Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
OPINION TV-bolaget HBO:s teveserie Chernobyl är den högst rankade någonsin på IMDb, den största filmdatabasen på Internet.
I fem avsnitt skildrar miniserien kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986.
Våren 1986. Jag minns hur vi lekte på gården i Kvarngärdet i Uppsala. När regnet kom ropade oroliga föräldrar från fönstren. Vi måste in för att inte skadas av radioaktiv strålning från Tjernobyl.
Jag minns varningarna om att inte plocka bär och svamp.
OPINION Rubriken låter kanske urtrist, men om du har förstått den fundamentala skillnaden mellan negativa och positiva mänskliga rättigheter så har du förstått grunderna för de senaste 250 årens politiska utveckling i västerlandet. (Varför man säger negativa och positiva rättigheter har jag aldrig begripit. Man kunde lika gärna följa diabetesnomenklaturan och säga mänskliga rättigheter typ 1 och typ 2.)
Vi börjar med demokratins skapelseberättelse.
När människorna hade halshuggit den siste självhärskande konungen upptäckte de att de hade ett problem. Alla medborgarna samlades på en äng för att diskutera saken.
OPINION Statsministern har nyligen mer eller mindre välsignat den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen och sagt att den är kvalificerad. Detta efter att för närmare två år sedan ha påstått att den tar jobb från svensk arbetskraft och dessutom gått till val på att strama åt den.
Men SD ska i alla fall inte få röra frågan, menar han i en replikväxling i riksdagen med Jimmie Åkesson. Statsministern påstår också felaktigt att arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU/EES utgör den största delen av alla 120 000 beviljade uppehållstillstånd förra året när den bara utgör cirka en tredjedel, även när man räknar med alla de anhöriga som följer med.
OPINION Det fanns en tid när jag tog illa vid mig av att bli kallad reaktionär eller rasist eller brunråtta eller motsvarande. Det hände mig då och då att bekanta, till och med folk som jag betraktar som vänner, förklarade att de inte gärna ville synas i mitt sällskap eftersom det kunde skada deras rykte. Sådant gjorde mig illa till mods eftersom jag, liksom de flesta andra, är ett flockdjur som ogillar när de andra aporna i flocken förklarar att jag inte är välkommen i den stora ömsesidiga lopplockningen.
Till bara för något år sedan var nästan alla i Sverige rädda för fasciststämplar och sladdrande tungor. Jag känner åtskilliga som röstade på sverigedemokraterna i valet 2014 och ännu till valet 2018 skämdes att tala om sina preferenser. Men det handlade egentligen inte så mycket om sverigedemokraterna utan om rädslan att över huvud taget torgföra, även i mindre sällskap och framför allt på jobbet, särskilt om man arbetar inom skolavårdomsorg eller universitet, sin oro över utvecklingen i Sverige.
OPINION I Selma Lagerlöfs roman Jerusalem kommer Stark Ingmars dotter kommer tillbaka från Amerika med sin make Hellgum. Han predikar väckelse och samlar folk omkring sig. Dessa menar sig ha funnit frälsningen och kallas ”hellgummianerna”.
Romanen gavs ut i två delar 1901 och 1902 och är delvis tecknad efter en verklig händelse: år 1896 reste en skara människor från Nås i Dalarna till Jerusalem.
I ett samtal med en blivande lärjunge, Halvor, säger Hellgum:
Men nu är det ju sagt, fortfor Hellgum, att om någon slår dig på den ena kinden, ska du vända den andra till, och att vi inte ska göra motstånd mot det onda, och mycket annat i den vägen. Och det där alltsammans kan ingen hålla. Folk skulle ta från dig både åker och skog, de skulle stjäla din potatis och bära bort din säd, om du inte försvarade det, som är ditt. Jag tänker, att de skulle ta ifrån dig hela Ingmarsgården.
OPINION Om du tillhör dem som slutat läsa Dagens Nyheter för att du inte står ut med det ofta elakartade bigotteriet i blaskan kan jag, som fortsätter att i forskningssyfte prenumerera, tala om att du saknar anledning att ompröva ditt ställningstagande.
Tidningens kulturbilaga hade nyligen en artikel av den australiensiska sociologiprofessorn Danielle Celermajer vid Sydneys universitet. Celermajer har upptäckt att våra språk saknar ett ord för att uttrycka de tidigare okända skändligheter som mänskligheten, du med, numera ägnar sig åt. Om det hade räckt med att kalla ogärningarna genocid, folkmord! Men nej, ty ”vi ser på medan människor, djur, träd, insekter, svampar, hela skogar, floder och ekosystem utplånas”. Det du sysslar med är värre än folkmord.
