I sitt första tal i Strasbourg, efter EU-valet, jämförde Brexitpartets Ann Widdecombe EU med förtryckande kolonialmakter.
-Genom hela historien finns ett mönster som visar att folk vänder sig mot sina förtryckare, slavar mot sina ägare, bönderna mot feodalherrarna, kolonierna mot kolonialmakterna. Och det är därför England lämnar EU, sa Widdecombe.
1700-talets upplysningsförfattare försökte väcka människor ur deras invanda föreställningar genom att vända och vrida på perspektiven. ”Gullivers resor” hade idag kunnat skrivas om Sverige. Ett litet land långt i norr där en liten och för världen högst obetydlig befolkning tar sig själv och sina små patetiska perspektiv på högsta allvar. Lämna det lilliputanska! Höj blicken och inse vad som verkligen står på spel!
Att betrakta saker med omdöme är ofta att betrakta dem utifrån större perspektiv. Man sätter saker i större sammanhang. Man ser ” the big picture”.
Ordet hållbart har funnits länge i svenskan och är ett allmänt positivt laddat ord. Att livsmedel är hållbara är viktigt för hälsan och hållbara verktyg behövs för snickare och andra yrkesmän. Det var emellertid först genom Brundtlandrapporten ”Vår gemensamma framtid” från 1987 som ordet hållbarhet (sustainability) fick dagens dominerande definition. Hållbarhet definieras som ”något som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.
Den första fråga som man omedelbart ställer sig är hur man kan veta något om kommande generationers möjligheter och behov.
Vill man göra en odyssé genom samtiden för att beskriva den för läsare eller åhörare, och vill man samtidigt verka vara kunnig och engagerad, gör man klokt i att följa några enkla råd, för att också verka sympatisk:
1.Skall du ta med något om Sydafrika skall du med inlevelse och tydligt visad sympati tala om ANC och tiden när rörelsen var förföljd och Mandela fängslad. Gå inte vidare med att beskriva dagens korruption, våld, förföljelse av vita bönder och den utbredda rasismen riktad mot vita. Det skulle bara störa den vackra bilden.
Det lär finnas ett judiskt ordspråk som lyder ”Man gör en plan. Den går om intet.”. Leo Tolstoj skulle nog ha instämt. En av de bärande idéerna i hans roman Krig och fred är att kejsare och generaler kan planera och beordra hur mycket de vill men allt är fåfängligt ty verkligheten låter sig inte styras av aldrig så upphöjda mäns vilja.
För övrigt sticker verklighetens oändliga komplexitet hela tiden käppar i hjulet för de upphöjda männen.
I Första Samuelsboken, kapitel 17, skildras striden mellan den unge hjälten David och filistéernas kämpe, jätten Goliat – ”han var sex alnar och ett kvarter lång”. David dödar Goliat genom att slunga en sten mot hans panna.
Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds,utan att David därvid hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed. När filistéerna nu sågo att deras kämpe var död, flydde de.
Kanske är det själva berättandet som ger läsningen en stor del av dess läkande kraft. Att sjunka in i en bok, i ett berättande är också att befrias från sitt eget tänkande. Att läsa blir som att meditera. Man slipper ifrån sin egen frenesi, sitt eget kaos.
Många kopplar av med att läsa romaner under sommaren och jag har skrivit några artiklar där jag funderar lite kring detta. Jag skrev först en text om orsakerna kring betraktandets stillande effekter på sinnet och sedan en om hur tiden blir mindre plågsam i litterära texter och istället en källa till vila.
Som någon kanske har märkt är jag förtjust i lite ovanliga, ålderdomliga eller dialektala ord. Jag vet att jag använt ordet smågåvig som ett snällt ord för dum. Kanske har jag ännu inte använt ordet fukter. Det är, för mig, ett vanligt – men omtyckt – ord. (SAOL, akademins ordbok, ser det inte så, utan som mycket ålderdomligt: ”(vard.) underliga tilltag, påhitt, konster, upptåg; knep, ”slingringar”, ”krumbukter”. Ha många fukter för sig. Kom inte med några fukter, utan bekänn nu bara! Möller 1790”).
