Idag är det fettisdag, då vi äter Ture Sventons favoritbulle, ”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”.

Förr, när jag hette Omar och presenterade mig, brukade jag lägga till ”Omar, som i herr Omar. Du vet, i Ture Sventon”. På det sättet kunde jag avvärja eventuella associationer till Mulla Omar i Afghanistan.

Åke Holmberg gav ut sin första bok om Sventon 1948, året därpå kom Ture Sventon i öknen. Handlingen kretsar kring semlor, hur de ska förvaras och transporteras. För Sventon vill ju ha sina semlor året om och överallt:

Rubriken föranleds av att Svenska Handelsbanken AB, som jag trodde var ett pålitligt företag som koncentrerade sig på att maximera vinsten, nu försöker uppfostra kapitalförvaltare att värna om den biologiska mångfalden. Nyligen publicerade banken den trettiosidiga rapporten Sustainability Strategy Biodiversity 101: Two things that portfolio managers should do today.

De kapitalförvaltare Handelsbanken vänder sig till måste vara mer slängda i biologiska frågor än jag om de förstår vad Handelsbanken tycker att de ska göra men här är de två uppgifterna de får (eftersom jag inte begriper kan jag inte översätta):

Ni som läser Det Goda Samhället ibland vet att jag är en före detta muslim som blivit ateist. Jag brukar även kritisera islams läror.

Jag tycker dock att kritiken mot islam stundtals övergår i demonisering. För vissa är allt som har med islam att göra demoniskt och ondskefullt och man drar sig inte för att använda de starkaste orden man har. Ett sådant ord är pedofil. Det heter ofta att den arabiske profeten Muhammed var pedofil.

I oktober 2009 föreläste Elisabeth Sabaditsch-Wolff om islam i Wien. När hon berättade historien om islams grundare Muhammed berörde hon hans äktenskap med Aisha. Hon ska ha varit sex år då äktenskapet ingicks och nio då det fullbordades. Elisabeth ställde följande retoriska fråga till åhörarna: ”En 56-årig man och en sexåring? Vad ska vi kalla det, om inte pedofili?”.

Jag brukar säga att 1900-talet, särskilt femtioårsperioden 1920 till 1970, var den märkvärdigaste epok som mänskligheten någonsin fått uppleva. I västvärlden lyftes nämligen hela samhällen från fattigdom till rikedom. Den mest eftersatta förortsbo i väst lever numera materiellt sett ett bättre liv än kungar gjorde för några hundra år sedan om man tänker på hälsa, hygien, matvanor, sannolik livslängd och sådant. Och detta märkvärdiga hände under den korta epoken utan att någon hade planerat eller förutsett det.

Jag tror att västsamhällenas dominerande värderingar har ändrat sig på ett lika fundamentalt sätt som de materiella villkoren. Tidigare levde vi fattigdomens värderingar. Numera lever vi rikedomens värderingar.

I Verner von Heidenstams första diktsamling Vallfart och vandringsår från 1888 hyllar han glädjen i Österlandet. Det är inte verklighetens Österland han målar, utan något som mer liknar sagorna i Tusen och en natt. Det är hans egen dröm om en sorglös tillvaro av fantasi och sensualism.

Men när diktsamlingen Dikter kommer ut 1895 är Heidenstam hemma. Han hade varit hemma i yttre mening i många år, resorna i Österlandet gjorde han på 1870-talet, men nu var han hemma i sitt inre. Han kände sig hemma i sitt eget land. I dikten Hemmet skriver han:

Konstitutionen, exempelvis den svenska regeringsformen, består av instruktioner till landets ledare hur landet ska styras. Konstitutioner är hårdvara där det exempelvis står hur ofta val ska hållas (om samhället ifråga är en demokrati; även absoluta monarkier kan förstås ha konstitutioner där det står något annat).

Men det finns mjukvara också. Mjukvaran förpackas i ideologier där olika människogruppers allmänna attityder till maktutövningen på ett någorlunda, kan man hoppas, sammanhängande sätt artikuleras. De sedan demokratin infördes i västerlandets mest kända ideologierna har varit socialismen, liberalismen och konservatismen samt diverse hybridvarianter, exempelvis socialliberalismen, samt mer eller mindre framgångsrika utbrytarfilosofier som anarkismen och miljörörelsen.

Ingen ska tro att det är en slump att professionalismen inom statsförvaltningen sjunkit katastrofalt efter EU-inträdet. Dessbättre är problemet enkelt att korrigera.

”Öppna gränserna, inga problem.” Så lät det, som bekant, för några år sedan samtidigt som samhällets främsta områdesexperter stod på rad och försäkrade att bara elaka människor hävdar annorlunda.