OPINION Det har länge funnits ett utrymme till vänster för ett invandringskritiskt parti. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och även Miljöpartiet, har prioriterat massinvandring från tredje världen framför välfärd för svenska medborgare.
Människor som stått till vänster, men förstått att massinvandringen inte kan fortsätta, har fått gå till Sverigedemokraterna, ett parti som står någonstans i mitten i ekonomiska frågor. Men för många med bakgrund i vänstern är det ett alltför stort steg att gå över till SD.
OPINION Astrid Lindgren gjorde nog Sverige en stor otjänst med sin allmänt älskade historia om Pippi Långstrump och Pippis konflikt med fröken Prysselius, av Pippi kallad Prussiluskan, som ville stoppa in Pippi på barnhem.
Berättelsen om Pippi uttrycker en ny tidsanda som tog sin början efter andra världskriget, nådde en extatiskt revolutionär och självförhärligande topp vid slutet av 1960-talet och sedan ägnade decennier åt att tränga in i alla samhällets skrymslen för att driva ut tidigare, omoderna samhällsuppfattningar vilket vi numera, alltför sent, upptäcker varit till stor skada eftersom efterkrigsandan, sedan den brunnit ut, efterlämnat ett fördärvligt samhällsomstörtande gift som verkar genom att förlama auktoritetspersoners viljestyrka och motståndskraft mot snällhetskorruption (Typiskt nog fanns inte Prussiluskan i Pippi-böckerna från 1940-talet utan stoppades in i berättelsen först i filmerna på 1960-talet i enlighet med periodens revolutionära uppfattningar.)
OPINION Häromdagen var det partiledardebatt. Det som slog mig mest var att alla partier tycks sträva efter att vara så socialdemokratiska som möjligt. För inte så länge sen hade varje parti sin egen ideologi, och en trofast väljarkår som bara i undantagsfall bytte lojalitet. Idag är alla partier, eller i alla fall sju av dem – de sju som brukar omnämna sig själva som särskilt ”anständiga” – mer eller mindre likadana. Alla talar om välfärd och alla talar om trygghet men få kan ange något handlingskraftigt sätt att uppnå dessa mål.
Själv önskar jag, mer än något annat, att jag skulle kunde återfå förtroendet för politikerna – eller att det skulle dyka upp någon ny som kunde inge förtroende.
OPINION Det är inte för att människan är god som hon ibland är solidarisk och tillitsfull utan för att hon är rädd. Hon är med rätta rädd för vedermödor, olyckor, svält, sjukdomar, vilda djur, kallfronter och annan jävelskap som livet presenterar för henne och som raskt knäcker henne om hon inte samarbetar med andra människor. Därför strävar hon efter att bilda olika slags allianser.
Den mest primitiva och opålitliga alliansen är gänget. Tio grabbar med stenyxor slår sig ihop för att döda ett djur så att de har något att äta. Gänget binds tillfälligt samman av någon gemensam uppgift, till exempel just att ta livet av en älg eller att sälja ett parti knark eller att stjäla ett antal utombordsmotorer för export, men det finns ingen emotionell stabilitet i gänget. Medlemmarna är inte solidariska med varandra utan om vinden vänder sig kan de plötsligt skjuta varandra i huvudet.
OPINION Jag har under en längre tid roat mig med att studera språk. På Stockholms universitet har lag läst: Finska, italienska, franska, latin och tyska. Den bästa undervisningen fann jag att den tyska institutionen gav. Ändå måste jag avbryta mina tyska studier i förtid, därför att jag inte stod ut med den undervisning som en viss lärare bedrev.
Hon var en extremist, en PK-extremist. Så fort diskussionen bland eleverna hotade att beröra något för henne känsligt ämne avbröt hon. Ämnet var ofta av mig introducerat, det måste erkännas. Hon tålde mycket litet. När jag protesterade mot hennes förbud försvarade hon sig med att de andra, ofta unga studenterna, inte skulle kunna hävda sig och därför inte kunde förväntas tåla diskussionen.
OPINION Ibland, när jag hör och läser våra politikers och andra makthavares yttranden, känns det som om jag lever i en fantasivärld. Jag hör vad de säger, jag ser deras ansiktsuttryck när de säger det, men jag förstår inte vad det är de vill ha sagt.
Ta det här med Mikael Dambergs uttalande om att Sverige behöver börja förbereda sig för ett ”gråzonsläge”. Vad innebär det? Enligt FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, är ett gråzonsläge ett tillstånd mellan fred och krig, präglat av oväntade händelser som sker öppet eller dolt och som belastar många delar av samhället. Och jag tänker, har vi inte redan ett gråzonsläge? Och har vi inte haft det ganska länge?
