OPINION På en tillställning träffade jag en kvinna som i tjugofemårsåldern flyttat från Peru till Sverige. Hon sa att hon under sin uppväxt och studietid på nunneskola och universitet i Lima aldrig upplevt något kvinnoförtryck. Nunnorna hade uppfostrat skolflickorna till att studera hårt och anstränga sig såväl inom matematiken som idrotten för att i vuxenlivet kunna förverkliga sina förmågor i högsta möjliga grad. Det var först när hon kom till Stockholm som hon blev fullt medveten om konceptet kvinnoförtryck.  

Det vore lätt att bara skriva av peruanskans observationer som oupplysta fördomar, trots allt kom hon ju från ett u-land så vad kunde man vänta sig? Men för den som kan tänka tanken att det faktiskt finns många människor, till och med peruaner, som kanske fattar något som man själv inte tänkt på så kan den sortens dissonanser stämma till reflektioner. 

OPINION Sverige ska enligt ett riksdagsbeslut år 1975 vara ett mångkulturellt land. Enligt detta beslut ska var och en immigrant ha rätt att välja om han vill ansluta sig till den svenska kulturen eller om han föredrar att fortsätta med de sedvänjor som han haft med sig från hemlandet. Han behöver till exempel inte lära sig svenska språket. Om han får kommunikationsproblem med läkare eller myndighetspersonal så erbjuder svenska staten nödvändig tolkhjälp.

I verkligheten – om man med verkligheten menar något annat än de offentliga bidragsmyndigheter som ägnar sig åt att finansiera etniska föreningar och olika mångkulturella evenemang såsom exempelvis eritreansk musik – så utgår Sverige från att immigranter ska anpassa sig efter svenska förhållanden.

OPINION När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete. Individuella odlingstegar fanns men de var så smala och låg så nära varandra att all odlingsverksamhet måste ske unisont. Kravet på trygghet skapade en tendens till kollektivism.

OPINION Det kanske tydligaste exemplet på vad jag vill säga är det numera avlivade REVA-projektet. Wikipedia påminner om vad det handlade om:

Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete (REVA) var ett samarbetsprojekt mellan svensk polis, Kriminalvården och svenska Migrationsverket med syfte att öka effektiviteten och rättssäkerheten i verkställighetsarbetet, det vill säga avvisandet av personer som varaktigt vistas i Sverige utan tillstånd… Inre utlänningskontroller innebär kontroll, på andra platser än gränskontroller, att personer har rätt att vistas i landet. Det är en konsekvens av Schengensamarbetet… Eftersom gränskontroller avskaffats mellan länder som ingår i samarbetet har medlemsländerna åtagit sig att genomföra inre utlänningskontroller.

OPINION Ska vi vara nedstämda eller upprymda för att det avslöjats att Brottsförebyggande rådet vinklar och småljuger i en del av sina rapporter? Den politiskt korrekta reaktionen är nog nedstämdhet. Tänk att sådant här ska förekomma i Sverige! Det trodde man aldrig! Skandal!

Själv är jag mer benägen att bli upprymd. En liten flisa av sanning uppenbarar sig. Myndigheter visar sig lägga saker till rätta.

Men vad hade du räknat med? Tro inte en sekund att detta är ett undantag. Det är så här det går det till. Att makten böjer sanningen till sin egen fördel är samhällets naturtillstånd.  

OPINION Den 1 december vill Dagens Nyheter ge sådana som jag, som tidningens miljöreportrar kallar ”klimatförnekare”, en känga (här och här). Forskningen visar, menar tidningen, på ”en stark samvariation mellan manligt kön, konservativa värderingar, främlingsfientlighet och klimatförnekelse”. Enligt en miljöreporters erfarenhet har ingenjörer särskilt svårt att ta till sig klimathotets allvar: ”Det verkar extra svårt just för ingenjörer i den generation som fick uppleva den rekordsnabba tillväxten under 1900-talets andra hälft”. Det är tydligen likadant i Norge, säger tidningen, ty ”63 procent av de konservativa männen” i grannlandet har samma uppfattning som vi svenska ”klimatförnekare”.  

OPINION Jag har ett hemligt trick som jag använder när jag ska försöka begripa något. Tricket är att i första hand tro att berörda människor som uttalar sig i saken inte ljuger. Sedan iscensätter jag ett vänligt korsförhör som inte utspelas med starka lampor och lögndetektorer utan med milda kontrollfrågor utan aggressivitet och allmän faktacheck på jakt efter motsägelser som avslöjar lögnare.

Det visar sig då att det finns ganska få fullfjädrade lögnare av Bagdad Bob-typ. På rak arm kan jag bara minnas två riktiga mytomaner som jag träffat i livet.

OPINION Forskare vid Linköpings universitet har kommit fram det kan finnas anledning att misstro studier från Brå:

Vår slutsats är att det finns en inbyggd spänning i förhållandet att en myndighet som lyder under justitiedepartementet samtidigt utför studier som rör detta departements kärnfrågor och att detta får konsekvenser för tillförlitligheten i yttranden och rapporter från Brå. Ett flertal intervjupersoner vittnar bland annat om hur Brås ledning direkt utsatt dem för påtryckningar för att ändra rön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte varit önskvärda.

Jag har kommit fram till att a) javisst, självklart förekommer snedvridningar samt b) nej, så är det bara ibland.

OPINION En av de för livet så viktiga frågor som människan borde ställa sig men, vad jag har märkt, inte ställer sig är vad som gör livet värt att leva. I stället för att fundera över detta låter vi vår tidiga programmering, som troligen uppstår genom en kombination av medfödda anlag och uppfostran, fälla avgörandet. Kanske bestämmer vi lite själva också. Om någon frågar oss vad som gör livet värt att leva blir vi antagligen helt ställda och börjar svamla om pengar och ära och att ge barnen en bra start i livet. Det är i alla fall vad jag skulle göra.