Det är så lite jag vet om migrantsituationen

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Nu talar jag inte i första hand om migrantsituationen i Sverige, utan i Europa. Den svenska situationen vet jag också plågsamt lite om. Jag har aldrig förut känt mig så övergiven av de normala nyhetskanalerna. Vare sig de mörkar eller vinklar så lyckas jag inte få någon hygglig bild av läget. Ibland läser jag Daily Mail som verkar följa situationen i Sverige bättre än svenska medier. Nyligen kom en artikel om att det finns en högerextremistisk grupp som heter Nationell Framtid som med hjälp av uniformerade män patrullerar Öresund med två båtar för att förhindra flyktingbåtar att ta sig till Sverige. Det hade jag ingen aning om.

Hela ämnesområdet ligger öppet för rykten, lösa antaganden och vad som troligen är överdrifter från det ena och det andra hållet. Så här ska det inte vara i ett modernt, välorganiserat, demokratiskt land med en fri och sanningssökande press.

Måndagen den fjärde april, idag, ska EU börja skicka tillbaka migranter som tagit sig från Turkiet till Grekland enligt överenskommelsen mellan EU och Turkiet. Hur det ska gå till vet jag inte. Man hade kunnat önska att media presenterat detaljer över den planerade logistiken. Räknar man med att migranterna godvilligt ska låta sig avhysas? När man läser rapporter om kravaller i grekiska läger och om hur taggtrådsstängsel demoleras får man en känsla av att det nog kan bli hårda tag. Vad har polisen fått för order om hur det ska hanteras?

Förresten har migrantbåtar nu enligt UNHCR börjat gå från Grekland till Italien.

Under årets första kvartal har antalet migranter som anlänt till Grekland och Italien enligt UNHCR ökat dramatiskt. Till Grekland har 150 000 kommit mot 12 000 förra året. Till Italien har 19 000 kommit mot 10 000 förra året. Trots denna kraftiga ökning har antalet asylsökande till Sverige sjunkit till omkring 400 migranter i veckan. Hur kan det komma sig?

Jag kan tänka mig tre förklaringar eller tänkbara förhållningssätt till detta.

Den första är den mer eller mindre officiella, nämligen att ”en hårdare svensk flyktingpolitik” med många skarpa åtgärder, till exempel id-kontroller, faktiskt fungerar återhållande. Det är möjligt men jag tror inte riktigt på det. Att beslutsamma migranter som ändå spenderat stora summor på att ta sig ända hit inte skulle kunna greja ett förfalskat syriskt studentleg har jag svårt att tänka mig. Jag skulle vilja se det där reportaget där dokumentlösa avvisas och höra berättelsen om vart de tar vägen.

Den andra förklaringen är att alla europeiska länder numera krånglar med migranterna så att de fastnat på vägen. Bara i Grekland finns 50 000 stycken som inte kommer vidare (och som inte ingår i den kvot som nu ska skickas tillbaka till Turkiet). I så fall kommer de väl så småningom hit.

Det tredje förhållningssättet är att det inte finns något att förklara. Det ser ut ungefär som det gjorde förra året så här års:

Skärmavbild 2016-04-03 kl. 23.23.16

I så fall är det bara att räkna med att fortsatt tryck. Migrationsverkets två månader gamla och erkänt osäkra prognos pekar på 100 000 asylsökande i år.

PS I samband med överenskommelsen om återsändande av migranter mellan EU och Turkiet har en del hjälporganisationer i protest lagt ned eller avsevärd minskat sina hjälpinsatser. Man kan tycka vad man vill om den sortens missnöjesyttringar, men en icke-statlig organisation som Läkare utan gränser kan göra som den tycker utan att sådana som jag har någon särskilt rätt att lägga mig i. Men UNHCR? United Nations High Commissioner for Refugees? ”UNHCR is not a party to the EU-Turkey deal, nor will we be involved in returns or detention”, förklarar organisationen sturskt och anmäler sitt missnöje med överenskommelsen. Ska FN ha en egen policy som skiljer sig från medlemsländernas? Vem är FN, ett aktivistorgan? Det är lätt att dra ut tanken. Om FN bestämde vore Europa nog prisgivet.