Nyligen konstaterades av en sociolog att bilbränningar är ett uttryck för frustration och förtvivlan. Sommarlediga ungdomar som inte har något att göra är lika med ”nu fan bränner vi bilar” eftersom de känner sig utanför och diskriminerade. Eller nåt.
Oavsett skäl är det naturligtvis samhällets fel. Inte deras eget. Och inte heller deras föräldrars, vars uppfostran uppenbarligen brustit rätt rejält. Utan samhällets. Ditt och mitt. Det är vi som är ansvariga för att ungdomar är så ”frustrerade, förtvivlade och förbannade” att de bränner bilar.
Tänk dig att du som vuxen betraktar ett nyfött gossebarn. Det går inte att tänka tanken att barnet skulle spöa upp dig om det kom till slagsmål. Men vänta tjugo år. Då är det andra bullar. Du har blivit betydligt äldre och barnet har nått sin fulla muskelkraft. Du skulle nog dra dig för att mucka gräl med ungen.
Här vill jag dra en djärv parallell till välfärdsstatens klienter.
Välfärdsstaten började byggas under förra århundradets första hälft. Ibland säger man att inspirationen kom från järnkanslern Bismarcks Tyskland
Efter ett antal våldsamma händelser i den värmländska staden Kil reste journalisten Joakim Lamotte dit för att rapportera. Dagen innan han kom dit hade en 69-årig kvinna mördats av ett så kallat ”ensamkommande flyktingbarn” vid namn Ahmad Nazari. Han hade fått avslag på sin asylansökan redan 2017, men befann sig trots det i Sverige.
I Lamottes videoreportage får man en bild av hur vanligt folk tänker om situationen. Han pratar med både unga och gamla.
När det kniper kan även vänstern bli rojalistisk. Maria Robsahm går till storms mot Patrik Engellau för att han inte erkänner att kungafamiljen är riktiga svenskar. För hur ska man annars tolka hans rapport om invandring och brottslighet? Skulle prins Carl Philip löpa större risk att hamna i gängkriminalitet än prins Daniel, bara för att hans mamma är invandrare? Leder inte Engellaus ”påhittade” definition av svensk bakgrund raka vägen ner i extremhögerns bruna harmageddon? Att ens antyda att svenskhet skulle ha något med gener att göra, är ett majestätsbrott i dubbel bemärkelse.
Blir du frustrerad någon gång? Förtvivlad? Rentav riktigt förbannad?
Klart du blir. Konstigt vore det väl annars, när vi lever i ett land där fjortismentalitet blivit konsensus och där ingen, absolut ingen, förväntas behöva ta ansvar för sina handlingar. Där hela den offentliga diskussionen om klimat och miljö bygger på en tonårsflickas känsloliv, och där politiker gör handhjärtan offentligt.
Genusvetenskap finns åtminstone i bemärkelsen att det existerar en stor statsfinansierad apparat som bedriver genusforskning. Vid Göteborgs universitet finns ett nationellt sekretariat som ska övervaka den forskning som bedrivs av genusvetenskapliga institutioner vid minst femton svenska universitet.
Som nettoskattebetalare är jag emellertid inte i första hand intresserad av att det faktiskt finns ett av mig finansierat organisationssystem som gör av med mina pengar. Jag vill veta om de gör någon nytta för pengarna. På den punkten har jag avsevärda dubier.
I en snärtig och tankeväckande kommentar till Liberalernas ledarval skriver signaturen CrispyKreem på Flashback:
Enligt vänstern består gräddan av vitmakt-rörelsen av en svart folkpartistisk kvinna från Burundi (Nyamko), en svensk-kurdisk nationalekonom (Tino), en ensamkommande från Iran (Hanif) samt en moderattjej född i Rumänien (Alice). Den enda antirasistiska motkraft som skyddar minoriteter från de här fascisternas stöveltramp är blonda och blåögda Anders Lindberg, Jonna Sima och Daniel Swedin, nu efter att den likaledes blonde, blåögde och pursvenske Ullenhag röstats bort till förmån för Sabuni….
