”Netflix-stjärnans modiga steg – använder bröstbindare och ändrar pronomen.”

Den rubriken kan man läsa i HBTQ-tidningen QX och den modiga stjärnan är Emma Corrin som är känd för att ha spelat prinsessan Diana i serien The Crown. Hon har nämligen gått ut offentligt på Instagram med att hon kallar sig både hon och hen (she/they).

QX-reportern är mäkta imponerad och tillägger:

”Emma passade i inlägget också på att visa att skådespelaren använder Binder, eller bröstbindare, ett plagg/accessoar som främst används av transpersoner och icke-binära för att platta till bröstpartiet och göra dem mer bekväma i sina kroppar.”

Själv är jag mer fascinerad över hur det kan vara bekvämt att platta till brösten. Jag menar, alla kvinnor som någon gått igenom en mammografi vet väl hur det känns när tuttarna plattas ut som frimärken? Okej, det är säkert inte samma sak att pressa in dem mot kroppen som att pressa ner dem mot en röntgenplatta men ändå.

De menar förstås mentalt bekvämt. Det kanske uppväger det obekväma i att klämma ihop brösten, vad vet jag?

RFSL har en hel sida om så kallade ”binders”, och där beklagar man att inte alla som går på behandling för könsdysfori får tillgång till dem. Därför bistår man med alla tips som tänkas kan för de män som haft oturen att födas i en kvinnokropp och som vill få en plattare bröstkorg.

Det finns dock en anledning till att vissa vårdgivare är tveksamma till att binda brösten, visar det sig om man scrollar ner en bra bit på sidan. 2017 publicerades en studie där 1800 personer som plattade till bröstkorgen på olika sätt fick svara på hälsofrågor och det visade sig att alla upplevde problem. Vanligast var hudproblem och smärtor men binding kan också orsaka ryggsmärtor, dålig hållning och skador på revbenen.

Jag kan inte låta bli att undra varför man tar sådana risker, oavsett hur säker man nu än är på att man är en man i kvinnokropp. Att orsaka sig själv smärta och hälsoproblem, för att man är så otålig på att bli en annan människa, verkar inte helt sunt.

Man kan också fundera över varför RFSL ivrar så för detta. De kunde ju faktiskt lika gärna propagera för löst sittande överdelar under tiden fram till avlägsnandet av de förhatliga kroppsdelarna för att transpersonen ska undvika smärtor och besvär. Men det gör de alltså inte och det får mig att undra om det finns ett outtalat krav på att kvinnor som vill operera om sig till män nödvändigtvis ska gå igenom onödig smärta. Den som vill vara fin får lida pin, i ny tappning.

Men framför allt undrar jag – vad är det som är så jäkla modigt med att använda ”bröstbindare” och byta pronomen? Det är klart att det fortfarande finns ett stort mått av trans- och homofobi i stora delar av världen, men här i västvärlden, på sociala medier?

Jag skulle tvärtom säga att på det stora hela får både homosexuella och transpersoner – och för den delen alla som på något sätt månar om att vara ”normbrytande” – väldigt positiv respons när de uttalar sig eller lägger upp bilder på sig själva. Jag tvivlar visserligen inte på att de får stå ut med hat också, för näthatet är det ingen som klarar sig undan, men jag tvivlar på att det är lika passionerat som de glada tillropen.

I mina ögon skulle Emma Corrin vara betydligt modigare om hon vägrade att ge efter för omvärldens krav och lät sina bröst leva smärtfritt till den dag då hennes eventuella transformation är klar.

För män som vill bli kvinnor verkar det enklare att komma dit de vill. De har åtminstone inga bröst de måste plåga (de kanske använder binders på något som sticker ut under midjan istället?) Män som ägnar sig åt idrott kan dessutom se fram emot enorma fördelar när de väl är klara med ingreppen. Idrottsvärlden håller som bäst på att öppna upp för att män som opererat om sig till kvinnor ska få tävla mot biologiska kvinnor i olika grenar.

Svenska gymnastikförbundet hakar förstås på. De skriver på sin hemsida att binära transpersoner är välkomna att tävla i vilken tävlingsklass de önskar. Detta är, skriver de vidare, ”ett första steg i ett påbörjat långsiktigt arbete som även på sikt kommer att innefatta inkludering av icke-binära, trans-, queer- och intersexuella personer och identiteter.”

I förlängningen kommer det att innebära att tjejer och kvinnor inte behöver besvära sig med att ens försöka göra en idrottskarriär. Mot medtävlare som genomgått en manlig pubertet, och biologiskt sett fortfarande är män, har de ändå ingen chans att hävda sig. Det är liksom därför det finns olika tävlingsklasser för herrar och damer till att börja med.

Kvinnorörelserna världen över borde skrika högt. Men det är löjligt tyst. Transsexualitet får man inte kritisera, inte ens när den blir diskriminerande.