsen för att bevaka hur deras kapital hanteras. (Eller båda, för all del.)

Företagandet i dess tidiga skeden är således ingen dans på rosor. Det är inte tjusigt eller välbetalt. Det lockar bara en viss sorts dårar. Bara ett fåtal av dessa dårar är kvinnor. På det hela taget tycks kvinnor inte lockas av verksamheten (även om andelen kvinnor tycks öka över tiden).

Vilken skillnad mot börsbolagen! Där får styrelsen ofta hygglig, säker ersättning. Där bjuds på flotta luncher och intressanta resor och möten i eleganta lokaler. Man blir vänligt omhändertagen och ärad av företagets stab av artiga och ofta svassande medarbetare. Om man bara är smart nog att fatta vem som bestämmer och håller med denne eller dem så blir man rikligt belönad. Då behöver man inte ens besvära sig med att i förväg läsa de utsända styrelsehandlingarna.

Till skillnad från styrelsearbete i mindre bolag är styrelsearbete i börsbolag en glassig och attraktiv syssla. Man kan förstå att en och annan vill ha statens hjälp att bli delaktig. Gud förbjude att staten drabbar även andra företag med motsvarande diktat. Men vid närmare eftertanke betvivlar jag att det skulle få någon effekt. Det är inte lönt att kvotera ut saker som de tilltänkta förmånstagarna inte vill ha.