Sylvester Stallone brukade bo i New York. Som barn visste han att han ville bli filmskådis. Förlossningsläkaren drog ut bebisen Stallone med en griptång och skadade hans mun. Därför kan han ej tala på ett normalt vis. Han gick och provspelade 1500 gånger. De slängde alltid ut honom, sa att han är värdelös och att han ej kan bli skådis. Han försökte få en roll i ”Gudfadern” där 300 personer skulle synas i bakgrunden. 

Igår skrev vi om att debattören och dissidenten Pär Ström startat en ny Youtubekanal. Jag gick själv in på Youtube för att kolla den första videokrönikan och jag tyckte den var mycket bra. För visst är det sant att våra folkvalda monterar ner det samhälle som våra tidigare generationer byggde upp. Ansvarsfulla politiker skulle aldrig ha tillåtit det som nu sker i samhället; hedersvåld, klankriminalitet, historieförfalskning…

Det var nog för ett halvsekel sedan – eller kanske ännu längre tillbaka – som jag insåg att när journalister tycks skälla på och avslöja politiker så är det i själva verket motsatsen man iakttar. En smålandstidning hade ett stort reportage med början på förstasidan där kommunalrådet anklagades för att nonchalera att Elsa, 82, som bodde ensam i skogen, inte fick någon mat. Elsa kunde inte ta sig till handelsboden för all snön. ”Elsa, 82, svälter. Vad gör kommunalrådet?” var den anklagande rubriken.

Det slutna privata lilla sällskapet bestod av ledande politiker. De tillbringade som vanligt kvällen i restaurangen i första klass. De tyckte alla att Titanic var ett fantastiskt fartyg. Det unika var att de inte betalt själva för sina biljetter, utan det hade passagerna i andra och tredjeklass samlat ihop till. Men det var en struntsumma i sammanhanget för deras huvuduppgift var att göra av med större delen av övriga passagerares inkomster. Därtill att bestämma över dem.    

Igår (18/12 2021) skrev Patrik Engellau här om blattesvenskan. Språket beror inte på, menar Engellau, att talarna inte kan prata riktig svenska, utan det är ett val de gör för att framhäva sin identitet:

”Med dialekten vill blatten utmana svensken genom att bestämt markera att han förkastar svenskens språk och därmed svenskens kultur och i sista hand svensken själv.”

Som vanligt är samtiden ovanligt utsatt för oroväckande geopolitiska störningar. Kina rustar upp för att eventuellt hota Taiwan med en invasion eller för att skrämma Taiwan att ge sig för kinesisk överhöghet som i Hongkong. Putin har skickat 150 000 soldater (90 000 enligt andra källor) mot Ukraina för att understryka att han ogillar tanken på en Nato-anslutning. Iranierna jobbar på med sin atombomb vilket israelerna aldrig kommer att låta gå till fullbordan. Det ser kort sagt mörkt ut. Det kan eskalera till krig både här och där.

Den som intresserat sig för saken har under kort tid kunnat läsa bland annat följande:  

”Under perioden januari–november i år har det skett 391 skottlossningar i Sverige. I dessa har 102 personer skadats och 44 dödats enligt denstatistik som redovisades i Agenda på söndagskvällen. På tio år har antalet personer som årligen dödas av skjutvapen mer än fördubblats, från 17 till 48. 

Simning är min favoritmotion. Hela kroppen aktiveras på ett mjukt och behagligt sätt. Ju äldre jag blir desto mer skonsamt känns det att simma jämfört med andra alternativ. Sedan slutet av sjuttiotalet har jag försökt klämma in minst ett par pass i veckan, så att jag kan avverka mina 1100 meter, eller 44 vändor i 25-metersbassängerna. 

Förr i tiden, när vi oroade oss för intrång i den svenska skärgården av sovjetiska ubåtar, särskilt miniubåtar, kunde man notera ett intressant avvikande beteende hos svenska militärer, särskilt flottister, när det talades om ubåtsjakt. De sade inte ubåtsjakt utan ubåtsjákt, alltså med akut accent och tonvikten på sista stavelsen. Jag förstod så småningom att detta oväntade uttal inte var något dialektalt till exempel kommet av att all personal i krigsflottan skulle ha härstammat från Karlskrona och att blekingeborna i den trakten talade så. I stället stod man här, övertygade jag mig så småningom om, inför en halvt medveten viljeakt hos en samhällelig subgrupp, nämligen folk i svenska flottan, att markera sin identitet på ett så diskret sätt att det knappt noterades av andra än dem själva. Frimurarna lär bruka ett liknande men ännu mer välutvecklat system för hemliga sociala signaler.

