I bostadsområdet Hässleholmen i Borås lägger bostadsbolaget Bostäder i Borås mer än 140 timmar varje vecka (tre heltidstjänster och en halvtid) med att städa efter hyresgäster som skräpar ner i och utanför husen. Nu har man beslutat att verkligen göra något åt problemen och har därför anställt ett ”beteendeföretag” för att förstå orsaken till att folk skräpar ner, berättar P4 Sjuhäradsbygden.

Statsvetaren och samhällsdebattören Marie Demker, gift med s-märkte statsvetaren Ulf Bjereld, som under flera år basade för Socialdemokraternas religiösa falang, rasar mot att regeringen vill förändra utnämningarna till universitets- och högskolestyrelser. Med eftertryck skriver hon i GP att regeringens förslag ”politiserar akademin” och är ett ”allvarligt hot mot akademins frihet”. Men Marie Demker är egentligen inte det minsta oroad över att akademin ska politiseras – hon är tvärtom orolig för att den ska bli mer opolitisk nu när vänsterdominansen kommer att minska.

FN oroar sig över Sveriges flyktingpolitik. Den har blivit alldeles för stram, menar Filippo Grandi, chef för FN:s flyktingorgan UNHCR, som intervjuas i Svenska Dagbladet. Det är en lång intervju, med rubriken UNHCR-chefen oroad över stram svensk flyktingpolitik, och Grandi får många tillfällen att lägga pannan i bekymrade veck över den fruktansvärda utvecklingen i Sverige. Sverige borde naturligtvis fortsätta att ta emot oproportionerligt många flyktingar istället för att försöka få landet på fötter.

Nu är det dags igen. 1 maj, med vajande röda fanor, stöveltramp i marschtakt och ”Arbetets söner” ekande på gator och torg. Just i år befinner sig Socialdemokraterna i opposition, och tycker säkert att de är verkliga underdogs som har extra stor anledning att demonstrera. Kanske får vi se plakat med slogans som ”Rädda A-lotterierna” eller ”Rör inte vår spelverksamhet”?

Den svenska spelmarknaden är hårt reglerad. Men det finns undantag – när det gäller Socialdemokraternas lotterier. Genom att som politiskt parti både instifta lagar och vara en aktör på spelmarknaden skaffade sig Socialdemokraterna tidigt en unik position, och ett övertag över andra partier. Men nu kan det äntligen bli ett slut på den styggelsen.

Miljöpartiets språkrör Per Bolund går ut hårt i pressen och anklagar SD för att ha anställda troll, vars enda uppgift är att sprida hat och hot mot just miljöpartister. Han vill alltså försöka slå i oss att människor inte kan tänka själva utan att all kritik mot MP är iscensatt, och dessutom avlönad, av SD. I Bolunds ögon är det med andra ord omöjligt att ens föreställa sig att någon av fri vilja kan kritisera ett så fulländat parti som hans.

Att mainstream-medierna överhuvudtaget publicerar dessa galna fantasier är häpnadsväckande, men har förstås sin förklaring i att MP står högt i kurs hos en majoritet av landets journalister.

Endast 13 procent av Spotifys 100 mest strömmade låtar genom tiderna framförs av kvinnor. Nu vill Sveriges Television ta reda på vem som bär ansvaret för detta systemfel. För det är klart att det handlar om ett sådant när lyssnarna inte har förstått att de måste välja musik efter artistens kön, inte efter sin egen musiksmak.

ETC:s krönikör Martin Aagard och Expressens kulturchef Victor Malm påstår att Richard Jomshof, Björn Söder och andra som är kritiska till den senaste tidens vurm för drag show i olika sammanhang, är ”out of touch”. Men det räcker med att titta på tittarsiffrorna för programmet Drag race Sverige för att inse att det är de själva som är helt fel ute. Det kan så vara att artistnamn som Admira Thunderpussy och Santana Sexmachine får det att pirra till lite extra hos herrar Aagard och Malm, men det tycks inte gälla för majoriteten av svenskarna.

