Gästskribent Fredrik Östman: Utvecklingsläran

logo­DGSEnligt Utvecklingsläran blir allting med tiden bättre: samhällets institutioner, de mänskliga rättigheterna, miljön, bildningen, moralen, människors utseende, modet och matens smak och textur. Ibland och på vissa orter går utvecklingen snabbare och på andra långsammare, men det går alltid framåt sånär som på enstaka av illvilja och sabotage orsakade smärre bakslag. Från urtiden över de tidiga civilisationerna och resten av historien går en rak linje till dagens svenska Moraliska Stormakt, just i färd med att svinga sig till nya höjder med ännu rättare och ännu mänskligare rättigheter.

Utvecklingsläran är åtminstone sedan slutet på andra världskriget den vedertagna modellen av det mänskliga samhällets utveckling, inte bara i Sverige. Också detta sena uppenbarande är förstås i sig ett tecken på utveckling! Förr visste vi inte så mycket som nu om Utvecklingsläran, men nu har utvecklingen lett oss dithän.

Länder som inte kommit lika långt som andra i utvecklingen kallas utvecklingsländer och får utvecklingsbistånd. På detta sätt skyndas deras utveckling på en smula i de utvecklade ländernas spår. FN har definierat ett utvecklingsindex som med knappologisk exakthet visar precis hur långt olika länder kommit i sin strävan att efterlikna de mer utvecklade länderna. Det kallas till och med det mänskliga utvecklingsindexet. Det visar människans utveckling. I de länder som ligger lågt i indexet har illvilja och sabotage haft förödande inverkan genom att hålla tillbaka den obändiga utvecklingen. På så sätt vet vi var vi skall leta efter illvilja och sabotage när vi skall hjälpa utvecklingen på traven.

Sverige är ett rikt land. Detta är inom Utvecklingsläran ett axiom. Inget vi gör kan ändra på detta. Utvecklingen vänder sig inte och går baklänges. Det som påstår något sådant är missledd av gammaldags fördomar från tiden innan Utvecklingsläran uppenbarade sig för de upplysta och utvecklade människorna. Mängder av statistik produceras i Sverige som visar hur rikt och utvecklat landet är. Statistisk som visar motsatsen är falsk, det bevisas av Utvecklingsläran och axiomet att Sverige är ett rikt land. Den riktiga reaktionen på sådan falsk statistik är på sin höjd att lite lojt försöka finna mätfelet. Av akademisk nyfikenhet bara. Ibland visar statistiken hur illa det var på den gamla onda tiden när statistiken gjordes förra månaden. Sedan dess har förstås utvecklingen gått vidare och gjort statistiken föråldrad.

Inte minst därför att Sverige är ett rikt land har det en så viktig roll att spela när det gäller att frigöra utvecklingen när och där den gått i stå på grund av illvilja och sabotage. Utveckling flödar från det rika Sverige till underutvecklade områden i breda strömmar från rika källor. Det kan vara goda råd och dåd, hårda uttalanden, klokt övervägda erkännanden, pengar eller ett varmt och hjärtligt välkomnande.

Man kan fråga sig hur man kan varsebli utveckling, eftersom man när man utvecklar sig på toppen ständigt rör sig i okänd terräng. Detta är ett problem som har en lika praktisk som genial lösning: Förändringar i samhället som leder till något nytt och obekant är utveckling, medan förändringar som leder till något man känner igen eller kan förutse är att betrakta som bakslag orsakade av illvilja och sabotage. Därför är det så viktigt att omfamna förändringen och inte låta sig skrämmas av det obekanta! Det är nämligen utveckling. Det kan inte vara något annat. Allting blir ju bättre med tiden. Utvecklingen kan inte stoppas. Ju mindre vi vet och ju mindre vi förstår, desto snabbare går utvecklingen framåt. Känn hur historiens vindar blåser oss framåt, uppåt, vidare!

”Vi befinner oss på seklernas yttersta udde!… Varför skulle vi
se tillbaka när vi vill slå in de hemlighetsfulla portarna till de
Omöjliga? Tiden och Rummet dog igår.”

