
Magdalena Andersson har hittat lösningen på integrationsprobl… förlåt, utmaningen. Hon ska vända på stenar. Men inte bara lite slarvigt så där och på måfå. Nej, hon ska vända på VARJE sten.
Intressant!
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.

För nästan sju år sedan, inför den stora migrantvåg som redan hördes mullra längre söderut i Europa, skrev jag att det här kommer som på beställning av det välfärdsindustriella komplexet. Dess hemmamarknad var i stort sett mättad. Det var svårt att hitta nya klienter och alla de mänskliga tillstånd som ansågs behöva behandling och bidrag av socialkontoren och de psykiatriska hjälpinstanserna var redan uppfunna.

Enligt uppgift ska det ha kommit runt fyrahundra privatjet till klimatmötet i Glasgow. Bilder visar att det är fullt på alla flygplansparkeringar. Uppenbarligen vill ett stort antal internationella företagsledare och privatförmögna personer gärna vara med på COP26. Frågan är varför. Det kan inte vara att de vill sitta i en stor publik och lyssna på trista och förutsägbara tal. Ej heller deltar de, utom möjligen Bill Gates, i de slutna samtal där miljödiplomater från olika länder schackrar om hur betalningen av de utlovade årliga hundra miljarder dollarna till u-länderna ska gå till.

”Tillit” har på kort tid klättrat starkt uppåt på politikers och myndighetsföreträdares topplista över favoritord. Detta eftersom en relativt stor del av befolkningen betraktar myndigheter med misstro och rädsla. Som av en händelse bor den absoluta merparten av dessa myndighetsskeptiker i så kallade utsatta utanförskapsområden.

Hur ska man förstå woke-budskapen i dagens reklam?
År 1957 publicerades Sven Lindqvists småskrift Reklamen är livsfarlig. Det var hans debut som samhällskritiker.

Det är alltid med ett mått av obehag som jag läser morgontidningarna och ser de statliga nyhetsprogrammen på teve eftersom jag alltför ofta inte begriper vad som skrivs och sägs. Jag menar inte att publiken presenteras svåra ord och komplicerad grammatik utan att narrativet så sällan håller. Ofta frågar frugan i stolen bredvid vad ett Rapport-reportage vi just sett handlade om och jag tvingas erkänna att inte heller jag har förstått.

I juni 2020 lade chefsåklagare Krister Petersson ner utredningen om Palmemordet eftersom man kommit fram till att den ende misstänkte var avliden. Den misstänkte mördaren var Stig Engström, mer känd som Skandiamannen. Till en början uppträdde han som ett synnerligen engagerat mordvittne men redan tidigt i utredningen blev han misstänkt.

I Dagens nyheters nätupplaga (3/11 2021) finns en artikel om ett stigande missnöje med bränslepriserna i Sverige. Att Sverigedemokrater och Moderater vill se lägre bränslepriser förvånar kanske inte någon. Men även en majoritet av socialdemokraterna tycks ha fått nog nu.

Ibland blir man häpen över hur vissa människor tänker. Jag vet att man egentligen borde vara van vid allt, men hur det än är så förekommer det fortfarande tillfällen då åtminstone jag blir förvånad. Det blev jag häromdagen, då jag mötte en gammal bekant vars dotter blivit antastad av en grupp afghanska unga män.

I ett drygt 60 år gammalt nummer av Vecko-Revyn (1959 nr 33) kan man läsa om hur klimatalarmismen såg ut, innan skogsdöd, ozonlager och koldioxid var på tapeten. Det var efter en sommar med rekordvärme som man spekulerade i om ett ”högtryck över Sibirien” skulle komma att höja temperaturen i Stockholmstrakten med över sex grader – något som var glädjande eftersom vi skulle slippa de kalla och snöiga vintrarna.

Detta är ett problem som jag aldrig någonsin hört talas om tidigare – många äldreboenden saknar reservkraft vid strömavbrott.
Ekot (4/11 2021) tycks ana en annalkande fara i form av elbrist och har gjort en kartläggning:

Jag ska inte hävda att det var jag som låg bakom de senaste seklernas strålande framsteg i västerlandet. Men däremot är det väl bara naturligt att alla som liksom jag har fått tillfälle att med bävan och beundran studera denna process måste ha blivit påverkade av den idévärld – de värderingar, de uppfattningar, de synsätt, kort sagt den mentalitet – som skapat de sociala och ekonomiska framgångarna. Och har vi undgått att låta oss påverkas av den idévärlden så har vi åtminstone lärt oss att känna igen den.

Undrar du varför storföretagen slösar på woke-kultur? – Fråga dig vem som egentligen förvaltar deras tillgångar och var deras sanna intressen ligger.
I Eddie Råbocks (Mohamed Omar) podcast ”Tankar från framtiden” med Robert Mathiasson den 28 oktober återkom diskussionen till varför företag agerar mot sina ekonomiska intressen för att signalera woke-värderingar. Jag har själv grubblat över det och fick lust att dela teorierna som jag har kommit fram till. Jag har inte mer koppling till Eddie än att jag till och från lyssnar på podden och inte heller har jag någon historia av bloggande. Men jag fick ett infall, om någon ställer en fråga och du tror dig ha ett svar; varför inte dela med sig?

