Patrik Engellau

I dagarna pågår en jättefestival angående klimatet i Paris. 10 000 delegater från olika länder ska komma överens om framtidens klimatpolitik. Inför detta evenemang kan det vara angeläget att betänka två saker.

Den första är att försöken att ersätta fossilenergi med förnybar energi på det hela taget har misslyckats. Det som kallas förnybara bränslen i den internationella statistiken består mest av trä, dynga och träkol och annat sådant som används i u-länder. Vind, sol, vågkraft och andra energislag som vi hoppats skulle ersätta fossilerna står fortfarande bara för 1,3 procent av världens energiproduktion. Lägger man till kärnkraften blir det 6,3 procent. (Siffrorna kommer från The Economist den 28 november 2015). Politiken har helt enkelt inte fungerat. The Economist säger: ”Den globala ansträngningen att bekämpa klimatförändringen genom att sätta gränser för de olika ländernas emission av växthusgaser, vilket till helt nyligen ansågs avgörande för att rädda planeten, är nu slut”.

Den andra faktor som bör betänkas är att det inte längre finns något hopp om ett internationellt bindande avtal av typ Kyoto-protokollet. Nu får varje land själv bestämma vad det ska göra, vilket rimligtvis kommer att betyda att ganska lite blir gjort (även om det såklart kommer att pratas vitt och brett), inte minst för att det tyska omställningsexperimentet – Energiwende – av de flesta bedömare anses avskräckande.

Om utsläppen fortsätter på nuvarande nivå och den ökande koldioxidhalten i atmosfären får de temperatureffekter som IPCC föreställer sig kommer jorden om trettio år att ha nått den temperaturökning om två grader som en del oroade klimatforskare anser utgöra gränsen för ett beboeligt klot. Att vi hamnar där är numera bara att räkna med. (Jag tar här inte ställning till om IPCC har rätt eller fel eller om det kanske i själva verket är bra med lite temperaturhöjning, som en del forskare anser.)

Denna bild tycks numera vara allmänt accepterad. Vi måste utgå från att det – på gott och ont och om inte andra naturliga faktorer griper in – på sikt blir ordentligt mycket varmare. ”Det är trevligt för folk att tala om två grader”, säger Bill Gates. ”Men hittills har vi inte ens sett utfästelser som kommer att hålla världen under fyra graders uppvärmning.”

Sammanfattningsvis är världens hittillsvarande klimatpolitik misslyckad och temperaturökningarna fortsätter antagligen. Vi är tillbaka på ruta ett. Världen måste göra något annat om den vill begränsa utsläppen av koldioxid.

Vad gör vi då? The Economist hade inte varit The Economist om tidningen inte föreslagit mer och bättre forskning: ”Att betala för fler vindkraftverk och fler solpaneler är mindre klokt än att satsa pengarna på forskning avseende de teknologier som kommer att ersätta dem”. I övrigt får vi nog, även om det för många kan låta stötande obekymrat, ta eventuella problem som de kommer.