Utvecklingsläran lär oss att det inte är någon bra idé att hålla fast vid det man har. Om man släpper det och låter utvecklingen ha sin gång blir det ju bättre! Var det inte detta ekonomen Schumpeter lärde oss kanske, kreativ förstörelse? Ju mer man förstör, desto kreativare är man. Det vet man ju, att krig alltid startas för att göra de rikare rikare genom ohejdad förstörelse! Och tänk på hur mycket bättre Tyskland blev genom att förstöras. De som ackumulerar saker de håller fast vid i samhället hindrar i illvilja och genom sabotage utvecklingen.

Det kommer förstås alltid att finnas människor som inte är så kreativa. De okreativa kommer att fortsätta att jobba och tjäna pengar och starta företag och primitivt ackumulera saker de håller fast vid och göra annat sånt fördomsfullt som sådana okreativa människor gör. Putsa skor och stoppa strumpor och sådant. Men det ger ju bara desto fler tillfällen för de kreativa, goda krafterna att skapa mervärde genom att kreativt förstöra det de okreativa har byggt upp. Mervärdet av förstörelsen kan sedan användas för att få fart på utvecklingen. Det är win-win: dels frigörs samhället från saker det hålls fast vid, dels skapas genom förstörelsen mervärde. Utvecklingen går vidare.

Den viktigaste perioden i människans historia var Upplysningen i slutet av sjuttonhundratalet och framför allt revolutionen i Frankrike. Då frigjorde kreativa människor vetenskapliga rön och ett vetenskapligt förhållningssätt som de kunde använda för att kreativt förstöra en massa gamla vidskepliga föreställningar. Egentligen alla gamla föreställningar. Vissa ville vid denna tid hålla fast vid gammalt trams och det var nödvändigt att skilja dem från detta och deras huvuden. Ibland kräver utvecklingen offer. Men den går alltid vidare. Man skall inte grubbla över sådant som redan är passé!

Ibland riktas kritik mot Utvecklingsläran. Till exempel påstås att den periodiska uppgång och nedgång som genom historien kännetecknat civilisationer och högkulturer, och de grå och dystra medeltider som inträtt emellanåt, skulle vara tecken på att Utvecklingsläran dåligt beskriver det mänskliga samhällets historia. Ingen kunde vara felaktigare! I själva verket har alternativa kulturer alltid fört utvecklingen vidare när sabotage och illvilja gjort sig breda i någon civilisation som fastnat i gamla mönster. Åh vad härligt det är med alternativ kultur!

Sammanfattningsvis ger endast Utvecklingsläran den sanna bilden av människans historia och framtid, samtidigt som den ger hopp och glädje i nuet. Vi kan förlita oss på Utvecklingslärans glada berättelse att vi inte behöver oroa oss för något så länge vi bara accepterar utvecklingens gång och inte håller fast vid gamla tankar och saker. Släpp lös och häng med i utvecklingen! Sitt inte där och sura!

Fredrik Östman är elektronikutvecklare verksam i Wien. Han är välintegrerad och självförsörjande EU-migrant, utlänning och invandrare och har diskuterat politik på Internet sedan 1990.

38 reaktioner på ”Gästskribent Fredrik Östman: Utvecklingsläran

  1. Anders Parbrink skriver:

    SAMHÄLLE OCH SAKNAD
    Folkhemmet gjorde om livets primära till ett sekundärt samhälle, så att allt vart arbete. Detta ekonomiserades livets alla relationer, tills att en statsindividualism växte fram och däri vart vi alla oberoende av varandras intima omsorg. Industrialiseringen med ökad konsumtion och dess tillväxtekonomi är motsatsen till att kunna tillfredsställa sig själv där vi inte implicit beordras att undanhålls det primära och dess möjligheter, att faktiskt tillfredsställa, våra behov.

    Sverige har utvecklat, bland de största, kommunikationsnätet i världen och ändock upplever 60% av befolkningen en känsla av ensamhet. Vi bör med detta omvärdera våra kulturella värderingar till det primäras fördel tex. mer gemenskap, utöva 80% friskvård 20% sjukvård, att friskt födas hemma istället för på sjukhus, att ande, själ och kropp är ett, så att vi på egna villkor skall kunna tillfredsställa våra behov i process istället för med lag och lydnadens kvick fix. Vi istället kan lära oss se livet i tillit, över tid, som en levande kraft och kunskap i sig självt. Men så länge vi tillåter räddslo- systemen styra omöjliggörs förmågan att föräldrar och behovstillfredsställa oss själv i grunden.

