Jag ser på Italien, Portugal och Spanien som bra länder och positiva förebilder. Jag tycker kultur, religion, konst och värderingar är viktigare än BNP per capita och därför skulle jag hellre resa till Toledo än till Amsterdam. Det är möjligt att narkotika och prostitution skapar mer BNP per capita än El Greco (en konstnär som bodde i Toledo) men jag tycker ändå att El Greco är bättre än Red Light District.  

Kära mediebaroner! 

Det stundar val, men några nämnvärda lösningar på landets stora problem, oavsett regering, är inte att förvänta. Vad beror frånvaron av framtidstro på och vilka bär ansvaret? Orsakerna är givetvis många och de ansvariga likaså. En viktig orsak är de tongivande samhällsgruppernas fjärmande från en av den västerländska filosofins hörnstenar, nämligen sanningslidelse och sunt förnuft. Ni, i egenskap av verklighetsfrånvända och oantastbara redaktörer, för att inte säga baroner, ingår följaktligen i dessa grupper. Men baroner röstar man inte på, trots att ni i många avseenden utgör den första och inte den tredje statsmakten i landet. 

Magdalena Andersson sade på en intervju i Vivalla enligt SvD 10/8: 

”Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra eftersom de i praktiken inte står bakom grunden i demokratin, nämligen alla människors lika värde.” 

Denna ständigt upprepade slogan eller snarare floskel om ”allas lika värde” har haft en enorm genomslagskraft. Den upprepas och återupprepas som en helig besvärjelse snart sagt överallt och av alla. Den låter bra, är enkel att formulera och är lätt att svälja okritiskt. Till och med försvarsmakten använder den i stort upplagd reklam på SvD:s förstasida, på skattebetalarnas bekostnad. Den används som förevändning av vissa fackföreningar för att utesluta medlemmar. Den som inte ansluter sig till besvärjelsen utsättes för olika typer av diskriminering, såsom avsked eller deplattformering. Ansluter man sig inte till formeln har man helt enkelt inte det ”lika värde” som anhängarna åtnjuter. Trots allt detta är det förvånande svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta någon anhängare till besvärjelsen som kan lämna en rimlig förklaring exakt hur den ska förstås eller tolkas! 

Under många år har vi fått nyheter om att Stora barriärrevet varit mer eller mindre döende, att korallerna blekts och falnat. Sir David Attenborough har sagt att det enorma revet nog kommer att vara helt borta inom några decennier.  

Nu har det glädjande nog visat sig att korallerna återhämtat sig kraftigt under de senaste fem åren, och har sin största utbredning någonsin sedan mätningarna började för 37 år sedan. Se den glada nyheten här. 

Tidsanda avspeglar avser det intellektuella, kulturella, etiska och politiska klimatet en viss tidsperiod. Tidsandan är därför mycket betydelsefull för beslutsfattande. Exempelvis skulle det vara politiskt omöjligt att återinföra dödsstraff i Sverige idag. Inte heller skulle det vara möjligt att införa graderad rösträtt. 

Men det finns det finns andra viktiga politiska beslut som inte avspeglar tidsandan år 2022 och därför bör ändras. Dessa beslut, alla nu omkring 30 – 50 år gamla, är produkter av en tid som passerat och resultat av den då rådande tidsandan. De är alla obsoleta eller reliker från en tid då Sverige var annorlunda. De beslut jag avser är: 

”Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska få leva i ett land där de inte blir bedömda utifrån sin hudfärg, utan utifrån sina karaktärer.” Citatet kommer förstås från Martin Luther Kings klassiska ”I have a dream”-tal. Förhoppningen om ett samhälle där människor bedöms utifrån sina personliga kvaliteter, och inte utifrån hudfärg eller andra rasmässiga drag, var länge själva definitionen av antirasism. Men till följd av intersektionalitet, postkolonial teori, vithetsstudier och identitetspolitik har klockan vridits tillbaks, och hudfärg tycks nu vara lika viktigt som någonsin förut. 

Jag brukar ofta gå ner på stan och sedan hem igen. När jag går över en å måste jag använda en bro. Nästan alltid när jag kommer där och går sitter det klungor med hemlösa afrikanska män på bänkarna bredvid ån. De skriker och röker. Om man testar att ta en annan bro sitter det hemlösa afrikanska män även där. Till och med klockan 22 på julafton sitter de bredvid ån och skriker, spelar musik och röker.  

Jesus hatades av de flesta människor. De mäktiga människorna hatade Jesus. De stora massorna hånade Jesus och njöt när han plågades. De samlades på gatorna och skrek att Jesus måste avrättas. Viktor Orbán är hatad av de flesta i Europa. Särskilt Europas makthavare hatar Orbán. De stora företagens VD:ar, EU-topparna och Europas politiska toppar hatar Orbán.  

