På 48nde gatan i New York ligger Svenska kyrkan. Har du varit där? Det är en underbar plats. Efter en dag eller två när du blivit trött av intensiteten, folkvimlet, ljudnivån med mera så kan du vila dina trötta fötter och ditt brusande huvud genom att skönt sjunka ned i det lugna och fridfulla biblioteket, dricka en kopp kaffe med en härlig kanelbulle och bläddra i en svensk dagstidning.
Den första paragrafen i regeringsformen fastställer att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Närmare bestämt bygger folkstyrelsen på ”fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt”.
Antje Jackeléns tid som ärkebiskop lider mot sitt slut och efter åtta år av smekningar medhårs från medierna har Upsala Nya Tidning publicerat en intervju som är långt ifrån de vanliga hyllningsreportagen. Här avslöjar sig Antje Jackelén som en alldeles osedvanligt egenkär och maktfullkomlig individ. Men inte bara i själva intervjun – utan än mer i det mejl hon själv skrev till tidningen och där hon uttryckte sitt missnöje med den färdiga intervjun. Ett mejl som alla nu kan läsa eftersom det har begärts ut som en öppen handling och finns på kyrkligdokumentation.nu.
Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.
Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) har nyligen haft fräckheten att i Riksdagen kritisera den så kallade klimatkrisen, att det saknas vetenskapligt stöd för det så kallade ”klimatnödläget”. För detta har hon blivit starkt kritiserad, bland andra av riksdagsledamoten Markus Selin (S) som arrogant försökt förlöjliga henne. Han hävdar dessutom att han skäms över henne. Dessutom har Klimatpolitiska rådets ordförande Cecilia Hermansson kritiserat den nya borgerliga regering för att bland annat vilja minska inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel (som fördyrar priset med flera kronor/liter). Anne Lagercrantz, divisionschef på SVT Nyheter, är förvånad över att en riksdagsledamot ifrågasätter den vetenskapliga grunden för medias klimatbevakning.
Förre partiledaren för KD, Alf Svensson, låter oss ta del av sina fromma visheter genom sina synpunkter på den nya inriktningen inom kriminalpolitiken. Presenterade i Ekot 26/10 .
Svensson är oroad. Man måste vara väldigt observant nu, så att man inte trampar ner rättssäkerheten, anser Svensson. Det är viktigt att det inte blir för stark betoning på straff och repression. Istället bör politiken satsa på förebyggande åtgärder, fortsätter Svensson. Vilket alltså gjorts sedan mitten av 1980-talet, med starkt negativt resultat, min anmärkning.
I Stockholm finns det en skattefinansierad feministisk filmfestival. På festivalen visades endast filmer som är regisserade av människor som identifierar sig som kvinnor. Tanken är att öka jämställdheten inom filmbranschen. Varför ska man göra det? Blir filmerna bättre då? Det får man inget svar på.
Men det är så viktigt för vissa att det till och med finns något som kallas ”jämlikhetsmärkning”. Jag minns när de skulle märka filmer på filmfestivalen i Cannes. När de gick fram till den danske skådespelaren Mads Mikkelsen för att prata om ”representation” i filmer sa han: ”Om det här handlar om en svensk feministisk grej är jag inte intresserad.”
De flesta av Sveriges partiledare är numera kvinnor. De är olika, förstås. En, Ebba Busch, sticker ut som kvick och slagkraftig. En annan, Annie Lööf, som ständigt plakatmålande och tämligen ointresserad av sakpolitik. En tredje, Nooshi Dadgostar, som konkret och ofta effektivt uttrycksfull. En fjärde, Märta Stenevi, som fast i sitt partis drömmerier men ändå med viss förmåga att tala för sig.
Statsminister Kristersson har flera gånger förklarat att hans regering siktar på ett paradigmskifte. Precis vad han menar med paradigmskifte är oklart. Jag tolkar det som ”stor omvälvning”. I regeringsdeklarationen föreskriver han paradigmskifte inom migrationspolitiken och försvars- och säkerhetspolitiken. Om motsvarande omstörtning planeras även på andra politikområden vet man inte.
I början av profeten Muhammeds arbete blev han hånad av sitt folk. Muslimerna var få och blev förföljda och plågade av de andra araberna som höll fast vid sin gamla religion.
Förföljelsen berodde till stor del på Muhammeds envishet och fanatism. Han hädade arabernas gudar och insisterade på att de skulle följa hans så kallade uppenbarelse från den ende guden Allah.
Till och med jag, som ofta skryter om att vara mer cynisk än andra när det gäller möjligheterna att lyfta Sverige ur den marinad av politisk korrekthet där landet legat och dragit i sig dumma idéer under decennier, till och med jag blir tagen – och kanske rentav lite imponerad – av den instinktiva kraft med vilken politikerväldets skattefinansierade stödtrupper slår tillbaka mot Kristerssonregeringens vänligt tafatta och mestadels ogenomtänkta förslag till, trots allt, relativt obetydliga paradigmförändringar (som dock troligen har ett omfattande stöd hos väljarna).