Vi matas överallt med den falska idén om att män och kvinnor är i det närmast identiska. Att ”ta det röda pillret” innebär att vakna upp och genomskåda denna illusion och se verkligheten som den är.
Men när du tar det röda pillret förändras inte bara synen på ditt eget liv och dina relationer. Du ser även gamla filmer och sånger du brukade gilla på ett nytt sätt.

Det mångkulturella experimentet i Sverige går sedan regeringsbeslutet den 27 februari 1975 mot sitt 50-årsjubileum. Det kommer att bli en orgie i förljugenhet från officiellt håll, om det alls blir uppmärksammat.

Den vetenskapliga formeln för vetenskap är så här: Vetenskap = sunt förnuft + trial and error. Det betyder att vetenskapspersoner (och andra kunskapssökare) börjar med en hypotes som verkar rimlig och sedan testar hypotesen på verkligheten. Till exempel råkar jag gilla kycklinglårfilé och testar hypotesen att det finns kycklinglårfilé i min normala ICA-butik. Experimentet faller inte väl ut alla dagar och därför testar jag även en annan livsmedelsaffär. Till slut har jag räknat ut i vilken affär sannolikheten är störst att jag ska hitta vad jag söker efter. Det är vetenskap.

”Build Back Better, Blah, Blah, Blah,” sa Greta på ungdomarnas klimatmöte i Milano den 5 oktober, med adress Joe Biden. EU:s ledare fick också sin beskärda del av Gretas predikan: ”Green economy, Blah, Blah, Blah. Net-zero by 2050, Blah, Blah, Blah. Climate-neutral, Blah, Blah, Blah.”

Under helgen attackerade den svenska grenen av Extinction Rebellion flera svenska flygplatser. De limmade fast sig på flygplan för att hindra dem från att lyfta och landa – med andra ord, de hindrade människor från att ta sig dit de behövde ta sig. Medierna kallar dem ”aktivister” – i själva verket är det förstås bara en simpel kriminell handling att kapa flygplatser i en samorganiserad attack.

Utan rätt uppfattning om terrängen går man förr eller senare vilse. Man kan inte leva enbart i kända hemmakvarter – eller man kan väl, men det blir enahanda och tråkigt. Men ger man sig utanför dessa kvarter måste man utgå från en rättvisande bild av omgivningen – till exempel en karta. Den som har en karta kan trava på, den som inte har en väntar på hjälp – information av något slag som kan klargöra läget. Den som tror sig ha en karta men i själva verket har en missvisande sådan är ohjälpligt förlorad.

Asymmetrisk krigföring är när två eller fler krigförande parter möter varandra med helt olika typer av vapen och strategier. Om du någonsin ägnat dig åt spädbarnsvård vet du precis vad det handlar om. Fastän du är så mycket mognare, kunnigare och starkare så är det illiterata krypet en fullvärdig motståndare ty det har en formidabel krigarinstinkt som det hänsynslöst utnyttjar för att få sin vilja igenom, till exempel att slippa gå och lägga sig eller att skrika sig till något annat. Alla mina barn var i den åldern mina övermän (och kanske även senare men med tiden blir barnen vuxnare och då minskar asymmetrin vilket ger en sådan som jag bättre chanser).

Om något inte händer som borde hända så beror det nästan alltid på att människor inte tar de ofta obetydliga initiativ som det civiliserade samhället kräver – eller borde kräva – av dem. En gång seglade jag rejält på grund och kunde inte komma loss av egen kraft. Båt efter båt for förbi utan att hjälpa till att släpa oss av grundet. Sedan kom en som lovade att kalla dit sjöräddningen. Det hade jag kunnat göra själv. Till slut simmade en djärv besättningsman till en närbelägen fyr och fäste en tamp så vi kunde vinscha oss av grundet.

Jag fick möjlighet att intervjua Lars Vilks i min podcast några månader före hans död. Jag valde avsiktligt att undvika rondellhunden och konflikten den skapat, då detta ämne redan stötts och blötts tillräckligt. Jag ville fokusera på Vilks tänkande, hans världsbild och hans drivkrafter som människa och konstnär. Jag mötte en kreativ, nyfiken, öppen och varm person. Detta var ingen bråkstake, ingen person som provocerade för provokationens skull.

Efter mordet på gangsterrapparen Einár skrev jag en lång artikel där jag bland annat försökte förstå kulturetablissemangets bisarra fascination för de nysvenska, kriminella gängen i Orten. För medierna handlar det självklart till viss del om sensationsjakt och ”klickhoreri”. Gängkrigsporr, liksom våldsporr i allmänhet, lockar läsare.