OPINION Tolerans är ett svårt begrepp. Det upptäckte jag när jag jobbade för SIDA i Indien för många år sedan. Jag var svensk och därför modern och tolerant, det var själva utgångspunkten och skälet till att just jag, liksom envar annan svensk, kunde utses att som föredöme och innehavare av särskilda kunskaper leda Indien framåt.
En gång skulle jag äta middag på en bra restaurang med en grupp indier av den typ som går på bra restauranger. Utanför ingången satt rad efter rad av tiggare och förevisade sina kvalifikationer, till exempel blinda ögon, avhuggna ben och otäcka, varande sår. (Det var då jag förstod välfärdssystemets dilemma: politiker måste utse dem som lider mest till objekt för sin generositet vilket omedelbart genomskådas av klienterna – som inte behöver vara dumma i huvudet bara för att de saknar en arm – och därför leder till en konkurrens mellan bidragskandidaterna om att anses ha de mest behjärtansvärda behoven och på den grunden kvala in som auktoriserade bidragsmottagare.)
OPINION En bomb har sprängts på Östermalm. Jag läste någonstans att de som bor på gatan ser den som en del av Gärdet, men på kartan står det Östermalm.
Bomber är vardag i Det Nya Sverige. Last Night in Sweden, utropade Donald Trump. Då var det flera inom det svenska etablissemanget som hånade honom. Trump hade inte varit tillräckligt exakt med vilken händelse han syftade på. Men snart händer något hemskt varje natt i Sverige. Every Night in Sweden. Man behöver inte vara så exakt.
En reporter från alternativmediesajten Exakt24 besökte den bombade gatan dagen efter, måndagen den 13, och pratade med folk. En av dem som intervjuas är kändisen Martin Timell.
OPINION Jag lyssnade motvilligt på onsdagens partiledardebatt i riksdagen eftersom Studio Ett hade bett mig delta i en kommenterande panel senare samma dag. Till min förvåning visade sig dessa tre timmars lyssnande vara värda besväret – i alla fall för den som intresserar sig för stämningarna inom politiken just denna månad.
Den stora nyheten för mig var att partiledarna, i varje fall några av dem, hade insett att Sverige är i kris. Inte så märkvärdigt, kan man hävda, med tanke på att en bomb sprängts bara två dagar tidigare tvärs över gatan från Sveriges Television och från studion varifrån Studio Ett sänds. Kan man spränga tvärs över gatan så kan man väl lika gärna spränga hela public service om man får för sig det. Nationens nervsystem ligger blottat. Ulf Kristersson nämnde bombningen och la till att ”det här är inte mitt Sverige, vi har förlorat kontrollen”.
OPINION Tisdagen den 14 januari 2020 beslutade demokraterna i representanthuset att överlämna de två artiklar om det riksrättsåtal mot Donald Trump, som de beslutade om fyra veckor tidigare, till senaten. Senaten ska nu ta ställning till om Trump ska avlägsnas från sin post som president eller inte. Enligt talman Nancy Pelosi ska det formella överlämnandet till senaten ske onsdagen den 15 januari 2020. Samtidigt ska hon ange vilka personer som ska representera åklagarsidan (House Managers).
För fällande dom krävs att 67 senatorer röstar för. Med tanke på att republikanerna innehar 53 av de 100 platserna är fällande dom ytterst osannolik.
OPINION Kausalitet är en fundamental del av det mänskliga tänkandet. Vill man få stopp på otrevliga händelser som trafikolyckor, ungdomsupplopp eller skogsbränder löser man dessa bäst genom att angripa orsaken. Allt har en orsak även om det inte sällan rör sig om tillfälligheter eller snarare en längre orsakskedja utan tydligt ursprung.
Har man svårt att finna en orsak som ett obehagligt väder eller annat sådant skapar den kreativa mänskliga fantasin lätt lämpliga orsaker. Under digerdöden sökte man febrilt efter orsaker. En var att judarna förgiftade vattnet i brunnarna. Vid andra obehagliga händelse har häxor varit i farten och det har inte saknats barn eller vissa vuxna som med egna ögon sett hur häxorna flugit iväg på kvastar för att förlusta sig med djävulen och få instruktioner av honom.
OPINION Det finns ett stort problem som västerlandets mest utvecklade länder då och då tvingas se i vitögat men för det mesta nöjer sig med att sopa under mattan. Särskilt gäller detta Sverige. Det har nu blivit dags att ta i denna heta potatis.
