Jo, man kan känna sig trygg – även i Malmö

BitteA

Bitte Assarmo

Mitt i granatexplosioner och skjutningar kommer beskedet om att Malmöborna känner sig allt tryggare.

Det låter naturligtvis helt absurt, men det behöver inte vara en tillrättalagd nyhet för att underhålla myten om det fredliga, frodiga Malmö. Det kan faktiskt vara helt sant och jag ska förklara varför:

Själv bor jag i Högdalen, söder om Stockholms city – ett område så ökänt att politikerna tillsatt extra polis just här för att ta hand om alla enorma problem. Vi har två, kanske tre, tiggarläger, vi har mängder med missbrukare som hänger i centrum, och för några år sedan avslöjades en storlangare i höghuset som ligger tvärsöver min gård.

Varenda helg hör vi polissirener, och ser ljusen från saftblandarna, och det hör inte till ovanligheterna att det smyger poliser med hund under balkongen om nätterna, på jakt efter någon. I mitten på 1990-talet skedde landets hittills enda olösta (i alla fall officiellt olösta) polismord just här. När jag berättar för folk var jag bor ser vissa av dem nästan rädda ut, och undrar om jag vågar gå hem ensam efter mörkrets inbrott.

Jag har bott här i ett kvarts sekel nu och jag trivs som fisken i vattnet. Jag har rört mig utomhus vid i stort sett alla dygnets tidpunkter, gått från tunnelbanan genom en mörk park full av buskage sent på nätterna, varit ute med hundar både bittida och sent. Jag har aldrig varit rädd. Någonsin.

Jag vet att det sker brott här, liksom Malmöborna vet att det sker brott i Malmö. Men jag har aldrig sett något. Jag hör dock desto mer. Jag hör väldigt mycket om vad som sker i Högdalen – och läser ännu mer. För några år sedan läste jag i lokaltidningen att polisen spräckt en kriminell liga som ”satt skräck i hela Högdalen”. Jag hade aldrig ens märkt av att de fanns, och samma sak sa mina vänner. Vad var det för liga? Vad hade de gjort om folk var så rädda? Men ingen visste något och ingen var rädd. Inte ens mina äldsta grannar, som närmar sig åttio, och som går med rollator i sakta mak.

Faktum är att jag känner mig betydligt tryggare när jag går genom den mörka parken på väg hem från Högdalens t-banestation än jag gör när jag promenerar i Stockholms innerstad sent en kväll. Om jag råkar befinna mig i närheten av Kungsträdgården eller Humlegården efter midnatt tar jag hellre en taxi hela vägen ut till Söderort än går ner i tunnelbanan.

Samma sak säger en god vän som bor i Rinkeby. Hon känner sig alltid trygg när hon promenerar hem på kvällen.

I sin uppmärksammade dokumentärfilm ”Bowling for Columbine” beskrev Michael Moore hur amerikanske medier rapporterade om brottslighet på ett sätt som saknade relevans i verkligheten. Medan brottsligheten i områden som Los Angelesförorten South Central hade gått ner med 20 procent hade mediernas rapportering om den ökat med 600 procent.

Jag säger inte att det är så det ligger till i Sverige. Jag säger inte heller att man ska bagatellisera det som sker. Men det finns helt klart en tendens att överdriva kriminalitetens påverkan på den stora allmänheten. Därför är jag övertygad om man mycket väl kan känna sig trygg, trots det som sker. Både i Stockholms förorter och i Malmö. Ännu har inte brottsligheten tagit över samhället, vilket undersökningen bland Malmöborna tydligt visar.

15 reaktioner på ”Jo, man kan känna sig trygg – även i Malmö

  1. Ipse Cogita! skriver:

    Åren går. Livet knallar vidare. Vissa ser vad som händer, andra inte.
    Jag bor i Malmö. I Limhamn. Allt är lugnt. Grannarna ler obekymrat. Så även jag. Men …

    … det har sprängts 10 handgranater på kort tid (ett militärt vapen) varav en i Limhamn (vid en lekplats); det skjuts åtminstone veckoligen (senast igår i ett no-go-zone-område); det brinner faktiskt bilar dagligen (det är nog försäkringsbedrägerier); politikerna har inga planer; polisen är tandlös likt gamla tiders gummor och helt riktigt — jag ser inget, jag är inte drabbad likt många med mig.