    Samhället har sedan Upplysningen utgått från sekundära värderingar som snabbt och rationellt, vilket gör att det naturligt redan givna, primära sätts ur spel och för att psykiskt kunna ´hålla ihop sig´ ägnar vi människor, åt att alltför ofta omorganisera oss, istället för att var och en väljer om sin identitet, i nyval, och gör upp med sin barndoms livsmanus. Att omorganisera ger en känsla av hopp och förnyelse, vilket egentligen bara är att stanna kvar i anpassning. Där kan vi omedvetet behålla krampen om den fixerade dåtidens bakgrund, av outlevda känsloimpulser, vilket skymmer sikten för nuets perceptioner.

    Den samhällsswitsch, vi behöver göra, är att från att prioritera huvudet och dess kunskapsinhämtning, göra oss medvetna om den primära kroppens intelligens och själsliv som inre fenomen att stå i. Att sällskapa med sig själv. Även på den sociala nivån kan vi utveckla oss i relationen till andra människor. Men vi tar oss sällan tid, att tillsammans, processa vad som är bäst, att göra i våra göranden. Istället tillåter vi eliten styra våra liv med lag och tvingande teori, vilka av medborgarna kräver effektivitet, rationalitet och osund bekvämlighet .

    Den sociala miljön upplevs härmed otrygg, pga. att varje människa inte får, eller tar sig tid att göra situationen och saken till sin och själv ta det ansvar som behövs för välbefinnande och samtidigt uträtta den nytta som skall göras. Samtidigt hotar oss livet, inifrån oss själva, om vi går emot de rådande omständigheternas krafter. Orsaken till detta, lägger vi gärna utanför oss, av bekvämliga skäl.

    Om vi bara ställer fram det människor behöver, villkorslöst, och nöjer oss med görandet innan resultatet, så ge vi oss själva och andra människor en chans till befrielse, istället för prestation. Detta gör oss kultiverade och levande istället för civiliserade till anpassning.

    Med detta skapar, var och en, en egen kraft att göra upp med sina föräldrars förbud / påbuds, för att så skapa mer frihet åt sig själv, som vuxen, där frihet är minst tre möjligheter i varje livs situation. Med detta kan vi bjuda in folk till våra hem och bygga ett mer primärt folkhem, med en egen frihet och ansvar inför sig själv och andra människor.

    MIND SERVICE
    livsnära tjänster – Anders Parbrink – primärvärlden
    ILLEGAL IQ

    Gillad av 1 person

  2. Tomas B skriver:

    En lysande utläggning av vår tids religion. Kring dessa teser råder bred enighet i vårt land och de torde i praktiken omfattas av såväl SSU som SvK. Den lätt ironiska tonen i inlägget hänger förmodligen samman med att författaren sitter i pessimisten högborg Österrike. Konservativa katolska gammeleuropeer har mycket att lära av oss käcka svenskar.

    Gilla

  3. Anders Lindfors skriver:

    Det finns också en asymmetri som förtjänar understrykas. Det går 10-50 gånger snabbare att förstöra något jämfört med skapandet/uppförandet. Det fiffiga är dessutom att förstörelse är demokratiskt och tillgängligt för alla genom att det varken kräver kompetens eller förkunskaper. Alla kan vara med på lika villkor – och desutom göra något kreativt!

    Gillad av 3 personer

  4. Lennart Göranson skriver:

    Utvecklingsläran i egentlig mening – alltså den moderna varianten av Darwins tes att arter förändras genom naturligt urval – säger egentligen inte att allting blir bättre, bara att arter anpassas till sin miljö. Men visst kan jag hålla med om att det finns en utbredd naiv tro på Couémetoden ”bättre och bättre dag för dag”. Det är lätt att hitta exempel på motsatsen. En bok jag just nu läser (Sapiens av Yuval Noah Harari) hävdar att den neolitiska jordbruksrevolutionen var det sämsta som kunde hända människan – inte för artens fortbestånd men för individens levnadsvillkor. Västroms fall på 400-talet, som bl.a. följdes av de merovingiska regimerna, var ingen välsignelse för Västeuropa. Det arabiska styret i Spanien 711-1492, med kalifatet Cordoba som en höjdpunkt, efterträddes av en kristen regim som lämnade mycket övrigt att önska. Andra perioder har givit mer skäl för utvecklingsoptimism.