Jag omnämnde saken nyligen i en krönika om president George W. Bush. Jag sa att presidenten hade tagit USA självständighetsförklaring ad notam där det står ”att alla människor är skapade lika” vilket rimligtvis måste betyda att amerikaner och irakier är lika. Eftersom amerikanerna gjorde sig av med sina förtryckare engelsmännen och därefter kunde inrätta demokratin så skulle irakierna också kunna inrätta demokrati om de blev av med despoten Saddam Hussein. Det var presidentens doktrin. Irakierna gjorde emellertid inte detta när tyrannen väl avlägsnats utan fortsatte att kriga med varandra. Bush tvingades inse att irakierna tydligen inte är på pricken lika amerikanerna.
OPINION Yttrandefriheten är i Sverige en rättighet som säkerställs i regeringsformen. Eftersom regeringsformen är en grundlag och grundlagarna är folkets instruktioner till sin valda överhet – till skillnad från vanliga lagar som är motsatsen – så är yttrandefriheten formellt sett ett förbud för överheten att på något vis förhindra att medborgarna får säga precis vad de tycker.
Många anser därför att medborgare ska ha rätt att utan ingripanden från staten säga inte bara att de hatar svenskar, skåningar och danskar utan dessutom att de föraktar somalier, araber, judar, bögar och klimatalarmister och dessutom vill hänga statsministern i närmsta lyktstolpe och kastrera alla moderater och sverigedemokrater.
OPINION Den mest infekterade och fundamentalt avgörande debatt som försiggått i Sverige de senaste decennierna är den om svenskhet. Essensen av denna debatt är frågan om vilka som har mest rätt att göra anspråk på det territorium som idag kallas Sverige. Är det de etniska svenskarna, med månghundraåriga anor på territoriet, eller har nyanlända från avlägsna delar av världen lika stor rätt? Har de kanske rent av större rätt?
I så gott som hela övriga världen ses en sådan frågeställning som märklig, då den historiskt mänskliga ordningen är att anor ger anspråksrätt. I det moderna projektets Sverige vill tongivande krafter i samhället dock förpassa sådana uppfattat förlegade och primitiva ordningar till historien. I Sverige skall istället världen samlas och på kuppen tina upp samt assimilera den förlegade svensken in i ett föregångsterritorium där ingen har mer rätt till anspråk på det än någon annan.
OPINION Det finns numera så många statsfinansierade aktivister med dito organisationer som värnar om olika mänskliga fri- och rättigheter att jag rent instinktivt blir misstänksam.
Min forskning har lett fram till att denna utveckling har två orsaker. För det första har det genom tiderna, särskilt de senaste hundra åren, utvecklats alltfler mänskliga fri- och rättigheter som det såklart behövs alltmer personal för att övervaka. Du som trodde att de mänskliga fri- och rättigheterna hade skapats av Gud på den sjätte dagen och sedan dess varit oförändrade må vara ursäktad ty detta har länge varit den allmänna meningen – se till exempel den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776: ”Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa” – men så är det inte ty fri- och rättigheterna utvecklas genom att människan uppfinner nya fri- och rättigheter.
OPINION De aktuella anklagelserna mot myndigheten Brottsförebyggande rådet går ut på att myndigheten stått på de styrande politikernas sida, som velat undanhålla vissa sanningar från medborgarna, i stället för på medborgarnas sida, som hellre velat höra sanningen från myndigheten.
Detta är förstås vad man skulle vänta sig enligt den naturliga principen att hunden lyder den som ger hunden mat. För en ämbetsman som vill göra karriär är den första levnadsregeln att lyda den som betalar lönen, ämbetsmannens husse.
OPINION Kriget 1808–09 hade inte behövt sluta med nederlag, om det inte förts så oskickligt. Efter 700 år skiljdes den östra rikshalvan från den vänstra. Sverige avsatte Gustav IV Adolf och fick en Bernadotte, som försäkrade sig om sin egen framtid genom att inte utmana den ryske tsaren, Alexander I.
Många har sörjt förlusten av Finland. Det gör de i en föreställning om att Sverige och Finland skulle ha kunnat fortsätta som förut, under gemensamt styre. Det är en illusion. I själva verket skall vi vara tacksamma. Finlands lossgörande från Sverige och dess tillblivelse som självständig provins under Ryssland var en lycka för de båda nya länderna, Sverige och Finland.
KULTUR Jag råkade läsa en artikel i Dagens Industris weekendbilaga den 10 januari. Artikeln handlade om Moderna muséets nya chef Gitte Ørskou. Jag blev misstänksam när Ørskou presenterade sina principer för framtida inköp av konst för mina och andra skattebetalares pengar:
Vi ska köpa konsten när den är ung och se på den blinda fläcken, det vill säga kvinnor och konstnärer från andra länder än de vi traditionellt fokuserat på.
