Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Mohamed Omar, som alltid har rätt, skrev nyligen så här om Mohammeds och Jesu världar:
Dessa två världar kan inte leva tillsammans i fred. Därför att en av dem, den islamiska världen, vill tvinga den andra till underkastelse.
Så är det otvivelaktigt. Islam betyder ju faktiskt just underkastelse. Om man läser Koranen förstår man att Mohammeds plan är att alla ska underkasta sig hans lära eller också dödas eller ödmjukt betala en särskild hednaskatt.
President Trump var inte först att hävda ”America first”, andra är till exempel Kinas Xi Jinping och Turkiets Erdogan, om än med andra ord. Till denna kategori hör även Frankrikes f d president, tillika general, de Gaulle (1890-1970). När Hitlertyskland 1940 invaderade Frankrike flydde en frustrerad de Gaulle till England för att där leda kampen mot Tyskland. Belöningen kom 1944 när han i spetsen för de fria franska styrkorna kunde tåga in i Paris och befria Frankrike. Men snart dök en ny utmaning upp, Algerietkrisen.
Hur totalt okunniga, naiva och självgoda politiker på 35 år har kunnat förstöra ett tidigare rikt och välfungerande land genom massinvandring.
Hur kan våra politiker få för sig att ”Alla som kommer hit vill jobba och göra rätt för sig”, när många av de som kommer mycket väl vet att det är det sista de behöver göra? Om de hitflyttade istället bestämmer sig för det kan de låta sig försörjas av andra livet ut, via de välfärdssystem (med lika rättigheter för alla) som samma politiker själva beslutat om. Det har också tagit bort incitamenten för väldigt många att lära sig svenska, utbilda sig och försörja sig själva.
Liksom Einsteins relativitetsteori förekommer teorin om opinionsbildningen i två varianter. Båda varianterna utgår från att samhället är en sorts pyramid där makt, pengar och inflytande anrikas mot toppen. Man stöter därför oftare på människor som strävar efter makt, pengar och inflytande i toppen än längre ned i pyramiden. Observera att människors placering i hierarkin inte säger något om deras kvaliteter och egenskaper utom på en enda punkt. Mina studier har övertygat mig om att toppfigurerna inte är mer intelligenta eller av andra skäl mer lämpade att bekläda sina positioner än vem som helst. Däremot har de ett enda karaktärsdrag gemensamt: de vill dit.
Feminismen är i dag något av en statsideologi. Alla samhällets större institutioner har anammat feminismen och tillämpar den i sin verksamhet på olika sätt. Detta faktum har fått oss att leva i föreställningen att feminismen och dess ståndpunkter är självklara sanningar som ingen borde ifrågasätta.
Men feminismen, likt andra ideologier, utgörs av en specifik världsbild, och denna världsbild visar sig vila på tämligen lösa grunder. När feminismen granskas finns i själva verket inte mycket som talar för den.
Nu är det valdag i USA. Fast egentligen började valet redan för flera veckor sedan: 95 miljoner amerikaner har redan förtidsröstat, vilket är rekord och det med god marginal. Nu ska det hursomhelst avgöras.
I slutet av denna artikel finner ni mitt detaljerade tips över vilka delstater Trump respektive Biden kommer att vinna. Innan vi kommer till det, så vill jag dock gå igenom varför jag tror att Joe Biden idag kommer väljas till USA:s nästa president:
Ett av offren för jihadkrigaren i kyrkan i Nice i Frankrike var Simone Barreto Silva. Hon var en 44-årig trebarnsmor. Hon var en svart kvinna.
”Säg till mina barn att jag älskar dem”, var Simones sista ord.
Black Lives Matter demonstrerade och gjorde upplopp i USA efter att George Floyd dödades vid ett polisingripande. Svarta liv räknas! Eftersom polisen var vit och Floyd svart kunde de hävda att det var ett rasistiskt hatmord.
Följande synpunkter är kanske uttryck för strukturella fördomar i min skalle men jag tror inte det. Sverige dömer människor efter olika måttstockar. Vi har inte likhet inför lagen. Det där med rättvisa och likabehandling gäller inte hos oss.
