Att växthusgaser som vattenånga, koldioxid och metan absorberar värmestrålning från jorden och härigenom värmer upp den lägre atmosfären har varit känt sedan mitten av 1800-talet och är inget som fysiker och meteorologer ifrågasätter.

Främst, som en följd av den ökande energiproduktionen, som fortfarande till mer än 80 procent är fossil energi, har koldioxiden i atmosfären ökat med mer än 40 procent under de senaste 200 åren varav drygt 20 procent de senaste 40 åren. Den direkta strålningseffekten av alla växthusgasökningar förutom vattenånga uppgår till ca 3 W/m2.

Vattenångan är en del av klimatsystemet och bestäms av temperaturen. Ökningen av koldioxiden i atmosfären har klimateffekter som på sikt kan bli negativa och leda till högre temperatur, ändrad nederbörd och andra följdeffekter, men också en trolig positiv effekt med en mer aktiv vegetationscykel. Sedan början av 1900-talet ligger den globalt observerade temperaturökningen på 0.7-0.9°C. Det troligaste är att de ökande växthusgaserna är huvudorsaken till denna uppvärmning som dock hittills är lägre än de flesta modellsimuleringar.

Mer extrema vädersituationer som blivit ett framträdande exempel i den allmänna debatten är mindre troliga. Det positiva här är istället att extrema vädersituationer prognoseras mycket bättre idag och har lett till en markant minskning i förlorade människoliv. De allvarligaste problemen är i stället havsvattnets stigning och ändringar i de globala nederbördssystemen. Dessa ändringar är hittills små men robusta och på en tidsskala av 100 år eller mer kan utsatta områden komma att drabbas.

Den politiskt viktiga frågan är vad som kan göras utan att riskera världens finansiella stabilitet och hållbarhet.

Det finns flera anledningar att vara positiv att en ändring av jordens energisystem skall bli möjlig under detta sekel. Det fossila energiutnyttjandet förbättras fortlöpande, nya metoder inom kärnenergi, inkluderande användning av upplagrat kärnavfall, är under utveckling inte minst i Asien, samtidigt som den förnybara energin, främst solenergin, utvecklas mycket snabbt. Samtidigt växer emellertid behovet av energi främst i form av elenergi i världen och om 50-100 år kommer det att behövs minst det dubbla av dagens.

Många människor, inte minst ungdomen, är idag pessimistiska och undrar om världen kommer att klara en sådan teknisk och vetenskaplig utmaning. Man skall dock minnas att det ständigt händer oförutsedda utvecklingar som löser dagens problem på ett annat sätt än vilket man vid tillfället har svårt att föreställa sig. Ett klassiskt miljöproblem var nedsmutsningen av storstäderna mot slutet av 1800-talet med enorma mängder hästdynga som man inte kunde se en förnuftig lösning på. Då kom automobilen och löste detta på ett sätt som ingen kunnat förutse.

Liknande tekniska framsteg kommer att ske också i framtiden. Den bästa garantin är här det öppna kreativa samhället och det största problemet är totalitära och reaktionära lösningar där man föreställer sig att det enda man kan göra är att förflytta sig till en tidigare epok då dagens miljöproblem inte existerade. Många i västvärlden, inte minst i Sverige, ser dessvärre detta som den enda möjliga räddningen mot en, som man uppfattar, hotfull framtid framskapat av en värld i marknadskrafternas våld. Men det är en sådan dynamisk värld som behövs för att lösa framtidens problem och inte miljöfanatism med allsköns tokiga föreskrifter i människors dagliga liv.

Lennart Bengtsson är meteorolog med inriktning mot klimatvetenskap och rymdforskning. Internationell bakgrund som chef för ECMWF och Max Planck Institutet för meteorologi i Hamburg. Återvänt till Sverige efter 40 års arbete i främst Storbritannien, Tyskland och Schweiz. Förutom ett brett vetenskapligt intresse också intresserad av nationella och internationella samhällsfrågor. Hoppas kunna bidraga till en öppen och fri svensk debatt i viktiga frågor inom både politik och vetenskap. En stark tro på det fria, dynamiska och öppna samhället.