Mohamed Omar

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) meddelar på DN Debatt den 1 juni att regeringen inför hårdare kontroller av organisationer som tar emot skattepengar. ”Stöd till civilsamhälle och trossamfund ska fördjupa demokratin, inte undergräva den”, skriver hon.

Det var inte en dag för tidigt. Skattemiljonerna har regnat över en uppsjö av islamistiska organisationer i flera år. Men inte bara islamister. Etniska föreningar som arbetar för att öka segregationen och hindra invandrare från att assimileras har också fått stöd.

Turkiska riksförbundet är en sådan etnisk förening som finansierats av skattebetalarna. För inte så länge sedan stod dess vice ordförande Barbaros Laylani på Sergels torg och skrek ”Död åt de armeniska hundarna!”

Turkiska riksförbundet utger sig för att vara en opolitisk etnisk förening men huserar i själva verket rasister och fascister. När Sveriges Radio granskade förbundet och hittades bland annat en hyllningstext till fascistiska Grå vargarnas nu döde grundare på hemsidan.

”Vi kan aldrig acceptera att medborgarnas skattepengar används till att organisera hatretorik och ökad polarisering”, skriver Bah Kuhnke.

Själv tycker jag inte att någon etnisk förening, vare sig den är demokratisk eller odemokratisk, ska få bidrag. Dessa verksamheter angår inte det svenska samhället. Vill somalier, bosnier, turkar med flera etniska grupper odla sin särart så bör de själva stå för notan.

Det svenska samhället bör inte ta något ansvar för att invandrare ska kunna bevara och odla sina kulturer och språk. Turkiet är ett större land än Sverige och det finns fler turkar i världen än svenskar. Den turkiska kulturen är inte hotad på något sätt och behöver inget svenskt stöd. Detsamma gäller araber och arabisk kultur; Arabförbundet består av 22 medlemsstater. Det svenska samhället har däremot ett unikt och särskilt ansvar för svensk kultur. Det finns ingen annan stat i världen som kommer att ta det ansvaret om inte vi gör det.

De skattefinansierade etniska föreningarna motverkar den viktiga assimilationen och kan som i fallet Turkiska riksförbundet cementera gammal unken chauvinism och rasism från hemländerna. Dessa pengar borde istället läggas på verksamheter som hjälper invandrare att komma in i det svenska samhället och den svenska kulturen och stärka deras identitet som nya svenskar.

Vi har ett stort problem med utanförskap där invandrare och till och med barn till invandrare inte blir en del av den svenska kulturella gemenskapen, vilket försämrar deras möjligheter på arbetsmarknaden liksom deras delaktighet i demokratin, och kan även leda till rasistiska spänningar mellan grupper. Därför föreslår jag alltså att vi inte ger några bidrag alls till etniska föreningar med undantag av våra nationella minoriteter.

Angående stödet till trossamfund så bör detta läggas ner helt. De troende kan betala själva för sina kapell, tempel och moskéer. De enda som bör få pengar är kristna kyrkor som förvaltar kulturhistoriskt viktiga byggnader, föremål och miljöer. Dessa saker angår alla svenskar, även icke-troende.

Som det ser ut idag finns det två kriterier för att ett trossamfund ska få statligt stöd: 1) trossamfundet ska bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, och 2) trossamfundet ska vara stabilt och ha egen livskraft. Det finns inte en moské i hela Sverige som uppfyller det första kriteriet om samhällets grundläggande värderingar. Tro mig.