Det kanske tydligaste exemplet är tillämpningen av lagen om hets mot folkgrupp. Den gäller inte lika för alla. Det anses mycket värre om en svensk hetsar mot en somalier än om en somalier hetsar mot en svensk. Om en svensk hetsar mot en dansk, vilket jag ibland gör i pedagogiskt syfte, inte för att jag har något särskilt emot danskar, så är det inte alls lika brottsligt som om jag skulle hetsa mot en muslim.
Jan Myrdal har fallit. Han blev 93 ½. Många är eniga i ett avseende: Vi har ett tydligt intryck av den mannen. Även om dessa våra intryck, bedömningar, värderingar varierar.
Mig drabbade han som en blixt av klarhet någon gång i mitten på 60-talet – före 68 – med boken Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. Boken var reselektyr på liftarresa till kompis i Lund. Så jävla bra! Så jävla tydlig! Kommunismen begriplig! Inte bara akademiskt joller bortom det begripliga. Inte det pysande väsandet från det lilla kommunistpartiet, en sekt som uppträdde som sekt.
När Peter Wolodarski för en tid sedan gjorde stor sak av att Greta Thunberg ska bli DN:s chefredaktör för en dag trodde han förmodligen att det skulle bli succé, och att han skulle hyllas för sin djärvhet. Att beundrande blickar skulle riktas mot den ödmjuke chefredaktören, som påstår sig ha tagit till sig av Gretas kritik mot hur medierna hanterar klimatkrisen, och att fler skulle ta efter.
Här beskriver jag hur förståelsens och eftergivenhetens politik alltid leder till fascismens seger. Pacifisten ger sig inte förrän han har fått sin diktator. Den insikten hade utvecklingen före och under andra världskriget givit Georg Orwell.
Fortfarande gäller samma villkor. Den som inte står upp för sina värden, därför att han tror att små, taktiska eftergifter skall lugna och tillfredsställa motståndaren kommer att förlora sin värdighet och ändå tvingas ända till det fullständiga nederlaget.
En person som jobbar i Riksdagen sa att han hade hört socialdemokratiska ledamöter öppet diskutera om inte partiordföranden Stefan Löfven borde bytas ut. Vad hade de emot Löfven? frågade jag. Det sa de inte, svarade tjallaren. De tyckte väl att Löfven gör en slät figur. Han åker till det ”särskilt utsatta området” Tjärna Ängar utanför Borlänge och konstaterar att den sociala situationen är ”oacceptabel” och sedan händer inget.
Så kan det vara, tänkte jag. Men själv tycker jag att partiordförande Löfven sköter sin syssla så bra partiet någonsin kan begära. Han gör allt han kan för att förhindra att partiet bryter samman vilket kräver av honom att han måste vara mångtydig eller, om det inte går, att göra sig borttappad eller förvirrad, typ ”jag såg det inte komma”.
Statsminister Stefan Löfven sa nyligen i regeringsförklaringen att ”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa”.
Så har det låtit varje år sedan 2015, då skrivningen ”neutralitet i krig” slopades. Men hur trovärdig är den svenska ”alliansfriheten” med tanke på regeringens agerande i en rad frågor?
Igår skrev Bitte Assarmo om arabiska bokmässan i Malmö. Mässan hade fått bidrag av Malmö kommun, men sedan det uppdagats att man via mässans sajt kunde köpa antisemitisk litteratur avslutades samarbetet.
Den arabiska bokmässan borde inte fått en enda skattekrona. Inte för att den säljer judehatande litteratur (vilket man kan förvänta sig av en arabisk bokmässa då antisemitismen är enorm i arabvärlden), utan för att den är arabisk.
Efter att under lång tid ha studerat människorna och funderat över deras djupaste ambitioner har jag kommit fram till att de egentligen bara ställer tre krav på livet.
Det första kravet är att livet ska erbjuda en trygg försörjning med minsta möjliga ansträngning. Trygghet betyder att inte utsättas för obehagliga överraskning som sjukdom eller arbetslöshet. Ekonomin ska vara i ordning och nya pengar komma in på kontot sista fredagen varje månad. Sjukdom ska helst inte finnas men om något fallerar kroppen ska snabb hjälp erbjudas. Minsta möjliga ansträngning betyder att man så lite som möjligt ska behöva utsätta sig för det lidande som arbetet medför. Idealet är att inte behöva gå till något arbete alls. Problemet är kopplingen mellan löneslaveriet och de återkommande fredagsbetalningarna. Detta är något som måste lösas.
