Demokrati

Render.ashx

Lorentz Lyttkens

Enligt Francis Fukuyama i boken Political Order and Political Decay kännetecknas en fullvärdig demokrati främst av tre förhållanden: Lagstyre (rule of law), en centraliserad och rimligt effektiv byråkrati som täcker hela territoriet och ansvarsutkrävande (accountability).

Lagstyre innebär allas likhet inför lagen men även att de styrande är underkastade samma lagar. På ett lite mer subtilt sätt kräver lagstyre att de styrande inte kan stifta lagar som på ett uppenbart sätt gynnar deras egna intressen på bekostnad av andras. Det är annars ett mönster som är genomgående hos de många kleptokratier (tjuvstater) som finns runtom i världen.

En centraliserad byråkrati är avgörande för en demokrati. Är den inte centraliserad uppstår mindre lokala byråkratiska herravälden. Och det är oförenligt med att samma regler gäller inom hela territoriet vilket i sin tur är oförenligt med lagstyre. Feodalherrarna inom samma rike hade på sin tid egen rättskipning och kyrkan likaså. Det innebar att regler och lagar skiftade från region till region. Det gav dessutom feodalherren godtycklig makt över sina undersåtar.

Kravet på lagstyre innebär naturligtvis att den centraliserade byråkratin inte är korrumperad. Det ska inte vara möjligt att muta vare sig skattefogdar, domare eller polis.

Ansvarsutkrävande innebär att det finns stabila procedurer med vars hjälp de styrande kan avsättas. Rösträttens omfång blir ett kriterium (bland flera) på demokratins utvecklingsnivå. Vanligen handlar de politiska valen om parlamentets sammansättning. Den bestämmer (inte sällan efter förhandlingar) vilka som bildar regering. Ibland gäller röstandet, som i USA, en (i praktiken) direktvald president.

Man kan naturligtvis argumentera för att yttrandefriheten (och andra fri- och rättigheter) är ett väl så viktigt kriterium på demokrati. Men i det här sammanhanget ligger yttrandefriheten inbäddad i ansvarsutkrävandet. Sambandet är uppenbart: Utan yttrandefrihet inget verkligt ansvarsutkrävande. Utvecklingen i Putins Ryssland illustrerar vad det handlar om.

Mot den här bakgrunden kan man fråga sig vilka länder inom EU som inte är fullvärdiga demokratier. Rumänien och Bulgarien är det inte. I båda länderna diskrimineras minoriteter och det är oförenligt med lagstyre. Båda länderna lider dessutom av en långt gången korruption oförenlig med en centraliserad regelstyrd byråkrati. I Ungern attackerar regeringen yttrandefriheten och domstolväsendet i det uppenbara syftet att försvåra ansvarsutkrävandet.

Grekland är inte heller en fullvärdig demokrati. Ansvarsutkrävandet fungerar men den centraliserade byråkratin är allvarligt dysfunktionell. Skattemyndigheten är inte bara anmärkningsvärt ineffektiv utan dessutom gediget korrumperad. Detsamma gäller i praktiken all offentlig byråkrati. En svag rättsstat och en illa fungerande byråkrati bryter mot lagstyrets krav och därför har Grekland en rätt lång sträcka att tillryggalägga innan det blir en fullvärdig demokrati.

Den Europeiska Unionen bildades inte bara som en fredsorganisation utan också som en sammanslutning av demokratiska länder och stater. Demokratins kärnvärden framhålls ju gärna av Unionens försvarare.

Den inte uttalade tanken när nya medlemmar strömmade in i EU var att de demokratiska brister en del av dem tog med sig skulle försvinna efter ett tag. Det har inte skett. Orsakerna är många men delvis beror det på att Unionen inte har några skarpa mekanismer för att demokratisk disciplinera sina medlemmar när de väl kommit in i EU.

Ministerrådet samlas i Bryssel med hög frekvens för att hantera kriser och sakpolitiska frågor. Det är inte fel men olyckligtvis tycks mycket lite tid läggas på hur EU effektivt försvarar sina demokratiska kärnvärden. Korruption, till exempel, är ett hot mot de ekonomiskt svaga medborgarna och brukar därför etiketteras som ett humanitärt problem. Det är en felsyn. Korruption är ett hot mot en fungerande centraliserad byråkrati, mot lagstyret och därmed mot demokratin. Att en betydande del av den korruption som finns i flera EU-länder dessutom får kraftig stimulans av bidrag från Unionen och därmed nettobidragsgivarnas skattebetalare är självfallet en skandal. Men framför allt ett tecken på att de ledande personerna inom Unionen inte förstår (inte vill förstå eller inte har tid med) demokratins krav.

