Mohamed Omar

Rashid Musa är ordförande i Sveriges Unga Muslimer. Den 22 november kritiserar han i ett debattinlägg på SVT Opinion västs reaktioner på den jihadistiska terrorismen.

Västs svar i form av ”mer övervakning, hårdare lagstiftning och fler militära operationer i främst Syrien” kommer inte att fungera, varnar Musa. Han erbjuder dock ingen egen lösning. Kontentan verkar istället vara att vi inte ska göra någonting.

Musa kommenterar den franske presidenten Francois Hollandes uttalande om att Frankrike ska slå tillbaka utan nåd med att det inte finns barmhärtiga krig. Det är sant att inga krig kan vara helt och fullt barmhärtiga. Men det finns grader av hänsynslöshet. Väst för inte krig på samma sätt som Islamiska staten (IS) och Al-Qaida. Väst bränner inte människor levande i burar och tar inte barn som sexslavar.

”Det är aldrig konstruktivt att diskutera repressiva åtgärder direkt efter ett terrorattentat”, påstår Musa, ”eftersom det finns en risk att man urholkar mänskliga rättigheter och tillämpar en signalpolitik som bygger på spekulationer.”

När anser Musa att det är konstruktivt? Den jihadistiska terrorn mot västerländska samhällen – och mot andra muslimer i islamvärlden – har hållit på i decennier. När är det dags att diskutera repressiva åtgärder? Om en månad? Om ett år? Aldrig?

Sedan talar Musa om ”rasprofilering” av muslimer, vilket förstås är trams eftersom det inte finns någon muslimsk ”ras”. Bosniska muslimer ser ut som västeuropéer. Det man kan leta efter är kläder, uppförande och umgänge. Säkerhetspolisen behöver något att gå på. Man kan inte spana på alla. Vi vet att det största hotet kommer från den salafitiska miljön och vi vet ganska mycket om hur salafiter klär sig och beter sig, om vad de tror på och vilka moskéer de besöker.

Musa påstår vidare att ”kriget mot terrorismen” gett upphov till mer terror. Vad har han för belägg för det? Utan motstånd hade Al-Qaida fått växa okontrollerat efter 11 september-attackerna. Och om vi inte gör något nu för att utplåna Islamiska staten (IS) kommer den att ta över Irak och Syrien och försöka expandera över hela Mellanöstern.

Varför vill inte Musa att väst agerar? Vad har han för motiv? Islamiska Staten är inte den enda jihadistiska terrorgruppen i Syrien. Muslimska Brödraskapet har sina egna väpnade miliser, vilka samarbetar med Al-Qaida. Därför kan det vara intressant att veta att Musa, trots upprepade uppmaningar, inte har tagit avstånd från Muslimska Brödraskapet. Han har tvärtom visat stöd genom att göra det så kallade ”rabiatecknet”, ett tecken som innebär att man håller upp fyra fingrar. Det är en sympatiyttring för Brödraskapets kamp i Egypten. I en konversation om Egypten på Twitter den 25 januari 2015 med Mathias Wåg, känd för sitt engagemang i Researchgruppen, skriver Musa: ”Revolutionen har bara börjat”. Wåg undrar vilka Musa anser kan föra revolutionen vidare, varpå Musa svarar: ”Muslimska Brödraskapet och deras anhängare”.

Musas sympatier för Muslimska brödraskapet, som i Syrien strider sida vid sida med Al-Qaida, undergräver hans trovärdighet. Hur mån är han egentligen om att stoppa jihadismen?

Passivitet är inte ett alternativ, Rashid Musa! Det är just passivitet som tillåter den jihadistiska terrorn att växa och som gör världen osäker. Vad vi står inför är ett globalt jihadistiskt uppror. Det är inte ett svar på västs handlingar utan drivs av egen kraft och har egna ambitioner: att införa en global, teokratisk diktatur.

På Facebook den 14 februari 2014 skrev Musa: ”Att inte ta ställning mot rasism och förtryck är också ett ställningstagande. Kanske den tydligaste formen av ett ställningstagande.” Det är vad Frankrike och övriga västvärlden nu gör: tar ställning mot förtryck – något Musa borde välkomna.