Här har jag, Mohamed Omar (Eddie), tolkat ett antal begrepp som ofta förekommer i Det Goda Samhällets texter. Jag tar gärna emot kommentarer från läsarna!

DET VÄLFÄRDSINDUSTRIELLA KOMPLEXET

I sitt avskedstal 1961 varnade Dwight D. Eisenhower för att det militärindustriella komplexet riskerade att få ett alldeles för stort inflytande över nationen och dess tänkande. I samtidens Sverige har vi det välfärdsindustriella komplexet, vars omsättning uppgår till närmare 40 procent av BNP.

POLITIKERVÄLDET

Det nutida Sveriges styrelseform kallas politikerväldet, vilket innebär att politikerna styr genom att ta och fördela skatter, samt stifta lagar. Politikerväldets maktbas är det välfärdsindustriella komplexet. Politikerklassen suger ut den nettoskattebetalande medelklassen.

HUVUDMOTSÄTTNINGEN

Huvudmotsättningen i Sverige idag står inte som tidigare, mellan kapital och arbete, utan mellan det välfärdsindustriella komplexet och den strävsamma, dugliga, nettoskattebetalande medelklassen.

Det finns många motsättningar i ett samhälle, men detta är huvudmotsättningen. Begreppet är viktigt eftersom man i politiken måste veta vem som är vän och vem som är fiende.

POLITISK KORREKTHET

En objektiv sanning, ”det korrekta”, är politiskt inkorrekt om den strider mot maktens intressen och bör därför undertryckas. PK-ismen, som makten själv benämner ”värdegrunden”, är den härskande klassens ideologi enligt Karl Marx diktum att ”samhällets härskande ideologi är den härskande klassens ideologi”. PK-ismens grundkoncept och mål är att på alla tänkbara sätt undergräva civilsamhällets styrka och självständighet, och säkra politikerväldets maktinnehav och det vidhängande välfärdsindustriella komplexets expansion.

WOKEISM

Wokeismen är ett militant uttryck för pk-ismen, maktens ideologi, som framför allt genomdrivs av aktivister som döljer maktens intressen bakom olika ”ädla ändamål” som till exempel antirasism, klimatet eller jämställdhet mellan könen.

Många av aktivisterna är omedvetna och genomdriver pk-ismen av idealistiska skäl.

MEDELKLASSEN

Medelklassen utgörs av nettoskattebetalare och innefattar både så kallat ”höger-” och ”vänsterfolk”. Andra benämningar som beskriver samma produktiva del av befolkningen är ”det arbetande folket” eller ”verklighetens folk”. Det som förenar dem är sunt förnuft och anständiga värderingar. Medelklassens motståndare är politikerväldet och det vidhängande välfärdsindustriella komplexet vars intressen artikuleras och försvaras av PK-ismen.

I boken Politiken delar Aristoteles samhället i tre klasser, dels en grupp rika, dels en grupp fattiga och dels, emellan dem, en medelklass. Ur Politiken, fjärde boken:

”Medelklassen är också det pålitligaste folkelementet, det minst böjda för förändring. Den åstundar inte, som de fattiga, andras egendom, inte heller åstundar andra deras, så som de fattiga åstundar de rikas. Den lever därför ett mindre riskfyllt liv, utan att stämpla mot andra och är inte heller utsatt för stämplingar.”

Den närande klassen, den nettoskattebetalande medelklassen, sugs ut av den tärande politikerklassen och dess maktbas, det välfärdsindustriella komplexet.

KLIENTKLASSEN

Klientklassen kallas den del av befolkningen som är beroende av det välfärdsindustriella komplexet för sin försörjning.

Den icke-produktiva delen av denna sociala grupp, nettobidragstagarna, som låter sig utnyttjas av den härskande klassen för att bevara systemet, beskrivs av Marx som ”trasproletariatet”.

I det Kommunistiska Manifestet beskriver Karl Marx och Friedrich Engels trasproletariatet som ”samhällets understa skikt” som ”villigt att låta sig köpas för reaktionära syften”.

DEN HÄRSKANDE KLASSEN

Den härskande klassen utgörs av politikerna och det välfärdsindustriella komplexets förvaltare. Denna politiker- och förvaltarklass, den tärande klassen, suger ut den närande klassen, den nettoskattebetalande medelklassen.

DEN DJUPA STATEN

I USA används uttrycket ”The Deep State” för att beskriva den makt som utövas av det militärindustriella komplexet, myndigheter och statliga institutioner. I Sverige skulle uttrycket kunna användas för att beskriva det välfärdsindustriella komplexet, som förblir i stort sett detsamma, oavsett vilka partier som bildar regering efter demokratiska val.

FALSKT MEDVETANDE

De som inte är medvetna om sin egen klass objektiva intresse, utan lever i illusionen att att de har samma intresse som den härskande klassen, lider av ett ”falskt medvetande”. Den härskande klassen upprätthåller illusionen genom sitt inflytande över ideologiproduktionen.

DET RÖDA PILLRET

Metaforen om det röda pillret kommer från filmen Matrix (1999). Huvudpersonen, en hacker vid namn Neo, misstänker att något är fel med världen han lever i. Efter mycket sökande möter han en mystisk man, Morpheus, som erbjuder Neo två olika piller, ett rött och ett blått.

Tar han det röda pillret kommer han att förstå sanningen om världen, men han kommer aldrig att kunna återgå till den verklighet han tidigare levt i. Tar han det blåa pillret kommer livet att fortsätta som vanligt – och han kommer att förbli omedveten.

När Neo väljer det röda pillret vaknar han upp i en mörk och kall verklighet, styrd av maskiner som använder människor som batterier. Det som Neo trodde var den verkliga världen var i själva verket ”the matrix”, en virtuell verklighet skapad av maskinerna.

Att ta det röda pillret är en metafor för att vakna upp ur illusion och se verkligheten så som den är. Med illusionen åsyftas de falska idéer om verkligheten som förmedlas av makthavarna, medierna och kulturetablissemanget. Den som är ”rödpillrad” har genomskådat maktens berättelse.

För dem som tillhör den nettoskattebetalande delen av befolkningen innebär ”att ta det röda pillret” att bli klassmedveten och förstå att den egna intressen strider mot den härskande klassens intresse att fortsätta exploateringen.