Varför är det inte straffbart att rymma från fängelse och sluten ungdomsvård i Sverige? Det beror på en tradition – en filosofisk tanke – som har sitt ursprung i 1800-talets Tyskland och som bygger på att alla människor har en inneboende längtan efter frihet som de inte kan styra över. Därför bör dömda brottslingar inte straffas om de rymmer.

Härom veckan fick jag en fullkomligt obegriplig avi från Postnord, eller rättare sagt fyra. Alla var daterade samma dag, och två rörde försändelse från utlandet medan de övriga två var påminnelser om desamma. Men någon information fanns inte på dokumenten. Över varje papper gick istället ett diagonalt streck.

Eftersom jag väntade just på två försändelser från utlandet, och visste att jag skulle komma att få betala några kronor i tullavgift på dem, ville jag förstås ta reda på vad det var frågan om. Men det var inte det lättaste och det tog många timmar i anspråk.

”Den invandringskritiska högern verkar tro att den är en förtryckt underdog. Kanske var det därför den var ute och skällde när Bengt Westerberg försökte bredda ‘åsiktskorridoren’.”

Så inleder DN en ledartext den 15 april. DN, som påstår sig vara sanningssägaren och ljuset i lögnernas och mörkrets tid, publicerar med andra ord tidernas lögn. Det finns nämligen ingen specifik ”invandringskritisk höger” – och en mycket stor del av de medborgare som är kritiska till invandringspolitiken är just underdogs.

När vanligt folk oroar sig för samhällsutvecklingen brukar diverse överprivilegierade kändisar slå fast att problemen är, om inte obefintliga så åtminstone lösliga, och att de dessutom bottnar i svenskens påstådda rasism. Allt kan fixas med handhjärtan och tomma ord om solidaritet, men någon solidaritet med de människor som bär upp samhället finns inte. Netflix och pizza och ”Sverige har aldrig varit tryggare”, ni vet.

En god vän brukar säga till mig att journalistkåren idag riktar sig till varandra, och andra privilegierade grupper, och inte till vanligt folk. Det påmindes jag om när jag läste denna TT-artikel, där måltidsforskaren Richard Tellström intervjuas. Hans bästa tips för dem som fått en allt tunnare plånbok under senaste månadernas skenande matpriser? Att leta fram löjrom och andra ”bortglömda delikatesser” ur frysen.

I hela mitt liv har jag varit mer förtjust i påsken än i julen. Det säger en hel del eftersom jag älskar julen så mycket att jag börjar längta redan i oktober. Men påsken är mer kravlös, både när det gäller umgänge och mat och hur man förväntas fira den. Det är också den högtid då våren verkligen är i faggorna, om den inte redan kommit, och när kvällarna är ljusa och ibland till och med milda. Det gör gott i själen.

Jag brukar avhålla mig från att kritisera polisen, helt enkelt för att polisen är den som står mellan oss vanliga människor och de kriminella i samhället. Men efter det som hände under korankravallerna förra året, då polisen i princip övergav våldsmonopolet för en icke-fungerande dialog och lät de kriminella härja fritt, är det svårt att känna förtroende. Inte blir det lättare av att det finns alldeles för många poliser som ständigt yttrar sig som vore de anställda av socialtjänsten.

Efter att ha sett SVT:s Uppdrag granskning, där de i en serie på fyra avsnitt granskar förra årets korankravaller, kan jag konstatera att public service har urartat totalt. Public service har aldrig varit opartiskt eller opolitiskt – hela begreppet public service balanserar på en oerhört tunn linje och hemfaller allt som oftast åt att vinkla både nyheter, samhällsprogram och kultur åt det håll vinden blåser för tillfället – men deras vinkling på korankravallerna kan vara det mest osmakliga på länge.

Sedan Richard Jomshof yttrade att etniska svenskar kommer att bli en minoritet om invandringen fortsätter på samma sätt har rödgröna politiker och deras trofasta medier gått i spinn. Påståendet kallas en rasistisk konspirationsteori och det krävs ursäkter hit och avståndstaganden dit. Härom dagen försökte en av Expressens reportrar sätta åt Jimmie Åkesson för att han inte tagit resolut avstånd från sin partikamrat. Det gick så där. Det är nämligen mycket svårt att hitta sakliga invändningar mot de argument Sverigedemokraterna framför. Det är därför kritiken blir ett enda stort och osakligt känslosvall.

