Bert Stålhammar

År 1985 köpte jag min första dator. Det var en enkel Macintosh utan hårddisk. Framgångssagan om Steve Jobs och Apple är numera ett väl känt exempel som bekräftar organisationsteorins tes om att de personer som bäst skulle behövas för att utveckla den egna organisationen stöts ut på grund av sitt nytänkande. De epokgörande uppfinningarna görs ofta i de enkla ”garagen”. Trots starkt motstånd mot idén fanns den där helt plötsligt, mobiltelefonen som snart blev Smart Phone som fullständigt tack vare internet revolutionerade inte bara kommunikationsområdet utan i stort sett hela världen.

Organisationer skapas för att lösa en eller flera uppgifter i den värld och i det kontext man verkar. När ledningen av en organisation märker att tiden har förändrats och att de produkter, tjänster eller ideologier man erbjuder inte längre efterfrågas så startar en intensiv aktivitet med syftet att bevara organisationen.

En annan metod att bibehålla en organisation på nedgång intakt är att slå ihop sig med en annan organisation. På så vis ger man åtminstone ett sken av framgång samtidigt som mervärden som ökad slagkraft, möjligheter till besparingar och effektiviseringar marknadsförs. I det läget har de utstötta nytänkarna ofta startat eget och är på stark uppgång.

Politiska partier, ideella organisationer liksom kyrkor och samfund lyder under samma organisationslagar som de varuproducerande företagen. Fenomenen är likartade. Våra traditionella politiska partier befinner sig samtliga nu i en svacka som gör att frågan kan ställas om C, L och Kd kommer att klara riksdagsspärren vid nästa val. Fusionen Alliansen blev den kortsiktiga räddningen som till och med gav regeringsmakten i åtta år. Frågan är om namnbyte och allianssamarbete räddar dessa partier i framtiden.

Socialdemokraterna som i mer än 60 år haft regeringsmakten märker nu att deras tidigare förmåga att attrahera stora väljargrupper ständigt minskar. Äktenskapet med det unga omogna Miljöpartiet har mest skapat interna strider. Något måste nu göras. Därför har partiet utsett åtta arbetsgrupper med uppgift att försöka ta reda på vad väljarna anser behövas av socialdemokratin inför 2018 års val.

Våra frikyrkor som har sina rötter i 1800-talets folkrörelser har stora svårigheter att orientera sig i dagens samhälle. Under väckelsetiden handlade budskapet om en kommande befrielse. Himlen var målet. De som i Fattigsverige trampade jordgolv i kök och kammare hade lätt att känna eufori inför kolportörernas predikningar om att livsmålet var en himmel där man skulle vandra på gator av guld. Den nya människa som steg fram efter ett Gudsmöte slutade supa, tog ansvar för både familj och samhälle och blev därmed en stark kraft när välfärdssamhället skapades och Fattigsverige gick till historien.

Men idag när själen bildligt talat halvdöd stampar omkring på sitt eget jordgolv medan gymmen och galleriorna fylls av alla dem som söker mening med livet och frid inombords, så har kyrkornas budskap hamnat i marginalen. Det är dags att följa Kirkegaards råd. ”Hämta upp dem du vill hjälpa där de befinner sig. För dem sedan framåt så långt som du själv har kommit”. Eller som K. G. Hammar sa i aftonandakten på TV i lördags apropå söndagens text:

Tro är mod och tillit att våga lämna de vanliga trygghetszonerna.