Helena Edlund 

Stockholms gatubild är förändrad. Centralstationen går knappt att känna igen. Överallt i city drar gäng av unga asylsökande män omkring, fler och fler för varje vecka. Om nätterna sover människor på trottoarerna, tryckta mot husfasaderna. Väktare berättar om hur företag i innerstaden anlitar dem för att eskortera anställda till och från arbetsplatserna och för att hindra frysande personer från att ta sig in i företagens lokaler.

Det har gått fort och de flesta stockholmare jag talar med tycks fortfarande befinna sig i chock eller i en fas av aktiv förnekelse – det kan inte vara sant. Det man ser med egna ögon kan helt enkelt inte stämma. Det här är ju Stockholm, så här är det inte här. Punkt.

Stockholmare är vana vid att människor från världens alla hörn söker sig till staden för att skapa sig en framtid här, men vi är inte vana vid att människor lämnas åt sitt öde på stadens gator. Vi är inte vana vid att bokstavligen talat behöva kliva över människor för att komma från punkt A till punkt B.

Jag tror inte att någon av oss vill vänja oss vid det heller. Men trots att statsministern har meddelat att Sverige inte längre kan erbjuda tak över huvudet till dem som kommer hit, finns det inga tecken på att strömmen av migranter minskar. Snarare tvärt om. ”Det ordnar sig” har varit ett vanligt svar i intervjuer. Många som väntar i de tyska färjeterminalerna räknar med att få bo hos någon släkting. Andra är redo att bo på gatan.

I veckan talade jag med en man från Nordafrika som gjorde just det. Han hade blivit erbjuden en plats på ett boende, men eftersom han inte ville bo i en småstad valde han att bo på gatorna i Stockholm istället. Visst var det lite kyligt, tyckte han, men det funkade. Än så länge.

Faktum är att hösten hittills varit rekordvarm. Förra året låg snön i Stockholm vid den här tiden. Men kylan kommer, var så säker. Kanske redan om några dagar kryper temperaturen ner mot noll – samtidigt som Sveriges regering hänvisar människor till att sova på gatorna om de inte kan ordna sitt boende på egen hand?

Det kan bara sluta på två sätt: Antingen aktiverar regeringen den redan existerande lagen om expropriering av privatbostäder vilket skulle tvinga svenskar att överlåta sina fritidshus till asylsökande. Eller så kommer människor att frysa ihjäl.

Nej, förresten. Det finns även ett tredje alternativ, men det alternativet ges inte av politikerna utan skapas ur den största urkraften av alla – den mänskliga överlevnadsinstinkten.

De som korsat Sveriges gränser i övertygelsen om att de här skulle få ett betydligt bättre liv än i hemlandet, är överlevare. De är starka människor med självbevarelsedrift. Att de överhuvud taget är här bevisar att de är ”doers”, vana att ta de initiativ som behövs för att nå sina mål och redo att betala ett pris för det. De vet vad de vill och hur de ska få det – det har redan rapporterats om talrika hungerstrejker och bussockupationer och flera förläggningar på landsbygden har lämnats mer eller mindre öde när asylsökande på egen bekostnad har rest tillbaka till storstäderna.

Dessa människor tänker inte ligga och frysa ihjäl på en trottoar utanför Åhléns.

Det tredje alternativet innebär helt enkelt att de tar saken i egna händer och gör precis vad statsministern har sagt: De ordnar sitt boende på egen hand. På något sätt.

De scener som då kommer att utspela sig i ett snöigt vintersverige kommer inte att vara värdigt en välfärdsstat, än mindre en humanitär stormakt. Det blir tillämpad darwinism. Survival of the fittest.

Efter all denna goda vilja, efter alla fina målsättningar och alla öppna hjärtan tyder mycket på att den humanitära stormakten lovat mer än den kunnat hålla. Människor som har undvikit drunkningsdöden på Medelhavet lämnas nu att frysa ihjäl i på svenska gator istället. Om de inte accepterar det, så kommer människor tvingas strida med varandra för en plats i stugvärmen.

Jag vet inte på vilket sätt det är en förbättring. Inte heller förstår jag hur det harmonierar med den humanism, det ansvarstagande och den medmänsklighet som Sverige vill stå för. Men jag vet att vintern kommer.