På mig känns det som om multikulturalismen mot min vilja ska erövra ytterligare en av mig som skattebetalare finansierad institution. En del av min värld rycks ur mina händer av en illasinnad främmande makt som använder sitt våldsmonopol – vi vet båda två vad som händer om jag försöker undandra mitt bidrag till Sveriges skattefinansierade kulturliv – för att tvinga mig att betala utan att ha något inflytande på verksamheten.
OPINION Datorer har en bra grej som heter återställningspunkt och representerar systeminställningarna vid något visst ögonblick i det förflutna där allt fungerade. Om det blir något fel på datorn kan man då med lite skicklighet programmera sig tillbaka till den senast sparade fungerande konfigurationen. Tyvärr har samhällen inte denna funktion vilket antagligen beror på att de konstruerades för så länge sedan att människan inte nått den grad av utveckling som krävs för att man ens ska komma på tanken att med ett snabbkommando veva tiden tillbaka och starta på nytt.
OPINION Hora och rasist. Två förolämpningar som riktats mot sjuksköterskor på Centrallasarettet i Växjö. De berättar att de är trötta att höra dessa fula ord från patienter och deras anhöriga.
En sjuksköterska säger så här till Smålandsposten:
Man får vara otrevlig om man mår dåligt. Men nu får vi saker kastade mot oss. Folk har spottat mot mig, jag har blivit hotad av anhöriga och blivit kallad hora och rasist på jobbet.
OPINION Den 19 februari väntas Sveriges riksdag rösta igenom en lag om hemlig dataavläsning (2019/20:64). Går det som regeringen tänkt kommer Polisen, Säkerhetspolisen, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten från och med 1 mars att tillåtas installera så kallade Trojaner i privata datorer, mobiler och surfplattor. Dessa program kommer att kunna öppna datafiler, avlyssna telefonsamtal, läsa krypterade meddelanden (redan innan de krypteras) och även använda den infekterade mobilens egen mikrofon och kamera för övervakning.
Inrikesminister Mikael Damberg förklarar stolt på Socialdemokraternas hemsida att lagen är ett skarpt vapen i kampen mot den organiserade brottsligheten. Den brottslighet som regeringen Löfvén lovat att knäcka. Och det låter ju vällovligt.
OPINION ”Var rädd, det finns ett mönster” skriver Katarina Frostenson som inledande devis i sin bok K om bråket i Svenska Akademien och anklagelserna mot sin man ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault. Jag blir nyfiken på vilket mönster hon menar men min hjärna är för liten för att utröna det av hennes text så jag ska komma med ett förslag med utgångspunkt i det mönster jag själv brukar tjata om.
En lång, lat mellandag råkade jag nämligen läsa inte bara Frostensons skildring av det stora slaget utan även Matilda Gustavssons bok Klubben som handlar om att kulturprofilen Arnault är en usel människa.
OPINION Även om USA och Iran har olika uppfattningar om vem det var som startade upptrappningen av de ömsesidiga attackerna så är det ingen tvekan om att eskaleringen tagit fart under det senaste året. Den amerikanska strategin har varit att, med president Trumps ord, utöva ”maximalt tryck” på Iran genom att försöka strypa landets ekonomi med hjälp av olika slags sanktioner. Maxtrycksstrategin har fungerat exempelvis på det sättet att landets oljeexport minskat med runt sjuttiofem procent under det senaste året med förödande inverkan på statsintäkterna som tidigare till åttio procent bestod av pengar från oljan. Tänk dig själv om svenska staten plötsligt förlorade mer än hälften av sina inkomster.
OPINION Morgan Johansson rivstartar det nya året genom att på sin favoritplattform Twitter basunera ut att den som är kritisk till regeringen också är respektlös mot demokratin. Det som föranledde attacken var ett yttrande från opinionsbildaren Ivar Arpi, där denne klargjorde att han anser den nuvarande regeringen vara en styggelse, något som man alltså inte ska få säga, enligt Morgan Johansson. Han anser nämligen att den rödgröna regeringen och dess stödhjul står över kritik.
Den inställningen till demokratin hittar man normalt i länder som Nordkorea och Iran och i det forna Sovjet – länder där regimen inte tål någon opposition överhuvudtaget. Och det är minst sagt illavarslande för den svenska demokratin, i synnerhet som Johansson innehar posten som justitieminister.
DET GODA SAMHÄLLET 