På kort tid har Frankrike drabbats av två bestialiska jihadattacker. Först blir en lärare halshuggen i Paris, sedan tre människor dödade i katedralen i Nice. En kvinna blev halshuggen.
I boken Staten, åttonde kapitlet, låter Platon sitt språkrör Sokrates framställa en teori om statsskickens växlingar. Först kommer Aristokratin (de ädlas styre) som efterträds av Oligarkin (de rikas styre) som i sin tur åtföljs av Demokratin efter vilken Tyranniet (den diktatoriska ordningen) upprättas. Teorin är inte alls så stolpig som den kanske verkar. Nutidsmänniskan kan mycket väl känna igen sig i Sokrates skildring av hur människor tenderar att bete sig i en demokrati, vars mål är största möjliga frihet åt alla. Det slutar med att de äldre fjäskar för de yngre och eleverna tappar respekten för sina lärare. (Texten finns här på engelska; jag föreslår att du söker på ”democracy” så kan du jumpa dig fram till relevanta ställen.)
Malmö kommun avslutar samarbetet med arabiska bokmässan. Anledningen är att man via länkar på mässans sajt kunnat köpa antisemitisk litteratur. Oacceptabelt, säger Jennie Järvå, enhetschef för Kulturanalys och stöd på kulturförvaltningen.
Oacceptabelt. För jävligt kan man också säga. Men frågan är ju hur det alls har kunnat undgå kulturförvaltningen att antisemitisk propaganda är vanligt förekommande just i ett sammanhang där Ibn Rushd är inblandade.
Joe Rogan, ståuppkomiker, kampsportskommentator, och ägare av en världens mest populära poddradioprogram, The Joe Rogan Experience, har råkat ut för wokevänsterns raseri – igen.
På sin podcast, som han startade år 2010, samtalar Rogan med inbjudna gäster om kampsport, vetenskap, politik, religion och underhållning.
De flesta, även jag, skulle nog spontant svara ”mer” på frågan om samhället är mer eller mindre polariserat idag än förut. Det ingår liksom i samtidens självförståelse. Ännu värre verkar det vara i USA där det hätskare klimatet ofta skylls på president Trump.
CRISPR-Cas (här och här), populärt kallad ”gensaxen”, belönades med Nobelpriset i kemi 2020. Upptäckten av ”gensaxen” gjordes av de båda forskarna Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna. Sedan deras första vetenskapliga upptäckter och publikationer 2009 – 2011 har många forskare och vetenskapliga entreprenörer intresserat sig för, och i många avseenden bidragit till, utvecklingen av denna potentiellt omvälvande bioteknik.
Är inte mänskliga rättigheter ett uttjatat ämne? Vet vi inte allt som behöver vetas i frågan? Jag har funderat på det och kommit fram till att även om den allmänna meningen är att det finns mänskliga rättigheter så har jag personligen svårt att begripa konceptet.
Är du trög, eller? frågar mig en bekant, en dansk för övrigt. De mänskliga rättigheterna finns ju uppräknade i FN:s Allmänna Deklaration i ärendet. Då fattaru väl att rättigheterna finns. Det är ju bara att läsa innantill!
Nyligen såg jag om Borta med vinden, för första gången på flera år. Jag har sett den flera gånger genom livet, och även läst Margaret Mitchells roman, och det var ett sant nöje att åter få stifta bekantskap med den egensinniga Scarlett O’Hara, den passionerade Rhett Butler, den lågmälde och lätt sorgsne Ashley Wilkes och den ständigt lika vänliga Melanie.
Rasismen då, tänker du kanske. Jodå, den finns givetvis där – den är liksom inbakad i hela den här berättelsen. Det är ju trots allt en berättelse om en tid då välbärgade plantageägare i amerikanska södern levde gott på att äga slavar som saknade människovärde, så det vore orimligt att tänka sig att de vita huvudpersonerna skulle behandla de svarta som jämlikar.
För några år sen brukade myndigheterna lugna medborgarna med att skottlossningar och mord i förorten var interna uppgörelser mellan kriminella. Och hade man inget otalt med maffian, eller råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, fanns egentligen inget att oroa sig för.
