Har den nya Skolkommissionen glömt värderingarna?

bert stålhammar

Bert Stålhammar

Så har alltså regeringen tillsatt en skolkommission som skall analysera orsakerna till att den svenska skolan misslyckats . Några utredningsdirektiv har inte presenterats. Däremot finns en sorts viljeförklaring rörande regeringens intentioner med kommissionen. Där kan bland annat läsas följande.

Vi vill se en nationell samling med vetenskapligt fokus, kring skolan. Vi vet att när en nation samlas går det att vända den negativa utvecklingen tämligen snabbt, säger gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic. 

Kommissionen ska lämna förslag till nationella målsättningar och en långsiktig plan med utvecklingsområden samt en tidplan för kommissionens fortsatta arbete ska redovisas senast den 11 januari 2016 för att slutredovisas senast den 13 januari 2017.

Några mera principiella politiska mål för Skolkommissionens arbete med skolan annat än formuleringen ”En jämlik kunskapsskola med mer tid för varje elev är regeringens prioritering”.

Jag kan inte låta bli att jämföra dagens Skolkommission med 1946 års Skolkommission. Det var den som lade grunden till 1900-talets nya obligatoriska skola, Grundskolan. Sverige var på väg in i Industrisamhället och den gamla Folkskolan från 1842 hade blivit obsolet. Det intressanta med denna kommissions arbete var att skolan betraktades som samhällets viktigaste instrument för den ”socialisering” av den yngre generationen in i vuxenlivet som samhället krävde. Från att i bondesamhället ha betraktats som vuxen vid 15 års ålder utkristalliserades nu en särskild ungdomsgeneration med en speciell ungdomskultur. 50-talet kom att bli starten för denna kultur med ikoner som Elvis Presley, Billie Holiday och Tommy Steele. Av den äldre generationen betraktades denna kulturs uttryck med både misstro och ren fientlighet.

Om Sverige skulle kunna utvecklas som en demokratisk självständig och fredlig nation där människors lika värde var en grundbult måste eleverna i skolan också ”fostras” till att omfatta dessa nationella värden.

Begreppet värdering kan definieras på olika sätt men enkelt uttryckt betyder det att individen har en ”inre styrning” som gör att han eller hon väljer det goda handlingsalternativet framför det dåliga. En gång kallades detta för samvetet. Värderingar handlar således om rätt och fel eller bra och dåligt. Den person som inte har denna inre styrning måste bevakas ”utifrån” genom polis, väktare, sjutillhållarlås eller till och med fängelse.

I alla kulturer vet man att värderingar hos en individ grundläggas mycket tidigt. Redan Ordspråksboken skriver ”vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av därifrån när han blir gammal”. Lika väl som föräldrar ger sina barn värderingar påverkas alla barn och unga av de värderingar som marknadsförs genom filmer, TV-program, kompisar, idoler etc.

1946 års Skolkommission tillsattes ett år efter andra världskrigets slut. Oron var att demokratin i Sverige inte var tillräckligt grundad utan skulle kunna falla samman i nazism och fascism. Spanien, Portugal och främst Tyskland var avskräckande exempel. Eleverna skulle genom skolan vaccineras mot rasism och liknande odemokratiska rörelser som inte stod upp för frihet och människovärde.

I mitten av 1900-talet var Sverige ett förhållandevis homogent land där Svenska Kyrkans konfirmandundervisning omfattade nästa 100 procent av en årskurs. I dag ligger andelen konfirmander på cirka 20 procent av en årskurs. Siffrorna varierar starkt mellan olika stift.

Sverige hade ända fram till 70-talet parallella skolsystem där elever från åk 4 kunde välja att lämna den obligatoriska skolan för att i stället gå i realskola eller flickskola. Den sista Realskolan i vårt land avskaffades 1972.

Skolkommissionen var tydlig med att alla svenska barn skulle gå i samma skolform i nio år. På så vis skulle den demokratiska fostran förstärkas genom att eleverna fick gemensamma referensramar. Dessutom fick de i skolan möta jämnåriga som kom från andra miljöer och sociala förhållanden än de själva var vana vid. Dessa erfarenheter skulle ytterligare bidra till att befästa den jämlikhet mellan medborgarna som kännetecknar en fungerande demokrati.

I nuläget har jag inte kunnat hitta någonting av dessa principiella och övergripande tankar i det som dagens skolkommission skall arbeta med. Syftet tycks främst vara att öka kunskapsnivån så att PISA -placeringarna blir bättre. De konkreta mål som lyfts fram är mer instrumentella än filosofiskt–ideologiska.

Detta är så mycket mera märkligt när vi vet att värderingskonflikter och segregation ständigt ökar i vårt land. Att ett centrum mot rasism nu inrättas är ett tydligt tecken på ett försök att stoppa denna utveckling.

Om Sverige skulle lyckas höja sig något i PISA–studierna så är detta egentligen helt ointressant om vi som medborgare inte kan leva tillsammans utan polisövervakning. Byggandet av Gated Communities tycks öka och starka krafter kräver att sharia skall gälla som lag i vissa enklaver. I ett sådant läge är det ganska ointressant om det utbildas fler speciallärare. Det borde vara självklart att den nu tillsatta Skolkommissionen också skall analysera hur en värdebas som alla elever omfattar skall kunna utvecklas i morgondagens skola.

Hittills har alla ansvariga myndigheter skyggat för att överhuvud våga tala om dessa problem. Annars borde det vara en viktig fråga att ställa hur den svenska skolan har ”lyckats” att efter nio år i skolan skapa jihadkrigare.

Sverige är nu mångkulturellt och vi alla lever i en global värld. Självklart måste då en skola skapas som tar hänsyn till den omvärld vi bevisligen lever i. Skolan är en brygga mellan det som varit och det som förväntas komma. Det är därför det är så viktigt att lära av historien för att sedan kunna förbereda sig för framtiden.