    I dag ser vi både i Sverige och andra europeiska länder en växande klyfta mellan optimister som av motståndarna betecknas som aningslösa och pessimister som uppfattas som alarmistiska. Vattendelarna går i inställningen till den stora och ökande invandringen till Europa med några nordeuropeiska länder som favoritmål. Men det handlar inte bara om invandringen.

    I de flertalet europeiska länder har nya politiska partier etablerats och efter hand fått stöd av en betydande del av väljarkåren. Det handlar om SD, UKIP, Front National, Fidesz, polska PiS och flera andra. De har fått medvind genom invandrarfrågan, men förenas inte minst genom sin politik på ett antal andra områden. De är alla EU-skeptiska, ligger klart till vänster i den ekonomiska politiken och till höger när det gäller kultur- och familjepolitik.

    I oroliga tider är det naturligt att många människor söker ökad trygghet, och därför dras till värdekonservativa politiska riktningar. Som jag läser Fredrik Östmans inlägg är det den saken han vill lyfta fram. Människors oro är värd att ta på allvar. Saken blir inte bättre av en polarisering där politiska motståndare schablonmässigt beskylls för rasism, bristande humanism och medkänsla eller ondsinthet i största allmänhet.

    Men alla människor vill inte alltid ha trygghet i alla sammanhang. Det finns också en legitim längtan efter frihet, förändring, ja – varför inte just utveckling. Och saken blir inte bättre för att den sidan anklagas för naivitet, fisliberalism eller en önskan att demontera allt värdefullt som samhället har byggt upp.

    Om vi ska komma vidare och inte låsa oss i en ofruktbar polarisering tror jag att vi måste se till både behovet av trygghet och behovet av frihet, och inte demonisera de som företräder den ena eller andra linjen. Den ena sidan kan inte vinna den striden, det måste bli båda eller ingen.

    Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Du tar miste om Fidesz och Orban. Österrike skyndar sig nu att efterapa Ungerns politik. För en vecka sedan skällde Fayman på skoj Orban för nazist, nu bygger han ett eget staket, förlåt ”dörr med sidostycken”, ”teknisk säkring”, ”containergaller”, ”byggteknisk åtgärd” o.s.v. Löjet känner inga gränser.

        När blev det fel med att försöka följa och upprätthålla sin egen lag och de européiska konventionerna? Hur dum får man bli?

        Gillad av 1 person

      • Lennart Göranson skriver:

        Jag har över huvud taget inte kommenterat Orbans åtgärder med anledning av invandringstrycket. Jag har sagt att Fidezs är ett av de europeiska partier som är EU-skeptiskt, står till vänster i den ekonomiska politiken och till höger i kultur- och familjepolitiken. Om det skulle vara ett uttryck för extrem dumhet får du allt förklara dig närmare.

        Jag tycker för övrigt att det är tråkigt att du i dina kommentarer inte kan hålla inne med kränkande invektiv. Den här bloggen utmärker sig jämfört med många ”alternativmedia” genom att kommentarerna fokuserar på sak – även om man kan ha diametralt motsatta uppfattningar – och inte förfaller till personangrepp. Jag skulle önska att den linjen står sig också i framtiden.

        Gilla

  5. Fredrik S skriver:

    Uppskattar ironin!
    En annan modell man, normativt eller faktiskt (vad är skillnaden i en postmodern kontext?), kan lägga på ‘utvecklingen’ är Dialektiken. Teorin att utvecklingen ‘kryssar’ fram från en Tes, via en Antites, till en Syntes som i sin tur är en ny Tes o.s.v.. Dialektiken brukar tillskrivas Hegel men var som med det mesta Platons ide.
    Tanken är att utvecklingen konvergerar, amplituden i ‘svängningarna’ minskar, mot det ‘Sanna, Goda och Sköna’, att vi lär oss av våra misstag och att utvecklingen, i stort, går mot det bättre.
    Det är dock mitt intryck att vi går mot en extremare och allt mer polariserad värld. Utvecklingen divergerar och svängningarna, amplituden, ökar. Om min iakttagelse stämmer så är jag rädd för att utveckling inte med nödvändighet är av godo!

    Gillad av 4 personer

  6. Hovshallar skriver:

    Roande satir. En variant på den satir som framförs av Voltaire i boken ”Candide”, där han driver med tesen att ”allt utvecklas till det bästa i den bästa av världar”.

