Dagens politiska debatt präglas alltmer av trånga åsiktskorridorer, där man gör allt för att undvika eller rensa ut vad som uppfattas som ”farliga” och ”avvikande” tankar som ifrågasätter etablerade föreställningar.

Sådan renhållning är emellertid inte möjlig i dagens samhälle där alternativa medier numera klarar publicering lika lätt som de etablerade. Detta kan av etablissemanget upplevas som ett dilemma då alternativa medier ofta ifrågasätter samhällets fastställda politik och värderingar, något som de etablerade medierna sällan gör.

Att förbjuda alternativa medier är dock inte möjligt utom i en totalitär stat varför det enda som återstår för de etablerade medierna i vårt land är att tävla med alternativen om att informera medborgarna. I den tävlan kan seriösa alternativa medier spela en allt viktigare roll. Om de etablerade medierna väljer att förmedla trångsynta uppfattningar förstärks naturligt nog de alternativa medierna. Om de tror sig kunna förgöra samtliga alternativ med obefogade hotelser eller med epitet som hatsajt och rasistorgan tappar de trovärdighet. (Kanske kommer datateknikens utveckling att göra de traditionella medierna alltmer obsoleta.)

Enligt etablissemangets uppfattning får man inte vara kritisk till den rådande migrationspolitiken, man måste ta klimathotet på det allra största allvar och energiförsörjningen måste ovillkorligt vara förnybar och så vidare. Det krävs inte någon särskild kunskap i dessa frågor utan det räcker att man brinner för saken. Speciellt måste man undvika utvalda, farliga och laddade ord ungefär som de folkliga könsorden för 100 år sedan, ehuru just dessa är helt OK idag.

Politiskt skall man vara vänster och miljögrön eller helst båda. USA är sällan OK och Israel nästan aldrig OK. Kvinnor är nästan alltid OK, såvida de inte råkar ha avvikande uppfattningar som exempelvis Alice Teodorescu. Vita medelålders eller äldre män med konservativa uppfattningar är däremot endast i yttersta undantagsfall OK. Men är man däremot icke-västlig är man OK.

Så tycker också många och inte minst det stora flertalet av landets journalister och alla de som dagligen ägnar sig åt att ständigt sortera och väga de mänskliga karaktärerna för att se om de lever upp till dagens utvalda och stränga kriterier. Dagens många korrekta och rättroende svenskar skulle sannerligen ha blivit mönstermedborgare i DDR och riktigt respektabla Genossen.

Med lite högre i tak i den allmänna debatten skulle vi kunna slippa sådana bedrövliga konsekvenser som den väldiga mediala stormen om ett bråk mellan två DN-reportrar och en kvinnlig skribent som skriver under pseudonym. Varför försöker vi inte i stället höja det andliga taket några snäpp och bredda åsiktskorridorerna samt lära lite från både omvärlden och historien. Man behöver inte ta ”det svenska” så väldigt allvarligt. Sverige är ett duktigt land men omfattar bara någon tusendel av världens befolkning. Sverige spelar inte så stor roll i världen som vi kanske tror och vill tro. Däremot kan svenskarna lära sig förfärligt mycket av andra människor i omvärlden som i flera fall har löst sina sociala problem minst lika bra som Sverige och också klarar detta utan att behöva hålla sig inom en pyttesmal åsiktskorridor. Sverige är inte längre bäst och behöver inte heller vara det. Inte ens när det gäller godhet.

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänst i ledande positioner. Efter fyra decennier som utlandssvensk är han också aktivt intresserad i övergripande politiska frågor om mänsklig samlevnad i en global värld.