3 reaktioner på ”Demokrati

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Efter att ha bott och arbetat under längre tid i förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz, Storbritannien och Sverige har jag inte kunnat undgå att jämföra dessa fyra demokratier. En svaghet som jag noterar med Sverige i denna jämförelse är den höga graden av integration mellan den lagstiftande funktionen, den centraliserade byråkratin och ansvarsutkrävandet av det politiska utövandet. Detta är säkert effektivt men innebär också stora risker för felaktiga beslut och möjligheterna att dölja dessa i en politiskt tillsatt byråkrati. Före 1970 hade Sverige i mycket högre grad opolitiskt tillsatta ämbetsmän, detta är idag ytterst ovanligt. Den höga graden av integration ger allt för stor makt åt ett regeringsparti inte minst idag med den märkliga DÖ-överenskommelsen med tillhörande svårigheter att utkräva accountability som måste ha en individuell koppling. En annan olycklig konsekvens är den mediala följsamheten där konventionella media endast i undantagsfall framför uppfattningar som strider mot den ”vedertagna” politiken. Denna blogg och många liknade har växt fram tror jag som en följd av en allmän upplevelse att medborgarna i Sverige faktiskt har för litet inflytande.

    Det schweiziska systemet med det stora antalet folkomröstningar har ett antal fördelar för att bättre förankra demokratin hos medborgarna. Likaså det tyska systemet med dess klara åtskillnad mellan beslutande och lagstiftande funktioner bidrar till att stärka medborgarnas uppfattning om en rationellt fungerande demokrati. Slutligen yttrandefriheten i exempelvis Storbritannien är betydligt mer levande än i Sverige där yttrandefriheten förefaller uppfattas av de styrande som ett besvär och där lojala media effektivt bidrar till att filtrera ovälkomna uppfattningar.
    Min uppfattning är att det är ett stort behov i dagens Sverige att påbörja en allmän och förutsättningslös debatt om landets styrelseskick och funktion med avsikt att fördjupa demokratin.

    Gilla

  2. Bengt-Åke Wennberg skriver:

    Jag tillåter mig några enkla tankar kring Lorenz betraktelse: Jag har blivit fascinerad av att det när det gäller lagstyret tycks uppstå en ”klockkurva” av den typ som Patrik Engellau beskriver i sin första bok ”Moder Sveas själ”.

    I början anknyter lagstyret till människors föreställningar om rättvisa, hederlighet och ömsesidighet. Det kommer därefter en punkt som representeras av ”toppen” där av något skäl sådana principer inte längre kan upprätthållas. Eliten tillämpar då våldsanvändning för att kuva oliktänkande i periferin. Makten blir asymmetrisk.

    Tanken på likvärdighet mellan elit och medborgare överges. Som Graeber beskriver i sin bok så gör då våldet, som i vår tid består av en allt mer växande byråkrati, att förnuftet förtvinar och att därmed både folk och ledning blir allt mer oförmöget att bidra till det goda samhället (DGS). Man behöver därför inte gå så långt som till EU för att upptäcka att vi nu sannolikt är på den nedåtgående grenen även i Sverige.

    Gilla

  3. @Benanderii skriver:

    Bra!
    Demokratibegreppet borde diskuteras i större omfattning. Även det som är dess motsats eller för den delen bara gör anspråk på att utgöra demokrati.
    Min uppfattning om demokrati är de rättigheter som anges för alla, hur de säkerställs utan inskränkning. Att de inskränkningar av personliga rättigheter som anses behövas beror på individuella kriterier och inte gruppkriterier. Exempelvis sanktioner mot brott emot de rättigheter som anges i den demokratiska urkunden eller konstitutionen.
    Med detta följer att jag ser det som omöjligt att inkludera identitetspolitik och grupptänkande som demokratiska grundpelare. Inte heller de värdegrunder och ”allas lika värde” som ibland uttrycks. De visar istället på ett ovanifrån exkluderande tänkesätt där grupper skall tilldelas rättigheter av en elit! I Sverige en kulturelit!
    Det är allas lika rättigheter som är demokrati. Inget man tilldelas utan något alla innehar! Enda anledningen att begränsa en individs rättigheter är om denne bryter mot någon annans rätt! (Rätten till liv, egendom, fri tanke exempelvis.)
    Demokratiska rättigheter är ett individuellt innehav och kan inte tilldelas eller fråntas grupper av individer. Inte grupper som vissa väljare, eller romer, eller samer, eller kvinnor, eller män, etcetera.
    Demokratins omslutning kan inte villkoras av grupptillhörighet eller identitet. Konstigt nog förefaller många i debatten ändå förespråka just det!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.