Italien är kanske världens bästa land. Italien är bra på mat, kläder, religion, romantik, arkitektur, natur, bilar, musik, konst, familjer och väder. Men Italien har problem. Stereotypen är att om du är italienare så har du nio syskon och 100 kusiner. Så har det alltid varit i det katolska Italien. Italien har två tredjedelar av Sveriges yta och sex gånger så stor befolkning. 68-revolutionen har sargat Italien. 68-revolutionen gick ut på att krossa kristendomen och traditionella värden. När en civilisation tappar tron på religion och Gud dör den civilisationen ut och försvinner från jordens yta (enligt journalisten Jurij Bezmenov som flydde från Sovjetunionen). I dagens Italien får folk ett barn per familj. Landets befolkning blir äldre och minskar.  

En kanariefågel väger mellan åtta och 24 gram. Jag frågade en zoolog hur mycket fågelns hjärna väger, men hon kunde inte på rak arm ge mig ett exakt svar. Ett eller ett par gram är kanske en realistisk gissning. Om det finns ett samband mellan hjärnans vikt och den kognitiva förmågan kan man alltså anta att kanariefåglar inte tillhör de mera intelligenta djuren. Ändå har kanariefåglar räddat åtskilliga människoliv. 

Svårt att förstå hur det politiska samtalet kan ha blivit så emotionellt och lättviktigt? I så fall kan psykologi bidra till ökad klarhet. Tänk själv om du under senare decennier varit karriärpolitiker i någon av de traditionella partierna; eller tjänsteman inom statsförvaltningen; eller statsarvoderad akademiker. Hur skulle det då gått om du på något policymöte höjt rösten och sagt följande: ”Jag har kommit fram till att på det ena området efter det andra så har vi typiskt börjat bra men sedan drivit saker och ting alldeles för långt. Inkluderande alla stora politiska frågor som nedrustnings-, migrations-, EU-, identitets-, energi-, genus- och brottsbekämpningsfrågan. Samma sak gällande den monetära lågränte(kokain)politiken. Samt gällande statsförvaltningens kontinuerliga svällande. Överdrift har följt som ett resultat av att våra viktigaste stödtrupper – samt idel budgetäskare - alltid kräver att vi går åtminstone lite längre i samma riktning som förut. Även om varje enskilt steg varit litet har det ackumulerade resultatet utmynnat i radikalism. Förpackad som moderation. Så smygradikalism. Därav dagens intellektuella förvirring.”  

”Först kommer maten, sedan moralen” skrev som bekant Bertolt Brecht. Moral har i många fall ett pris, och innan vi är villiga att betala detta pris vill vi se till att våra basbehov är tillgodosedda. Det svenska politiska etablissemanget har länge velat utmåla vårt land som en ”moralisk och humanitär stormakt”. Men hur länge är svenska folket beredda att betala priset för den höga moraliska svansföringen? 

Fotboll är ett enkelt spel. 22 män jagar efter en boll i 90 minuter, och i slutändan vinner Tyskland. 

Fotbollsfantaster känner nog igen den engelske anfallaren Gary Linekers uttalande från 1990, efter att England slagits ut av Tyskland i VM. Lineker beskrev på ett slagfärdigt sätt Englands oförmåga att nå framgång i stora internationella turneringar. 

Tänk dig följande undersökning av en slumpmässigt utvald andel av befolkningen. För varje undersökt person skulle man mäta skostorlek och göra en intelligenstest. Resultatet skulle bli häpnadsväckande. Inom visst intervall av skostorlek skulle man tydligt se att ju större fötter, desto högre intelligens. (Detta är faktiskt sant, förklaringen kommer lite längre ner i texten). 

En gång kom jag hem till en 25-årig svenska. Jag skulle kolla om jag ville hyra hennes lägenhet för hon skulle flytta. Då jag kom in i lägenheten var det första jag såg en stor byrå. På byrån stod massor av flaskor och burkar med alkohol. I många andra kulturer gömmer folk sina alkoholflaskor men det gjorde ej den här tjejen. För henne var drickandet en religion.

Redan i mitten av 1990-talet fanns mallar för hur invandringsrelaterade samhällsproblem skulle skildras inom den politiska korrekthetens ramar. Ett 27 år gammalt socialreportage ger ledtrådar till hur den svenska åsiktskorridoren skapades. Reportaget visar också att Stefan Löfven och hans partikamrater visst ”såg det komma”. Men de valde att titta bort. 

Från riksdagens talarstol under hela nästa mandatperiod skulle det vara en lisa att få se Joakim Lamotte stå som riksdagsman och eka ut sitt budskap om bättre lag och ordning och få se Morgan Johanssons hånflin successivt falna för att slutligt försvinna. 

”… sådant ska Edert tal vara, att Ja är Ja, och Nej är Nej.  

Vad därutöver är, det är av ondo.” 

Markus 5:37 

Så har det då hänt igen! Vi har fått uppleva att ännu en omröstning i riksdagen, i en viktig fråga, avgjordes genom en majoritet med en rösts övervikt. Samma mönster som tidigare med en majoritet, bestående av regeringspartiets ledamöter, några ledamöter som var frånvarande och så regeringens stödpartier som ”avstod” från att redovisa sin uppfattning, d.v.s. som tryckte på den gula knappen.  Vi har sett det här mönstret vid flera tillfällen under de senaste åren. Viktiga frågor ska inte avgöras på det sättet. 