    I verkligheten är det förstås inte alls så. Perioder av framsteg, utveckling och harmoni kan när som helst brytas av motsättningar som leder till kaos och krig — detta har vi sett upprepas många gånger genom historien.

    Skillnaden nu mot förr är att den tekniska utvecklingen gjort att de goda tiderna faktiskt blivit så mycket godare än någonsin förr, medan å andra sidan potentialen för total förstörelse också är så mycket större.

    Att vi ännu finns till beror på att en rysk militär under det kalla kriget USA-Sovjet vägrade trycka på knappen som skulle utlösa en kärnvapenattack mot USA, trots att han fått indikationer från övervakningssystem på att USA inlett ett angrepp.

    Vi räddades av en slump från global förstörelse jämförbar med vad som hände när en gigantisk meteorit slog ner på jorden för 65 miljoner år sedan, och enligt forskningen utrotade alla djur som vägde mer än ca. ett kilo — i synnerhet då dinosaurierna. Om ryssen tryckt på sin knapp hade vi troligen gått samma väg som dinosaurierna gjorde då.

    Vad gäller situationen i Sverige just nu, så pågår inför våra ögon en förstörelseprocess snarast jämförbar med när Romarriket kollapsade pga. invasion från norra Europa — med den skillnaden att invasionen nu kommer söderifrån istället för norrifrån, och att makthavarna sitter med armarna i kors istället för att försöka försvara landet.

    Gillad av 3 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Uppenbarligen har mänsklighetens överlevnad hängt på ett hår flera gånger redan och utvecklingen kunde ha tagit vilken vändning som helst. På cornucopia.cornubot.se kan ni läsa artikeln (28 okt): ”Kapten stoppade order om amerikanskt kärnvapenanfall under Kubakrisen 1962”.

      Gilla

  7. Gunhild skriver:

    Ett inlägg marinerat med roande ironi. Men ändå, för tydlighetens skull; Termen ”utvecklingsläran” är lite problematisk att använda sig av. För vanligtvis syftar den på Darwins utvecklingslära, alltså evolutionen. Evolutionär utveckling handlar helt om gener.
    Begreppet ”utvecklingsläran” i din text handlat egentligen om kultur.
    Kan också vara bra att veta att evolutionen är lika ”framåtsyftande” som en tennisboll som flyter från Västra Amerika, över Stilla Havet, och spolas upp på en Japansk strand. Evolutionen saknar helt avsiktlig mening, precis som tennisbollen i Stilla Havet skulle göra.
    Med kultur förhåller det sig helt annorlunda. Och visst sätter du fingret på en slarvig schablonuppfattning om att kulturell utveckling, av många uppfattas som en linjär utveckling, mot något högre och bättre, och sannare. Och i din ironi, ligger väl inbäddat, att vad som är bra, och mindre bra, vad som är eftersträvansvärt, och inte är det, vilar på värderingar. Och värderingar är huvudsakligen något som är kulturellt betingat ( Vi har ju också vårt limbiska system att ta hänsyn till ). ( Disskussion om ”intelligent design” undanbedes ….! )

    Gilla

  8. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Fredrik! Nu fick jag ännu en modern trosföreställning att lägga till listan: tron på utvecklingens naturgivna gång. Och Fredrik S påminde om en nästan bortglömd term: dialektik. Kanske dagens polarisering så småningom blir ett praktexempel på dialektisk utveckling?

    Hur många vänstersinnade utgår förresten i dag från liknande teoribyggen och basala kunskaper som på 70-talet? Är det inte nästan enbart utopism som gäller i dag? Tron på det goda ordet ska skapa den högre makt som styr utvecklingen för allas (eller somligas) bästa. Och samtidigt verkar både vänster- och högersinnade liera sig med dagens megakapitalister: storbankernas och de multinationella företagens ägare, som fromlande missionerar om en global omfördelnings- och välfärdspolitik!