    Men avtrubbningen får inte gå så långt vi inte ser att det händer, trots att vi inte ser att det händer. För händer gör det.

    Att en undersökning bland Malmöbor tydligen visar att vi känner oss trygga må vara korrekt. Men den undersökningens frågor, urval, antal deltagare och svarsfrekvens, vem beställde den och så vidare vill jag se själv. Inte tolkningen utan råmaterialet. Är det Malmö stad som beställt den till exempel så kan den omedelbart förpassas till samma sophögar som Malmös gator numera är.

    Det mest allvarliga är väl att det hela tiden går åt fel håll; det blir liasom inte bättre. DET oroar, åtminstone mig. Men vi är olika.

    Liked by 1 person

  2. gbolcsfoldi skriver:

    Man skall vara försiktig med att uttala sig från egna erfarenheter. Andra kan ha andra erfarenheter. Jag känner till flera fall i Farsta där åldringar varit bestulna på sina pengar både ute och i trappuppgången till sin lägenhet. De känner nog inte stor trygghet i sin omgivning.

    Liked by 1 person

  3. Ingrid Clenman skriver:

    På 70-talet hade den judiska församlingen i Malmö omkring 2 000 medlemmar. I dag finns det omkring 400 kvar. Vad ska hända med den vackra synagogan, begravningsplatserna, församlingshemmet? Det blir som i Egypten, Syrien, Irak, Iran och alla de andra judefientliga länderna. Bara några enstaka gamlingar. De som flyttat från Malmö, kände de sig trygga där? I sin hemstad? Där de vuxit upp? Trygghet är relativ, den beror på vem man är, var man är, osv. Säkert gäller det även i Högdalen.

    Liked by 1 person

  4. Fredrik Östman skriver:

    Att man är trygg i sin egen hemmamiljö är väl samtidigt den vanligaste och den nödvändigaste av alla våra livslögner. Spegelbilden att man känner sig otrygg i främmande miljöer är precis samma fenomen som ibland nedlåtande kallas främligshat eller xenofobi. En dos realism kan i båda fallen knappast skada något mer än vår egen självbelåtenhet.

    Liked by 1 person

  5. Roger Moe skriver:

    Bitte, jag föreslår att du läser Tino Sanandajis senaste krönika ”Blir det lång sikt snart?” på Realtid.se. Det är fakta som talar sitt tydliga språk. Nu vet jag att i dagen kulturrelativistiska värld degraderas fakta till åsiker men jag vill tro att folk skall börja vakna upp och reagera, framför allt samhällseliten och jag kan skönja ett visst uppvaknande, men ditt inlägg visar med all tydlighet hur svårt det är för vissa att förstå allvaret i det som händer i Malmö och i Sverige. Det ser mörkt ut och jag är uppriktigt rädd att vi passerat den gräns för vilket de ekonomiska, sociala, politiska och kulturella konsekvenserna blir för stora för våran och våra barns generation att lösa. Svenska folket har passiviserats in i ett trygghetssystem som tyvärr fått oss att slumra när alla tänkbara larmklockor ringer. VAKNA!

    Liked by 1 person

  6. Kai V. skriver:

    Nejmen så trevligt att några människor känner sig trygga i Malmö — fast nog vore det intressant att titta närmare på hur det egentligen gick till när nämnda trygghets-rapport gjordes. (Den norska rapport som skulle visa att tiggeriet inte är organiserat utfördes tex. på ett helt bakvänt sätt — och så har vi ju ”Miraklet i Sandviken”.)

    Jag tror tex. inte att man frågade representanter för den judiska församlingen i Malmö.

    Vad säger det om tryggheten, när en judisk förskola behöver vaktas av tungt beväpnad polis mot attentat?

    Liked by 1 person

  7. Filippa skriver:

    Roger Moe och Fredrik Östman ovan har beskrivit det bäst.

    Som Malmöbo har jag inte känt mig trygg på femton år.

    Arabiska ungdomar som skriker ”jävla jude” och ”vi ska driva bort dig härifrån – för det är vi som bestämmer”, somaliska unga män som inte väjer för någon när de högljutt driver omkring. Barn från MENA-länder som terroriserar biblioteken så att man inte ens där har ro. Zigenare som attackerar både utanför butiker och trafikknutpunkter med sitt aggressiva tiggande. Muslimer som skriker rasist så fort de får en tillsägelse när de beter sig som svin – om nu någon vågar säga till.