När utanförskapets unga skjuter ihjäl varandra i en allt snabbare takt, går landets justitieminister Morgan Johansson ut och grötmyndigt förklarar att detta beror på att kommunerna inte gör sitt jobb och att skolan behöver mera resurser.

Att dessa skolor redan idag får betydligt högre ersättning per elev än resten av landets skolor, nämner han inte. Inte heller verkar han inse att hans utfall mot kommunerna torde kunna tolkas till borgerligt styrda kommuners fördel.

I början av 2000-talet myntade den danske psykologen Bent Hougaard begreppet curlingföräldrar och triggade igång en intensiv debatt om barnuppfostran. Senare har även ordet helikopterföräldrar använts för att beteckna ungefär samma sak, alltså föräldrar som vill bevaka allt deras barn gör och skydda dem från att någonsin behöva uppleva motgångar eller ta konsekvenser av dåliga beslut. Nu verkar även skolledare och poliser som i jobbet kommer i kontakt med unga vuxna inta denna överbeskyddande attityd. 

Vad sker med ett land när grundläggande uppfattningar om lag och rätt inte längre delas av stora delar av befolkningen? Vad sker när människor anser att rättssystemet inte längre levererar rättvisa, och att polisen inte ger medborgare ett rimligt skydd mot brottslighet? Eller när polisen rentav ses som en fiende som försvarar kriminella? Och vad händer om folk i allt högre grad anser det legitimt att ta lagen i egna händer och själva agera både polis, domare och bödel? 

Jag var ute och gick vid lunchtid i stadens rikaste område. Då jag gick på trottoaren hörde jag en pojke 80 meter framför mig. Tre gånger skrek han med bedrövad röst ”Han tog min mobil!” Pojken såg svensk ut, var runt tio år gammal och ensam.

En leende kille som såg somalisk ut och som var 15-16 joggade självsäkert därifrån (han joggade åt mitt håll) med en mobil i näven. Han hade med sig två jämnåriga kompisar. Medhjälparna joggade bakom tjuven och höll koll på offret så han inte skulle kunna springa i kapp tjuven och slita tillbaka mobilen. Killarna var ett och ett halvt huvud längre än offret.

Den här sagan handlar egentligen om vindkraft fast det inte verkar så. Men när man har läst den och epilogen så förstår man det. 

Nils Anders Ivarsson (N.A.I.V.) hade alltid varit intresserad av bilar. Och särskilt intresserad hade han nu blivit av miljövänliga bilar. Därför spärrade han upp ögonen när han fick syn på en artikel i tidningen. Nytt genombrott! Vanligt havsvatten kan användas som drivmedel i bilar! Tillverkningen är redan i full gång. 

Hur får man pengar? Under min uppväxt fanns bara ett svar på den frågan: arbeta! Det var ingen som sa ”spela på lotto”, ”hoppas på ett arv”, ”begå brott” eller “sätt dig på gatan och tigg”. Det enda och ständigt upprepade svaret från föräldrar, vänner, släktingar, politiker och massmedia var:”skaffa dig ett arbete”.  

Som tidigare kommun-, landstings- och riksdagspolitiker förvånades jag många gånger över den långsamma politiska beslutsprocessen. Långbänkar som Förbifart Stockholm, Östlänken,  Bromma flygplats eller utbyggnaden av snabbtåg har ju debatterats i årtionden och så grundligt att alla möjliga följder av dessa projekten borde vara kända. 

Mediesverige, inte minst stats-TV och statsradio, har uppenbarligen bestämt sig för att alltid i inslag omnämna Paludan som högerextrem. Inslag utan användande av epitetet högerextrem har mig veterligen aldrig skett.

I ett avsnitt från lokal-tv i Västerås 12 maj omnämns Paludan fyra gånger vara två gånger som högerextrem.

Sedan jag blev röstberättigad på 1980-talet, har jag aldrig varit med om ett så miserabelt och uselt ”Valår” som 2022.

I en tid av klimatförändringar, krigshot och pandemier, såväl som organiserad brottslighet, bristande ordning, ifrågasatt vård och omsorg samt ett darrande skolsystem, hade man önskat att NÅGON stark ledare, eller NÅGOT förtroendeingivande och visionärt parti, skulle kliva fram och ta position? Att medierna, med sina högteknologiska framsteg, digitaliserade möjligheter till 24/7-rapportering och med bästa möjliga grafiska upplösning, kunde lyfta och utbilda samhället till tidernas bästa valår? Objektiv och saklig rapportering, intelligenta debatter och frågor som tydliggör alternativen för väljarna, rekordhögt valdeltagande och retuscherade regnmoln på valdagen i september. Men icke…

När Rasmus Paludan (Stram kurs) ansökte om att få bränna koranen runt påsk fick han sina ansökningar godkända. Han bränner ofta koranen i Danmark och verkar vara deras Lars Vilks. Han får ett väldigt skydd av den danska polisen. I valet år 2019 var han 0,2 procentenheter från att komma in i Folketinget.