Problemet med ”parallella samhällen” är att de inte är helt parallella. Vad som är ”fel plats” vid ”fel tidpunkt” blir allt svårare att hålla reda på. Saker vi tidigare associerade med No-go-zoner, verkar kunna hända var som helst vid alla tider på dygnet. ”Våldsbejakande extremism” är inte längre en företeelse ute i marginalen, utan kan dyka upp mitt ibland oss, till exempel på våra barns högstadium.
Frankrikes ambassadör i Sverige, Étienne de Godeville, intervjuades i söndagens Agenda. Det handlade om det bestialiska mordet på läraren Samuel Paty, som efter att under lektionstid ha visat upp en karikatyr av profeten Muhammed dödades och halshöggs av en 18-årig islamist med ursprung i Tjetjenien. SVT-journalisten Anders Holmberg frågade ambassadören hur vi ska hantera det faktum att inte bara radikala islamister utan även mer moderata muslimer vänder sig mot att man gör karikatyrer av profeten. Är det något vi måste respektera? Ambassadören svarade då oväntat skarpt att frågan är irrelevant. Mordet har ingenting med hädelse att göra: Det handlar om terror:
Gjorde han rätt eller fel, muslimen som mördade den franske historieläraren Samuel Paty? Om han i stället varit kristen, hade han då gjort rätt eller fel? Låt mig beskriva några, som det förefaller mig, betydelsefulla skillnader i den kristne guden Guds och de muslimske guden Allahs syn på våld. Jag har hämtat ledning för denna betraktelse i Bibeln och Koranen (Mohammed Knut Bernströms tolkning).
En första observation är att ingendera guden har avsvurit sig våldet utan tvärtom bejakat det. Redan bara några generationer efter det att han skapat människan såg Gud att ”människans ondska var stor på jorden” (1 Mos. 6:5) och utplånade därför alla människor utom Noa och dennes hustru genom en syndaflod.
Humanism har blivit ett modeord i svenska språket. Aldrig har så många beslut fattats i humanismens namn, aldrig så mycket resurser satsats på humanistiska åtgärder och aldrig så vitt skilda politiker tagit detta ord i sin mun. Det finns nog inget vi är mer överens om än att humanism är bra.
Men vad betyder det? Betyder det något över huvud taget? Eller är det ett politiskt mantra av samma ordklass som ”hållbarhet” och ”värdegrund”?
Många oroar sig, troligen med rätta, för de skuldberg som år för år byggs allt högre när stater, företag och privatpersoner lånar mer och mer pengar. Det måste väl i slutändan leda till ekonomiska sammanbrott?
Jag borde veta ty jag har fyra betyg, vilket motsvarar 120 högskolepoäng, i nationalekonomi. Emellertid har jag sedermera insett att jag faktiskt begripit mycket litet. Jag drog tidigt slutsatsen att Handelshögskolan i Stockholm var en stilskola ungefär som Shantung-skolan. Skillnaden var att Shantungskolan var en stilskola för kosmetologer (se bilden) medan Handels var en stilskola för sådana som ville lära sig hur man snackar om man jobbar på bank eller på Finansdepartementet. Med det menar jag att följande resonemang kan vara fel.
När jag var sju år reste min pappa iväg för att jobba i Indien i några månader. Det var en stor sak på den tiden, i alla fall i den miljö där vi rörde oss – pappa var en alldeles vanlig krutbruksarbetare som aldrig varit utanför Sveriges gränser och vars resmål inskränkte sig till rötterna i Boråstrakten och till kungliga huvudstaden. Men i början av 1970 bar det till sist av, och ända till Bhandara i Indien, för att där vara behjälplig i Indian Ordnances utbyggnad av en sprängämnesfabrik.
Pappa jobbade på Bofors Nobelkrut större delen av sitt vuxna liv och för den som växte upp i Karlskoga på 1930-talet fanns ingenting konstigt eller kontroversiellt med det. På den tiden var både politiker, medier och vanliga dödliga ganska överens om att Sverige behövde ett försvar och det var ingen skam att arbeta i försvarsindustrin.
Macron och Frankrikes ambassadör om förhållandet till 
DET GODA SAMHÄLLET 