OPINION Det finns en mycket stark berättelse som grasserar i Sverige. Den är så stark att nästan alla ansluter sig till den. Jag som nästan inte tror på någonting, är emellertid skeptisk mot åtminstone vissa varianter av denna berättelse.

Nu ska jag erkänna redan från början att jag har svaga empiriska belägg för min uppfattning. Å andra sidan har de som inte vill tro på min tolkning svaga empiriska belägg för att det inte skulle vara så. Inför den vetenskapliga sanningens högsta väsen står vi därför båda illa rustade.

OPINION Alla samhällen är nog förljugna på sitt sätt men jag har ingen kompetens i annan förljugenhet är svensk förljugenhet. Men på den punkten har jag spetsförståelse eftersom jag knappt sysslar med annat än att låta mig förundras över det officiella tänkandets krumbukter. Detta gör jag i huvudsak för att behålla min mentala hälsa ty om jag inte kunnat dekonstruera maktens motsägelser så hade jag antagligen fått fnatt.

Grunden för vår förljugenhet är den urgamla svenska föreställningen att det svenska är det rätta och ursprungliga. De som tror att detta är en modern sjuka som uppfanns på 1960-talet har fel för redan sextonhundratalsdiktaren George Stiernhielm kunde bevisa för sin entusiastiska samtid att svenskan är mänsklighetens originalspråk.

OPINION Den officiella av Skolverket förvaltade svenska värdegrunden – där dogmen ”allas lika värde” är själva fundamentet – ger mig ingen sinnesro utan i stället myror i huvudet. Ibland känns skallen som ett helt termitbo.

Det har med tiden visat sig bortkastat att påpeka att allas lika värde-dogmen är ett misstag och en felöversättning. I ursprungsdokumentet – FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna – står det som bekant inte ”lika värde” utan ”lika värdighet” vilket är något helt annat. Jag hade i min naivitet nästan förväntat mig att de statliga och kommunala värdegrundsadministratörerna skulle känna ett visst obehag när misstaget uppdagades för dem och de därför skulle skynda sig att rätta felet. Men så har det inte blivit. Detta tål att tänkas på.

OPINION Många menar att den främsta motsättningen i svensk politik går mellan höger och vänster och att det onda som under de senaste decennierna brutit ut i Sverige beror på vänstern, särskilt socialdemokraterna. Det onda, menar en del av dessa tänkare, fanns redan inbyggt i de socialistiska teorierna och har nu slagit ut i full blomning.

Så kan man se det. Det är sant att socialismen bringat fördärv överallt där den fullt ut slagit igenom. Så, visst, den påtalade sjukdomen existerar. Men är det just den sjukdomen som nu sprider sitt gift i Sverige?

OPINION När jag var sexton år fick jag ett stipendium som omfattade ett års studier samt resa och fickpengar till en av USAs mest välrenommerad internatskolor. Skolan heter Lawrenceville och är ett förstadium till Ivy League (och ligger bara någon mil från Princeton). Stipendiet som är värt nästan en miljon kronor (eftersom det är så dyrt med fin utbildning i USA) har sedan dess fortsatt så det skickas varje år en svensk gymnasist för att lära känna USA samt en av dess bästa skolor. Nu är jag med i en jury som årligen väljer ut nästa års stipendiat.

OPINION Under ett kvartssekel efter slutet av andra världskriget genomgick Västeuropa och USA en märkvärdig ekonomisk transformation. Perioden har sedermera kommit att kallas rekordåren. På något märkvärdigt sätt stämde allting för nästan alla människor. Utan att någon kunnat förutse det och utan någon ekonomisk plan lyftes alla människor till välstånd. Hur gick det egentligen till?

I början av 1980-talet blev jag statligt anställd framtidsforskare i, om jag minns rätt, lönegrad F24. Vid det laget hade rekordåren tagit slut, det kunde man känna på sig ungefär som man idag känner på sig att migrationshajpen har tagit slut (utan alla jämförelser i övrigt utan bara som en illustration till hur svårfångade men allmänt uppfattade stämningsförändringar faktiskt inträffar och inte så sällan som man kanske föreställer sig).

OPINION Jag får ofta ångest plus en del skäll från läsekretsen för att pennfäktare som jag bara analyserar och beskriver medan nationen driver vind för våg på grund av pågående politiskt vanstyre. Vi borde göra något i stället för att bra prata säger den uppfordrande läsekretsen.

Det ligger mycket i det. Själv skulle jag gärna bli statsminister om jag bara fick välja mina ministrar och riksdagen lovade att hålla sig lugn ett tag. Men hur man skulle få en sådan tulipanaros att slå rot vet jag inte. Kanske lika bra för jobbet vore en skärseld.

OPINION Enligt min grandiosa historieteori som jag har dokumenterat i historieboken Moder Sveas själ indelar sig historien i ungefär 250-åriga cykler eller tidevarv. Sedan 1200-talet har vi således haft tre tidevarv: feodalismen, nationalismen och industrikapitalismen.

Bara för att du inte ska skratta ihjäl dig åt denna teori så ska jag påminna om att den är allmänt knäsatt i internationell historieskrivning på det sättet att de obestämda och förvirrade epoker som ligger mellan tidevarven är kända som renässansen och upplysningstiden, erkända sökperioder när mänskligheten sig själv ovetandes länkar in på nya spår. Poängen är att vi just nu befinner oss i en sådan förvirrad epok när allt verkar uppochner och något nytt håller på att skapas. (När jag skrev boken för ett tredjedels sekel sedan utgick jag från att Sverige skulle gå ut som segrare även efter den då ännu inte inledda mellanepokens historiska järnbad men nu, när den har börjat, är jag inte så säker på det. Tyvärr.)

OPINION Det är lika viktigt att avslöja skandaler som att upptäcka dem. Avslöja skandaler, vad skulle det betyda? Jo, att visa att en påstådd skandal inte är någon skandal.

Personligen ställer jag mycket höga krav på skandaler för att räkna dem som äkta vara. Till exempel har jag aldrig förmått mig att tro på förekomsten av ryska miniubåtar i Stockholms skärgård. Jag har önskat att de skulle finnas där och sprängas i bitar av den svenska flottan men detta har inte blivit mig beviljat så erfarenheterna har synts bekräfta den misstänksamhet jag upplevde redan under de rafflande ubåtsjakterna på 1980-talet. Man får inte alltid som man vill.