Nobelstiftelsen bjuder inte in Jimmy Åkesson igen till året Nobelfest. Vad gäller mobbing mot SD finns det flera exempel. Medan kungen följer demokratins spelregler beträffande kungamiddagarna – då alla partiledare inklusive SD:s Åkesson bjuds in till slottet – finns det en världsberömd institution som diskrediterar sig själv: Nobelstiftelsen. Under flera på varandra följande år har Åkesson inte blivit inbjuden till Nobelmiddagen i Stadshuset. Anledningen är att SD:s värdegrund inte anses vara i linje med stiftelsens!
För några år sedan gjorde jag en video på YouTube där jag försökte förklara varför jihadister dödar andra muslimer. Det finns ju de som säger att jihadisterna inte kan vara muslimer eftersom de dödar andra muslimer. Min fråga är då: var profeten Muhammed muslim?
För profeten Muhammed, om man får tro islams egna källor, dödade andra muslimer. Han kallade dem hycklare, på arabiska munafiqun. Muhammed brände till och med ner en moské. Om man blir icke-muslim för att man dödar andra muslimer som vissa halalhippiesar alltså påstår, så skulle inte profeten Muhammed, islams grundare, längre kunna räknas som muslim.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson har tagit avstånd från regeringens beslut enligt Tidöavtalet att begränsa tolkhjälpen till migranter. I gårdagens krönika hävdade jag att detta troligen var ett oförlåtligt självmål men att ministern kanske var ursäktad eftersom regeringspartierna i alla fall inte tänkt igenom vad de skrev i sitt avtal. Så här avslutade jag texten:
På senare tid har begreppet ”post truth” kommit att uppmärksammas som ett fenomen som för oss vanliga renläriga kan uppfattas som chockerande och stötande men som för dem som bygger sin världsbild på ideologi i stället för traditionell verklighet ter sig betydligt mer attraktivt. Post truth definieras enligt Oxford Dictionary på följande sätt: ”relaterar till eller betecknar omständigheter där objektiva fakta har mindre inflytande när det gäller att forma den allmänna opinionen än vädjanden till känslor och personlig tro.”
Sverige har fått en ny regering. Men var det verkligen folkets vilja att avsätta den socialdemokratiska regimen? Det kan man minsann inte vara säker på. Enligt den före detta klimat- och miljöministern Annika Strandhäll kan valutgången nämligen vara ett resultat av manipulation på sociala medier. Det framkom när hon intervjuades av Anders Holmberg i SVT programmet 30 minuter, som sändes onsdagen den 20 oktober.
Vid det här laget, snabbare än jag väntat faktiskt, står det nog klart att det nya regeringens svåraste strid inte var att vinna över oppositionspartierna i valet utan kommer att bli att besegra i nationens organisationer och institutioner sedan många år stadigt förskansade pk-istiska motståndstrupper. Dessa respekterar inte alls den traditionella gränsen mellan borgare och socialister utan kan tillhöra vilket parti som helst. Vad bryr sig en flyktingaktivist om ifall statsministern är socialdemokrat eller moderat? En skalbaggsfanatiker med tjänst hos Länsstyrelsen struntar väl i regeringens partibeteckning? Feminister på Skolverket bedriver politisk påverkan för sin sak varenda dag oavsett när valen avhålls.
David Cameron som var premiärminister i Storbritannien år 2010 – 2016 sa att asiater är bättre än britter på vissa områden. Han sa att asiaterna ej skiljer sig eller super onödigt mycket.
Många britter (inte alla) uppför sig värre än svin. På helgkvällar i Storbritannien ligger massor av kvinnor och män halvnakna på gatorna i sina egna spyor. De är så fulla att de segnar ihop på gatorna. Många av dessa människor är hyperpromiskuösa. En gång pratade jag med en mormon från England som tyckte det hade blivit ett skitland. Han skulle gifta sig med en amerikanska i framtiden som var mormon.
Hanna Fahl har en text i dagens Dagens Nyheter (21/10) som dryper av feministiskt mansförakt. Som en man skrev i kommentarerna på DN:
– Hade detta skrivits av en man, om kvinnor, hade texten aldrig blivit publicerad.
Den brittiske författaren Percy Francis Westerman (1876-1959) skrev pojkböcker om äventyr och krig. Hans första bok, A Lad of Grit, kom ut 1908, samma år som Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen. På Wikipedia står det att scoutrörelsen påverkades av Westermans böcker, vilket verkar rimligt.
Den svenska översättningen av Westermans pojkbok Den vita araben – som kunskapare i Central-Afrika gavs ut av Fritzes bokförlag 1934 i en serie som kallades Fritzes scoutböcker. Hjälten i boken är just en scout, alltså i betydelsen spejare eller kunskapare. Originalet med titeln The White Arab publicerades året innan. Westerman var en produktiv författare – Wikipedia listar 178 titlar – och mycket populär på 1930-talet, men numera bortglömd.