”Alarmism.” Så har, som bekant, en lång rad kriminalitetsexperter svarat när verklighetens folk under senare år hävdat att brottslighetstrenden varit oroväckande.

Varje gång jag skriver någonstans att mångkulturalismen bör ersättas av en bestämd assimilationspolitik är det alltid folk som svarar att assimilation är omöjlig. Du är naiv, skriver de. Men jag håller med mina kritiker. Jag tror inte heller att är möjligt att assimilera hundratusentals invandrare från Afrika och Mellanöstern.

Det har redan bildats parallella samhällen i Sverige. Man kan inte assimilera människor som bor i stora grupper i egna områden, mer eller mindre avskärmade från majoritetssamhället.

För ungefär ett år sen drabbades världen av panik. En av orsakerna var upptäckten av ett nytt Coronavirus i den kinesiska staden Wuhan. Händelsen hade kanske inte fått lika stor uppmärksamhet om inte en övning i New York två månader tidigare, Event 201, varnat för att en global Coronapandemi inte bara var tänkbar, utan kunde kosta hundratals miljoner människor livet. En tredje orsak till att vi hamnade i vad som liknade ett krigstillstånd var den engelske epidemiologen Neil Ferguson. I mars publicerade han en prognos som byggde på sofistikerade datamodeller och förutspådde en halv miljon döda bara i Storbritannien – såvida inte regeringen vidtog drastiska åtgärder. För Sveriges del var han mer pessimistisk och befarade att 100 000 svenskar skulle mista livet inom loppet av några månader.

Den 83-årige Yoshiro Mori (bilden) har just avgått från sin post som ordförande i organisationskommittén för de olympiska sommarspelen som ska inledas i slutet av juli. Mori var tidigare premiärminister i Japan och är känd för att ha ett hjärta som en loppa och en hjärna som en haj. Som premiärminister blev han fångad på bild tillsammans med en av Japans mäktigaste Yakuza vilket betyder mafialedare. När en amerikansk ubåt av misstag sänkte en japansk fiskebåt varvid nio japaner dödades fortsatte Mori att spela golf sedan han informerats om händelsen. Enligt den Internationella Olympiska Kommittén ska sommarens OS i Tokyo vara de bäst förberedda av alla olympiader.

När mina barn var små bodde jag i utanförskapsområdet Gottsunda i Uppsala. Mina barn började på förskolan där. Men när jag märkte att de började prata dålig svenska, bestämde jag mig för att byta till en mer svensk förskola längre bort. Det var en extra ansträngning att skjutsa dem varje morgon – och en extra utgift för bensin – men det var värt det för att de skulle få ett bra språk.

Det ironiska var att när grabbarna började på högstadiet lade de sig till med blattesvenska eller rinkebysvenska i alla fall. Detta trots att deras högstadium var en väldigt svensk friskola i centrala Uppsala. Det är en sådan där skola där den ”vita” medelklassen sätter sina barn för att fly mångkulturen som de röstar på. De artikulerar dock inte sina motiv så, utan kanske hellre pratar om trygghet och studiero.

Märta Stenevi (bilden) från miljöpartiet är ny bostadsminister. Hon tycker att vi ska bygga för barn och inte för bilar: ”När vi bygger för barn i stället för bilar så blir det bra för alla”. Det får mig att tänka på när jag och förra frun skulle adoptera ett barn. Så här gick det till.För några decennier sedan beslöt min första fru och jag oss för att försöka adoptera ett barn eftersom vi inte kunde få något eget. I praktiken betydde detta att importera ett barn.

För att få importera ett barn måste man ha importlicens. Sådan licens beviljas av kommunens sociala myndigheter efter en noggrann prövning av ansökande föräldrar.

Jag har märkt att jag på senare tid, sedan ett par år kanske, förstår mindre och mindre av den allmänna diskussionen i samhället. Det kan förstås bero på tilltagande senilitet men jag är förmäten nog att tro jag förkroppsligar ett allmänt tillstånd. Vi förstår allt mindre eller också kanske vi börjar koncentrera oss på saker som inte går att begripa.

I Sandvikens kommun tvingas en 89-årig svensk kvinna acceptera att bli duschad av främmande män som arbetar inom hemtjänsten. Diverse uppsatser från olika typer av vårdskolor ger dock vid handen att hemtjänsten generellt har en helt annan inställning när det kommer till äldre invandrare, framför allt muslimer.