På denna blogg presenterades nyligen en rapport om invandring och brottslighet som baseras på statistiskt material som Stiftelsen Det Goda Samhället beställt från Brottsförebyggande rådet. Här är rapporten.
En sak som många misstänkt blev bekräftad i rapporten, nämligen att invandrarnas barn, särskilt de som har två utlandsfödda föräldrar, är mer brottsbenägna än invandrarna själva. Nedan understryks detta genom statistik som inte redovisades i rapporten (men lätt kan räknas fram ur de tabeller som publicerats och som var och en kan använda; här har tabell 9 och följande använts).
För en kort tid sedan började jag prenumerera på HBO Nordic. Den första serie jag valde att se var Tjernobyl. Den är mycket imponerande. Den visar olyckan den 26 april 1986 i all sin förfärande fysiska gestalt. Den är ändå mer förfärande när den visar de mekanismer inom det sovjetiska systemet, som obönhörligen försöker tvinga fram förtiganden, förnekanden och mörkläggning.
Den brittiska musikfestivalen i Glastonbury har nyss gått av stapeln, i år på temat klimatförändringar. Arrangörerna lovade en ”plastfri” festival och prisades av självaste Sir David Attenborough. Många besökare kom också med plakat som uppmanade till klimatuppror.
En moderatpolitiker i Östhammars kommun med säte i socialnämnden och dess arbetsutskott påstås ha skrivit på Facebook att ”islam är en elak sekt”. Detta har lokalt orsakat stor indignation och vrede. Upsala Nya Tidning publicerade flera upprörda artiklar. Arton socialsekreterare skrev till socialnämnden med begäran att moderatpolitikern skulle entledigas.
Huruvida uttalandet om att islam är en elak sekt verkligen gjorts tycks oklart. Men det spelar ingen roll, för i sin skriftliga reaktion på bråket tar nämnden avstånd från uttalandet vilket betyder att nämnden anser det vara genuint. Men trots detta bestämmer nämnden att lämna saken utan åtgärd.
Ibland blir jag lite trött på att det ska vara så svårt att få reda på vad som pågår när det gäller brottsligheten. Förra helgen cirkulerade en polishelikopter över mitt bostadsområde i närmare två timmar, så länge att jag faktiskt ringde till polisen och frågade vad som hade hänt. Svaret jag fick var att det hade inträffat en ”händelse”.
Det var förstås ingen lögn. Jag tar faktiskt för givet att polisen inte åker runt med helikopter utan att det inträffat en händelse.
Richard Sörman fortsätter att fundera över läsandets helande effekter. Tiden är en viktig komponent i berättande litteratur. Men till skillnad från vad som är fallet i det verkliga livet blir tiden i litteraturen oftast en källa till mening och begriplighet. Dessutom skapar den utsträckta tid under vilken en roman utspelas en känsla av kontinuitet och sammanhang som vi inte alltid kan erfara i verkliga livet där vi aldrig helt undkommer det så förvirrande nuet.
Jag skrev nyligen en text om att många människor upplever det som välgörande att läsa romaner under semestern. Jag tänkte spinna vidare på temat och skriva något ytterligare om litteraturens lugnande och läkande effekter. Detta tänkte jag göra via de båda ingångarna tid och rum. Vi börjar med tid.
Många av IS-barnen som befinner sig i flyktinglägren i Syrien tillsammans med sina mödrar drömmer om att kalifatet ska återuppstå så att de själva kan ge sig in i ett ”heligt krig”. Det rapporterar Danmarks Radio.
Óscar Alberto Martinez Ramirez från El Salvador drunknade tillsammans med sin tvååriga dotter Valéria när de försökte ta sig över floden Rio Grande, och över gränsen till USA. Bilden av de två drunknade har spridits av mainstreammedia – sannolikt i hopp om att påverka attityderna till invandring.