Med viss självövervinnelse – eftersom skriften är nästan 500 sidor lång och kommer igång först mot slutet – har jag läst Göran Rosenbergs bok om överrabbinen i Sverige Marcus Ehrenpreis (1869 – 1951; bilden). Överrabbin är ungefär som ärkebiskop för judar. Ehrenpreis var, förstår man av Rosenbergs bok, en framträdande judisk intellektuell, boksamlare, författare, församlingsledare och predikant. Han talade ett stort antal språk och var djupt inblandad i den europeiska politiken i judiska frågor. Han förtjänade enligt Rosenberg inte mycket av det ansvar för Sveriges mot judar snåla flyktingpolitik under krigsåren som man sedermera velat pådyvla honom.

Det har länge förvånat mig att Sverige har en utrikespolitik. Vi vill ju inget. Och även om vi hade velat något så hade vi saknat kraft att påverka de utrikes förhållandena. De utrikes förhållandena är svårare att påverka än de inrikes förhållandena och vi står hjälplösa inför åtskilliga inrikes förhållanden. Trots detta anser försvarsminister Peter Hultqvist att vi tillsammans med baltiska länder ska träna krig i Ukraina mot 100 000 ryska soldater. Sverige som inte ens kan få bukt på några gäng ungdomsbrottslingar ska reta upp världens tredje starkaste militärmakt.

För knappt två år sedan skrev jag en text här på sajten som i korthet gick ut på att jag tror att särskilt unga kvinnor är på väg att sänka vår civilisation.  Novus opinionsundersökning visade då att om kvinnor i åldern 18-29 år fick som de ville så skulle v+c+mp få nästan hälften av rösterna. Lade man till socialdemokraterna handlade det om två tredjedelar. Sverigedemokraterna låg på knappt 12 procent i de unga kvinnornas gunst. Svenska Dagbladet hade tidigare gjort en undersökning inför valet 2018 och då fick v+c+mp+fi majoritet bland unga kvinnor. Var fjärde ung man röstade då på SD. 

Det finns en utbredd föreställning – några skulle säga myt – om att den svenska ursprungsbefolkningen enligt 1950 års modell genom migrationen gradvis håller på att bytas ut mot folk som härstammar från 1950 års ursprungsbefolkning i exempelvis Irak och Somalia. De räkneövningar som anhängarna av denna teori, till exempel Kyösti Tarvainen, för fram som belägg för sina farhågor går, vad jag kan se, inte att enkelt avfärda bara för att man ogillar dem (vilket många gör; det är bara att googla för att se protesterna).

När min man och jag var ute och promenerade häromdagen stötte vi ihop med en ung kvinna som pratade högljutt i sin mobiltelefon och som inte hade minsta koll på var hon gick. Hon gestikulerade vilt och hade blicken riktad någonstans långt bortom verkligheten och hon gick rakt emot oss utan att överhuvudtaget se oss. Bara att gå undan, med andra ord, men även efter att hon försvunnit hörde vi hennes gälla röst eka i parken.

Som jag fattar det finns du för att uppmärksamma och motarbeta hotet om rasism. Du ”stöttar”, står det på din hemsida, dem som ”utgör demokratins ryggrad” så att de blir bättre på att möta hotet.

Jag en av dem som utgör demokratins ryggrad. Emellertid vill jag inför dig bekänna att jag på senare år kommit på mig själv med tankar som jag fruktar kan vara understuckna med rasism. För en demokratisk ryggrad som jag är detta mycket plågsamt att erkänna. Jag skriver för att efterhöra om du, med den avsevärda erfarenhet du besitter, kan hjälpa mig. Kanske har du råkat ut för liknande fall. Har du förresten någon hjälptelefon?

Äldre uttrycker ofta en känsla av att ha blivit förminskade, att inte bli sedda, att inte bli tagna på allvar. Så har jag också känt. 

Men jag måste bekänna att det är ömsesidigt: Jag har mycket svårt att ta unga på allvar. Det gäller unga politiker och unga skribenter – som ju i sina yrken med nödvändighet avslöjar sina ofta bristande kunskaper och förmågor. Direkt plågsamt kan det vara att tvingas uppleva deras språkbehandling, och pinsamt blir det ofta när de avslöjar sin okunskap.