I uppsatsen ”Kultur och hemtjänst” framgår att hemtjänsten minsann inte är främmande för att låta vårdtagaren välja – om det är rätt vårdtagare, vill säga:

Fanns det någon socialpolitik före välfärdsstaten? Jag tror det. Det fanns en socialpolitik som administrerades av det civila samhället, alltså människor i allmänhet. Till exempel kunde unga flickor från fattiga förhållanden anställas att tjäna piga hos mer välbeställda familjer, inte bara för att slava hos snikna husmödrar utan också för att lära sig att sköta ett hem, en nog så viktig kunskap om pigan hittade en man att gifta sig med. Pig- och drängsysslorna innebar inte bara försörjning utan också, för dem som kunde ta till sig förmånen, utbildning.

I dagarna kommer den somaliskfödda frihetskämpen Ayaan Hirsi Ali ut med boken Prey – Immigration, Islam and the Erosion of Womens Rights som handlar om den hotfulla situation som många av västvärldens kvinnor befinner sig i efter massinvandringen till vår kontinent av män från muslimska länder under 2015. Fritt byte – migration, islam och hotet mot kvinnor, lyder den danska titeln på svenska, då boken samtidigt har översatts i vårt grannland.

Nyligen såg jag en brittisk miniserie på SVT Play, Undercover. Det är en thrillerserie som, trots att den var mycket välgjord med bra skådespelare och bra regi, hade mycket märkliga undertoner och gav en fadd eftersmak. Du som inte sett den, men tänker göra det, kan sluta läsa här för texten innehåller ett antal spoilers.

I grunden för samtidens politiska stridigheter ligger människosynen, alltså frågan om vad människan duger till. Uppfattningarna fördelar sig längs en skala vars ändpunkter är markerade ”Nästan allt” och ”Nästan inget”. Det hela förkroppsligas i vår tid i den viktigaste av alla politiska frågor som är förhållandet till välfärdsstaten. De som menar att människan på egen hand nästan inte klarar någonting vill ha en stor välfärdsstat som överallt kan gripa in för att ställa svaga människors liv till rätta. De som tror att människor på det hela taget reder sig själva om de får (eller tvingas) sköta sin egna angelägenheter ser med oro på välfärdssystemets utbredning.

Den som uppehåller sig illegalt i Sverige kan ibland få fördelar som inte ens medborgarna åtnjuter. Det visade sig när Folkhälsomyndigheten informerade om att illegala invandrare – som numera omnämns som ”papperslösa” eftersom det är blivit fult att kalla en spade för en spade – skulle få vaccin mot corona snabbare än medborgare som inte är i riskgrupp.

Just nu pågår något som kallas Black History Month. Det är ett årligt evenemang i USA för att uppmärksamma afroamerikanernas historia. Men evenemanget har även spridits till andra västländer där de bor personer med afrikanskt ursprung.

I ett inslag i Sveriges Radio P3 från 2014 intervjuades den brittiske spoken word artisten Samuel King om Black History Month i Storbritannien:

”När jag skulle göra research märkte jag att jag inte visste tillräckligt mycket om min egen historia, och det gjorde mig arg”, sade King.

Under drygt 500 år, från slutet av 1400-talet till början av 1900-talet, lade europeiska stater under sig resten av världen (förutom Etiopien, Tonga, Thailand och Japan) och gjorde områdena till kolonier. Efter andra världskriget blev merparten av dessa självständiga med ett undantag: Sovjetunionens erövrade områden i Asien. I början av 1990-talet fick flera av dess så kallade kolonier också sin självständighet. (Som kuriosum hävdade dåvarande näringsministern Björn Rosengren 1999 att ”Norge var den sista Sovjetstaten.”)

Ett års erfarenheter av coronapandemin har lärt oss att saker och ting kan ändra sig snabbt. EU skulle samordna den europeiska vaccinförsörjningen men sommaren 2020 såg coronat ut att dra sig tillbaka och därför hade EU ingen brådska i förhandlingarna med läkemedelsbolagen utan ägnade sig åt att pruta vilket gjorde att relationerna med vaccinproducenterna surnade. Gradvis förändrades hela bilden. Coronats andra våg gjorde folk desperata att få fram vaccin och det blev slagsmål mellan länderna om doserna.

Israels ledare Netanyahu blev internationell vinnare – per nu – för att Pfizer öst vaccin över landet vilket påstås åtminstone delvis bero på att Netanyahu visat statsmannakonst som i det här fallet betydde att använda all sin diplomatiska talang samt mobiltelefonen för att kontakta och tjata på Pfizers verkställande direktör.

Nyheterna om olika vacciner och de olika vaccinationskampanjerna dominerar idag media.

Kommer vaccinerna att få corona-pandemin på reträtt? Kommer de att minska dödlighet och sjuklighet i COVID-19? Kan vi hoppas på att de löser de ”lock-down” problemen i samhället?

