Patrik Engellau

Jag letar förgäves i svenska media efter fakta om den europeiska migrantsituationen så jag går ut på nätet och letar. Det här är ungefär vad jag tror mig ha hittat.

Under årets första månader har omkring 100 000 migranter anlänt till Europa från Turkiet. Det är tio gånger så många som under samma period förra året. Om några veckor börjar våren och då förväntas flödena öka, inte bara till Grekland, utan också till Italien, dit migrationen delvis tycks ligga nere under vintern.

Antalet asylsökande i Sverige är trots detta fortsatt jämförelsevis lågt med en bit över 600 ankommande i veckan. Hur kan det komma sig? Beror det på de svenska gräns- och ID-kontrollerna?

Jag har svårt att tro det. Gränskontrollerna på svensk mark handlar inte om att avvisa någon och ID-kontrollerna på dansk mark är inte värre än att man kan lura en dansk busschaufför med ett förfalskat syriskt studentleg. Eller också är det något jag inte förstått.

Däremot är det uppenbart att transporten längs huvudrutten Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Slovenien, Österrike och vidare mot Tyskland och Sverige håller på att stocka sig. Många migranter sitter nog fast på vägen.

Nato patrullerar vattnen mellan den turkiska kusten och de närbelägna grekiska öarna, dit migranter reser i överfulla gummibåtar. Resan är ganska kort, det kan handla om några kilometer. Natos uttalade avsikt är att föra migranterna tillbaka till Turkiet (till skillnad från de svenska marina insatserna i Medelhavet som handlade om att hjälpa migranter vidare mot Europa; det ska bli intressant att se hur Sverige tänker agera när den libyska resesäsongen börjar).

Från de grekiska öarna nära Turkiet till det grekiska fastlandet är det mer än tjugo mil. Den vägen tar migranterna färja. Den grekiska regeringen verkar vilja stoppa trafiken. Den ska ha gjort om två jättefärjor till tillfälliga boenden, allt för att förhindra att migranterna kommer till fastlandet, där 25 000 bostadslösa migranter ska bo på gatorna i Aten.

Den tidigare grekiska migrantpolitiken gick ut på att strunta i Dublinförordningens krav på att i egenskap av migranternas första EU-land ta emot och registrera asylansökningar. I stället skickades migranterna norrut dit de ändå hade tänkt sig. Men nu har länderna längs balkanrutten börjat stänga sin gränser. Makedonien bygger staket mot Grekland. Österrike börjar hårdbevaka sin gräns mot Slovenien och sätter in militär, militärpolis och tung materiel för att kunna upprätthålla sitt beslut nyligen om att bara ta emot 80 asylsökande per dag (plus 3 200 personer per dag som skickas vidare norrut). Österrikes beslut har fått dominoeffekter i de övriga länderna längs rutten.

Österrikes beslut innebär naturligtvis att asylrätten sätts ur spel och utgör ett klart brott mot EUs regelverk, vilket EU-kommissionen med kraft påpekat. I den här frågan verkar Österrike och de övriga ruttländerna inte bry sig om EU. De höll ett uppmärksammat högnivåmöte i Wien i veckan där de överenskom om en fortsatt hård linje eftersom de inte räknade med att EU skulle kunna åstadkomma någon lösning.

Konsekvensen av denna utveckling blir att migranterna fastnar i Grekland. För att slippa höra några protester från Grekland underlät de övriga ruttländerna därför att bjuda in Grekland till mötet i Wien, vilket retat den grekiska regeringen till ursinne. Det grekiska missnöjet går att begripa, ty resultatet av EUs kraftlöshet i kombination med ruttländernas beslutsamhet blir att Grekland riskerar att bli ”Europas Libanon”, som den grekiske premiärministern uttryckte det.

En tydligen alltmer övergiven Angela Merkel hoppas fortfarande på att en överenskommelse med Turkiet ska begränsa migrantvolymerna. Ett toppmöte i ärendet ska hållas den 7 mars. De bedömare jag läst, vad nu deras uppfattningar kan vara värda, tycks inte sätta stort hopp till en sådan lösning.

”Under de kommande tio dagarna behöver vi påtagliga och tydliga resultat i verkligheten”, sa Dimitris Avramopoulos, EU-kommissionär för inrikes frågor, efter ett möte i torsdags med EUs justitie- och inrikesministrar. ”Annars blir det farligt, det finns en risk att hela systemet totalt bryter ihop.”

Återstår att se om EU och dess medlemsstater på något sätt ska kunna ta sig samman och hitta en ordnad lösning. Hittills har det inte varit möjligt. Medlemsländerna blir tvungna att se om sitt eget hus, vilket det österrikiska kvotbeslutet är ett tecken på. Sedan ska EU ha ett internt högnivåmöte den 18 – 19 mars. ”De två mötena ser ut som den sista chansen att väcka liv ett hjälplöst gemensamt svar på krisen innan det varma vädret uppmuntrar till nya ankomster över Medelhavet.”