Thomas Gür

Minst någon gång i månaden får jag höra en bildad borgerlig vän i en diskussion, ofta för att småprovocera, ibland för att kokettera och ibland på fullt allvar, säga:

”Ja, egentligen är jag ju marxist, i så måtto att jag tror att det är de ekonomiska omständigheterna som slutligen avgör samhällsutvecklingen”

eller:

”Ja, i likhet med Marx så tror jag också på att samhällets är uppdelat i olika klasser som står i motsättning till varandra”.

Men det är inte marxism att tro att ekonomiska omständigheter ytterst bestämmer samhällsformationerna eller betingar ideologiska positioner. Inte heller är det marxism att hävda att det är uppdelningen av samhället i klasser och kampen mellan dem, som driver på samhällsutvecklingen.

Den typen av analyser hade före Karl Marx gjorts av franska historiker som Augustin Thierry, François-August Mignet och François Pierre Guillaume Guizot samt brittiska historier som John Wade, ekonomer som Edward Gibbon Wakefield [inte historikern Edward Gibbon], John Ramsay McCulloch och andra. Det är sådant som har påpekats av Friedrich Engels (brev till H Starkenburg 25 januari 1894) och av Georgij Plechanov – av den senare finns även en essä från november 1895 med titeln: Augustin Thierry och den materialistiska historieuppfattningen.

Till yttermera visso var Karl Marx själv noga med att påpeka att det inte var han som upptäckt samhällsklasserna och deras inbördes kamp:

”Själv kan jag på intet sätt räkna mig till förtjänst att ha upptäckt det moderna samhällets klassbildning eller kampen mellan dessa klasser. Långt före min tid har klasskampens utveckling beskrivits av borgerliga historiker och klassernas ekonomiska anatomi av borgerliga ekonomer. Det nya som jag framlade var bevisen för 1) att klassernas existens endast hänger samman med vissa historiska faser i produktionsutvecklingen, 2) att klasskampen nödvändigt måste leda fram till en proletariatets diktatur, 3) att denna diktatur endast präglar det övergångsstadium där alla klasser avskaffas och det klasslösa samhället skapas. Okunniga tölpar som Heinzen, som förnekar såväl klasskampens som själva klassernas existens, visar bara att de trots allt sitt humanitära svammel betraktar det borgerliga samhällets förhållanden som tecken på ett idealtillstånd: den historiska utvecklingens absoluta höjdpunkt. Dessa tölpar fungerar som lakejer åt bourgeoisien, och deras kryperi blir så mycket mera motbjudande eftersom de ofta inte ens har ett hum om det borgerliga systemets tillfälliga nödvändighet.” (Brev till J. Weydemeyer 5 mars 1852)

Sålunda är man inte marxist för att man tror på ekonomins primat eller att det finns samhällsklasser och klasskamp.

Man är marxist när man i likhet med Marx anser att klassernas existens är sammankopplad med produktionsutvecklingens historia, att klasskampen med nödvändighet måste leda fram till proletariatets diktatur som är en övergångsfas och att därefter klasserna avskaffas och det klasslösa samhället skapas.

Nå, hur många är nu marxister?