    Mitt förakt för svenska politiker och svenska journalister är gränslöst.

    Liked by 1 person

  8. tomas skriver:

    Man är trygg så länge det inte händer något…
    Min fru cyklade på Bromstensvägen mot Sundbyberg förra sommaren (på morgonen).
    I skydd av bullerplanket dök en mopedist upp och ryckte ryggsäcken ur cykelkorgen.
    Det kunde gått illa om hon ramlat av cykeln. Nu blev det bara polisanmälan, låsbyte, kortspärrning etc etc. Delar av tjuvbytet hittades senare på Söderhöjden.
    Polisen i Jakobsberg konstaterade att sådana incidenter händer då och då i Järfälla..

    Liked by 1 person

  9. Apg17 skriver:

    Att människor känner sig mer trygga (i t.ex Malmö) innebär inte att de ÄR tryggare. Gäng- och klanuppgörelser med skjutvapen, bomber och granater är objektivt ett otryggare samhälle.

    Kanske finns ett visst mått av stockholmssyndrom kombinerat med hemmablindhet som får Assarmo att relativisera trygghetsbegreppets objektiva betydelse i samhällsdebatten.

    Liked by 1 person

  10. Sven-Åke Andersson skriver:

    Vad är det för syfte med att skriva en artikel om ”att jag känner mig trygg i Högdalen”?Faktum kvarstår att rapporteringen om grovt våld har ökat. Låt vara att en stor del är så kallade gänguppgörelser. Det är väl ändå så att en skjutning är en skjutning för mycket? Sprängning av en handgranat är en sprängning för mycket eller….?
    Vi måste ta den utveckling som de flesta ser på allvar och inte gömma oss bakom uttalanden som ”Jag har aldrig varit rädd,någonsin”. När alla så småningom konstaterar att de är rädda. Ja då är det verkligen för sent att försöka vända utvecklingen.

    Gilla

  11. sternococktail skriver:

    Michael Moore är en stor vän av sanningen. Ja, så förtjust i det sanna, att han inte nöjer sig med att bara söka efter den sanning som finns, utan han vill gärna förbättra den. Eller till och med utöka mängden sanning genom att på egen hand tillverka alldeles egna sanningar.

    Att vara trygga – en läkare jag känner hade haft patienter, som fick beskedet att deras cancer var obotlig, och att de bara hade i bästa fall några veckor kvar att leva. Och de uppmanades att ordna sina saker, som testamente och önskemål för begravningen mm.

    Dagen därpå mötte läkaren mannen, pigg och vid gott humör. När han tillfrågades hur det gick för honom, så svarade han att han planerade en semesterresa med familjen till Medelhavet till hösten…

    Många föräldrar vägrar att tro att deras tonåring är narkomaner och kriminella. Andra blir rasande på lärare som kontaktar dem om att barnet struntar i skolan, och anmäler läraren för förtal.

    Det finns olika kategorier som aldrig är rädda: De som är för dumma för att vara rädda, de som är psykopater och saknar känslor, och de som tränat sig i att leva i önskedrömmar och psykiskt förtränga obehagliga tankar..

    Jag tog inte med de som avsiktligt ljuger för andra om faror och risker – för att tjäna pengar, för att göra politisk karriär, eller för att propagera för en världsbild och en verklighetsuppfattning som strider mot den reella verkligheten.

    Våren 1939 inbillade sig många människor fortfarande, att krig skulle kunna undvikas. Man behöver inte vara professor i nutidshistoria för att nu i efterhand begripa, att utvecklingen visade raka spåret till ett nytt krig. Lite oroande är, att Putin faktiskt verkar planka Hitlers utrikespolitik före september 1939.

    Som den gamla anekdoten går – klockaren dog och mötte prästen nere i helvetet, och utbrast då:”Vem kunde ana detta?”

    Man kommer ju också att tänka på hur familjeföretag brukar utvecklas – den första generationen bygger upp firman med sparsamhet och hårt slit, nästa generationen nöjer sig med att förvalta tillgångarna – och den tredje generationen slösar bort allt och driver rörelsen i bankrutt och konkurs.

    Om man nu ser vårt lilla Sverige som ett familjeföretag…?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.