Patrik Engellau

För ett tag sedan hade jag förmånen att få äta lunch med författaren, mellanösternkännaren och doktorn i religionshistoria Eli Göndör. Han tog upp en sak som jag själv skrivit och tjatat en del om, men han gjorde det med starkare eftertryck än jag hittills hört det framföras, nämligen behovet av att staten till varje pris skyddar, värnar och upprätthåller sitt våldsmonopol.

I ett gott samhälle är staten den enda utövaren av legitimt våld mot människor. (Förra gången jag skrev om detta glömde jag att särskilt påpeka att jakt på älg och fasaner och andra djur faktiskt är ett slags legitim våldsutövning som inte kränker statens våldsmonopol. Ej heller är tävlingsboxning ett brott mot statens våldsmonopol, men jag orkar inte fördjupa mig i den exegetiken.)

Det statliga våldsmonopolet är det goda samhällets fundament och sine qua non (latin för oeftergivligt villkor; jag tänkte jag skulle göra mig lite märkvärdig). Jag tror att det var Mao Zedong som sa att alla samhällen har en armé, antingen sin egen eller någon annans. Så är det. Ett maktvakuum fylls mycket snabbt av den kraft som är starkast och mest hänsynslös.

Sveriges största utmaning är nog inte invandringen, tiggeriet eller ens skolan, utan de 55 no go-zonerna, dit polisen, åtminstone tidvis, inte vågar sig. Så fort det blir uppenbart att polisen abdikerat uppstår ett maktvakuum som kommer att fyllas, och det blir inte av Frälsningsarmén eller scouterna. Ska det bli av någon syrisk klan eller av Hell´s Angels eller av knarkmaffian? Det vet man inte. Men man vet att det blir bråk, att olika intressen börjar strida mot varandra, att det exempelvis kastas handgranater och att folk mördar varandra i gänguppgörelser.

Inget är viktigare, som Eli påpekade, i Sverige idag än att komma till rätta med detta. Det är lätt att föreställa sig vad som ligger i farans riktning: Sverige som failed state där staten bara regerar fläckvis och Islamiska Staten etablerar kalifat i ett antal förorter och kristna maffiaklaner tar kommandot över Södertälje.

Här gäller det att stämma i bäcken. Gör Sverige inget nu kan det bli sjufalt svårare att göra något i morgon. Inget krav från medborgarna borde framföras med starkare eftertryck till politikerna än just detta: återupprätta statens våldsmonopol. Personligen kan jag inte upptäcka att regeringen hittills vidtagit minsta rörelse i den riktningen.

Statsministern borde tala rakt in i tevekamerorna och förklara tydligt för svenska folket att Operation Återtagande nu har inletts. Polisen får dubbla resurser om det behövs och vill den sedan ha mer så kommer pengarna. Statsministern bör också förklara att polisen måste få nationens fulla stöd. Samtidigt bör han varna för att det kan bli hårda tag.

Det här är inte normala polisinsatser som handlar om att städa upp i den undre världen. Det här är strid om territorier, om vems våld som ska dominera, statens eller den undre världens. Det är något helt annat och allvarligare än ett kioskrån.

Detta är en nationell angelägenhet. Jag kan inte förstå hur någon ledande politiker skulle kunna ha någon som helst invändning. Varken miljöpartiet eller centerpartiet kan rimligtvis vara för maffiastyre på svensk mark. Så det är bara att sätta igång.

Eli noterade särskilt att ett återupprättat statligt våldsmonopol även har den fördelen att det utraderar en hel del av det våld som annars brukar tas till intäkt för invandrarfientlighet.