    Fredrik nämner den starka tron på index och statistik. Visst måste vi använda oss av våra vetenskapers metodik, termer och mätvärden och försöka hålla verktygen vassa och rena. Men samtidigt måste vi inse att verkligheten inom och utanför oss själva saknar gränser, att det mesta är formlösa, öppna system, som ständigt förändras. Det är viktigt att spräcka övertron på ord och siffror och försöka hitta många sätt att beskriva verkligheten så sant som möjligt. Vårt medvetande förändras då språngvis både inifrån oss själva och genom att vi allt effektivare kan dela vårt vetande med andra.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      De som lever livslögner tror inte alls på index och statistik. De missbrukar dem för att rationalisera sina livslögner. Rationalisering, i sin mildaste form confimation bias, är ett psykologiskt fenomen. Var och en måste genom självdisciplin, i bästa fall understödd av god uppfostran och social uppmuntran, tämja sin egen inre lögnfabrik. Det är, liksom alla sociologiska fenomen, endast indirekt en social fråga. Ansvaret är individuellt.

      Gillad av 2 personer

      • Sixten Johansson skriver:

        Ja, Fredrik, ansvaret och det eventuellt kända behovet är individuellt. Men man behöver åtminsntone en person, helst flera, att bryta och spegla sina livslögner och successiva halvsanningar emot. För det behövs inte ens en likasinnad, bara att båda har viljan att vara maximalt ärlig mot sig själv och den andra. Två linser som var och en för sig aldrig kan upptäcka de blinda fläckarna, skevheterna och hålen i den egna slipningen, kan tillsammans kompensera bristerna och gradvis bryta ljuset och mörkret i sig själva och världen allt bättre. Många linser och speglar tillsammans kan bli fantastiska mikroskop och teleskop.

        Gillad av 1 person

  9. Sixten Johansson skriver:

    Jag beklagar om någons nattsömn blir lidande, men jag måste verkligen uppmana alla att gå in på antropocene.se och läsa Lars Berns hittills fem artiklar med rubriken ”Klimatmötet COP21 handlar inte om klimatet”. Läs dem noga i rätt ordning i lugn och ro (inklusive kommentarerna) och fundera över om beskrivningen stämmer med de egna minnesbilderna av vad som har hänt de senaste decennierna.

    Lars Bern presenterar mycket sakligt huvudaktörerna och skeendena i ett avskalat mönster som ändå ger en tydligare helhetsbild än jag hittills har sett eller ens har trott vara möjlig att få fram. Frågan är vad som alls är möjligt att påverka längre nationellt. De ekonomiska megagiganterna har ju redan länge varit effektivare, slugare och starkare än enskilda nationer, inklusive USA. När den ekonomiska vapenarsenalen förenas med makten över media och politikerna blir de en sorts mångarmade imperier. Oligarkiernas kallhamrade cynism och maktsträvanden maskeras av en skräddarsydd humanitär och vetenskaplig retorik. Trovärdigheten i Lars Berns beskrivning av det globala maktspelet och dubbelspelen stöds av att det i hög grad motsvarar vad vi själva kan se på EU-nivå och i Sverige.

    Gilla

    • Anders Lindfors skriver:

      Trams. Lars Bern har sett för mycket på James Bond. Lars Bern har många kvaliteter. När han nu börjat spekulera över globala sammansvärjningar blir det bara pinsamt. Han bör hålla sig till det han en gång var – en jordnära teknisk fysiker.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag fick tidigare intrycket att Lars Bern hänvisar till konspirationsteorier. Kan bara avråda från sådant trams. Därmed inte sagt att det är rimligt att försöka stoppa klimatförändringarna.

      Om vi nu knappt kan enas om att och hur vi har påverkat klimatet av misstag, hur skall vi då gemensamt kunna påverka det medvetet, dessutom i en på förhand vald riktning? Omöjligt. Mer behöver inte sägas om den saken.

      Varenda droppe olja och vartenda korn kol kommer att eldas upp. Det är säkert. Det är bara att göra sig beredd. Och de som drabbas har inga berättigade, inga lagliga och inga konventionella rättigheter till något som helst ersättning. Släpp hybrisen.

      Gillad av 1 person

      • Sixten Johansson skriver:

        Jag är ointresserad av konspirationsteoriernas jude- och Blofeldaspekter, eftersom jag inte heter James. Effektiva och målinriktade allianser är svåra att vidmakthålla i längden på grund av ständig inre maktkamp och yttre konkurrens. Men finansfamiljer kan ju vara stabila över flera generationer. I dag är de ekonomiska styr- och manipulationsmedlen nästan lika verksamma som de rent militära och bägge slagen kan synkroniseras. Om ofattbart stor och effektivt utövad ekonomisk makt förenas med överenskomna intressesfärer, klantänkande, evangelisation och massiv propaganda skulle bilden nog kunna bli ungefär som Lars Bern beskriver. Det slående är ju att det opinionsmässiga, det massmediala, det ekonomiska och det politiska går så lätt att orkestrera. Så som i Sverige, så ock på Jorden – och tvärtom?