Expo säger sig vara en religiöst och politiskt obunden organisation med visionen om ”en levande demokrati”, där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Men vad är då rasism, enligt Expo? Det är inte helt lätt att veta eftersom de ofta ger uttryck för att deras definition av rasism omfattar även sådant som kritik mot invandrings- och integrationspolitik, som inte har något alls med rasism att göra utan är en naturlig och nödvändig del av samhällsdebatten.

Vill Aftonbladets Jonna Sima ha begränsad yttrandefrihet? Frågan är befogad efter hennes hyllningstext till ramadan, där hon också passar på att jämställa fullt legitim islamkritik med hat och förakt mot enskilda muslimer. Ohederligheten känner inga gränser när den pk-marinerade Aftonbladet-skribenten tar religiös fasta som förevändning för att kritisera dem som har mage att kritisera islam.

För inte så längesen prisades örebroaren Hani Bilal Madi som en god förebild, för att han städat och delat ut blommor efter det besinningslösa våldet, och mordförsöken på poliser, under korankravallerna våren 2022. Men alltsammans var bara fejk. Bilal var en av de aktiva våldsverkarna under kravallerna och har nu dömts till tre års fängelse.

I Österrike varnar polisen för att en möjlig islamistisk attack kan vara på gång i huvudstaden Wien. Uppgifterna baseras på information från landets säkerhetstjänst och säkerheten har höjts vid flera byggnader, bland annat kyrkor. Det får mig att fundera på hur många islamistiska attacker som planeras här i Sverige just nu, och på hur mycket allmänheten egentligen får veta om vad som händer och sker.

Lagom till kvinnodagen den 8 mars lade SVT upp några serier på SVT Play, under rubriken ”Starka kvinnor”. En av dem är Det mest förbjudna, miniserien från 2016, som handlar om Kerstin Thorvall och som bygger på hennes roman med samma namn. SVT presenterar Thorvall som ”en modern kvinna i fel århundrade”, en kvinnlig förebild.

Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg gör sig, inte för första gången, till en nyttig idiot för islamistiska krafter i Sverige. Utan att reflektera över islam som ideologi, hur den muslimska världen ser ut, eller hur moskéer i Sverige finansieras påstår Lindberg att böneutrop är en självklar del av den svenska kulturen.

Botkyrka – långt ifrån lagom. Det har varit kommunens slogan i många år, ett infantilt försök att få Botkyrkas miljonprogram att framstå som ett multikulturellt centrum som sjuder av liv, jämfört med resten av det så kallade ”landet lagom”. Under flera år (möjligen fortfarande, det var ett tag sen jag passerade kommungränsen så jag kan inte säga säkert) illustrerade man dessutom det löjeväckande påståendet med en clown. Det säger en del om det intellektuella djupet hos dem som myntat begreppet. Och kommunen fortsätter att slå sig för bröstet som motpolen till lagom – nu genom att införskaffa svindyra speldatorer för att hindra ungdomar från att bli kriminella.

Idag är det Internationella kvinnodagen och därför tänkte jag att jag skulle skriva lite om en av mina kvinnliga förebilder. Jag har visserligen aldrig träffat henne, men det jag hört berättas om henne gör att jag ändå känner mig mycket nära henne. Och även om jag har skrivit om henne tidigare så hävdar jag att kvinnor av hennes kaliber tål att berättas om många gånger.

Jag har just lyssnat på oberoende dissidenten Pär Ströms redogörelse för det socialdemokratiska steriliseringsprogrammet, som genomsyrade det svenska samhället under flera decennier. Det är minst sagt skrämmande. Inte för att det är något nytt, förstås, men för att det alltid är lika chockerande att bli påmind om den socialdemokratiska människosyn som präglat folkhemsbygget. Citaten från Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan får håret att resa sig på huvudet – de kunde lika gärna vara hämtade från nazisternas Tyskland.