Förhoppningarna finns, men alla experter är inte överens om utvecklingen under första halvåret 2021. Många har uttryckt förhoppningar att samhället snabbt skall återgå till det ”normala”, medan andra menar att corona-pandemin kommer att bli mer långvarig och att det även efter vaccineringskampanjerna kommer att finnas många problem att lösa.

Karl XII:s vansinniga politiska projekt – det stora nordiska kriget – utarmade Sverige. När kungen dog år 1718 saknade Sverige både styrsel och trovärdig ledning. ”Epokens moraliska legitimitet var slut”, skrev jag i en historiebok 1986. Under de följande 54 åren, fram till Gustav III:s revolution år 1772, handlade svensk politik om att administrera ständigt återkommande kriser. Det påminner om den moderna svenska historien sedan något årtionde eller mer.

Jag har alltid haft en dov motvilja mot sagan om Kejsarens nya kläder även om jag i grunden, liksom alla andra, ansett sagan genial. Det jag inte gillat är tanken att en hel stadsbefolkning, som ser sin kejsare vandra naken på gatorna, av rädsla för sina jobb och sin heder, i stället för att flina nedlåtande mot kejsaren, tvärtom fjäskigt hylla honom för hans flotta klädstil, att en sådan stadsbefolkning plötsligt, bara för att ett oskyldigt barn hävdar att kejsaren de facto är naken, ska byta åsikt i en klackvändning och utan vidare erkänna barnets uppfattning som sin egen. Hundratusentals köpenhamnare mot en sexåring och sexåringens uppfattning får hux flux gälla som sanning, hur sannolikt är det? (Jag erkänner att vår tid, som är tokigare än H. C. Andersens, konstruerat något liknande när vi hyllar Miljögretas ambitioner att forma världens miljöpolitik.)

Sverige brukar beskrivas som en konsensuskultur, vilket betyder (om jag förstått rätt) att alla tycker och tänker som självständiga individer men resultatet blir exakt detsamma. Det är mycket praktiskt när man ska bygga ett statsskick, eftersom man slipper uppslitande konflikter. Det spelar inte så stor roll om det är borgarna eller sossarna som sitter vid rodret, vi är ändå ett av de mest lättstyrda folken i världen.

När jag exercerar mina käpphästar – till exempel att PK-ismens enda syfte är att försörja PK-ister – får jag ibland höra tvivel från eftertänksamma människor. De säger att jodå, visst ligger det snöda materiella egenintresset hos systemets administratörer bakom mycket av politikerväldets expansion, men det är väl inte bara det? Det finns väl även, i varje fall i botten, någon god vilja att göra bra saker? Det existerar trots allt socialsekreterare som vill hjälpa människor till ett bättre liv.

Nyligen råkade jag se ett inslag på Rapport när jag var hemma hos en kompis. Annars brukar jag, för att hålla blodtrycket nere, undvika SVT:s agendasättande nyhetsrapportering. Men jag gillar fotboll, så när tränaren för Djurgårdens herrlag Kim Bergstrand ställdes mot väggen, spetsade jag öronen. Där stod Bergstrand med en lätt förgråten glans i ögonen och bad om ursäkt. Han sade att han kände sig liten. På reporterns upprepade påfrågor (något som i vanliga fall inte är public service starka sida) försäkrade Bergstrand att han aldrig har haft Hitler som förebild i sin tränargärning.

Varför är abortfrågan så infekterad? Går den alls att diskutera eller skall vi lämna den därhän? Einar Askestad resonerar fram ett svar som säkerligen chockerar en del.

En av de svårare frågorna att diskutera torde vara abortfrågan. Inte sällan hinner en diskussion aldrig ens ta vid, för motparten blir så triggad av att frågan överhuvudtaget diskuteras att den slår bakut. Vad värre är, köper man inte de två positionerna, ”för eller emot”, utan söker föra in saker som borde vara relevanta i sammanhanget och som riskerar göra saken mer komplicerad, slår försvarsmekanismerna in och motparten blir irriterad, störd och arg; abortfrågan är plötsligt inte lika glasklar som den borde vara. Kvinnan äger sin kropp, hon bestämmer över den, och hon gör precis som hon vill med fostret. Punkt slut.

Jag har nyligen skaffat ett konto på sociala medier-appen TikTok. (Min signatur är @arkeofuturist) Det beror dels på nyfikenhet, jag ville se vad det var ”alla pratar om”. Men också för att vissa islamkritiker som jag följer på YouTube hänvisade till islamkritiker på TikTok.

En sådan islamkritisk tiktokare kallar sig Infidel Noodle. Det är vanligt att avfällingar från islam, på grund av hotbilden, använder signaturer.

Jag har tittat på några av hennes videoklipp och hon verkar göra ett bra jobb. Förhoppningsvis kan hon få unga muslimer att börja tänka kritiskt.