        Gilla

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Det står givetvis envar fritt att avstå från det som utveckling gett oss (eftersom det är förfäders kamp och utveckling vi alla glider fram på). Välj bara lämplig tidsepok och kultur, och lägg i handbromsen sas. Elektricitet? Nej tack, om människan vart tänkt att använda sig av blixtar ur väggen hade vi haft koppartråd på skallen. Sterila kompresser? Vad är det för kättersk lära om mikrober ni talar om? Och så vidare.

    Den som dessutom vill förkasta stat, samhälle och folkgemenskap (oavsett vilken ideologi/religion en bekänner sig till) behöver bara klä av sig naken och gå ut bland träden och börja om på egen kula. Rekommenderar dock att det görs på annan breddgrad än svensk.

    Eller var det bara sådan utveckling som just den unike individen förfasar sig för som skall undvikas? Det oheliga blir gott när det nyttjas av de utvalda? Jaha men då så, då är det bara att låta läpparna bekänna.

    Med lite allvar: vi skall vara tacksamma för utvecklingstanken, från antiken (och längre tillbaka ändå) till framtiden. Alternativen är att frysa, svälta och avlida i banala sjukdomar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Läst men inte förstått, uppenbarligen. Artikeln handlar om att göra sig av med allt som har visat sig fungera eller ha ett värde i den fromma förhoppningen om att allt kommer att fortsätta att bli bättre alldeles av sig själv. Men den egentliga mekanismen för den förbättring vi har kommit att vänja oss vid är just att hålla fast vid uppnådda resultat, att samla kapital, att göra små förbättringar utan att se till helheten. Dr. Semmelweis ville inte förbättra hela världen och kasta hela systemet över ända. Han ville bara att läkare skulle tvätta händerna efter att ha petat i lik. Han ville inte att de skulle sluta vare sig förlösa eller dissikera.

      Gillad av 1 person

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Läst och missförstått? Jag är definitivt en person som ser utveckling av sociala, ekonomiska och teknologiska system som något som är bättre än en utopisk tanke om perfektion. Perfektion innebär ju oförmåga till anpassning och förändring, eftersom all sådan blir försämring.

        Semmelweis är ett utmärkt exempel på hur utveckling sker: många små förändringar med konkreta resultat. Den samlade effekten behöver ingen övergripande tanke, annat än ‘Kan vi göra X på ett bättre (med ett värde för ‘bättre’ förstås) sätt?’.

        Man kanske skulle kunna säga att västerländsk civilisation efter postmoderna idéers genomslag alltmer består av fromma förhoppningar att allt ordnar sig av sig självt, alternativt att nån annan ordnar det. Vad vi uppnår/erhåller utan proportionerlig ansträngning sätter vi alltför lite värde på, som en viss person uttryckte saken.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare
        Ps. Gillar inte riktigt ‘win-win’, tycker det behöver utvecklas mot ‘win-no lose’ istället 🙂 Ds.

        Gilla

  11. Tia Itkonen skriver:

    1993 kom Georg Henrik von Wright ut med boken Myten om framsteget. Han menade att denna myt är ödesdiger. I motsatsen till synen på utvecklingen som öppen och lineär, lyfte han upp den cykliska historiesynen där man ser skeendet som en sluten succession. Vilket innebär att något föds, mognar, når sin höjd, avtynar, för att till sist dö. Själva livscykeln är prototypen för en cykel. Det lineära tänkandet ser han som drömmen om ett evigt liv. Det eviga livet = det eviga framsteget är ett självbedrägeri.

    Han menade vidare att det lineära perspektivet har ett berättigande i vardagen, så länge avvikelserna uppfattas som bieffekter av utvecklingen. Om avvikelserna är alltför stora, fungerar inte det lineära tänkandet. Det är inte längre fråga om tillfälligheter, utan resultat av krafter som håller på att uttömmas, som vänder sig självmordsmässigt mot sin undergång. En skapande självförstörelse, inbyggd i själva fenomenet skapande.

    von Wright ansåg att vi idag befinner oss i slutskedet av en epok, en cykel – det tusenåriga västerlandets. Att ett arv från upplysningstiden är förbrukat, ”det moderna projektet” tar slut. Vi är inne i den postmoderna tiden och måste ta oss an dekonstruktionen av vår kultur, inte falla i farstun för nymodigheterna. Vi lever i mörker, det är ogenomskinligt, därför måste vi ta på allvar det som hotar oss.

