Patrik Engellau

Ett första svar som jag ska utveckla lite längre fram: jag vet inte. Ett andra svar som jag ska utveckla direkt: för att Jesus var socialist.

Det är nog inte så många som läser Bibeln, men jag har faktiskt gjort det. När man läser evangelierna (de fyra böcker i Nya Testamentet som handlar om Jesu liv) så fattar man att Jesus var en synnerligen sträng person som ställde oerhörda krav på människorna. Det där med att man ska älska sin nästa som sig själv var inte bara en allmän floskel, utan han menade det.

När man betänker hur människor anstränger sig för sin egen välfärd får man ett exakt mått på hur Jesus menade att vi bör anstränga oss för vilken främlings som helst skull. Om du tror att du har något särskilt ansvar för dina nära och kära så har du fel. Det är tvärtom. I Lukasevangeliets fjortonde kapitel, vers 26, säger Jesus:

Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.

Jesus menade att vi är jäviga i förhållande till våra nära och kära vilket kan vara en stötesten när man ska älska främlingar som sig själv.

Grundidén är inte så dum som den kan låta. Föreställ dig en ny människa, en ny mänsklighet, som faktiskt älskade sin nästa på detta radikala vis. Man kan tänka sig att livet på jorden i så fall faktiskt bleve ett paradis. Inga krig, troligen ingen svält, inga brott och så vidare. De första kristna som bildade församling efter Mästarens död levde mycket riktigt i egendomsgemenskap. Sålunda förkunnar Apostlagärningarna 4: 32, 34, 35 följande:

Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

En som hette Ananias försökte snilla undan lite pengar innan han la sitt kapital i den allmänna potten, men det skulle han inte ha gjort (Apg 5:3-5):

Då sade Petrus: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.” Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan.

Det är ungefär som Lenin och Stalin tänkte sig sitt socialistiska lyckorike. En ny människa skulle skapas som bara tänkte på kollektivet. Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Och för dem som hade andra uppfattningar gick det ungefär som det gjorde för Ananias.

Så det är egentligen inte så underligt att Svenska kyrkan är socialistisk. Den känner igen sig i sovjetstatens tankefigurer.

Mitt första svar är att det är jätteunderligt att Svenska kyrkan är socialistisk. Jag fattar det inte. Efter den där urkristna, mentalt uppskruvade tiden tappade kyrkan allt intresse för egendomsgemenskap (annat än i den speciella bemärkelsen att kyrkan själv, som representant för helheten, tidvis nog kunde tänka sig att äga och förvalta all egendom). Kyrkan har för övrigt genom tiderna haft problem med att förkunna Jesu sanna budskap eftersom de som haft makt och därför i allmänhet egendom naturligtvis haft invändningar. Å andra sidan har ju kyrkan alltid kunna göra sig till tolk för de fattiga, som naturligtvis haft lättare att förstå sig på det där med egendomsgemenskap.

En annan förklaring till Svenska kyrkans statsfromhet kan förstås vara att den sedan Gustav Vasa varit ett tämligen lydigt verktyg för staten.