En oerhört tragisk händelse:
”Han korsade först floden med flickan och lämnade henne på den amerikanska sidan. Därefter vände han tillbaka för att hämta sin fru, men då klev flickan ner i vattnet efter honom. När han simmade tillbaka för att rädda henne fångades båda två av strömmen”, säger den mexikanska journalisten Julie Le Duc som tog bilden till The Guardian.
Härom dagen höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när det i mitt Facebookflöde flimrade förbi ett foto av en interaktiv reklamskylt från SVT Nyheter, där man gjorde reklam för sin app – med ett gigantiskt foto av Irans president Hassan Rouhani:
”Irans känga till Trump: Mentalt efterbliven” stod det med stora bokstäver, och jag var tvungen att titta två gånger innan jag beslutade mig för att bilden var photoshoppad.
Moderatledaren Ulf Kristersson höll ett tal om integrationen på Järvaveckan. Talet är värt att uppmärksammas eftersom det lämnar det vanliga PK-pladdret hästlängder efter sig. Den stora frågan är om Kristersson pekar ut ett alternativ som kan fungera eller om det bara är en ny sorts, fast lite modernare, pladder.
Jag är benägen att tro det senare men jag vet att jag är en cyniker som misstror allt och alla och att jag kan ha fel (fastän jag inte brukar ha det).
Flera brittiska statstjänstemän anser att Labourledaren Jeremy Corbin varken har de fysiska eller psykiska egenskaper som krävs för att bli premiärminister.
-Det finns en tilltagande oro för att han är för bräcklig och dessutom håller på att tappa minnet. Han styr inte längre över sitt eget parti och man fruktar att inte själv inser sina begränsningar, säger en person till The Times.
För ett tag sen tvingades min bostadsrättsförening totalrenovera ett P-hus, trots att det bara hade drygt 50 år på nacken. Konsulten som ledde projektet förklarade att betongen ”åldrats” och byggnaden nått sin ”naturliga livslängd”. Vilket fick mig att tänka på templet i Kanyakumari, som har ungefär samma fyrkantiga form som vårt P-hus.
Man vet inte exakt när templet byggdes men det omnämns av de antika grekerna och var gammalt redan då. Det har ett utsatt läge längst ut på Indiens sydspets, med Arabiska havet på ena sidan och Indiska oceanen på den andra.
Vi lever inte i en meritokrati, trots att denna ordning var tänkt att ersätta det gamla privilegiesamhället. Den mest förtjänstfulle skulle befordras, inte den med bäst förbindelser och anor. Kanske har detta ideal aldrig varit uppfyllt. Nu har vi hursomhelst avlägsnat oss långt därifrån och försätter allt längre bort. Vi lever i en allt mer uttalad stultokrati (meritus, den förtjänstfulle – stultus, den dumme).
Böcker hör sommaren till. Kanske finns det inget mer vilsamt än att sjunka in i en bra roman när man är ledig under semestern. Och vad man läser spelar nog ingen roll: det får var och en välja efter tycke och smak. Det viktiga är att underkasta sig den terapi som läsningen tycks vara. Men varför mår vi så bra av att läsa?
Många läser mer skönlitteratur på sommaren än annars under året. Kanske känner man att hjärnan behöver den lugnande men ändå uppiggande stimulans som läsningen av en bra roman brukar utgöra. Det kan vara avkopplande att göra ingenting. Men det kan vara än mer avkopplande att göra ingenting tillsammans med en god bok.
Häromdagen skrev jag en text som den stora skillnaden mellan de medborgerliga fri- och rättigheterna enligt den franska rättighetsförklaringen från 1789 och FNs motsvarande allmänna förklaring från 1948. Den franska förklaringen gick ut på att den demokratiskt valda överheten inte fick inkräkta på medborgerliga frizoner som äganderätt och yttrandefrihet. FNs förklaring la på en helt annan typ av medborgerliga rättigheter, nämligen rätten att i vissa fall bli försörjd eller underhållen på skattebetalarnas bekostnad.
DET GODA SAMHÄLLET 