    Men nytt liv föds genom smärta, även kollektivt. Det kommer inte att vara skonsamma förändringar. Den antika världen gick under, så föddes västerlandet. Turbulensernas omfattning kommer att vara stor och då kan det vara nyttigt att acceptera vår tragiska insikt om människovarandet.

    Som den sanne filosof han var, var han alltid beredd att ifrågasätta sina egna åsikter. Men det var två fördärvliga attityder han varnade för: vanmaktens optimism (allt kommer nog att ordna sig) eller för hopplösheten pessimism.

    Frågan som ställer sig nu är om dagens massiva folkvandringen är en sådan kraftig avvikelse som von Wright skrev om, även om han inte längre är med oss och kan kommentera den?

    Gillad av 3 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Mycket intressant, Tia! Jag gissar att von Wrights tankar skulle kunna hämta stöd både från biologin (cellforskningen) och från de samtida skeenden som vi nu bevittnar. Kanske kan man se dagens fanatiska, närmast religiösa, önskan att stämpla allt som oföränderligt vitt eller svart som en form av lineärt tänkande: vi kan tänka oss en linjal där ena änden är vit, andra änden svart. Även om man medger att det finns en gråskala mellan ändarna, så styrs man hela tiden ändå av den underliggande tanken att den svartaste änden kan kapas bort undan för undan så att till sist bara det vita, det goda, återstår.
      Sedan är det väl också en sorts lineärt tänkande att konsekvensanalysen ofta är så bristfällig: man utgår helt enkelt bara ifrån att om en liten mängd av något är bra, så är mer av samma sort ännu bättre!
      Den mest kända yin-yang-symbolen (”tennisbollens” S plus en liten svart kärna där det vita är som starkast och en vit kärna i det svarta) är mycket mer avancerad och kan fungera som en bättre symbol för verklighetens natur.

      Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Konstaterandet att allting har en ända kräver ingen kognitiv ansträngning. Det vi kan lära oss av det är att allt går åt skogen om vi klantar oss. Förr eller senare komma någon att klanta sig. Men varför låta det ske utan protest, utan att försöka stoppa vansinnet eller åtminstone skaffa sig rätten att kunna säga ‘vad var det jag sade? ‘ och ‘jag gjorde mitt bästa’? Det skulle vara defaitism, feghet, pessimism.

      Gillad av 1 person

    • Ga Ort skriver:

      Väldigt intressanta tankar av von Wright! Jag tror dock inte det är folkvandringen som i sig är den stora avvikelsen. De djupa problemen finns även i länder där man inte brottas med massinvandring.
      Tror att en betydligt djupare förändring sker med den allt starkare individualisering vi ser i takt med att traditionella samhällen ersätts av någon form av ‘postmodern’ variant.. Detta är kopplat till ett allt mer virtuellt sammanlänkat samhälle, med sociala media etc.
      Samt identitetsskapanden och identitetspolitik, vilka i sig skapar grogrund för konflikter.

      Gilla

  12. Onatario skriver:

    Ha! Detta låter som något Hans Rosing skulle säga! Verkligheten överträffar förvisso alltid dikten i det surrealistiska Sverige men gör det inte mindre roligt för det 😀

    Gilla

  13. Fredrik Östman skriver:

    NYTT EXPONAT

    I Svensk Tidskrift skriver en Reimers: ‘istället för att, som SD, välja att bevara en samhällskonstruktion som tillhör det förflutna, bör de erbjuda en alternativ vision som fungerar för 2000-talets framgångssaga. I en tid då ökad invandring är en både moralisk och ekonomisk nödvändighet’

    Här förlitar man sig helt och fullt på Utvecklingslärans löfte att allt blir bättre bara man kastar bort allt som fungerar utmärkt. Som knorr sedan en ogrundad förhoppning om produktivitet i migrantproletariatet — i framtiden. Och ni som trodde att Utvecklingsläran var satir!

    Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till Fredrik Östman Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.