Det finns två ganska olika uppfattningar om Klaus Schwab (bilden). Den ena sidan hävdar att han är urtypen för en galen diktator, just i färd med att staka ut riktlinjerna för ett globalt maktövertagande. Bland annat genom boken ”Covid-19: The Great Reset” som jag inte har läst, men som lär beskriva covid-pandemin som ett omstörtande men välbehövligt stålbad, efter vilket mänskligheten kan bygga en ny, bättre, rättvisare och ”hållbarare” värld. I mina öron låter det misstänkt likt Karl Marx vision om en världsrevolution, som när krutröken väl lagt sig kommer att jämna vägen för det ”klasslösa samhället”.
Genom att studera 1600-talets trettioåriga krig kommer man, har det slagit mig, lite närmare sanningen om klimatpolitiken. Båda parterna i kriget tog konflikten på största allvar, det framgår inte minst av att de orkade strida i tre årtionden. Vad kunde vara så viktigt att bråka om att båda sidor tyckte det var värt besväret att ge sig in i Europas längsta krig genom tiderna (om man inte räknar hundraårskriget mellan England och Frankrike)?
I sin senaste video i serien ”Nu fan räcker det!” samtalar ”den oberoende dissidenten” Pär Ström med DGS skribent Gunnar Sandelin om det feministiska hatet mot den vite mannen i vårt samhälle.
Eslövs centrum har blivit en plats dit ingen vill gå. Varför? För att sexåringar hänger i stan och förstör. Ja, du läste rätt. Sexåringar har tagit över det offentliga rummet. Plötsligt har vi alltså inte bara unga vuxna kriminella och tonåriga gangsters att bekymra oss över – utan även sexåringar som tillåts löpa amok.
Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan. I en artikel nyligen här på DGS skrev jag om klimathotet som en sekulär troslära. Den är också något av en lagfäst, statlig religion, som flitigt predikas av statsmedia. Här följer en liten ordlista till hjälp att orientera sig i klimatkyrkans villfarelser. Läs den med glimten i ögat.
En tro: Tron på att vi har en klimatkris förorsakad av människans utsläpp. De som är särskilt starka i tron utropar klimatnödläge. Exempelvis Kalmar kommun. Eller i Bern, Schweiz, där demonstranter kräver skyndsamt införande av nödläget (se bild).
I det gamla Sverige, där politiken fungerade enligt demokratins instruktionsbok, skulle det avgörande slaget mellan valets kontrahenter stå på valdagen. Sedan väljarna, från vilka enligt regeringsformen all offentlig makt utgår, sagt sitt skulle den förlorande sidan gratulera vinnarna till segern och dra sig tillbaka för att slicka sina sår. Vinnarsidan skulle äntra kommandohöjderna på några dagar och därefter styra landet mandatperioden ut.
Eftersom jag själv skriver en bok om svenska högtider (blir den aldrig färdig!), så har jag tittat på vad som redan finns. På biblioteket hittade jag Den svenska högtidsboken, som verkar vilja vara något slags sekulärt alternativ till den svenska psalmboken. Den har ungefär likadant format, lika tunna blad och lika många sidor som psalmboken. Förordet är skrivet av bokens redaktör Göran Palm, poet med mera. Även känd som ledande profil inom kulturvänstern á la 68.
Taher Amini valde 2015 att flytta till Sverige från Afghanistan, med sin fru och parets tre barn. Detta på en direkt inbjudan av den dåvarande MP/S-regeringen. Till landet som på den tiden inte byggde några murar. Och inte gjorde det sedan heller, trots alla påståenden om motsatsen.
Många spännande saker har hänt i Aminis liv sedan dess. Bland annat har han vid ett flertal tillfällen fått avslag på sin ansökan om asyl, och därmed uppehållstillstånd, i Sverige.
För några årtionden sedan lärde jag känna en tysk-svensk judinna, pappan tysk och mamman svensk – båda judar.
Dottern föddes i Hamburg där familjen levde. I hennes skola, som var en progressiv skola för både pojkar och flickor, gick Helmut Schmidt i en parallellklass. Han blev senare socialdemokratisk förbundskansler. (Schmidts far föddes i en hemlig förbindelse mellan en judisk bankir och en kristen servitris).
Streamingjätten Netflix har köpt rättigheterna till den engelske författaren C. S. Lews Narnia-berättelser. Detta är första gången någonsin rättigheterna till samtliga sju böcker ägs av samma bolag. De kommer att producera både filmer och teveserier.
Man kan hoppas att Netflix nu kommer att filmatisera de Narnia-berättelser som hittills har försummats, som Hästen och hans pojke (1954) och Den sista striden (1956). De båda böckerna är särskilt intressanta för mig eftersom jag tänker mycket på islam och förhållandet mellan väst och islam.
